Njurbäckeninflammation är en typ av urinvägsinfektion som kan drabba en eller båda njurarna, när bakterier sprids från urinblåsan upp till njurarna. Antibiotika är huvudbehandlingen, och de flesta börjar känna sig bättre inom två till tre dagar efter att behandlingen har börjat.
Njurbäckeninflammation är en typ av urinvägsinfektion som kan drabba en eller båda njurarna.1 Infektionen sitter alltså högre upp i urinvägarna än en infektion som bara finns i urinblåsan eller urinröret.
Njurbäckeninflammation kallas också febril urinvägsinfektion. Det är en infektion som kan beröra en njure eller båda njurarna. Ibland börjar den i urinblåsan och sprider sig vidare uppåt i urinvägarna.
Njurbäckeninflammation kan vara allvarligare än en infektion i de nedre urinvägarna.1 En infektion i de nedre urinvägarna omfattar till exempel urinblåsan eller urinröret, medan njurbäckeninflammation innebär att infektionen har nått njurarna.
Vid febril urinvägsinfektion har ungefär 20–30 procent av patienterna bakterier i blodet. Hos äldre är bakterier i blodet ännu vanligare. Därför skiljer sig njurbäckeninflammation från en infektion som är begränsad till de nedre urinvägarna. Urinvägsinfektioner kan delas in i flera former beroende på var infektionen finns och hur den visar sig. En av formerna är akut cystit, alltså en infektion i urinblåsan. Febril urinvägsinfektion är den form som motsvarar njurbäckeninflammation.2
Uppgiften om hur vanligt njurbäckeninflammation är gäller USA och kan därför inte direkt användas som ett mått på hur vanligt tillståndet är i Sverige. Urinvägsinfektioner omfattar flera olika infektioner i urinvägarna, där njurbäckeninflammation är en av formerna. Mer information om symtom, undersökningar och behandling finns i de avsnitt som handlar om dessa områden.
Bakterierna som orsakar urinvägsinfektion kommer ursprungligen från tarmen. Bakterier kan först finnas i området kring slidan och urinröret innan en infektion uppstår. Via urinröret kan bakterier nå urinblåsan och ibland fortsätta till njurarna.2
E. coli orsakar ungefär 90 procent av de samhällsförvärvade febrila urinvägsinfektionerna.2 Andra bakterier kan också orsaka infektion, särskilt vid återkommande, komplicerade eller vårdrelaterade urinvägsinfektioner. Virus kan orsaka njurbäckeninflammation, men det är ovanligt hos friska personer.1
Vissa förhållanden kan göra det lättare för bakterier att växa eller spridas i urinvägarna. Njursten kan öka risken för njurbäckeninflammation. Ett hinder som gör att urinen inte töms ur urinvägarna kan tillåta bakterier att växa och spridas mot njurarna.1
Andra riskfaktorer är:
Njurbäckeninflammation kan ge hög feber och frossa. Illamående och kräkningar är också klassiska symtom vid febril urinvägsinfektion. Du kan dessutom få smärta i sidan eller ömhet i nedre delen av ryggen.2 Njurbäckeninflammation gör oftare än en infektion i de nedre urinvägarna att du plötsligt känner dig sjuk, får feber eller får ont i nedre delen av ryggen eller sidan.1 Du kan också få värk i musklerna och influensaliknande symtom.3 Besvären kan därför kännas som en allmän infektion i kroppen, inte bara som problem från urinvägarna.
Besvär när du kissar kan förekomma. Det kan till exempel svida när du kissar, eller kännas som att du behöver kissa ofta eller mycket brådskande.2 Urinen kan vara mörk eller grumlig.3
Symtomen kan komma tillsammans med en tydlig sjukdomskänsla. Feber, sjukdomskänsla eller smärta i sidan talar mer för njurbäckeninflammation än för en infektion som bara sitter i de nedre urinvägarna.
Diagnosen bygger på en samlad bedömning av dina besvär och på att urinen undersöks för tecken på infektion.1 En vårdgivare går igenom symtomen och kan använda urinprov som en del av bedömningen. Urinprov kan också hjälpa till att skilja njurbäckeninflammation från andra besvär i urinvägarna.
Vid febril urinvägsinfektion ska urinodling alltid göras. Provet skickas till ett laboratorium för att identifiera vilken bakterie som finns i urinen och för att undersöka vilka antibiotika bakterien är känslig mot. Det kallas art- och resistensbestämning.
På sjukhus tas blododling vid febril urinvägsinfektion.2 Blododlingen kan visa om bakterier har spridit sig till blodet.
Blodprovet S-kreatinin används för att bedöma hur njurarna fungerar.2
Antibiotika är huvudbehandlingen vid njurbäckeninflammation.1 Behandlingen väljs av vården utifrån bland annat urinodlingen och vilket motstånd mot antibiotika bakterien visar.
Vid febril urinvägsinfektion är den totala behandlingstiden som regel sju dagar.2 Det gäller även när hela antibiotikabehandlingen har getts genom dropp. I vissa situationer kan en annan behandlingstid behövas, till exempel vid särskilda bakterier eller om infektionen är svårare att behandla.
Antibiotika kan ges som tabletter när ditt tillstånd tillåter det. Om du först behöver antibiotika genom dropp fortsätter behandlingen med tabletter så snart ditt tillstånd har förbättrats. Du behöver inte vara feberfri innan antibiotikan kan bytas från dropp till tabletter.2
Vanliga läkemedel som kan användas som tabletter är ciprofloxacin och trimetoprim-sulfametoxazol. Ceftibuten kan användas vid resistensproblem eller om andra läkemedel inte tåls. Vilket läkemedel som passar beror på urinodlingen, resistensläget och din hälsa. Vid återkommande, komplicerade eller vårdrelaterade urinvägsinfektioner kan bakterierna oftare vara motståndskraftiga mot flera antibiotika. Om du nyligen har vistats i ett land där antibiotikaresistens är vanligare behöver vården ta hänsyn till ESBL-producerande bakterier som en möjlig orsak till infektionen. Vid sänkt njurfunktion kan antibiotikadosen behöva minskas, och det kan också behövas hos personer som är äldre än 70 år.
Vila under tiden du behandlas. Det kan ta upp till två veckor innan du orkar återgå till arbetet. Drick mycket vätska, till exempel vatten eller saft. Om du mår illa kan du ta små klunkar åt gången. Paracetamol kan användas för att sänka feber och lindra smärta.3
Det är vanligt att återhämtningen tar tid även när besvären börjar minska. Äldre personer eller personer med bakomliggande sjukdom kan behöva längre tid för att återhämta sig. Om du har njurproblem ska du fråga vårdgivaren hur mycket vätska du kan dricka.3 Vid återkommande urinvägsinfektioner kan ökat vätskeintag vara ett råd om du dricker mindre än 1,5 liter per dygn.2
Försök att tömma urinblåsan helt när du kissar.3 Håll dig inte när du behöver kissa, eftersom det kan hjälpa bakterier att växa.
Vårdcentralen är nästan alltid den mottagning du ska kontakta först när du är sjuk eller har besvär. Där kan du få hjälp med många besvär, och vårdcentralen har ofta en egen sjukvårdsrådgivning som du kan ringa till. Det brukar också gå att få rådgivning på telefon eller genom att logga in och kontakta mottagningen. På vissa vårdcentraler kan du boka tid genom att logga in.4
Du kan ringa 1177 dygnet runt för sjukvårdsrådgivning om du är osäker på var du ska söka hjälp. Då hjälper en sjuksköterska till med att bedöma dina besvär och kan ge råd om var du kan söka hjälp. Du kan också få råd om vad du kan göra själv.4
Vårdcentralen kan ge remiss till en annan mottagning om det behövs. När du behöver specialiserad öppenvård kan du behöva remiss. En specialistmottagning är anpassad för vård inom särskilda områden.4
Du kan själv välja vilken vårdcentral eller öppenvårdsmottagning du vill besöka i hela landet. Öppenvård är all vård där du inte blir inlagd på sjukhus. I tjänsten Hitta vård finns kontaktuppgifter till vårdmottagningar i hela landet.4
Kan en njurbäckeninflammation gå över av sig själv?
Vissa nedre urinvägsinfektioner kan gå över av sig själva, men njurbäckeninflammation kan leda till allvarliga komplikationer om den lämnas obehandlad. Därför ska du inte försöka behandla en njurbäckeninflammation med huskurer.1
Hur länge kan det ta innan jag känner mig återställd?
Med behandling kan du känna dig bättre efter några dagar. Om infektionen är svårare att behandla kan den pågå i flera veckor.1
Kan njurbäckeninflammation förebyggas?
Njurbäckeninflammation börjar ofta som en infektion i urinblåsan. Att förebygga nedre urinvägsinfektioner är därför ett första steg för att förebygga njurbäckeninflammation.1
Vad kan jag fråga vårdgivaren om?
Du kan fråga hur du ska ta dina läkemedel. Du kan också fråga vad du kan göra hemma för att må bättre och hur du kan förebygga en ny njurbäckeninflammation.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 13 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Ärftlighet för urinvägsinfektion hos nära kvinnliga släktingar är en riskfaktor för återkommande urinvägsinfektioner. Återkommande urinvägsinfektion definieras som minst två infektioner under det senaste halvåret eller minst tre under det senaste året.2
Återkommande, komplicerade eller vårdrelaterade urinvägsinfektioner orsakas ofta av bakterier som är resistenta mot många urinvägsantibiotika. Antibiotikabehandling under de senaste månaderna är en riskfaktor för resistensutveckling. Tidigare infektion med resistenta bakterier är också en riskfaktor för resistensutveckling.2 Frekventa vårdkontakter och utlandsvistelse under det senaste halvåret är ytterligare riskfaktorer för resistensutveckling.
Upprepade antibiotikakurer kan påverka bakteriefloran i tarmen och underlivet. Det kan göra det lättare för antibiotikaresistenta bakterier att finnas kvar och kolonisera området kring urinröret. Vid återkommande urinvägsinfektioner kan bakterierna därför vara mer varierade och oftare motståndskraftiga mot flera antibiotika. Vid återkommande eller komplicerade urinvägsinfektioner kan även bakterier som Klebsiella, Proteus och enterokocker förekomma. Vårdrelaterade och komplicerade infektioner orsakas ofta av andra bakteriearter än de vanligaste bakterierna vid samhällsförvärvad infektion. ESBL-producerande bakterier kan vara en del av resistensproblematiken, särskilt efter vistelse i länder där antibiotikaresistens är vanligare.2
Symtomen är inte alltid typiska. Ungefär en tredjedel av personer med febril urinvägsinfektion saknar symtom från urinvägarna.2 Det betyder att du kan ha njurbäckeninflammation utan sveda, täta trängningar eller andra tydliga besvär när du kissar.
Hos äldre personer kan sjukdomen först visa sig som feber, kräkningar och diarré utan symtom från urinvägarna.2 Hos barn under två år kan hög feber vara det enda symtomet.3
Förändrad urin kan också förekomma. Urinen kan vara mörk eller grumlig, och den kan ibland innehålla blod.1
Vid plötslig svår sjukdom ska du söka vård på en akutmottagning på ett sjukhus.4 Du ska ringa 112 om du eller någon i din närhet plötsligt känner sig allvarligt sjuk.5
Besvär som inte kan vänta kan tas om hand på en jouröppen mottagning. Du behöver oftast ringa först och boka tid. Om du är osäker på hur allvarligt ditt tillstånd är kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning; en sjuksköterska kan hjälpa till att bedöma besvären och ge råd om var du kan söka hjälp.4
Förvirring, dåsighet eller svårigheter att tala är tecken på ett allvarligt sjukdomstillstånd. Andra tecken som kan förekomma vid en njurbäckeninflammation är mycket hög eller låg kroppstemperatur, smärta i nedre delen av magen eller ryggen, blod i urinen, kräkningar eller att du inte har kissat under dagen.3
Du söker till den jouröppna mottagningen om du har besvär som inte kan vänta. Vid ett livshotande tillstånd ska du åka till en akutmottagning på ett sjukhus eller ringa 112.4
Utredningen kan kompletteras med blodprov och bilder av njurarna. Bilderna kan tas med datortomografi eller njurultraljud. Vilken undersökning som behövs beror på vad vårdgivaren behöver ta reda på.
Om behandlingen inte ger avsedd effekt och vården misstänker stopp i urinledaren eller en njurabscess görs en akut radiologisk undersökning.2 Datortomografi är då förstahandsvalet.
En första infektion som läker utan komplikationer behöver inte utredas vidare. Vid återkommande febril urinvägsinfektion rekommenderas däremot radiologisk utredning med röntgen eller ultraljud.
Urinodlingen visar vilken bakterie som orsakar infektionen. Urinodlingen görs för art- och resistensbestämning.
Om du vill läsa mer om vart du kan vända dig för provtagning finns information om vårdcentraler och andra mottagningar på 1177.se.
Antibiotikabehandlingen ska fullföljas även om du börjar må bättre.1 Om behandlingen avbryts för tidigt kan infektionen komma tillbaka.
Sjukhusvård kan behövas om du har ett påverkat allmäntillstånd eller illamående och kräkningar. Äldre kvinnor hör också till dem som oftare kan behöva sjukhusvård, eftersom bakterier i blodet är vanligare hos äldre personer. Gravida med febril urinvägsinfektion hör till dem som främst kan behöva sjukhusvård.2
Sjukhusvård kan dessutom behövas om du behöver övervakas på sjukhus, om du har en sjukdom eller förändring i urinvägarna som försvårar infektionen eller om det bara finns antibiotika genom dropp som bakterien är känslig för.
På sjukhus kan antibiotika ges genom dropp.2 Det kan behövas när du är så påverkad att tabletter inte är lämpliga eller när bakterien kräver ett sådant läkemedel. När ditt tillstånd har förbättrats kan behandlingen vanligtvis fortsätta med tabletter.
Blododling görs på sjukhus vid febril urinvägsinfektion. Vid sänkt njurfunktion kan dosen av antibiotika behöva minskas.2
De flesta börjar känna sig bättre inom två till tre dagar efter att antibiotika har börjat tas.1 Det kan ändå ta längre tid innan du känner dig helt återställd. Äldre personer eller personer med bakomliggande sjukdom kan behöva längre tid för att återhämta sig.3
Efterkontroll behövs inte vid ett förlopp utan komplikationer.2 Det gäller när infektionen har läkt och inga tecken tyder på att behandlingen inte har fungerat.
Uppföljande urinodling rekommenderas vid graviditet. Den kan också rekommenderas vid upprepade infektioner som orsakas av stenbildande bakterier, till exempel Proteus. Vid återkommande febril urinvägsinfektion kan vården rekommendera vidare undersökning med röntgen eller ultraljud. Om behandlingen inte fungerar trots att antibiotikan bedöms vara rätt kan vården behöva undersöka om det finns ett hinder i urinledaren eller en varansamling i njuren. Då görs en akut undersökning med bilddiagnostik, i första hand datortomografi. En första infektion som läker utan komplikationer behöver däremot inte utredas vidare.2
Det går inte att försöka bota njurbäckeninflammation med huskurer.1 Vätska och andra råd kan lindra besvär eller minska risken för nya infektioner, men huskurer botar inte infektionen.
Du kan minska risken för nya infektioner genom att tömma urinblåsan helt och undvika att hålla dig. Att kissa före och efter sex kan hjälpa till att avlägsna bakterier från urinvägarna. Efter avföring bör du torka framifrån och bakåt för att minska risken att bakterier förs mot kroppens öppningar.1
God hygien kan också bidra till att förebygga att bakterier kommer in i kroppen.1 Det kan till exempel innebära att duscha regelbundet och byta underkläder om de är våta eller svettiga. Om du ofta får urinvägsinfektioner kan du fråga vårdgivaren hur du bäst förebygger nya infektioner. Vid återkommande urinvägsinfektioner kan du tillsammans med vårdgivaren försöka hitta riskfaktorer som går att åtgärda.2
Ställ en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna ForumStäll en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna Forum