Aids är det sena stadiet av en hivinfektion, när immunförsvaret är kraftigt skadat av hiv. Alla med hiv utvecklar inte aids, och effektiv behandling kan förhindra att sjukdomen utvecklas när den sätts in i tid.
Aids är ett sjukdomstillstånd som kan uppstå när hiv har angripit och långsamt brutit ned immunförsvaret. När immunförsvaret är försvagat kan andra infektionssjukdomar uppträda. Vissa ovanliga tumörer, till exempel Kaposis sarkom, kan också uppträda. Tillsammans kan dessa komplikationer ge det sjukdomstillstånd som kallas aids.1
Aids är det sena stadiet av en hivinfektion. Det uppstår när kroppens immunförsvar är allvarligt skadat av viruset. Alla personer med hiv utvecklar inte aids.2 Hiv kan också försvaga immunförsvaret så att kroppen får svårare att bekämpa andra infektioner och sjukdomar.
Aidsrelaterade sjukdomar kan vara infektioner, cancer eller andra tillstånd som uppstår när immunförsvaret är försvagat. Infektionerna kan orsakas av svamp, bakterier, parasiter eller virus. Exempel på aidsrelaterade sjukdomar är lunginflammation orsakad av Pneumocystis jirovecii, tuberkulos, Kaposis sarkom och vissa lymfom. Vilken sjukdom som uppstår beror på den sjukdom som orsakar den. Aidsrelaterade sjukdomar kan också vara vissa tillstånd i nervsystemet. Ett aidsrelaterat tillstånd kan orsaka viktnedgång och svaghet.3
Hiv identifierades i början av 1980-talet som orsaken till aids. Hiv förekommer i dag över hela världen. Globalt har över 40 miljoner personer avlidit i aidsrelaterade sjukdomar. Samtidigt lever cirka 40 miljoner människor globalt med hiv.1
I Sverige levde ungefär 8 500 personer med hiv år 2022.1 Uppgiften gäller personer som lever med hiv och beskriver därför förekomsten av hiv, inte hur många som har aids. Aids är kopplat till den senare fasen av hivinfektionen, när immunförsvaret har försvagats och komplikationer kan uppstå.
Hivinfektion orsakas av humant immunbristvirus, som är ett retrovirus. Retrovirus lagras i kroppens arvsmassa. Därför läker en hivinfektion inte ut spontant, utan den som har fått hiv bär på viruset resten av livet.1
Hiv finns i kroppsvätskor som blod, sperma, slidsekret och bröstmjölk. Sexuell överföring kan ske vid oskyddade vaginala, anala och orala samlag om personen med hiv inte är behandlad för hiv. Hiv kan också överföras genom kontakt med blod från en person som har hiv. Blodtransfusion och transplantation av vävnader eller organ är andra möjliga smittvägar, även om blod och donatorer kontrolleras för hiv i Sverige. Smittsamheten är hög vid obehandlad hiv som har utvecklats till aids, eftersom virusnivåerna då är höga. Vid välinställd hivbehandling är virusnivån i blodet så låg att den inte går att mäta i rutintest. Personer med diagnostiserad hiv och välinställd behandling riskerar inte att överföra hiv vid vaginala, anala eller orala samlag.1
Andra möjliga smittvägar är:
Några veckor efter smittotillfället kan en primärinfektion ge symtom.4 För vissa personer blir symtomen lindriga och går snabbt över. En primärinfektion kan ge feber.
En primärinfektion kan också ge ont i halsen. Svullna lymfkörtlar kan förekomma. Ibland kan utslag förekomma. Vissa personer märker ingenting vid primärinfektionen.1
Tidiga hivsymtom kan likna influensa. De kan omfatta frossa. Nattliga svettningar kan förekomma. Muskelvärk kan förekomma. Trötthet kan förekomma. Munsår kan förekomma. Tidiga symtom kan komma och gå inom två till fyra veckor.2
Det kan dröja flera år från smittotillfället tills sjukdomssymtom uppstår. Vid kronisk hivinfektion finns ofta inga symtom.2 Vissa personer kan därför inte känna sig sjuka under de tidigare faserna av hivinfektionen.
Symtomen vid aidsrelaterade sjukdomar beror på vilken sjukdom som orsakar dem.3
Ett blodprov kan visa om du har en hivinfektion. Provtagning för hiv är gratis enligt smittskyddslagen. Du har också rätt att testa dig anonymt.1
Diagnosen ställs genom att antikroppar och eller antigener som är specifika för hiv påvisas i blodet. Det går även att påvisa virusets arvsmassa med molekylärbiologiska metoder.1 Hiv kan diagnostiseras på kliniska mikrobiologiska laboratorier.
Ett hivtest kan vara aktuellt även om du inte har märkt några besvär. Ett aidsrelaterat tillstånd kan ibland leda till att hiv upptäcks, men ett sådant tillstånd betyder inte i sig att du har hiv. Därför kan vårdgivaren också testa för hiv om du utreds för en aidsrelaterad sjukdom utan att hiv redan är diagnostiserad. Om en aidsrelaterad sjukdom upptäcks utan att hiv är diagnostiserad kan vårdgivaren också testa för hiv eller andra orsaker till ett försvagat immunförsvar.3
Vilka undersökningar som behövs beror på den aidsrelaterade sjukdom som vårdgivaren misstänker. Vid utredningen kan vårdgivaren undersöka blod eller andra kroppsvätskor. En biopsi kan också ingå, vilket innebär att ett vävnadsprov undersöks.3
Antiretroviral behandling, även kallad ART, är behandling med olika antivirala läkemedel som kombineras. Behandlingen minskar kraftigt mängden cirkulerande hivvirus i blodet. Om behandlingen sätts in i tid kan den effektivt förhindra att sjukdomen utvecklas.1
Det finns ingen behandling som botar hiv.1 Däremot kan antiretroviral behandling göra hiv till ett hanterbart kroniskt tillstånd.2 Antiretroviral behandling är mycket effektiv för att förebygga aidsrelaterade sjukdomar.3 Behandlingen hjälper till att hålla immunförsvaret friskt.5 Den minskar också risken för att viruset förs vidare till andra.2 För att behandlingen ska fungera behöver den tas regelbundet. Om du har svårt att ta läkemedlen som ordinerat är det viktigt att berätta det för din vårdgivare, eftersom behandlingen då kan behöva bedömas. Om du redan får antiretroviral behandling kan vårdgivaren göra prover för att kontrollera hur väl läkemedlen fungerar.
Att ta antiretrovirala läkemedel konsekvent kan hålla immunförsvaret friskt och förebygga aidsrelaterade sjukdomar. Antiretroviral behandling är mycket effektiv för att förebygga aidsrelaterade sjukdomar.3 Regelbunden användning av läkemedlen är viktig för att behandlingen ska fungera.1 Om du har svårt att ta antiretroviral behandling som ordinerat bör du ta upp det med din vårdgivare.3
För att minska risken för infektioner kan du vara noga med hygienen i vardagen:
Om du har frågor om hiv eller aids kan du börja med att kontakta 1177. Där kan du få råd om sjukdom och hjälp att hitta rätt väg vidare i vården. Du kan läsa mer och få kontaktuppgifter på 1177.se.
1177 kan ge privatpersoner rådgivning och hjälp vid sjukdom. Hiv kan diagnostiseras vid kliniska mikrobiologiska laboratorier.1 Det betyder att provtagning och diagnostik kan ske genom den vanliga hälso- och sjukvården, med stöd av ett laboratorium som undersöker prover.
När hiv har diagnostiserats har både laboratoriet och den läkare som behandlar dig uppgifter enligt smittskyddslagen. Diagnostiserande laboratorium och behandlande läkare rapporterar hiv enligt smittskyddslagen.1 Rapporteringen är en del av samhällets smittskydd och sker utan att du själv behöver ordna den.
Den behandlande läkaren meddelar också förhållningsregler enligt smittskyddslagen.1 Om du har frågor om vad reglerna betyder för dig kan du be läkaren att gå igenom dem. För information om hiv och förhållningsregler kan du även läsa vidare på 1177.se.
Aids är det sena stadiet av en hivinfektion, när immunförsvaret är kraftigt skadat av viruset.2 Då kan andra infektionssjukdomar och vissa ovanliga tumörer uppträda, och komplikationerna tillsammans bildar sjukdomstillståndet aids.
Alla personer med hiv utvecklar inte aids.2 Effektiv behandling mot hiv kan förhindra att sjukdomen utvecklas till aids när behandlingen sätts in i tid.1
Hiv överförs inte genom vanliga sociala kontakter. Det innebär att du inte får hiv genom handslag, kramar eller kyssar.1
Hiv överförs inte genom insekter, saliv, tårar eller svett.1 Hiv överlever inte länge utanför människokroppen och kan inte föröka sig utanför kroppen.
Smittan kan däremot överföras genom vissa kroppsvätskor, till exempel blod, sperma, slidsekret och bröstmjölk.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 4 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Hiv överlever inte länge utanför människokroppen och kan inte föröka sig utanför kroppen.
Alla kan få hiv. Risken ökar vid delade injektionsnålar och sex utan kondom eller förebyggande eller behandlande hivmedicin. En annan sexuellt överförbar infektion kan öka risken att få eller sprida hiv.2
Hiv är en infektion som överförs mellan människor och är inte en ärftlig sjukdom. Hiv sprids inte genom vardaglig kontakt eller genom att dela vissa saker: Hiv förs alltså inte vidare från förälder till barn genom arvet. När smitta från en gravid person till ett barn sker handlar det i stället om överföring under graviditeten, vid förlossningen eller vid amning.1
Vanliga symtom vid aidsrelaterade infektioner kan vara:
Aidsrelaterade sjukdomar kan omfatta Kaposis sarkom. De kan också omfatta tuberkulos. Lunginflammation är ett annat exempel. Hivrelaterat avmagringssyndrom kan också förekomma. Andra aidsrelaterade sjukdomar kan vara svampinfektioner, bakterieinfektioner, parasitinfektioner och virusinfektioner.3
Exempel på aidsrelaterade infektioner är pneumocystis-lunginflammation, candidainfektion i matstrupen och infektioner med Mycobacterium avium-komplex.3
Aidsrelaterade sjukdomar kan också vara vissa cancerformer, till exempel Burkitts lymfom, invasiv livmoderhalscancer och lymfom i hjärnan.3
Hivrelaterad hjärnpåverkan är ett annat aidsrelaterat tillstånd.3
Vilka symtom du får beror därför på vilken infektion, cancer eller annat tillstånd som har uppstått.3
Sjukdomsbilden i den senare fasen kan delvis bero på hivviruset. Den kan framför allt bero på andra infektionssjukdomar som uppstår när hiv angriper och långsamt bryter ned immunförsvaret. Vissa ovanliga tumörer, till exempel Kaposis sarkom, kan också uppträda. Sammantaget ger dessa komplikationer det sjukdomstillstånd som kallas aids.
Bilddiagnostik kan användas för att leta efter förändringar i lungorna eller andra organ.3 Utredningen kan omfatta flera olika prov och undersökningar:
Ett aidsrelaterat tillstånd kan påverka vilka ytterligare undersökningar som behövs. Vid misstanke om en infektion kan prov från blod, luftvägar eller avföring hjälpa vårdgivaren att undersöka orsaken. Vid misstanke om förändringar i lungor eller andra organ kan bilddiagnostik ge information om dessa förändringar. En lumbalpunktion kan ingå när nervsystemet behöver undersökas.
CD4-celltal och aidsrelaterade sjukdomar används som kriterier för att bedöma hivinfektionens stadium.3 CD4-celltalet är ett mått på en typ av vita blodkroppar som hiv kan förstöra. Om du har hiv och en aidsrelaterad sjukdom bedöms hivinfektionen som stadium 3, vilket är aids.
Utredningen kan därför innehålla både ett hivtest och undersökningar av den sjukdom som har uppstått. Resultaten från blodprov, andra prov, bilddiagnostik och ibland vävnadsprov vägs samman när vårdgivaren bedömer hivinfektionens stadium och den aidsrelaterade sjukdomen.
När immunförsvaret återhämtar sig kan risken för opportunistiska infektioner minska. Antiretroviral kombinationsbehandling kan också göra att förebyggande behandling mot vissa infektioner senare kan avslutas när immunförsvaret har återhämtat sig. Bedömningen beror bland annat på CD4-celltalet och mängden hivvirus i blodet.6 Sådana beslut tas inom den medicinska uppföljningen.
Målet med antiretroviral behandling är alltså inte att få bort hiv ur kroppen, utan att hålla virusmängden låg och begränsa skadan på immunförsvaret.3 Därför kan behandlingen behöva fortsätta även när du mår bra och inte har några symtom.2 Personer med hiv som har välinställd hivbehandling kan leva lika länge som andra.1
Behandlingen av en aidsrelaterad sjukdom beror på vilken sjukdom det är och på din situation. En bakterieinfektion kan behandlas med antibiotika. En svampinfektion kan behandlas med svampmedel. En parasitinfektion kan behandlas med antiparasitära läkemedel.3
Cancer kan behandlas med operation, strålbehandling eller cytostatika. Vilken behandling som används beror på cancertypen och situationen i det enskilda fallet. Aidsrelaterade sjukdomar kan vara infektioner, cancer eller andra tillstånd, och därför skiljer sig behandlingen mellan olika personer.3 Opportunistiska infektioner kan uppstå när immunförsvaret är försvagat och kan då bli vanligare eller mer allvarliga.5 Om en aidsrelaterad sjukdom upptäcks innan hiv har diagnostiserats kan vårdgivaren också testa för hiv eller andra orsaker till ett försvagat immunförsvar.3
När en opportunistisk infektion behandlas behöver vården ta hänsyn till både infektionen och den antiretrovirala behandlingen. För vissa infektioner saknas en bra särskild behandling. Vid cryptosporidios kan ett förbättrat immunförsvar genom antiretroviral behandling vara den viktigaste behandlingen. Vid JC-virusorsakad progressiv multifokal leukoencefalopati finns ingen specifik behandling, men immunförsvaret kan förbättras med antiretroviral behandling vid hivinfektion.6
Vid kryptokockmeningit är behandlingen ett särskilt undantag. Antiretroviral behandling ska då vänta minst fyra veckor på grund av risken för kraftig inflammation orsakad av immunrekonstitution.6 Det är därför viktigt att tidpunkten för att börja eller ändra antiretroviral behandling bestäms av behandlande vårdpersonal.
Vid de flesta opportunistiska infektioner ska antiretroviral behandling sättas in snarast och senast inom två veckor.6 Ett undantag är kryptokockmeningit, där behandlingen med antiretrovirala läkemedel behöver vänta minst fyra veckor på grund av risken för kraftig inflammation orsakad av immunrekonstitution.
Förebyggande läkemedel kan minska risken för vissa infektioner. Sådana läkemedel kan till exempel vara antibiotika eller svampmedel. Vilka förebyggande läkemedel som kan vara aktuella beror på din situation och risken för olika infektioner. Förebyggande behandling kan vara särskilt aktuell när risken för en viss opportunistisk infektion är hög.3 I behandlingsöversikter nämns till exempel förebyggande behandling med antibiotika eller svampmedel. När immunförsvaret förbättras med antiretroviral kombinationsbehandling kan behovet av sådan profylax minska.6
Antiretroviral behandling påverkar alltså både hivinfektionen och risken för följdsjukdomar. Den kan förebygga aidsrelaterade sjukdomar, minska förekomsten av opportunistiska infektioner och förbättra immunförsvaret vid vissa tillstånd där det saknas en särskild behandling.3 Behandlingen av varje infektion behöver ändå väljas utifrån vilken infektion det gäller och din situation.
Antiretroviral kombinationsbehandling har minskat förekomsten av opportunistiska infektioner betydligt.6 En effektiv antiretroviral behandling är också en förutsättning för bestående utläkning hos personer med aids.
Vid progressiv multifokal leukoencefalopati finns ingen specifik behandling. Vid hivinfektion kan immunförsvaret däremot förbättras med antiretroviral behandling.6
Handtvätt är särskilt viktig före matlagning och måltider samt efter toalettbesök. Dela inte mat, dryck eller personliga saker med andra. Förebyggande läkemedel, till exempel antibiotika och svampmedel, kan minska risken för vissa infektioner, men det är vårdgivaren som bedömer om sådan behandling behövs.
Kondom är ett bra skydd mot hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar om den är hel och används under hela samlaget.1 En kondom kan därför vara en del av ett tryggare sexliv. Dela inte injektionsverktyg, inklusive nålar och sprutor för narkotika eller andra läkemedel.3
Vid välinställd hivbehandling är virusnivån i blodet så låg att den inte går att mäta i rutintest. Personer med diagnostiserad hiv och välinställd behandling riskerar inte att överföra hiv vid vaginala, anala eller orala samlag. Kondom kan ändå rekommenderas eftersom den skyddar mot andra sexuellt överförbara sjukdomar.1
Det finns inget vaccin mot hiv.1 Om du har frågor om hur du kan förebygga infektioner, sexuell överföring eller smitta via injektionsverktyg kan du läsa mer på varden.se i avsnitten om hiv, smittvägar och behandling.
AIDS: så hittar du rätt vård. Jämför mottagningar, läs omdömen från andra patienter och boka tid direkt.
Hiv diagnostiseras genom ett blodprov där hivspecifika antikroppar eller antigener kan påvisas.1 Virusets arvsmassa kan också påvisas med molekylärbiologiska metoder, men diagnosen ställs genom att hivspecifika antikroppar eller antigener påvisas i blodet.
Provtagning för hiv är gratis enligt smittskyddslagen, och du har rätt att testa dig anonymt.1 Hiv kan diagnostiseras vid kliniska mikrobiologiska laboratorier.
Antiretroviral behandling, även kallad ART, kombinerar olika antivirala läkemedel. Behandlingen kan kraftigt minska mängden cirkulerande virus och effektivt förhindra sjukdomsutvecklingen om den sätts in i tid.1
Det finns ingen behandling som botar hiv.1 Antiretroviral behandling kan däremot göra hiv till ett hanterbart kroniskt tillstånd, och personer med välinställd hivbehandling kan leva lika länge som andra.2
Vid frågor om hiv kan du läsa mer på varden.se i avsnitten om orsaker, testning och behandling.