Gikt

Risken för gikt ökar med åldern. Halten av urinsyra i blodet stiger när du blir äldre, vilket bidrar till den ökade risken. Gikt är vanligare hos kvinnor efter klimakteriet än före klimakteriet. Före klimakteriet har kvinnor vanligtvis mindre urinsyra än män, och därefter ökar halten hos kvinnor.¹

Sjukdomar, läkemedel och levnadsvanor som ökar risken

Vissa sjukdomar förekommer oftare hos personer med gikt. Njursjukdom, högt blodtryck, diabetes och höga blodfetter är sjukdomar som är vanligare hos personer med gikt. Njursjukdom kan öka risken eftersom njurarna då kan ha svårare att göra sig av med urinsyra.¹

Övervikt ökar mängden urinsyra som bildas i blodet.¹ Även mat med mycket puriner kan bidra till att halten av urinsyra höjs. Det gäller särskilt mat med mycket animaliskt protein, till exempel rött kött, inälvsmat och vissa sorters fisk och skaldjur. Det betyder inte att gikt enbart beror på vad du äter; gener, ålder och andra sjukdomar kan också ha stor betydelse.

Alkohol kan öka urinsyran genom att både bidra med puriner och minska utsöndringen av urinsyra. Öl innehåller puriner, och alkohol gör dessutom att mindre urinsyra lämnar kroppen med urinen. Även alkoholfri öl innehåller puriner.¹

Drycker och livsmedel som innehåller fruktos kan också bidra till en högre halt av urinsyra. Fruktos är en sorts socker som finns i vissa söta drycker och livsmedel.⁴

Vätskedrivande läkemedel är den vanligaste typen av läkemedel som ökar mängden urinsyra. Sådana läkemedel används bland annat vid högt blodtryck och hjärtsvikt. Även låg dos acetylsalicylsyra och vissa andra läkemedel kan höja halten av urinsyra.¹ Sluta inte med ett ordinerat läkemedel på egen hand, utan prata med läkare om du undrar om läkemedlet påverkar risken för gikt.

Det finns alltså sällan en enda orsak till gikt. Ärftlighet, ålder, njurarnas förmåga att utsöndra urinsyra, andra sjukdomar, läkemedel och vissa levnadsvanor kan tillsammans påverka risken.

Vilka leder kan drabbas?

Stortåns grundled är den led som oftast drabbas. När inflammationen sitter där kallas tillståndet ibland portvinstå. Gikt kan samtidigt inte begränsas till stortån, utan kan drabba vilken led som helst.¹

Det kan till exempel handla om leder i:

• fötterna och tårna
• fotlederna
• knäna
• händerna och handlederna
• armbågarna.

Gikt kan också drabba senskidor och slemsäckar.¹ Det kan till exempel göra ont och svullna kring hälsenan eller i en slemsäck på utsidan av armbågen. Därför kan symtomen ibland sitta utanför själva leden, även om besvären påminner om ett vanligt giktanfall.

Mellan anfall och vid långvarig sjukdom

Mellan giktanfallen har du vanligtvis inga symtom.⁴ Det betyder att leden kan kännas normal under en period även om nya anfall senare kan komma tillbaka.

Giktanfall kan komma med allt från veckors till års mellanrum.² För vissa kommer anfallen alltså tätt, medan andra kan ha flera år mellan gångerna. Om gikten är långvarigt obehandlad kan anfallen med tiden komma oftare och vara längre.⁴

Långvarigt obehandlad gikt kan leda till hårda knölar av urinsyra under huden.⁴ Knölarna kan bland annat synas på fingrar, tår eller ytterörat.² De kan börja som smärtfria förändringar men kan senare göra ont och påverka leder och vävnader.⁴

När symtomen kräver snabb vård

En plötsligt smärtande och svullen led tillsammans med mycket hög feber kan vara tecken på en ledinfektion.⁵ En ledinfektion kan likna ett giktanfall och behöver bedömas snabbt.

Sök akut hjälp om ledsmärtan förvärras och du samtidigt känner dig varm, kall eller skakig.⁵ Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning i en sådan situation. Om mottagningen är stängd eller inte kan ta emot dig, sök vård på en akutmottagning.¹

Är du osäker på hur bråttom det är kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Vid kraftiga besvär eller om det är första gången du får ett sådant anfall och inte vet om det är gikt, ska du också söka vård snabbt.¹

Om diagnosen är osäker kan läkaren ta ett prov av vätskan i den smärtande leden.¹ Det görs genom att ledvätska hämtas med en tunn nål. Vätskan undersöks i mikroskop för att se om den innehåller kristaller av urinsyra.

Att hitta kristaller av urinsyra i ledvätskan är det mest tillförlitliga sättet att diagnostisera gikt.² Provet kan därför vara särskilt värdefullt när symtomen inte är typiska eller när läkaren behöver skilja gikt från en annan ledsjukdom.

Ett blodprov kan ibland visa en normal urinsyrehalt även när gikt misstänks. Under ett giktanfall kan urinsyran i blodet sjunka något till följd av den inflammation som pågår.² Därför kan läkaren behöva upprepa blodprovet när anfallet har gått över om misstanken om gikt fortfarande är stark.⁶

Röntgen och andra undersökningar

Om ledvätska inte kan tas, eller om diagnosen fortfarande är oklar, kan läkaren överväga bilddiagnostik.⁶ En särskild datortomografi med dubbelenergiteknik, ofta kallad deCT, kan också användas för att hitta kristaller av urinsyra.²

Vanlig röntgen har inget värde för den akuta diagnostiken av gikt.² Däremot kan förändringar efter långvarig gikt ibland synas på vanlig röntgen.¹ Därför beror valet av undersökning på om läkaren utreder ett pågående anfall, långvariga förändringar eller en annan möjlig orsak till ledproblemen.

När leden är plötsligt smärtande, röd och svullen behöver läkaren också bedöma risken för ledinfektion, pyrofosfatartrit och annan inflammatorisk ledsjukdom. Dessa tillstånd kan behöva andra undersökningar och annan vård än gikt.

När specialist kan behövas

En reumatolog kan kopplas in om diagnosen fortfarande är oklar.¹ Du kan fråga läkaren vad specialistvård innebär. Specialistvård kan också bli aktuell när den första utredningen inte ger ett säkert svar eller när ytterligare undersökningar behövs.⁵

Vid misstanke om ledinfektion ska du hänvisas omedelbart enligt den lokala vårdvägen.⁶ Sök vård snabbt om ledsmärtan förvärras samtidigt som du känner dig varm, kall eller skakig, eftersom det kan vara tecken på en infektion i leden. Om du är osäker på vart du ska vända dig kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.

Ta inte flera olika antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel samtidigt utan att först ha pratat med en läkare. Den sammanlagda dosen kan då bli för hög och risken för biverkningar öka.⁷ Om du har eller har haft magsår behöver behandlingen bedömas av läkare.

Kolkicin har en smal säkerhetsmarginal, vilket innebär att du inte ska öka dosen på egen hand om effekten inte räcker.² Illamående, kräkningar, magsmärtor och diarré är möjliga biverkningar.⁷ Nedsatt njur- eller leverfunktion och vissa andra läkemedel kan göra att kolkicin behöver anpassas.

Kombinationen av kortison och antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel ökar risken för blödning i magen. Därför behöver vården väga nyttan mot riskerna när flera behandlingar används samtidigt. Kortison kan också påverka blodsockret, särskilt vid högre doser.⁷

Följ den ordination du får och fråga vården eller apoteket om du är osäker på hur läkemedlet ska tas. Sök vård om behandlingen inte hjälper eller om du får tydliga biverkningar.

När förebyggande behandling behövs

Enstaka giktanfall behandlas ofta med läkemedel som dämpar inflammation och smärta. Vid flera eller besvärliga giktanfall rekommenderas däremot vanligtvis långvarig urinsyrasänkande behandling för att minska risken för nya anfall.⁶

Urinsyrasänkande behandling bör också erbjudas om du har något av följande:⁹

• Knölar av urinsyra under huden.
• Kronisk giktinflammation.
• Njursjukdom.

Även njursten av urinsyra, gikt som påverkar flera leder eller andra omständigheter kan tala för att förebyggande behandling ska startas tidigt. Läkaren bedömer detta tillsammans med dig utifrån din hälsa och risken för nya besvär.

De vanligaste förstahandsalternativen när målstyrd urinsyrasänkande behandling startas är allopurinol och febuxostat.⁶ Allopurinol minskar kroppens bildning av urinsyra.⁷ Febuxostat verkar på liknande sätt och kan användas när allopurinol inte kan användas eller inte tolereras.

Probenecid kan användas förebyggande när allopurinol eller febuxostat inte kan användas på grund av allergi. Probenecid gör att mer urinsyra lämnar kroppen med urinen.⁷

Urinsyrasänkande läkemedel lindrar inte smärtan vid ett pågående giktanfall. Du kan därför behöva en separat behandling mot inflammation och smärta. Om du redan tar urinsyrasänkande behandling ska du vanligtvis inte sluta med den vid ett nytt giktanfall utan att först prata med vården.

Behandlingen ska vanligtvis fortsätta hela livet när målnivån har nåtts.⁶ Det beror på att urinsyran annars kan stiga igen och nya kristaller kan bildas. Sluta därför inte med läkemedlet på egen hand, även om du känner dig besvärsfri.

Mål och uppföljning

Målet med behandlingen är att sänka halten av urinsyra så att nya kristaller inte bildas och befintliga kristaller kan minska. Det vanliga behandlingsmålet är en halt av urinsyra under 360 mikromol per liter.⁶

Ett lägre mål, under 300 mikromol per liter, kan övervägas om du har knölar av urinsyra eller kronisk giktinflammation.⁶ Läkaren kan även bedöma ett lägre mål om du fortsätter att få många giktanfall trots att halten ligger under 360 mikromol per liter.

Urinsyrasänkande behandling startas med låg dos.⁶ Dosen höjs sedan med hjälp av regelbundna blodprov tills målet nås. På så sätt kan behandlingen anpassas efter hur din kropp svarar och hur du tolererar läkemedlet. Ändra inte dosen själv.

Risken för nya giktanfall kan öka under de första tre till sex månaderna efter att urinsyrasänkande behandling har startats.² Det betyder inte automatiskt att behandlingen har misslyckats. Du kan erbjudas kolkicin som skydd mot giktanfall medan målet för urinsyra nås.⁶ Om kolkicin inte passar kan vården i vissa fall överväga annan förebyggande behandling.

Uppföljningen fortsätter även när du nått målet. Årlig kontroll av halten av urinsyra kan övervägas när målet har nåtts och behandlingen fortsätter.⁶ Vid uppföljningen kan vården också gå igenom nya giktanfall, biverkningar, andra läkemedel och sjukdomar som påverkar behandlingen.

Det kan ta tid innan alla kristaller har försvunnit, särskilt om du har haft gikt länge eller har knölar av urinsyra.² Regelbundna kontroller gör det lättare att se om behandlingen håller urinsyran på rätt nivå. Om målet inte nås eller om behandlingen inte tolereras kan läkaren behöva ändra läkemedel eller skicka en remiss till specialist.

Mat och dryck kan påverka risken för nya giktbesvär, men det finns ingen enskild kost som säkert förebygger giktanfall. Det finns inte tillräckligt stöd för att en särskild kost förebygger giktanfall eller sänker halten av urinsyra. Satsa därför på matvanor som är hälsosamma och balanserade, i stället för på en strikt diet.⁶

• Undvik alkohol för att minska risken för giktbesvär.¹
• Undvik öl, även alkoholfri öl.¹
• Undvik juicer och drycker som är sötade med fruktos.¹
• Ät en hälsosam och balanserad kost.
• Ät mycket grönsaker.¹

Du behöver inte försöka hitta en särskild ”giktdiet”. En balanserad kost kan i stället innehålla normalstora portioner kött, fisk eller fågel. En portion kan motsvara 100–125 gram. Det är också bra att undvika livsmedel med mycket puriner, till exempel inälvsmat och vissa fisksorter som sill, makrill, sardiner, sardeller, ansjovis och fiskrom.¹

Alkohol kan öka halten av urinsyra. Öl innehåller puriner, och även alkoholfri öl innehåller puriner. Drycker med fruktos kan också höja halten av urinsyra.^1,4 Därför är det klokt att välja vatten framför sådana drycker, särskilt om du försöker minska risken för nya anfall.

Vikt och fysisk aktivitet

Om du har övervikt kan långsam viktnedgång minska risken för nya giktanfall.² Undvik snabba bantningskurer.⁵ En förändring som sker långsamt är bättre än en kraftig och plötslig begränsning av mat och dryck.

• Långsam viktnedgång kan minska risken för nya giktanfall om du har övervikt.
• Regelbunden fysisk aktivitet rekommenderas om du har gikt.¹
• Undvik intensiv träning när du försöker förebygga giktanfall.⁵
• Undvik mycket belastning på lederna när du försöker förebygga giktanfall.

Välj en fysisk aktivitet som du kan göra regelbundet utan att belasta lederna mycket. Måttlig konditionsträning uppmuntras för personer med gikt. När en led är inflammerad bör du däremot avlasta den och undvika träning eller annan belastning som gör smärtan värre. Regelbunden rörelse och en hälsosam vikt är delar av egenvården, men de ersätter inte vårdkontakt om giktanfallen återkommer eller blir svåra.

Inför ett besök kan det vara bra att skriva ner när besvären började, hur de har förändrats och vilken vård du redan har fått. Ta gärna med en lista över dina läkemedel och frågor du vill få svar på. Det gör det lättare för dig att vara delaktig i samtalet.

Du har rätt att få information om behandlingsalternativ och att vara delaktig i vården.¹ Be vårdpersonalen förklara sådant du inte förstår och fråga hur länge du kan behöva vänta på vård. Om du behöver kan du också be om tolk.