Ringorm är en smittsam svampinfektion i huden, inte en infektion med maskar, och utslaget har ofta en ringformad kant. Det finns hjälp att få, och ringorm på kroppen behöver oftast behandling med svampdödande läkemedel.
Ringorm är en svampinfektion i huden.1 Namnet kan vara missvisande, men ringorm orsakas inte av maskar. Det är alltså inte en mask som finns i huden, utan en infektion som beror på svamp.
Svampar som orsakar ringorm kallas trådsvampar. De kan växa i hudens yttersta lager, där det finns ett ämne som kallas hornämne. Ringorm är därför en infektion i hudens ytliga delar.
Ringorm på kroppen kallas också revorm. Ringorm på kroppen är en infektion med trådsvamp på andra kroppsdelar än fötter, ljumskar, ansikte, hårbotten och händer.2 Denna form kallas även tinea corporis.
Ringorm kan ge ett kliande, fjällande utslag som ofta är ringformat.3 Utslaget kan börja som en förändring i huden och få en tydligare ringform när det växer. Den runda formen är bakgrunden till namnet ringorm, även om utslaget inte alltid ser likadant ut på alla delar av kroppen.
Svampinfektioner kallas olika saker beroende på var på kroppen de finns.4 Därför kan ordet ringorm användas på olika sätt i information om svampinfektioner. Namnet kan beskriva både platsen på kroppen och vilken typ av infektion det handlar om.
Hårbottenssvamp är en form av svampinfektion i hårbotten.5 Den kallas också tinea capitis. Hårbottenssvamp förekommer oftast hos barn, men den kan även förekomma hos vuxna.
I en bredare användning av begreppet kan ringorm även omfatta svampinfektioner på hårbotten, hud och naglar.6 Det betyder att ringorm kan användas som ett samlingsnamn för flera infektioner som sitter på olika delar av kroppen.
De olika benämningarna gör det lättare att beskriva var infektionen finns. Samtidigt kan användningen av ordet ringorm variera mellan olika texter och vårdsammanhang. Om du är osäker på vad en benämning betyder kan du be vårdpersonalen förklara vilken kroppsdel och vilken infektion som avses.
Ringorm är vanligt förekommande i befolkningen.2 Det betyder att många människor får ringorm någon gång, även om infektionen kan se olika ut beroende på var den finns.
Ringorm kan påverka människor i alla åldrar.7 Hårbottenssvamp förekommer däremot oftast hos barn.
Ringorm uppges kunna förekomma hos 20–25 procent av världens befolkning vid en given tidpunkt.7 Uppgiften gäller alltså hur många som kan ha ringorm samtidigt, inte hur många som får infektionen under ett helt år.
Ringorm är oftast inte en allvarlig infektion, men den kan vara besvärande. Eftersom flera hudförändringar kan likna varandra behöver du inte själv avgöra vilken typ av utslag det är. Om du tror att du eller ditt barn har ringorm kan du kontakta en vårdcentral för att få hjälp med bedömningen.
Ringorm beror på en infektion med trådsvampar. De vanligaste trådsvamparna som orsakar ringorm hör till släktena Trichophyton, Epidermophyton och Microsporum. Trichophyton rubrum är den vanligaste orsaken till ringorm.2
Trådsvamparna lever av hornämne, ett ämne som finns i hudens yttersta lager. De växer genom att bryta ner hornämnet med enzymer.2 Trådsvampar ingår inte i hudens vanliga bakterie- och svampflora, vilket innebär att ett fynd av sådana svampar vid odling räknas som onormalt.
Ringorm kan överföras när huden kommer nära huden hos en människa som har infektionen.3 Smittan kan också överföras genom nära kontakt med ett smittat djur. Ett infekterat husdjur kan till exempel vara en katt, ett marsvin eller en kanin.4 Husdjuret har ofta klåda eller hårlösa fläckar, men ett djur kan också bära smittan utan tydliga symtom.
Smittan kan finnas kvar på föremål som har varit i kontakt med hud eller hår. Därför kan ringorm spridas via exempelvis handdukar, sängkläder, kammar och hårborstar.3
Det vanligaste symtomet på ringorm är små röda och kliande utslag.4 Utslagen kan se olika ut från person till person och kan också förändras med tiden. De kan vara torra, fjällande, svullna eller kliande.1 Klådan kan göra att du vill röra eller klia på området, men själva utslaget är framför allt en förändring på huden.
Utslagen är ofta runda eller ovala och kan vara från någon millimeter till flera centimeter stora. De börjar ofta som en avgränsad fläck på huden. När utslaget växer kan mitten börja läka så att utslaget får en ringform.4 Det är den runda formen som har gett ringorm dess namn.
Ringformen kan därför vara tydligare efter en tid än i början. Ett utslag behöver inte se ut som en perfekt cirkel. Det kan växa, sprida sig eller komma fler än ett utslag. Hur stort området blir och hur många utslag du får kan variera.
På mörk hud syns den röda färgen ofta mindre tydligt.4 Utslaget kan därför vara svårare att känna igen om du främst letar efter en röd färg. Det kan i stället vara mer synligt genom att huden fjällar, är torr eller har en annan färg än huden runt omkring.
När du söker vård för ett utslag börjar bedömningen vanligtvis med att vårdpersonalen tittar på huden.7 Vårdpersonalen väger sedan samman det som syns med dina symtom för att bedöma om det kan vara ringorm. Eftersom ringorm kan likna andra hudsjukdomar kan det ibland behövas prov innan diagnosen blir säker.
Under besöket kan du få frågor som hjälper vårdpersonalen att förstå hur du kan ha blivit smittad och vilka delar av kroppen som kan vara berörda.2 Berätta därför om sådant som kan ha betydelse, även om det känns oviktigt:
Det är bra att ta upp om du har sett liknande hudförändringar hos ett husdjur eller hos någon du bor tillsammans med. Sådan information kan hjälpa vårdpersonalen att bedöma smittans möjliga ursprung och om fler områden behöver undersökas.
Undersökningen bör omfatta hela huden, inte bara området där du först såg utslaget.2 Hårbotten, ljumskar samt finger- och tånaglar bör också undersökas. Det beror på att en svampinfektion kan finnas på flera hudområden samtidigt eller på en annan kroppsdel än den du först söker för.
Ringorm på kroppen läker oftast inte av sig själv utan behöver behandlas med svampdödande läkemedel.4 Behandlingen kan stoppa svampen från att spridas till andra delar av kroppen och till andra personer. Vilket läkemedel som passar beror bland annat på var utslaget sitter och hur utbrett det är.
Vid ringorm används i första hand en svampdödande kräm.4 Krämen kan vara ett receptbelagt läkemedel, men det finns också svampdödande behandlingar som kan köpas på apotek. Följ alltid den behandlingsplan och den behandlingstid som du har fått av vården eller apotekspersonalen. Om lokal behandling inte hjälper kan systemisk behandling bli nästa steg.2 Läkemedel mot ringorm finns också som gel eller spray, beroende på var utslaget sitter.1
Vid lokaliserad sjukdom kan terbinafinkräm användas två gånger dagligen i två veckor enligt behandlingsöversikten. Mikonazolkräm kan användas två gånger dagligen tills en vecka efter att symtomen försvunnit.2 Det är viktigt att inte avsluta behandlingen för tidigt även om utslaget ser bättre ut, eftersom infektionen då kan komma tillbaka.
Ringorm kan spridas mellan personer och via saker som har varit i kontakt med hud eller hår. Därför är det bra att göra rent sådant som används nära kroppen, särskilt om någon i hemmet har ringorm eller hårbottenssvamp.
Använd separata handdukar och personliga saker under tiden som infektionen behandlas. Lägg använda textilier i tvätten i stället för att låta dem ligga tillsammans med andras rena saker. Det minskar risken för att smittan förs vidare via föremål.
Håll huden ren och torr.3
Om du tror att du eller ditt barn har ringorm eller hårbottenssvamp kan du kontakta en vårdcentral.4 Där kan vårdpersonal bedöma besvären och hjälpa dig vidare med vården.
Du kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.4 Där kan du få hjälp att bedöma symtom eller att hitta en mottagning där du kan söka vård.
Vid misstänkt ringorm kan en farmaceut titta på utslaget och rekommendera ett lämpligt svampdödande läkemedel. Farmaceuten kan också säga till om du bör träffa en läkare.1
Vilken väg som passar bäst beror bland annat på var besvären finns och hur säkert det går att bedöma orsaken. Om besvären inte blir bättre efter ett svampdödande läkemedel som en farmaceut har rekommenderat behöver du kontakta läkare.
En hudläkare kan bedöma fall där diagnosen är osäker och svamp inte har påvisats i odling.5 Vårdcentralen kan då skicka en remiss till hudläkare. Ibland krävs remiss till den öppna specialiserade vården, men du kan själv söka vård på vilken vårdcentral eller öppna specialistmottagning du vill i hela landet.
Är ringorm en riktig mask?
Nej, ringorm är inte en mask utan en svampinfektion.1 Namnet kommer av att utslaget ofta har en ringformad kant.9 Det betyder alltså inte att det finns någon mask i huden. Ringorm är i stället en infektion som orsakas av svamp.
Kan ringorm komma tillbaka?
Ja, ringorm kan komma tillbaka om behandlingen avslutas för tidigt.7 Därför är det viktigt att följa den behandlingstid som du har fått råd om, även om utslaget verkar ha försvunnit. Om besvären återkommer kan du behöva kontakta vården för en ny bedömning. Ringorm kan också likna andra hudsjukdomar, så det är inte alltid säkert att ett återkommande utslag beror på ringorm.3
Kan ringorm påverka en graviditet?
Svampen som orsakar ringorm påverkar inte graviditeten. Om du är gravid bör du ändå fråga vården innan du använder receptfria svampdödande krämer eller puder.7 På så sätt kan du få råd om vilket läkemedel som passar i just din situation.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 6 källor · Senast granskad: 30 augusti 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Ringorm kan även spridas från en annan del av den egna kroppen.2 Det kan till exempel handla om en infektion i hårbotten, på fötterna eller i naglarna som sedan förs vidare till huden på kroppen.
Vissa situationer gör det lättare att komma i kontakt med trådsvampar eller att svampen växer till. Trådsvampar trivs i varma och fuktiga miljöer.7 Att bära trånga skor och strumpor är också kopplat till ökad risk för ringorm.3 Därför kan miljöer där huden blir varm eller fuktig göra det lättare för svampen att växa.7 Risken för ringorm är högre vid följande omständigheter:
Ett nedsatt immunförsvar kan också göra det svårare för kroppen att bekämpa en ringormsinfektion. Det betyder inte att ringorm bara drabbar personer med nedsatt immunförsvar; smittan kan även drabba personer utan någon känd riskfaktor.
Ringorm kan alltså uppstå efter smitta från en annan person, ett djur, ett föremål, en yta eller mer sällan jord. Ibland kommer infektionen i stället från en annan kroppsdel där trådsvampen redan finns. Det är en anledning till att vården kan behöva fråga om kontakt med djur, andra personer med liknande besvär och infektioner på hårbotten, fötter eller naglar.
Utslaget kan sitta var som helst på kroppen, även i ansiktet, ljumsken eller hårbotten.1 På ansiktet, halsen eller hårbotten kan utslaget se annorlunda ut än den typiska ringen. Därför är det inte säkert att ringorm alltid syns som en tydlig ring på huden.
Hårbottenssvamp ger typiskt en eller flera fjällande fläckar med korta, avbrutna hårstrån.4 Fläckarna kan klia och håret kan se avbrutet ut nära hårbotten. Hårbottenssvamp kan ge håravfall eller kala fläckar.8 Ringorm i hårbotten kan alltså märkas genom förändringar i håret, även när hudförändringen inte är lätt att se.
Hårbottenssvamp förekommer oftast hos barn. Hos vuxna kan svamp i hårbotten också förekomma, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar på grund av sjukdom eller läkemedel. Håravfall eller en fjällande fläck i hårbotten behöver inte betyda att du har hårbottenssvamp, eftersom andra hudsjukdomar kan ge liknande besvär.
Vid mer utbredd ringorm kan flera utslag flyta ihop. Då kan enskilda ringar bli svårare att urskilja, eftersom hudförändringarna går in i varandra. Varblåsor kan ibland förekomma vid mer utbredd ringorm.2 Om utslagen blir mer omfattande eller får ett annat utseende än tidigare är det klokt att låta vården bedöma dem.
Symtom kan komma från några dagar till högst två veckor efter smittan enligt 1177.4 Du kan alltså få hudförändringar först en tid efter att du har blivit smittad. Tidpunkten säger inte säkert hur utslaget kommer att se ut eller hur utbrett det blir.
Eksem och psoriasis kan därför vara möjliga förklaringar till ett fjällande eller kliande utslag, men det går inte alltid att avgöra själv genom att titta på huden. Kontakta en vårdcentral om du tror att du eller ditt barn har ringorm eller svampinfektion i hårbotten.4
Hårbottenssvamp kan ge en smärtsam inflammation som kallas kerion.7 Kerion kan innebära en djupare inflammation i hårbotten med skorpor och varfyllda sår, och det kan förekomma håravfall.
Ett hudavskrap innebär att vårdpersonalen tar lite material från det förändrade hudområdet. Materialet kan sedan undersökas i mikroskop för att leta efter svamp.7
Vid ringorm på kroppen tas provet från utslagets kantzon.2 Det är den del av utslaget där mängden trådsvamp är högst, vilket gör kantzonen viktig när provet tas.
Ringorm på kroppen bör bekräftas med svampodling.2 Flera andra hudsjukdomar kan likna ringorm, och en odling kan därför bidra till att skilja infektionen från andra orsaker till utslag. Provet behöver tas innan behandling sätts in för att odlingen ska kunna användas på rätt sätt.
Vid hårbottenssvamp tas prov från hudens kantzon och från drabbade hårstrån.5 Hårstråna tas med roten, eftersom provet då omfattar både den förändrade huden och det hår som kan vara påverkat.
Om vårdpersonalen misstänker nagelsvamp kan även ett prov från nageln behöva tas. Ett positivt prov från en nagel kan tala för att svampinfektionen har spridits från en annan kroppsdel till nageln eller åt andra hållet. Därför kan naglarna vara viktiga att undersöka även när dina huvudsakliga besvär sitter på huden.
Ibland används både mikroskopisk undersökning och svampodling, särskilt när hårbotten är berörd. Provsvaren hjälper vårdpersonalen att avgöra om trådsvamp kan påvisas och att bedöma vilken förklaring som bäst stämmer med undersökningen.
Om ringormen har en oväntat stor utbredning kan vården överväga om det finns en bakomliggande sjukdom med nedsatt immunförsvar eller diabetes.2 Det betyder inte att du har någon av dessa sjukdomar, men utbredningen kan göra att vårdpersonalen behöver tänka bredare kring möjliga orsaker.
Om svamp inte har kunnat påvisas i odlingar kan fallet remitteras till hudläkare för bedömning.5 En remiss innebär att en annan vårdmottagning eller specialist får i uppdrag att hjälpa till med bedömningen när diagnosen fortfarande är osäker.
När du smörjer med lokal behandling ska även några centimeter av till synes frisk hud intill utslaget behandlas.2 På så sätt omfattar behandlingen också huden precis utanför det synliga utslaget. Smörj enligt instruktionerna för just det läkemedel du använder.
Vid mer utbredd ringorm bör behandling med läkemedel i tablettform övervägas.2 Det gäller när flera utslag finns eller när den lokala behandlingen inte räcker. Tabletter är en systemisk behandling, vilket betyder att läkemedlet verkar i kroppen och inte bara på hudens yta.
Ringorm i hårbotten behandlas med tabletter eftersom lokal behandling inte når tillräcklig koncentration i hårsäckarna.5 Hårbottenssvamp behandlas därför med tabletter och ibland samtidigt med kräm i hårbotten.4 Hos barn doseras tabletterna efter vikt.5
Vid hårbottenssvamp ska den systemiska behandlingen kombineras med svampdödande schampo för alla familjemedlemmar enligt behandlingsöversikten.5 Schampot kan minska risken för att infektionen sprids, men ersätter inte tabletterna vid hårbottenssvamp. Använd inte hårolja samtidigt med kräm i hårbotten, eftersom effekten av krämen då kan minska.
Svampdödande behandling kan behöva användas dagligen i upp till fyra veckor.1 Behandlingstiden beror på var infektionen finns, hur stor den är och hur den svarar på behandlingen. Fortsätt enligt ordination även om symtomen försvinner tidigare.
Vid hårbottenssvamp orsakad av Microsporum kan åtta veckors behandling behövas. Kerion kan kräva åtta till tolv veckors behandlingstid.5 Kerion är en smärtsam inflammation i hårbotten som kan uppstå vid hårbottenssvamp och kan därför behöva en längre behandling.
Vid lokaliserad ringorm behövs vanligtvis ingen uppföljning enligt behandlingsöversikten. Om sjukdomen är mer utbredd och systemisk behandling används bör ett uppföljande besök övervägas när behandlingen avslutas.2 Vid hårbottenssvamp kan uppföljningen dessutom innehålla nya prover för att kontrollera om behandlingen har gett effekt.
Om utslaget inte blir bättre, om det sprider sig eller om behandlingen inte fungerar behöver vården bedöma om diagnosen och behandlingen behöver omprövas. När ringorm liknar andra hudsjukdomar kan provtagning behövas för att behandlingen ska bli rätt.
Hårolja bör inte användas samtidigt med kräm i hårbotten eftersom effekten kan minska.4 Det gäller när krämen används som en del av behandlingen mot hårbottenssvamp. Följ i stället instruktionerna för den kräm och det schampo som har valts.
Kortisonkrämer ska inte användas för utslag som kan vara ringorm eftersom de kan förvärra infektionen.3 Kortison kan finnas i krämer mot klåda eller andra utslag, så kontrollera innehållet eller fråga apotekspersonal om du är osäker. Om utslaget har blivit sämre efter en sådan kräm behöver behandlingen bedömas på nytt.
Ett infekterat husdjur kan behöva behandlas av veterinär.4 Det kan vara viktigt när smittan misstänks komma från ett djur, eftersom djuret ibland kan bära på infektionen utan tydliga symtom. Behandlingen av djuret planeras av veterinären och är skild från den behandling du själv behöver.
Ett djur med ringorm kan ha klåda eller hårlösa fläckar, men det är inte alltid lätt att själv avgöra vad hudförändringen beror på. Om ett husdjur misstänks vara smittat behöver det därför bedömas av veterinär. Tvätta händerna efter att du har klappat eller hanterat djuret, och rengör sådant som djuret brukar ligga på enligt råd du får om djurets behandling.
Titta också regelbundet på huden hos personer som bor tillsammans med den smittade. Var särskilt uppmärksam efter nära kontakt med en person eller ett djur som kan ha ringorm. Om flera i hushållet får liknande utslag är det viktigt att inte använda samma handdukar, kammar eller sängkläder.
Några enkla vanor kan minska risken för ringorm, även om det inte går att förebygga alla infektioner. Använd bad- eller duschskor i offentliga duschar och omklädningsrum.3 Det skyddar fötterna från kontakt med fuktiga ytor där svamp kan finnas.
Försök att inte röra vid utslaget i onödan. Om du behöver beröra området, tvätta händerna efteråt och innan du rör vid andra delar av kroppen. Använd inte gemensamma handdukar, kläder, kammar eller annan personlig utrustning. Träningsutrustning och kläder som används vid träning bör tvättas regelbundet.
Fortsätt den ordinerade behandlingen under hela den tid som du har fått råd om, även om utslaget ser bättre ut tidigare. Svampdödande behandling kan behöva användas dagligen i upp till fyra veckor.1 Om behandlingen avslutas för tidigt kan infektionen komma tillbaka.7 Kortisonkrämer kan förvärra ringorm och ska inte användas på utslag som kan vara ringorm.3
Ett barn som misstänks ha ringorm eller hårbottenssvamp bör vara hemma tills behandlingen har börjat enligt 1177. Smittorisken upphör snabbt efter behandlingsstart enligt 1177. Ett barn kan gå tillbaka till skola eller förskola när behandlingen har börjat enligt 1177.4
Berätta för skolan eller förskolan att barnet har ringorm, så att personalen kan vara uppmärksam på eventuell smitta och hjälpa till med praktiska råd. Barnet bör inte dela handdukar, kammar, mössor eller sängkläder med andra. Tvätta sådana saker enligt råden ovan och rengör hårborstar och kammar.
Om ett barn har hårbottenssvamp bör de som bor tillsammans vara uppmärksamma på egna hudförändringar. Hårbottenssvamp kan spridas med kammar och hårborstar.4 Håll därför barnets personliga hårsaker åtskilda från andras tills behandlingen och rengöringen har kommit i gång.
Vid mer utbredd ringorm bör hudläkare kontaktas innan behandling med läkemedel i tablettform övervägs.2 Den bedömningen hjälper vården att avgöra vilken vårdnivå och behandling som är lämplig.
Om du misstänker att ett husdjur har smittats kan djuret behöva bedömas av veterinär.4 Det gäller även om djuret inte verkar ha tydliga besvär, eftersom ett husdjur kan bära smittan utan symtom.2
Kan man få ringorm från hundar eller katter?
Ja, människor kan få ringorm från hundar, katter och andra djur.7 Ett husdjur kan ibland bära smittan utan att ha tydliga symtom.2 Om du misstänker att ett djur har ringorm, till exempel om det har fläckar där päls saknas, bör djuret bedömas av veterinär. Tvätta händerna efter kontakt med djur.
Hur skiljer sig ringorm från eksem?
Eksem smittar inte, medan ringorm är smittsamt.7 Ringorm kan dessutom spridas från ett område på kroppen till ett annat.1 Därför kan det vara svårt att avgöra orsaken enbart utifrån hur utslaget ser ut.3 Eksem och andra hudsjukdomar kan ändå likna ringorm, och båda kan ge kliande, röd hud. Ringorm har ofta ett ringformat utseende, men det går inte alltid att avgöra säkert genom att bara titta på utslaget.7 Kontakta en vårdcentral om du är osäker på vad hudförändringen beror på.