Ett laboratorieprov är ett prov av blod, urin, annan kroppsvätska eller vävnad som vården tar för att få information om hälsan. Provet kan analyseras direkt på plats eller skickas till ett laboratorium, och vården kan behöva väga ihop svaret med symtom, sjukdomshistoria och andra undersökningar.
Provtagning är en laboratorieundersökning där vården tar ett prov från kroppen för att få information om din hälsa.1 Provet kan bestå av blod, urin, annan kroppsvätska eller vävnad. Ett laboratorieprov kan användas för att undersöka en sjukdom eller ett annat hälsotillstånd, följa en sjukdom eller se om en behandling fungerar.
Ett blodprov är en vanlig undersökning som kan vara en del av en undersökning eller användas för att följa upp en behandling.2 Blodprov kan också användas för att mäta olika delar av blodet, till exempel blodkroppar, blodplättar, proteiner, hormoner, salter och andra ämnen. Vilka analyser som görs beror på vad vården behöver undersöka.
Blodprov kan tas på flera sätt beroende på vilken information vården behöver. Ett kapillärt blodprov tas genom ett stick i fingret och ger en liten mängd blod. Ett blodprov från en ven tas oftast i armvecket eller på handen, och då kan det hämtas tillräckligt mycket blod för flera eller mer avancerade analyser. Ett arteriellt blodprov tas från en artär och kan bland annat visa hur mycket syre och koldioxid blodet innehåller.
Ett urinprov kan lämnas som en del av en undersökning eller hälsokontroll. Urinprov används till exempel för att undersöka om det finns tecken på sjukdom eller skada i urinvägarna, och provet kan ibland visa tecken på diabetes. Urinprovet kan undersökas på flera sätt:4
En testremsa har flera testfält som kan reagera på olika ämnen i urinen. Testfälten kan ändra färg när de kommer i kontakt med vissa ämnen, och färgförändringen kan sedan bedömas av vårdpersonalen eller läsas av med en apparat.
Blodprov är en vanlig undersökning som kan behövas av flera olika anledningar. Ett prov kan ge vården information om sådant som händer i kroppen och användas tillsammans med andra delar av en undersökning.
Blodprov kan användas för att:
Vilka analyser som behövs beror på vad vården behöver undersöka. Ett blodprov kan till exempel mäta blodkroppar, proteiner, hormoner, mineraler eller andra ämnen i blodet. Därför kan olika blodprov ge information om olika delar av din hälsa.
Om du har symtom kan blodprov tas för att undersöka vad som orsakar dem.
Vid planerad blodprovtagning kan du behöva förbereda dig. Om vårdpersonalen behöver ta blodprov precis före en undersökning behöver du inte förbereda dig.3
Följ alla instruktioner du får från vårdpersonalen eller laboratoriet. Berätta om du inte har följt instruktionerna exakt, eftersom även en liten avvikelse kan påverka provsvaret.1 Förberedelserna kan också skilja sig mellan laboratorier, så följ de lokala provtagningsanvisningarna för just ditt prov.7
Vid vissa prov behöver du fasta. Det innebär att du inte får äta eller dricka under en viss tid före provtagningen.3 Hur länge du behöver fasta beror på vilket prov du ska lämna.
Vid blodprov är fastan ofta omkring tio timmar enligt informationen från vårdpersonalen.8 Vårdhandboken anger att grundregeln inför vissa venösa blodprov är fasta i cirka tio till tolv timmar. Du får veta vad som gäller för dig av vårdpersonalen. Om det är möjligt kan det också vara bra att sitta ner i 15 minuter före blodprovtagningen, eftersom muskelarbete kan påverka vissa provresultat.
Ett blodprov från en ven tas oftast från en ven i armvecket eller på handryggen.3 Det går vanligtvis snabbt att lämna blodprov, och efteråt mår du som vanligt.2 Vilket blodkärl som används beror på vad vårdpersonalen behöver undersöka.3
Du får sitta eller ligga bekvämt när provet tas.3 Om du tycker att nålstick är obehagligt kan det vara skönt att ligga ner eller sitta med armen stödd. Berätta för vårdpersonalen om du känner dig orolig, så kan du få stöd under provtagningen.
Vårdpersonalen rengör huden och för sedan in en ihålig nål genom huden och in i venen. Blodet rinner genom nålen till provröret som är kopplat till nålen. Om flera analyser ska göras kan vårdpersonalen ta flera rör med blod, och då kan rören bytas medan nålen sitter kvar.3
Själva sticket kan göra lite ont eller svida, men det går snabbt över. Ibland används ett stasband runt armen för att venerna ska synas tydligare.
Efter ett blodprov syns vanligtvis inte provtagningen mer än som en liten prick vid stickstället. Pricken försvinner efter en eller två dagar. Ibland kan det också bli ett litet blåmärke och kännas ömt vid stickstället. Det är normalt och försvinner efter några dagar.3 Tryck på stickstället direkt efter att nålen har tagits bort för att minska risken för blåmärke.
Svimning kan förekomma vid rädsla, smärta, åsyn av blod eller när du reser dig upp. Tecken på att du håller på att svimma kan vara blekhet, svettning, yrsel och illamående.11 Berätta för vårdpersonalen om du har svimmat vid nålstick tidigare.10 Då kan personalen vara extra uppmärksam under provtagningen.
Ett arteriellt blodprov kan ge blödning, blåmärke eller ömhet vid stickstället. Det beror bland annat på att artärer ligger längre in och att blodet där har högre tryck än i en ven. Det finns mycket liten risk med ett stick i fingret eller blodprov från en ven.9
Ett blodprov ger en bild av förändringar i kroppen, men visar inte hela hälsobilden. Blodprov kan ge information om blodkroppar, blodplättar, elektrolyter, proteiner, hormoner och mineraler.6
Vilken information du får beror på vilka analyser som har beställts. Vissa analyser undersöker flera delar av blodet samtidigt, medan andra letar efter ett särskilt ämne.
Ett urinprov kan visa ämnen som blod, protein, glukos, leukocyter, nitrit och ketoner.4 Ett urinprov kan också beskrivas utifrån hur urinen ser ut, och ibland undersöks det i mikroskop.
Ett referensintervall är ett intervall med högsta och lägsta värde som räknas som vanligt för den grupp som intervallet gäller.13 Intervallen bygger på provsvar från stora grupper av friska personer.
Referensintervall kan skilja sig mellan barn och vuxna.13 De kan också variera mellan olika laboratorier, bland annat eftersom laboratorier kan använda olika metoder och måttenheter.
Blodprov tas av vårdpersonal. Ett arteriellt blodprov tas av en läkare eller en specialutbildad sjuksköterska.3 Kapillär provtagning får endast utföras av laboratoriepersonal eller personal som är särskilt utbildad för provtagningen.12
Blodprov lämnas oftast på den vårdcentral där du är listad. Om du har fått remiss från en läkare kan du lämna blodprov på vilken vårdcentral som helst. Många sjukhus har särskilda provtagningsenheter där du kan lämna blodprov.3
På varden.se kan du hitta vårdgivarvägar och information om var du kan lämna ditt prov. Använd webbplatsens väg till rätt vårdgivare för att komma vidare med provtagningen.
Ett blodprov kan göra ont och svida lite, men det går snabbt över. Ett arteriellt blodprov kan kännas lite mer än när blodet tas från en ven.3
För vissa prov behöver du fasta innan du lämnar blod, men inte för alla. Det innebär att du inte får äta eller dricka en viss tid innan provtagningen, oftast tio timmar innan. Du får mer information om vad som gäller för dig av vårdpersonalen.3
En del blodprov analyseras direkt på plats. Andra prov skickas i väg till ett laboratorium för att undersökas där, och det kan därför ta längre tid att få svar. Det kan också vara olika rutiner i olika regioner.3
Vid ett urinprov görs analysen ofta direkt på en vårdcentral eller mottagning. Då kan du få besked om resultatet efter omkring tio minuter. Ibland måste urinprovet skickas till ett laboratorium, och då tar det längre tid att få svar.4
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 6 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Blodprov kan ingå i en regelbunden hälsokontroll.2 Vid en sådan kontroll kan prover ge en mer allmän bild av din hälsa och visa om det finns tecken på att fler undersökningar behövs.
Urinprov kan tas när du har symtom på infektion, diabetes eller sjukdom i njurar eller lever.5 Ett urinprov kan också ingå i en undersökning eller en hälsokontroll. Vården kan bland annat leta efter blod, proteiner och andra ämnen i urinen.
Olika analyser används för olika medicinska frågor. Några exempel är:
HbA1c kan också användas för att visa hur en behandling fungerar om du har diabetes. TSH-prov kan användas när vården undersöker en sjukdom i sköldkörteln, och provet kan då visa om behandlingen fungerar som den ska.2
Ett provsvar är en del av underlaget för vårdens bedömning. Vilka analyser som beställs beror på dina symtom, din sjukdomshistoria och vad vården behöver ta reda på. Läs mer om hur själva provtagningen går till i avsnittet om undersökning och om hur enskilda provsvar bedöms i avsnittet om resultat.
Om du ska fasta inför ett blodprov från en ven kan nödvändiga läkemedel tas med ungefär ett halvt glas vatten utan tillsatser, om laboratoriets anvisningar tillåter det. Andra drycker ska undvikas. När du fastar ska du inte röka, snusa eller tugga tuggummi.7
Berätta vilka läkemedel du använder, inklusive växtbaserade läkemedel och naturläkemedel. Vissa läkemedel kan påverka provresultatet.3
Sluta inte ta läkemedel inför provtagningen om inte vårdpersonalen har sagt åt dig att göra det.9 Om du är osäker på vad som gäller, fråga vårdpersonalen innan provet.
Berätta också om du lätt börjar blöda eller om det brukar ta lång tid innan blödningen slutar.3 Det kan till exempel hänga ihop med en sjukdom eller läkemedel som gör att du blöder lättare.
Vid urinprov ska du följa de instruktioner du får. Förberedelserna kan variera beroende på vilket urinprov som ska tas och vad vårdpersonalen behöver undersöka.4
Du bör oftast inte lämna blodprov om du är förkyld, har feber eller ont i halsen, eftersom blodvärdena då tillfälligt kan vara förändrade. Du kan också smitta andra på mottagningen om du är sjuk. Fråga vårdpersonalen om du behöver boka om tiden.3
Om du är rädd för nålstick kan du berätta det för vårdpersonalen.10 Det kan vara skönt att sitta eller ligga ner när provet tas.8 Du kan också be om stöd och prata med den som ska ta provet om vad du behöver.
Sök vård om du känner att du inte kan hantera din spruträdsla och den hindrar dig i ditt liv.10
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning du vill i hela landet.10
Du som går i skolan kan prata med elevhälsan. Du som är under 23–25 år kan kontakta en ungdomsmottagning. Åldersgränsen varierar mellan olika mottagningar.10
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.10
Prata med vårdpersonalen innan besöket om var på huden produkten ska sitta. Om du har använt bedövningskräm ska den torkas bort före provtagningen.7
Efteråt får du en plåsterlapp över stickhålet. Du kan vanligtvis ta bort plåsterlappen efter en till två timmar.3
Ett kapillärt blodprov kallas också stick i fingret. Vid ett kapillärt blodprov tas en liten mängd blod genom ett stick i fingret.3 Eftersom det bara behövs en liten mängd blod kan metoden användas till vissa analyser.
Så går ett stick i fingret till:
Fingertoppen kan värmas före ett kapillärt prov för att öka blodcirkulationen.3 Då kan det behövas mindre tryck på fingret för att få fram blodet. Själva sticket kan göra lite ont, men obehaget går snabbt över.
Ett arteriellt blodprov tas från en pulsåder på insidan av handleden eller från ljumsken.3 Provet kan visa hur mycket syre och koldioxid blodet innehåller och kan också visa blodets surhetsgrad, det så kallade pH-värdet.
Vid arteriellt blodprov rengörs huden och en spruta med ihålig nål förs in i artären.3 Blodet rinner automatiskt in i nålen och samlas i sprutan. Det är en läkare eller en specialutbildad sjuksköterska som tar provet.
Vid ett urinprov med testremsa doppas remsan i urinprovet efter att du har lämnat det. Testfälten på remsan ändrar färg när de kommer i kontakt med vissa ämnen i urinen.4 Hur mycket färgen ändras beror på halten av ett visst ämne i urinen.
Färgförändringarna bedöms efter en bestämd tid genom jämförelse med en färgskala eller med hjälp av en apparat.4 Analysen kan ofta göras direkt på en mottagning. Vilka testfält som används beror på vad vårdpersonalen behöver undersöka.
Vid ett rent urinprov lämnar du först en liten mängd urin i toaletten innan du samlar provet i en kopp.5 Därefter lämnar du provet enligt de instruktioner du får. Det minskar risken för att provet påverkas av ämnen från huden eller omgivningen.
Ett stick i samband med blodprov kan göra lite ont eller svida, men obehaget går oftast snabbt över.3 Om du är rädd för nålstick kan du titta bort, prata med vårdpersonalen eller ligga ner under provtagningen.
Ett arteriellt blodprov kan kännas mer än ett venöst blodprov eftersom artärer ligger djupare och blodtrycket där är högre.3 Det kan därför upplevas som mer obehagligt än när blodet tas från en ven.
Om du får en utstrålande eller elektrisk stickande smärta eller domningskänsla under venprovtagning ska nålen tas ut eftersom en nerv kan ha berörts.11
Berätta direkt för vårdpersonalen om du får sådana besvär.
Ett värde utanför referensintervallet behöver inte betyda att du har en sjukdom.13 Även friska personer kan ibland ha provsvar utanför intervallet, och vården behöver då väga ihop svaret med annan information om din hälsa.
Ett värde inom referensintervallet är inte alltid en garanti för att du är frisk.13 Personer som har hälsoproblem kan ibland få provsvar som räknas som normala, särskilt om de samtidigt har symtom.
Ett negativt eller normalt svar betyder att testet inte hittade det som det sökte efter.13 Ett sådant svar kan ändå behöva följas upp med fler prov, beroende på vilket test som gjordes och varför det togs.
Ett positivt eller avvikande svar betyder att testet hittade det som det sökte efter, men det behöver inte ensamt bekräfta en diagnos. Ett osäkert eller oklart svar betyder att resultatet inte tydligt var positivt eller negativt.
När du läser ett provsvar är det viktigt att använda referensintervallet som står på just ditt provsvar. Du kan inte säkert jämföra ditt värde med intervall som du hittar någon annanstans eller med provsvar från ett annat laboratorium.
Vissa prover analyseras direkt på mottagningen medan andra skickas till laboratorium.3 Vid urinprov görs analysen ofta direkt på en vårdcentral eller mottagning, och då kan du få besked efter omkring tio minuter.
Hur snabbt du får svar beror på vilken typ av blodprov det är och på rutinerna i regionen.3 En del blodprov analyseras direkt på plats, medan andra skickas till laboratorium och därför tar längre tid.
Det är läkaren som beställt blodprovet som ger dig provsvaret.3 Svaret kan också finnas i din journal, beroende på hur vården där du lämnat provet arbetar.
Vid ett avvikande provsvar kan vården behöva göra fler undersökningar innan en diagnos kan ställas.4 Ett provsvar kan behöva bedömas tillsammans med dina symtom, din sjukdomshistoria och resultat från andra undersökningar.
Om ett provsvar är osäkert eller oklart kan provet tas om.13 Det kan behövas eftersom ett enstaka prov ibland inte ger tillräckligt tydlig information.
Blodprov hjälper vården att undersöka hälsoproblem, men provsvar är inte diagnoser i sig.6 Ett avvikande blodprov behöver därför inte betyda att du har en allvarlig sjukdom.
Vården kan behöva väga ihop provsvaret med symtom, sjukdomshistoria och andra undersökningar.13 På så sätt kan vården få en säkrare bild än genom att bara använda resultatet från ett enda prov.
Om du inte förstår ett provsvar kan du be vårdpersonalen att förklara vad det betyder för dig.