HIV – symtom, orsaker och behandling

Hiv kan komma in i kroppen genom munnen, ändtarmen, penis, slidan eller skadad hud. Viruset kan inte ta sig genom huden om den inte har ett sår eller annan skada.

Riskfaktorer

Risken att få eller överföra hiv påverkas av vilken kontakt du har med viruset. Sex utan kondom med en partner som har hiv är en riskfaktor för hiv. Att dela nålar, sprutor eller annan utrustning för injektionsdroger med någon som har hiv ökar också risken.

Att ha en annan sexuellt överförbar infektion kan öka risken att få eller överföra hiv.³ Även blodkontakt med en person som har hiv kan innebära risk för överföring.

Hiv kan drabba personer oavsett kön eller sexuell läggning. Att någon tillhör en viss grupp betyder därför inte i sig att personen har hiv; det är exponeringen för viruset som kan leda till infektion.

I Sverige testas blod som ska användas i sjukvården för hiv. Du kan alltså inte få hiv genom en blodtransfusion i Sverige.

Det som inte orsakar smitta och ärftlighet

Hiv överförs inte genom att röra vid, krama eller skaka hand med någon som har hiv.⁴ Hiv överförs inte genom att dela glas, bestick eller telefon med någon som har hiv.⁵

Du får inte hiv genom vardaglig kontakt som att dela mat, dryck eller toalett. Hiv överförs inte heller genom insektsbett eller genom att lämna blod.

Hiv beskrivs som ett virus som överförs genom kontakt med vissa kroppsvätskor och genom exponering för viruset. Det är därför inte en ärftlig sjukdom på samma sätt som sjukdomar som förs vidare genom gener. Däremot kan hiv överföras från en gravid person till fostret under graviditeten om personen har hiv och inte får behandling.¹

Efter den tidiga fasen kan hiv vara utan märkbara symtom under många år. Hur länge den symtomfria perioden varar kan variera från något år till mer än tio till femton år. Det betyder att du kan ha hiv utan att känna dig sjuk.

Symtom vid senare hivinfektion

Vid obehandlad hiv kan immunförsvaret försvagas. Det tar oftast flera år innan en obehandlad hivinfektion ger märkbara sena symtom. Sena tecken kan vara bältros, tuberkulos, mjälleksem i ansiktet eller svamp i munnen.¹

Senare hivinfektion kan ge viktnedgång, trötthet, nattliga svettningar eller återkommande lunginflammationer.² Kronisk diarré kan också förekomma. Sådana besvär kan ha flera olika orsaker och visar inte ensamma att du har hiv.

När immunförsvaret har försvagats kan infektioner och andra sjukdomar uppstå lättare eller bli mer allvarliga. Exempel på sådana sjukdomar är tuberkulos, lunginflammation och svampinfektioner. Hiv kan också visa sig genom lymfkörtelcancer.

När du ska söka vård akut

Kontakta vården direkt om du med säkerhet har utsatts för hivvirus. Kontakta en infektionsmottagning på sjukhus efter en säker hivexponering.¹

• Om infektionsmottagningen är stängd ska du kontakta en jouröppen mottagning eller akutmottagning.¹
• Efter en möjlig exponering behöver PEP påbörjas inom 24 timmar för att vara effektiv.¹
• PEP kan behöva påbörjas senast inom 72 timmar efter exponeringen.⁶

PEP är en tillfällig läkemedelsbehandling mot hiv efter en säker exponering. Det kan till exempel handla om att kondomen gick sönder vid sex med någon som har hiv och inte behandlas för det. Det vanligaste är att inte ha några symtom av hiv i början.

Så går hivtestet till

Vid det vanligaste hivtestet får du lämna ett blodprov från ett blodkärl i armen. Blodet skickas vanligtvis till ett laboratorium, och det tar vanligen några dagar innan du får veta resultatet. På vissa mottagningar kan blod tas genom ett stick i fingret och svar ges efter ungefär 20 minuter. När du gör ett hivtest på en mottagning kan du få prata med en kurator eller sjuksköterska.¹

Hivtestning är gratis i Sverige och du har rätt att vara anonym.¹ Testet kan alltså göras utan att du behöver uppge vem du är. Själva provtagningen kan därför bestå av antingen ett blodprov från armen eller ett stick i fingret, beroende på vilken typ av test mottagningen använder.

Olika prov och uppföljning av svar

Hivserologi kan göras med ett kombinerat antigen- och antikroppstest.² Ett sådant test letar efter både delar av viruset och antikroppar som kroppen bildar mot viruset. Med ett blodprov från armen kan ett antigen- och antikroppstest vanligtvis upptäcka hiv 18 till 45 dagar efter att du utsatts för viruset.⁵

Ett snabbtest med blod från fingret kan också vara ett antigen- och antikroppstest. För den typen av test behöver det ha gått minst 18 dagar efter att du utsattes för viruset för att testet ska kunna upptäcka hiv. Det kan behövas ett prov upp till 90 dagar efter att du utsattes för viruset för ett säkert resultat.⁵

Ett nukleinsyratest kan upptäcka hiv ungefär 10 till 33 dagar efter att du utsattes för viruset. Ett sådant test letar efter själva hivviruset i blodet och används inte ofta om du inte har varit med om en exponering med hög risk.⁵

Ett positivt hivtest följs av ytterligare ett blodprov för att bekräfta infektionen.¹ Vid ett positivt test gör laboratoriet ett bekräftande och mer specifikt test samt ytterligare ett bekräftande antikroppstest på ett nytt prov.²

CD4-celler är en typ av vita blodkroppar som är viktiga för immunförsvaret.¹ Virusmängden kan mätas med ett kvantitativt HIV-RNA-test i blodplasman.²

• Läkemedel i gruppen NRTI ingår nästan alltid i hivbehandlingen.⁶
• Integrashämmare är en av läkemedelsgrupperna som används i hivbehandling.⁶
• Proteashämmare används ibland, särskilt vid mer omfattande läkemedelsresistens.⁶

Vid behandlingssvikt, resistens, annan sjukdom eller läkemedelsbiverkningar kan kombinationen behöva ändras.⁶ Resistensbestämning görs vid diagnosen för att upptäcka om viruset redan är motståndskraftigt mot vissa läkemedel. Den kan också göras vid behandlingssvikt innan behandlingen byts.

Att ta behandlingen och följa upp den

Behandlingen är mycket effektiv om läkemedlen tas regelbundet utan avbrott.¹ Att ta läkemedlen på det sätt som ordinerats kallas följsamhet. Regelbunden behandling är viktig även när du mår bra eller när virusnivån inte längre går att mäta.

Virusmängden kan öka igen om du missar doser eller avslutar behandlingen. Missade doser kan också bidra till att viruset blir motståndskraftigt mot behandlingen.¹ Då kan läkemedlen sluta fungera som de ska. Om det är svårt att ta läkemedlen regelbundet är det viktigt att berätta det för den behandlande vården, så att du kan få stöd och diskutera behandlingen.

Uppföljningen visar hur behandlingen fungerar och hur immunförsvaret mår. Hiv-RNA i plasma följs med kvantitativ PCR. CD4-talet följs som ett mått på immunförsvarets status.⁶ Vid välbehandlad hiv och CD4-värden över 500 celler per mikroliter behöver CD4-talet inte alltid följas kontinuerligt.

Biverkningar, interaktioner och särskilda situationer

De flesta får inga biverkningar av hivbehandlingen. Lindriga biverkningar kan vara illamående, diarré, mardrömmar eller yrsel. Biverkningarna är ofta värst i början och går ofta över efter några veckor.¹ Om biverkningarna inte går över kan läkemedlet behöva bytas.

Andra läkemedel kan påverka hivbehandlingen.¹ Det gäller även receptfria läkemedel och naturläkemedel, som kan förändra effekten av hivbehandlingen. Berätta därför för den behandlande läkaren vilka läkemedel och naturläkemedel du använder innan en medicinering påbörjas eller ändras.

Barn med hiv i Sverige får läkemedelsbehandling.¹ De träffar läkare, sjuksköterska och kurator ungefär fyra gånger om året. Med behandling kan barn med hiv göra samma saker som andra barn, till exempel gå i skolan, leka och delta i sport och träning.

Risken att hiv förs över till barnet under graviditet eller förlossning är mycket liten när den gravida tar hivläkemedel. Det är möjligt att bli gravid eller göra någon gravid utan att barnet eller partnern får hiv när hiv behandlas med läkemedel.¹ Det går att föda vaginalt eller genom kejsarsnitt.

Efter förlossningen får barnet läkemedelsbehandling i ungefär två veckor.¹ När barnet är mellan en och tre månader gammalt tas prover för att säkert veta om barnet har fått hiv. Ytterligare blodprover kan behövas tills barnet är ungefär två år, eftersom antikroppar från den gravida kan finnas kvar i barnets blod under lång tid utan att barnet har hiv.

Barn ska generellt inte ammas av någon som har en hivinfektion, eftersom viruset kan överföras med bröstmjölken.¹ Amning kan ändå övervägas i samråd med läkare, och den behandlande läkaren kan ge råd om vad som gäller för just dig.

Stöd och liv med hiv

En hivdiagnos kan väcka oro och frågor. Vid ett hivtest på mottagning kan du få prata med en kurator eller sjuksköterska, och samtalsstöd kan hjälpa dig att bearbeta beskedet och få svar på frågor.¹

Stödgrupper och organisationer kan ge information och stöd till personer som lever med hiv.⁴ På 1177.se finns länkar till bland annat Hiv-Sverige, Noaks ark och Posithiva Gruppen.

Att leva med hiv behöver inte hindra dig från att arbeta, ha ett aktivt socialt liv eller bilda familj.⁵ Personer som lever med hiv kan arbeta, ha aktiva sociala liv och familjer.