Hudsvamp är en svampinfektion på huden som kan ge utslag eller klåda och även förekomma i hårbotten eller naglarna. Det beror på vilken infektion du har: vissa går över av sig själva, medan andra behöver läkemedel, och ljumsksvamp läker vanligtvis med behandling.
Hudsvamp är en svampinfektion på huden. Sådana infektioner är vanliga och kan se olika ut beroende på var på kroppen de finns. På huden kan de bland annat ge utslag som kliar.1
Hudsvamp kan förekomma på flera delar av kroppen. Besvär kan finnas på huden, i hårbotten eller i naglarna. Svampinfektioner på huden och i naglarna hör till de vanligaste formerna av svampinfektion.2
Det finns flera olika typer av svampinfektioner på huden. Vilken typ det handlar om beror bland annat på vilket område som är påverkat. Hudsvamp är därför ett samlingsnamn för flera besvär, snarare än en enda sjukdom. Tinea är namnet på en grupp sjukdomar som orsakas av svamp.3 Ytliga svampinfektioner i huden och naglarna hör till de vanligaste infektionerna. Hudsvamp kan även förekomma hos personer som i övrigt är friska.2
Fotsvamp är en vanlig form av hudsvamp. Den angriper oftast huden mellan tårna.1 Fotsvamp kan också finnas på undersidan av foten.2
Ringorm är en annan form av svampinfektion. Den kan förekomma på huden eller i hårbotten och kallas också revorm. Ringorm kan spridas från husdjur eller andra människor.1
Svamp i hårbotten är vanligast hos barn.1 Den kan likna mjälleksem och ge kala fläckar.
Nagelsvamp drabbar oftast tånaglarna, men kan också drabba fingernaglarna. Nageln kan då bli gulaktig och tjockare samt ibland hårdare, mjuk eller skör.1
Ljumsksvamp sitter i ljumsken, alltså i vecket mellan höften och låret. Den kan spridas från ljumsken till insidan av låren och vidare till skinkorna.1
En annan ytlig svampinfektion i huden är pityriasis versicolor. Den ger små fläckar som ibland flyter ihop till större områden, oftast på bröstet eller ryggen. Den infektionen smittar inte.4
Hudsvamp kan alltså beskrivas utifrån var infektionen finns, till exempel som fotsvamp, ringorm, ljumsksvamp eller nagelsvamp. Namnet säger ofta något om kroppsdelen som är påverkad, men olika hudbesvär kan likna varandra.
Svamp finns normalt på huden och i munnen utan att ge några besvär. Ibland kan svampen snabbt föröka sig och då ge besvär. Det kan hända när miljön på huden blir gynnsam för svampens tillväxt. En förändring av vilka bakterier som finns på huden kan också bidra, till exempel i samband med antibiotikabehandling. Hudsvamp kan därför uppstå även hos personer som i övrigt är friska.1
Ljungsksvamp orsakas av trådsvampar som tillhör släktena Trichophyton, Epidermophyton och Microsporon.5 Ljumsksvamp kan uppstå efter direktkontakt med en smittad person eller ett smittat djur. Den kan också spridas från en annan del av kroppen, till exempel från hårbotten, fötter eller naglar.
Hudsvamp kan spridas genom direktkontakt med en smittad människa eller ett smittat djur.1 Ringorm kan till exempel spridas från husdjur eller andra människor. Smitta kan också ske när huden kommer i kontakt med en yta där svamp finns.
Fotsvamp kan smitta via blöta golv på badhus.1 Fotsvamp sprids också ofta när människor går barfota i offentliga duschar eller omklädningsrum.
Hudsvamp kan se olika ut beroende på var på kroppen infektionen finns. Besvären kan ibland vara svåra att skilja från andra hudbesvär. Vanliga symtom på huden är:
Ett utslag kan också vara rött och ge klåda eller en brännande känsla. Huden kan få fjällande eller flagnande områden. Vid vissa svampinfektioner kan det bildas små, tydligt avgränsade upphöjningar i kanten av utslaget. Hudförändringen kan ibland bli mer intensiv i färgen eller fjälla mer i kanten. Utslaget kan också få röda, svullna knottror som liknar finnar. Det kan finnas fjällande eller flagnande hudområden samtidigt. Ett svamputslag kan sprida sig över ett stort hudområde.
Vid ett läkarbesök börjar bedömningen vanligtvis med att vårdgivaren tittar på hudförändringen. Vårdgivaren kan ofta bedöma hudsvamp genom att undersöka utslaget och fråga om symtomen.2 Hudsvamp kan ibland vara svår att skilja från andra besvär på huden, och därför kan ytterligare undersökningar behövas.1
Vid misstänkt ljumsksvamp undersöks hela huden, hårbotten samt finger- och tånaglar. Fötterna får särskilt fokus eftersom fotsvamp ofta finns samtidigt med ljumsksvamp. Om naglarna också verkar vara angripna kan vårdgivaren ta ett prov därifrån.5
Frågorna under besöket kan handla om svampinfektion på andra delar av kroppen. Vårdgivaren kan också fråga om du har haft kontakt med djur, om någon närstående har liknande besvär och om du har varit utomlands.5 Även fritidsaktiviteter som innebär nära hudkontakt, till exempel brottning, kan tas upp. Sådana uppgifter ingår i bedömningen av ljumsksvamp.
Om hudförändringen behöver undersökas närmare kan vårdgivaren ta hudflagor från det fjällande området. Hudflagorna kan undersökas i mikroskop med ett KOH-prov för att bekräfta svamp.
Vid lokaliserad ljumsksvamp kan behandling göras med svampmedel i krämform.5 Lokal behandling används när besvären är begränsade till ett mindre hudområde. Det finns både receptfria och receptbelagda läkemedel mot hudsvamp, och vilket läkemedel som passar beror bland annat på var på kroppen infektionen finns.
Det är viktigt att behandla enligt den rekommenderade tiden även om besvären börjar minska tidigare. Om behandlingen avslutas för tidigt kan infektionen komma tillbaka och bli svårare att behandla. Vid användning av en kräm som du har fått ordinerad berättar läkaren hur du ska använda läkemedlet.
Vid utbredd ljumsksvamp eller samtidig fotsvamp kan behandling med läkemedel som tas via munnen övervägas.
Svamp trivs där det är varmt och fuktigt. Håll därför huden ren och torr, särskilt i hudveck som ljumsken.1 Efter dusch eller bad behöver du torka ljumskarna helt, eftersom fukt i ljumsken kan öka risken för ljungsksvamp och återfall.5
Välj luftiga kläder i bomull och så luftiga skor som möjligt. Undvik tajta kläder, tajta underkläder och syntetmaterial, eftersom de kan hålla kvar värme och fukt runt ljumsken.1 Om du svettas mycket kan det vara extra viktigt att byta till torra kläder.
Vid fotsvamp är det bra att byta strumpor och tvätta fötterna regelbundet.2 Torka fötterna noggrant efter tvätt, även mellan tårna, så att huden inte förblir fuktig.
Gå inte barfota i våta miljöer där svamp kan spridas, till exempel i offentliga duschar, omklädningsrum och simhallar. Använd luftiga skor och undvik skor av plast, eftersom sådana skor inte andas.2
En vårdcentral kan hjälpa dig att bedöma hudbesvär som inte blir bättre av receptfria läkemedel. Kontakta en vårdcentral om du har behandlat med receptfritt läkemedel i några veckor men inte blivit bättre.1
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Där kan du få hjälp att bedöma dina symtom och få råd om var du kan söka vård.1
Apotekspersonal kan ge råd om vilka receptfria läkemedel som finns för dina besvär.1 Det finns flera olika receptfria läkemedel som motverkar svamp och som kan användas vid vissa typer av svampinfektioner.7
Vid mer utbredd ljumsksvamp där behandling via munnen övervägs bör en hudläkare kontaktas före behandlingen. En hudläkare kan då bedöma om du behöver en remiss till en hudklinik.5
Hudsvamp är en svampinfektion som kan spridas genom kontakt med en smittad människa, ett smittat djur eller en fuktig yta.2,3 Det kan till exempel handla om direkt kontakt med huden, kontakt med ett husdjur eller beröring av en fuktig yta som ett duschgolv. Pityriasis versicolor är en ytlig svampinfektion i huden, men den smittar inte.4
Vissa typer av hudsvamp kan gå över av sig själva. Det beror på vilken svampinfektion du har, eftersom en del typer går över utan behandling. Andra typer av hudsvamp behöver behandlas med läkemedel.1 Det finns receptfria läkemedel mot vissa svampinfektioner, medan andra fall kräver receptbelagda läkemedel.1,3 Behandlingen kan bestå av svampmedel som används på huden, till exempel kräm eller schampo.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 3 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Pityriasis versicolor smittar inte.4 Svampen vid pityriasis versicolor finns på huden hos de flesta vuxna, men alla får inte utslag. Det är inte helt klart varför vissa personer får utslag och andra inte.
Värme och fukt gynnar svamptillväxt.1 Pityriasis versicolor är vanligast på sommaren eftersom svampen trivs i värme och fukt. För ljumsksvamp kan fukt i hudvecket gynna tillväxten. Täta underkläder eller byxor kan hålla kvar värme och fukt runt ljumsken.6 Kraftiga svettningar kan också öka risken för svamputslag.2
Risken för hudsvamp kan öka om du har diabetes eller nedsatt immunförsvar. Risken kan också öka om kroppens immunförsvar försämras på grund av en sjukdom. Behandling med höga doser kortison kan öka risken för svampinfektion.1 Långvarig eller högdosbehandling med antibiotika kan också öka risken för svamputslag. Övervikt är ytterligare en faktor som kan göra hudsvamp mer sannolik.2
Återkommande svamputslag kan hos vissa personer hänga samman med genetisk benägenhet.2 Det betyder att vissa personer kan vara mer benägna att få svampinfektioner som kommer tillbaka. Pityriasis versicolor kan också lätt komma tillbaka efter behandling.
Symtomen varierar mellan olika delar av kroppen. Fotsvamp sitter oftast mellan tårna, medan ljumsksvamp börjar i ljumsken och kan spridas till närliggande hud. Ringorm kan ge ett ringformat utslag på huden eller i hårbotten.
Vid pityriasis versicolor kan flera små fläckar flyta ihop och bilda större områden. Fläckarna kan också vara brunaktiga och fjällande.4 De syns ofta tydligare på mörkare eller solbränd hud.
Ljumsksvamp kan ge ett cirkelformat, lätt fjällande och rött hudområde som sprider sig från ljumskvecket. I mitten kan huden senare bli ljusare, medan kanten fortfarande kan vara lätt upphöjd. Besvären kan även finnas i området mellan könsorganen och ändtarmsöppningen.
Svamp i hårbotten liknar ibland mjälleksem, men kala fläckar talar för svamp i hårbotten. Fotsvamp kan även påverka huden på fotsulan.1 Ringorm i hårbotten kan ge kliande, röda områden på huvudet och kala fläckar. Ringorm kan också ge ett ringformat utslag runt hud som ser normal ut.3 Vid svamp i hårbotten kan håravfall förekomma.2
En svampodling kan användas för att identifiera en viss svamp och hjälpa till att välja behandling.2 Vid misstänkt ljumsksvamp ska odlingsprovet tas innan behandling sätts in.5 Det beror på att flera andra hudförändringar kan likna ljumsksvamp och att diagnosen därför behöver bekräftas med odling.
Vid provtagningen tas material från det område där svamp misstänks. Om du redan har använt behandling på huden och en odling senare behöver göras, ska den lokala behandlingen enligt medicinsk bedömning ha varit avslutad i fyra veckor före provtagningen.5 Ett prov från en nagel kan också behövas om nagelsvamp misstänks.
Resultatet av undersökningen och eventuella prover avgör om besvären stämmer med hudsvamp eller om någon annan hudsjukdom behöver övervägas. När det finns osäkerhet kan provsvaret därför vara viktigt innan vårdgivaren väljer behandling.
Läkemedel som tas via munnen kan vara tabletter med terbinafin, itrakonazol eller flukonazol. Vilket läkemedel som används och hur länge behandlingen ska pågå bedöms av läkare. En utbredd infektion kan därför behöva bedömas av hudläkare innan behandling påbörjas.
Vid mer omfattande ljumsksvamp bör samtidig fotsvamp uppmärksammas, eftersom fotsvamp kan förekomma samtidigt. Om en läkare överväger behandling via munnen kan en remiss till hudklinik bli aktuell. Receptbelagda läkemedel används också vid vissa andra former av hudsvamp, när lokal behandling inte är tillräcklig eller när infektionen sitter på ett område där annan behandling behövs.
Vid rätt diagnos och behandling kan ljumsksvamp försvinna inom en till åtta veckor.6 Hur snabbt huden återhämtar sig kan variera, och klåda eller irritation kan minska innan infektionen är helt borta. Behandlingen behöver därför fullföljas enligt den ordination eller behandlingsanvisning du har fått.
Vid lokaliserad ljumsksvamp behövs vanligtvis ingen uppföljning.5 Behandlingen kan typiskt göras i primärvården när sjukdomen är begränsad. Om besvären inte försvinner trots behandling behöver diagnosen och behandlingen bedömas på nytt.
Vid mer utbredd sjukdom där behandling via munnen övervägs bör hudläkare kontaktas före behandlingen.5 Vid systemisk behandling bör ett uppföljande besök övervägas i samband med att behandlingen avslutas. Då kan läkaren bedöma hur huden har svarat på behandlingen och om ytterligare åtgärder behövs.
Dela inte handdukar eller kläder med andra.6 Ljungsksvamp kan spridas genom handdukar och kläder, och samma handduk kan också föra svamp från en kroppsdel till en annan. Använd gärna en separat handduk för områden med svamp, eller torka det infekterade området sist.
Tvätta strumpor, underkläder, handdukar och sängkläder i varmt vatten. Tvätta kläder efter användning, särskilt kläder som du har på dig när du tränar.6
Om du har både fotsvamp och ljungsksvamp kan svampen spridas från fötterna till ljumsken genom kläderna. Ta därför på dig strumporna före underkläderna när du klär på dig.6 Undvik också att klia på det infekterade området, eftersom svampen då kan spridas till andra delar av kroppen.
Om du använder en svampkräm ska du följa den rekommenderade behandlingstiden, även när utslaget inte längre syns.2 Svampinfektionen kan finnas kvar trots att utslaget har försvunnit, och om behandlingen avslutas för tidigt kan besvären komma tillbaka och bli svårare att behandla.
En kortisonkräm mot klåda kan göra svampinfektionen värre och svårare att behandla.2 Fråga på ett apotek vilka läkemedel som passar för dina besvär, eftersom valet beror på var på kroppen du har besvär.
Antimykotiskt puder i skorna varje dag kan hjälpa till att förebygga fotsvamp.2 Puder eller sprej kan också användas för att suga upp fukt runt ljumsken, särskilt efter bad eller träning.
Om du har tandprotes och tror att du har svampinfektion i munnen kan du kontakta en tandläkare.1
Pityriasis versicolor kan komma tillbaka även efter behandling.4 Även när behandlingen har tagit bort svampen kan nya utslag därför uppstå senare. Ljumsksvamp läker vanligtvis med behandling, men återfall är vanliga. För att minska risken för återfall är det värdefullt att torka ljumskarna helt efter duschen.5 Ljumsksvamp kan också spridas från fötterna till ljumsken genom kläderna.6 Därför kan samtidig fotsvamp ha betydelse när ljumsksvamp kommer tillbaka.5