Blodbrist innebär att det finns för lite röda blodkroppar i blodet. Röda blodkroppar behövs för att kroppens organ ska få tillräckligt med syre. Det finns hjälp att få: vårdcentralen kan bedöma och utreda misstänkt blodbrist, och orsaken avgör vilken behandling du får.
Blodbrist innebär att du har för lite röda blodkroppar i blodet. Röda blodkroppar är en av blodets viktigaste delar. De behövs för att kroppens olika organ ska få tillräckligt med syre.1 Syre behövs för de flesta av kroppens funktioner, bland annat blodbildning, ämnesomsättning och energiproduktion.
Blodbrist kallas också anemi, som är det latinska namnet för blodbrist. Det finns olika varianter av blodbrist. Hur blodbristen påverkar dig hänger bland annat ihop med hur mycket mängden röda blodkroppar har förändrats och hur snabbt förändringen har skett. Kroppen kan anpassa sig om blodbristen ökar långsamt.
Blodvärdet är ett mått som används för att beskriva mängden hemoglobin i blodet.1 Hemoglobin finns i de röda blodkropparna och är den viktigaste beståndsdelen i dem. Ett blodprov kan visa koncentrationen av hemoglobin i blodet, som brukar förkortas Hb och också kallas blodvärde.
Blodet består huvudsakligen av blodplasma och blodceller. Blodcellerna är röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. De röda blodkropparna utgör den allra största delen av blodcellerna.
Hemoglobinet fångar upp och transporterar syre från lungorna ut till kroppens celler.1 Syre är nödvändigt i många processer i kroppens alla celler. Det gäller bland annat näringsomsättning, muskelfunktioner och mentala funktioner. De röda blodkropparna transporterar också koldioxid till lungorna, där den försvinner ur kroppen med luften som du andas ut.
De röda blodkropparna bildas i benmärgen. Kroppen reglerar tillverkningen så att det hela tiden finns tillräckligt många röda blodkroppar för att transporten av syre ska fungera bra. När syrehalten i blodet minskar skickas en signal till särskilda celler i njurarna. Då ökar tillverkningen av ett hormon som kallas Epo, vilket stimulerar benmärgen att öka tillverkningen av röda blodkroppar.1
De vanligaste formerna är blodbrist som beror på för lite järn och blodbrist som orsakas av andra sjukdomar. Brist på vitamin B12 kan också ge blodbrist.1 Blodbrist på grund av för lite järn är vanligt.
Blodbrist är vanligare hos personer som har mens, är gravida eller har gått igenom en förlossning. Blodbrist är också vanligare hos personer som är äldre.1 Hos äldre kan det bero på att blodbildningen minskar något med stigande ålder och på att vissa sjukdomar som orsakar blodbrist är vanligare då.
Det finns tre huvudmekanismer bakom blodbrist.2 Den första är att blod förloras genom en blödning. Den andra är att kroppen inte tillverkar tillräckligt många röda blodkroppar. Den tredje är att de röda blodkropparna bryts ner för tidigt.1 Ibland kan flera mekanismer finnas samtidigt, till exempel järnbrist tillsammans med vitamin B12-brist eller inflammation.
Blodförlust är den vanligaste orsaken till blodbrist. När du förlorar blod förlorar du också järn, eftersom de röda blodkropparna innehåller mycket järn. Om järnförrådet tar slut kan kroppen inte längre bilda tillräckligt många röda blodkroppar. Järn behövs för att kroppen ska kunna bilda blodvärde.
Mensblödningar är den vanligaste orsaken till järnbristanemi i Sverige.3 Riklig mens kan leda till blodbrist, men blodbrist kan också uppstå om du inte får i dig tillräckligt med järn i förhållande till förlusten. Därför är personer som har mens en riskgrupp för järnbrist.
Blödningar från magen eller tarmen kan också orsaka blodbrist. Exempel på orsaker är magsår, kroniska tarmsjukdomar och tumörer i magen eller tarmen. En blödning kan vara kortvarig eller pågå under lång tid utan att alltid märkas tydligt.
Blodbrist kan ge flera olika symtom, men besvären kan också bero på andra saker. Vanliga besvär är att du känner dig trött och orkeslös, har svårt att koncentrera dig eller känner dig yr.
På vårdcentralen får du först berätta om dina symtom. Därefter gör läkaren en kroppsundersökning. Du får också berätta om tidigare sjukdomar, hur du brukar äta och vilka läkemedel du tar.1 Ta även upp receptfria läkemedel, eftersom läkaren behöver känna till hela din läkemedelsanvändning.
Läkaren frågar om det finns någon i din genetiska släkt som har eller har haft en blodsjukdom eller någon annan sjukdom som har medfört blodbrist.1 Den uppgiften kan vara viktig när orsaken till blodbristen ska utredas.
Om du har mens får du berätta hur ofta du har mens, hur mycket du blöder och om du har mellanblödningar.1 Du får också berätta om du har sett blod i avföringen eller om du har andra besvär från magen, tarmarna eller urinvägarna. Det kan till exempel handla om förändrade avföringsvanor eller buksmärta.
Vid misstänkt B12-brist kan läkaren fråga om slemhinnan i munnen svider och är röd, om du har försämrad känsel i fötterna och om du har försämrade reflexer. Undersökningen kan därför även omfatta munnen och nervsystemet.
Det första blodprovet mäter mängden hemoglobin, som också kallas blodvärde. Hb är en förkortning för hemoglobin och används också som namn på provet. Om provet visar blodbrist tas ytterligare blodprov för att läkaren ska få mer information om blodets innehåll.1
Det är orsaken till blodbristen som avgör vilken behandling du får. Behandlingen kan därför behöva vänta tills läkaren vet vad som orsakar blodbristen. Om blodbristen beror på för lite järn kan du däremot få järntillskott direkt.1
Målet är att höja blodvärdet till din normala nivå och sedan fylla på järnförråden när järnbrist är orsaken. När järnbristen är konstaterad kan järnbehandlingen börja och fortsätta tills blodvärdet har stabiliserats på en nivå som är normal för dig. Därefter kan behandlingen behöva fortsätta ytterligare en till två månader för att fylla på järnförråden.6 Om blodbristen beror på en annan sjukdom behöver den sjukdomen också bedömas och behandlas.
Järnbrist behandlas oftast med järntabletter. Järn kan också ges med spruta eller dropp om järntabletter inte fungerar för dig eller om du inte tål dem.1 Järn som ges med spruta eller dropp kan också övervägas när kroppen har svårt att ta upp järn, när en större mängd järn behöver ges på kort tid eller vid funktionell järnbrist. Vilken form som passar beror på orsaken och på hur du svarar på behandlingen. Vid funktionell järnbrist, där järnet inte är tillgängligt för bildningen av röda blodkroppar, kan järn som ges i dropp användas.6
För de allra flesta räcker det att äta varierat för att få i sig tillräckligt mycket järn, vitamin B12 och folsyra. Du som vet att dina järnvärden brukar vara låga bör vara särskilt uppmärksam på om det du äter innehåller tillräckligt med järn.1
Järn finns i många olika livsmedel. Det finns mycket järn i mat från djurriket, men även flera vegetabiliska livsmedel innehåller järn:
Det gäller också att vara uppmärksam på järnintaget om du bara äter vegetarisk eller vegansk mat.1 Järnbrist på grund av bristfällig kosthållning är ovanligt i Sverige, men den som äter vegetarisk eller vegansk mat behöver se till att få i sig järn från grönsaker och frukt.
Det du äter och dricker tillsammans med maten kan påverka hur mycket järn kroppen tar upp. Te, kaffe och mjölk tillsammans med maten gör det svårare för kroppen att ta upp järn.
Vårdcentralen är en vanlig första kontakt om du misstänker blodbrist.1 Där får du berätta om dina symtom, och läkaren gör därefter en kroppsundersökning. Du kan också få lämna blodprov för att kontrollera blodvärdet och ta reda på vilken typ av blodbrist du har.
Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.1 Det kan göra det enklare att beskriva dina besvär och komma i kontakt med vården utan att först besöka mottagningen.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.1 Där kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.1 Öppen specialistmottagning är vård hos en specialist utan att du behöver vara inlagd på sjukhus.
Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.1
Blodbrist innebär att du har för lite röda blodkroppar i blodet. De röda blodkropparna behövs för att kroppens olika organ ska få tillräckligt med syre. Blodbrist är det svenska namnet för anemi.1
Vanliga symtom vid blodbrist är:
Hur mycket symtom du får påverkas av hur svår blodbristen är. Kroppen kan också anpassa sig om blodbristen ökar långsamt, så att besvären ibland är lindriga trots att blodbristen är svår.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 3 källor · Senast granskad: 5 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Långvarig användning av vissa smärtstillande läkemedel kan bidra till järnbrist. Acetylsalicylsyra, naproxen och ibuprofen kan då ge små blödande sår i magen eller tarmarna.3
Järnbrist kan även uppstå när kroppen behöver mer järn än tidigare. Graviditet är ett exempel på en situation där järnbehovet ökar.1 Behovet av järn är också större under puberteten, eftersom kroppen växer mycket då.
Ibland finns det tillräckligt med järn i maten, men kroppen kan inte ta upp det ordentligt. Celiaki och Crohns sjukdom kan försämra upptaget av järn från maten. Vid sådana tarmsjukdomar kan upptaget av vitamin B12 och folsyra också påverkas.1
En kost med för lite järn är ovanlig som enda orsak till blodbrist i Sverige. En strikt vegansk kost kan däremot göra det svårare att få i sig tillräckligt med vitamin B12. Vegansk kost kan också innebära att du behöver vara särskilt uppmärksam på järnkällor i maten.
Vid en kronisk inflammatorisk sjukdom kan järnet fastna i levern.1 Då blir järnet inte tillgängligt för bildningen av röda blodkroppar. Detta kallas funktionell järnbrist.
Vitamin B12 behövs för att röda blodkroppar ska bildas.1 Vitamin B12 kan inte bildas i kroppen, utan du får i dig vitaminet genom maten. Vitamin B12 finns främst i mat från djurriket, till exempel kött och mejeriprodukter.
En strikt vegansk kost kan därför göra det svårt att få i sig tillräckligt med vitamin B12 genom maten.4 Brist på vitamin B12 kan ge blodbrist. Brist på B12 kan också uppstå om tarmen inte tar upp vitaminet tillräckligt bra.
Perniciös anemi är blodbrist på grund av nedsatt upptag. Vid perniciös anemi finns antikroppar mot ett protein som behövs för att kroppen ska kunna ta upp vitamin B12 från maten. Kronisk autoimmun gastrit kan göra att detta upptag försämras.
Sjukdomar i benmärgen kan störa bildningen av röda blodkroppar. Leukemi är ett exempel på en sjukdom i benmärgen som kan orsaka blodbrist.1 Även andra blodsjukdomar kan påverka bildningen av blodkroppar.
Kronisk njursjukdom kan orsaka blodbrist eftersom njurarna tillverkar hormonet som styr bildningen av röda blodkroppar.1 Hormonet kallas erytropoetin, eller Epo. När njurarna fungerar sämre kan bildningen av Epo fungera dåligt.
Även andra långvariga sjukdomar kan försämra benmärgens förmåga att tillverka röda blodkroppar. Exempel är ledgångsreumatism, kroniska tarmsjukdomar och de flesta cancersjukdomar.
Ibland bryts röda blodkroppar ner snabbare än kroppen hinner ersätta dem. Det kallas hemolys. Hemolys kan bero på att immunförsvaret bildar antikroppar mot de egna röda blodkropparna, men vissa former beror på gener.
Thalassemi är en ärftlig form av blodbrist. Thalassemi gör att vissa delar av blodvärdet inte bildas på rätt sätt.1 Sjukdomen är ovanlig i Sverige men vanligare i vissa andra delar av världen.
Ärftlighet kan också ha betydelse vid perniciös anemi. Nära genetiska släktingar med kronisk autoimmun gastrit ökar risken för perniciös anemi.4 Risken gäller alltså inte bara om en släkting har haft själva blodbristen, utan också om släktingen har haft den autoimmuna magsjukdomen.
En mycket ovanlig form av B12-brist kan bero på gener.4 Då har personen brist på proteinet som behövs för att vitamin B12 ska kunna tas upp, utan att ha kronisk gastrit.
Blodbrist är vanligare hos personer som har mens, är gravida eller nyligen har gått igenom en förlossning. Det kan bero på blodförlust eller på ett ökat behov av järn. Blodbrist är också vanligare hos äldre, bland annat eftersom vissa sjukdomar som orsakar blodbrist blir vanligare med stigande ålder.
Om blodbrist förekommer hos flera genetiska släktingar, eller om någon i släkten har haft thalassemi eller kronisk autoimmun gastrit, är det viktigt att berätta det vid en vårdkontakt. Mer om när du ska söka vård finns i avsnittet om symtom.
Andra symtom som kan förekomma är muskelsvaghet, svimning och blodtrycksfall. Du kan också bli blek, till exempel i huden eller på insidan av ögonlocken.5 Vid blodbrist kan hjärtat slå snabbare än vanligt.
Hur besvären känns beror bland annat på hur snabbt blodbristen har utvecklats. Vid blodbrist som utvecklas snabbt kan symtomen bli tydliga, medan kroppen ibland hinner anpassa sig när blodbristen kommer långsamt. Därför kan du ha lindriga besvär även om blodbristen är svår, och vissa kan vara opåverkade trots mycket lågt blodvärde. Förmågan att anpassa sig skiljer sig mellan olika personer.
Ett sådant symtom är restless legs, alltså obehag i benen med behov av att röra dem.5 Järnbrist kan också ge muskelsvaghet, allmän trötthet och koncentrationssvårigheter.
B12-brist kan ge besvär från munnens slemhinnor. Du kan få sprickor i mungiporna eller sveda på tungan.4 Tungan kan då bli slät, röd och blank.
B12-brist kan påverka nervsystemet. Nervpåverkan kan ibland komma långt innan blodbristen syns tydligt. Svår B12-brist kan ge försämrat minne, depression och försämrad syn.4
Hur mycket symtom du får påverkas av hur svår blodbristen är. Symtomen beror också på hur snabbt blodbristen har utvecklats. Kroppen kan anpassa sig när blodbristen utvecklas långsamt, så besvären kan ibland vara lindriga trots att blodbristen är svår.1
B12-bristsymtom tilltar ofta långsamt under flera månader och ibland under flera år.4 Vid B12-brist kan nervpåverkan uppstå långt innan en tydlig blodbrist med förstorade röda blodkroppar utvecklas. Nervsymtom vid B12-brist kan bli bestående om de har hunnit bli svåra.
Olika former av blodbrist kan därför ge delvis olika symtom. Järnbrist är särskilt kopplad till restless legs, medan B12-brist oftare kan ge besvär från tungan, känseln och nervsystemet.
Kontakta genast en vårdcentral eller jouröppen mottagning om du har svart eller blodig avföring. Om det inte går eller är stängt på vårdcentralen eller den jouröppna mottagningen, sök vård på en akutmottagning.1
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.1
De ytterligare blodproverna används för att ta reda på vilken typ av blodbrist du har.1 Proverna kan bland annat ge vägledning om järnbrist, B12-brist eller folatbrist. Vid misstänkt järnbrist kan blodprov mäta hur mycket järn kroppen innehåller.3 Vid misstänkt B12- eller folatbrist kan halten av dessa ämnen mätas i blodet.4
I den fortsatta blodutredningen kan läkaren även kontrollera storleken på de röda blodkropparna och hur många omogna röda blodkroppar som finns. Röda blodkroppar som är mindre än vanligt kan förekomma vid blodbrist med små röda blodkroppar. Förstorade röda blodkroppar kan förekomma vid blodbrist med förstorade röda blodkroppar.
Vid B12- och folatbrist kan andra blodprover behövas utöver mätning av vitaminhalterna. Det kan till exempel vara prover för homocystein och metylmalonsyra. Det finns också särskilda blodprover som kan visa om du har perniciös anemi, alltså B12-brist på grund av nedsatt upptag.
Vilka prover som tas beror på vad läkaren misstänker och på resultaten från de första proverna. Flera olika orsaker kan ibland finnas samtidigt, och därför kan utredningen behöva kompletteras.
Ett avföringsprov kan användas för att undersöka om det finns blod i avföringen.3 Blödningar från mag-tarmkanalen är en vanlig orsak till blodbrist, särskilt vid blodbrist på grund av för lite järn. Ibland undersöks ändtarmen som en del av utredningen.1
Om läkaren behöver undersöka tjocktarmen kan du få genomgå en koloskopi. Magsäcken undersöks med gastroskopi. Koloskopi och gastroskopi kan användas för att försöka hitta vad det är som blöder.1
Vid en gastroskopi kan läkaren samtidigt ta prover från magsäckens slemhinna för undersökning i mikroskop. Undersökningen kan då bidra till att utreda B12-brist och andra förändringar i magsäcken.
Vilka ytterligare undersökningar som behövs beror på vilken typ av blodbrist du har.1 Om järnbrist har konstaterats kan den fortsatta utredningen inriktas på att försöka hitta en eventuell blödningskälla. I vissa fall kan en undersökning av mag-tarmkanalen eller en gynekologisk bedömning behövas.
En benmärgsundersökning kan behövas vid utredning av B12-brist.4 Vid undersökningen bedövas huden och området djupare mot benhinnan där provet ska tas, oftast på baksidan av bäckenbenet. En sådan undersökning görs inte alltid, utan behovet beror på vad övriga prover och undersökningar visar.
Vårdcentralen kan ibland skriva remiss till en specialist på blodsjukdomar.1 En remiss innebär att vårdcentralen skickar en förfrågan till specialistvården, som sedan kan hjälpa till med fortsatt utredning.
Andra läkemedel kan påverka upptaget av järn. Sådana läkemedel bör inte tas samtidigt som järntabletter, och därför behöver läkaren veta vilka läkemedel du använder.1
När mensblödningar är orsaken kan behandlingen behöva fortsätta under längre tid. Då kan vissa behöva järntabletter under ett antal dagar varje månad, medan andra kan behöva ett större järntillskott. Blod- och järnvärden behöver mätas regelbundet tills menstruationerna upphör.
B12-brist behandlas med tillskott av vitamin B12.4 Vitamin B12 kan ges som tabletter eller sprutor.1 Vid perniciös anemi, alltså B12-brist på grund av nedsatt upptag, behöver B12-behandlingen ges livet ut.4
B12-sprutor används i början om du har mycket lågt blodvärde eller symtom från nerverna i benen.4 Behandlingen kan därefter fortsätta på annat sätt beroende på orsaken till bristen. Vid nedsatt upptag av vitamin B12, till exempel efter vissa sjukdomar eller operationer i mag-tarmkanalen, kan behandling behöva fortsätta under lång tid.7 Om orsaken till bristen går att förändra kan vården i vissa fall senare bedöma om behandlingen behöver fortsätta.
Folatbrist behandlas med folsyra i tablettform.1
Om du har både B12-brist och järnbrist kan även järnbehandling behövas. Det beror på att järnbrist kan bli tydligare när behandlingen mot B12-brist har börjat.
Blodtransfusion kan användas om du har mycket lågt blodvärde och kraftiga symtom. Vid en blodtransfusion tillförs nytt blod till kroppen.1
Regelbundna blodtransfusioner kan behövas om blodbristen är bestående och svår och inte kan behandlas på annat sätt.1 Det gäller framför allt vid vissa blodsjukdomar.
Om en annan sjukdom orsakar blodbristen behandlas både den sjukdomen och själva blodbristen.1 Vid blodbrist på grund av blödning kan behandlingen därför behöva riktas mot blödningskällan samtidigt som järnbristen behandlas. Om blodbristen beror på en sjukdom som påverkar hur blodet bildas får du behandling mot den sjukdomen och mot blodbristen.
Behandling med järn följs upp genom kontroll av blodvärde och järnstatus.6 Uppföljningen visar om behandlingen ger avsedd effekt och om järnförråden behöver fyllas på ytterligare.
Vid mensrelaterad blodbrist behöver blod- och järnvärden mätas regelbundet tills menstruationerna upphör.1 Utan fortsatt uppföljning kan järnbristen komma tillbaka när mensblödningarna fortsätter.
Blodvärdet brukar bli normalt efter några veckor vid måttlig B12-brist som behandlas.4 Vid svår blodbrist med mycket lågt blodvärde kan det ta ett par månader innan blodvärdet blir normalt.
Nervsymtom efter B12-brist kan ta längre tid att försvinna än blodbristen.4 Sådana symtom kan bli bestående om de har hunnit bli svåra.
Om blodvärdet inte förbättras av behandlingen kan det bero på att blodbristen har en annan orsak eller att flera orsaker finns samtidigt. Ett uteblivet svar på behandlingen gör att läkaren kan behöva kontrollera om det finns en fortsatt blödning, nedsatt upptag av järn eller ytterligare en orsak till blodbristen.6 Vid B12- eller folatbehandling följs svaret också med blodprover, eftersom ett tydligt behandlingssvar kan stödja att den aktuella bristen var en orsak.7 Då kan läkaren behöva göra en fortsatt utredning och ändra behandlingen.
Frukt, bär, grönsaker och rotfrukter som innehåller C-vitamin gör det däremot lättare för kroppen att ta upp järn från maten.3 Du kan därför låta sådana livsmedel ingå i måltider där du också äter mat som innehåller järn.
Om du tidigare har haft låga järnvärden är det särskilt viktigt att vara uppmärksam på om maten innehåller tillräckligt med järn. Vid vegetarisk eller vegansk mat behöver du vara extra uppmärksam på järnintaget.
Du behöver inte ta något kosttillskott om en läkare inte har konstaterat att du har järnbrist. Om en läkare har konstaterat att du har blodbrist räcker det inte att äta mat med mycket järn, eftersom blodbristen då behöver behandlas med läkemedel.1
Receptfria kosttillskott med järn innehåller vanligtvis bara små mängder järn och är inte effektiva om du har blodbrist.1 Det finns också kosttillskott med högre järninnehåll, men du bör rådgöra med en läkare om vad du behöver.
Järntabletter ska tas enligt läkarens ordination eftersom för hög dos kan vara skadlig.3 Järntabletter kan ge illamående, förstoppning eller diarré. Om du får biverkningar av järntabletterna ska du prata med din läkare.
Järntabletter ska alltid tas med ett halvt glas vätska, eftersom järn kan irritera matstrupen.3 Ta aldrig fler tabletter än vad din läkare har ordinerat.
Det finns andra läkemedel som kan påverka upptaget av järn. De bör inte tas vid samma tillfälle som järntabletter, så det är viktigt att läkaren får veta om du använder andra läkemedel.
Förvara tabletterna på en plats där barn inte når dem.3 Läkemedel som innehåller järn kan orsaka förgiftning hos barn.
Vitamin B12 finns främst i mat från djurriket.4 De största mängderna finns i kött, lever, fisk, skaldjur, ägg, mjölk och ost.
Du som bara äter vegansk mat kan ha svårt att få i dig tillräckligt med vitamin B12 genom maten. Veganska matvanor kan därför göra att du behöver kosttillskott med B12.4 Vissa vegetabiliska drycker, till exempel soja-, havre- och risdryck, är berikade med B12.
Vårdcentralen kan ibland skriva en remiss till en läkare som är specialist på blodsjukdomar.1 Det kan bli aktuellt när du behöver fler undersökningar eller när orsaken till blodbristen behöver utredas vidare.
För att du ska kunna vara delaktig i din vård och behandling är det viktigt att du förstår informationen du får av vårdpersonalen.1 Be gärna vårdpersonalen att förklara sådant som känns oklart.
Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du har en hörselnedsättning.1 Säg till när du kontaktar mottagningen om du behöver tolk, så kan vården planera kontakten utifrån det.
Det finns tre huvudorsaker till blodbrist:
Järnbrist kan till exempel bero på blodförlust, att kroppen behöver mer järn eller att järn inte tas upp tillräckligt från maten.
Ett blodprov kontrollerar koncentrationen av hemoglobin i blodet. Hemoglobin förkortas Hb och kallas även blodvärde. Om provet visar att du har blodbrist får du lämna ytterligare blodprover, som hjälper till att ta reda på vilken typ av blodbrist du har.1
Vilka ytterligare undersökningar som behövs beror på vilken typ av blodbrist du har.1 Det kan till exempel vara avföringsprov, koloskopi eller gastroskopi om vården behöver försöka ta reda på vad som blöder.
Det är orsaken till blodbristen som avgör vilken behandling du får. Behandlingen kan därför inte påbörjas förrän läkaren vet vad som är orsaken till blodbristen. Vid järnbrist behandlas blodbrist oftast med järntabletter, medan järn som ges med spruta eller dropp kan användas om du inte tål järntabletter.1
Brist på vitamin B12 behandlas med vitamin B12, som kan ges som tabletter eller sprutor. Blodtransfusion kan användas om du har mycket lågt blodvärde och kraftiga symtom.1