Diskbråck – symtom, orsaker och behandling

Ålder och ärftlighet

Risken för diskbråck ökar när du blir äldre. Det beror bland annat på att det blir mindre vätska i diskarna och att risken för att disken spricker då ökar. Diskbråck är vanligast i åldern 30–50 år.¹

Åldersförändringar i diskarna är vanliga. Diskarna kan bli tunnare och sjunka ihop, och sådana förändringar kan ibland synas redan när du är mellan 20 och 30 år. Förändringar i diskarna kan finnas även hos personer som inte har ryggbesvär.

Ärftlig benägenhet anges som en riskfaktor för diskbråck.³ Det betyder att ärftlighet kan vara en av flera faktorer som påverkar risken, men oftast går det inte att peka ut en enda orsak till ett diskbråck.

Belastning och andra riskfaktorer

Diskbråck kan uppstå vid överbelastning, men oftast finns ingen tydlig orsak till diskbråcket. Övervikt gör att diskarna belastas extra.¹ Det kan alltså vara svårt att veta varför ett diskbråck uppstod i just ditt fall.

Följande faktorer anges som riskfaktorer för diskbråck:

• Hög arbetsbelastning.³
• Högt BMI.³
• Låg fysisk aktivitet.³
• Rökning. Rökning kan öka risken för diskbråck eftersom blodtillförseln till diskarna kan påverkas.

Hos barn kan träning med hög belastning längs ryggraden bidra till diskbråck. Olycksfall kan också bidra till diskbråck hos barn.³ Diskbråck hos barn och tonåringar är ovanligt.

Symtom från ländryggen

Diskbråck i ländryggen kan ge smärta i ländryggen.¹ Du kan också få symtom från ett eller flera av följande områden:

• Domningar och stickningar kan kännas i benet och foten.¹
• Svaghet kan uppstå i benen.¹
• Det kan bli svårt att kontrollera benens rörelser.¹

Om L5-nerven påverkas kan smärtan stråla längs lårets utsida, underbenets utsida eller framsida och vidare till fotryggen.³ Påverkan på denna nerv kan också göra det svårt att gå på hälarna eller att sträcka stortån.

Diskbråck i ländryggen kan ge nervpåverkan med förändrad känsel och påverkan på musklernas rörelser. Nervpåverkan kan ibland märkas genom att du haltar eller har svårt att gå på tå eller häl. Vid undersökning av diskbråck i ländryggen brukar förmågan att gå på tå och häl bedömas för att undersöka muskelkraften.³ Smärtan kan vara både ryggsmärta och bensmärta. Hos vissa är bensmärtan tydligare än ryggsmärtan, medan ryggsmärtan hos barn ofta är mer framträdande än bensmärtan.

Symtom från nacke och hos unga

Diskbråck i nacken kan ge nacksmärta. Smärtan kan stråla ut i en eller båda armarna och ibland ända ut i fingrarna.¹

Diskbråck hos barn och tonåringar är ovanligt. Hos unga kan diskbråck ge smärta i ländryggen som strålar ut i det ena benet eller i båda benen. Ryggmusklerna kan vara spända och ryggen kan vara sned. Besvären kan också märkas genom att barnet går på ett annorlunda sätt, till exempel med böjda knän eller böjda höfter.¹ Barnet kan även ta kortare steg än vanligt.

Symtomen kan ändras under förloppet. De kan komma mycket snabbt eller stegvis under dagar eller veckor. Besvären går sedan oftast över inom några veckor, och efter några månader brukar de flesta inte längre ha ont.¹

När du ska söka vård akut

Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om du har ont i ryggen och dessutom något av följande symtom:¹

• Du har svårt att hålla dig när du är kissnödig eller bajsnödig.¹
• Du har nedsatt känsel kring ändtarmen eller könsorganen.¹

Sök vård på en akutmottagning om vårdcentralen eller den jouröppna mottagningen är stängd. Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning om du behöver hjälp med att bedöma symtom eller hitta vård.¹

Känsel och muskelstyrka kan jämföras mellan höger och vänster ben. Förmågan att gå på tå och häl kan också bedömas för att undersöka muskelkraften. Hälta eller ett förändrat gångsätt kan uppmärksammas när du går.

Straight leg raise, som också kallas Lasègues test, kan användas för att undersöka nervpåverkan.³ Testet innebär att läkaren lyfter ett rakt ben medan du ligger ner och bedömer om det ger smärta eller ökad smärta i benet. Vid nervpåverkan kan smärtan ofta öka när foten förs uppåt.

Om läkaren misstänker påverkan på nerver i korsryggen kan känseln kring ändtarmen och på insidan av låren undersökas. I vissa fall görs också en undersökning av musklerna i ändtarmen. Denna undersökning kan visa om du kan knipa med musklerna där.

Prover och bilddiagnostik

Blod- och urinprov kan tas för att utesluta sjukdomar som kan vara allvarliga.¹ Vilka prover som behövs beror på dina besvär och vad läkaren ser vid undersökningen. Vid misstanke om en annan sjukdom kan blodprover och urinprov ingå i en bredare utredning.

Magnetkamera eller datortomografi kan behövas om ryggvärken eller ischiassmärtan inte har blivit bättre efter fyra till sex veckor.¹ Bilderna kan ge läkaren mer information om orsaken till dina besvär.

Magnetkamera är den metod som bäst visar diskbråckets nivå, läge, storlek och grad av nervpåverkan.³ Undersökningen kan därför hjälpa läkaren att se om ett diskbråck passar ihop med dina symtom. Om du av någon anledning inte kan genomgå magnetkamera kan datortomografi användas i stället, men den ger inte lika mycket information för en kirurgisk bedömning.

Röntgen behövs oftast inte vid ryggbesvär som pågår i några veckor och går över av sig själv.⁵ Röntgen kan däremot vara viktig om besvären tyder på en allvarlig sjukdom som påverkar ryggen. Vid besvär som finns kvar under längre tid kan en bilddiagnostisk undersökning övervägas.

Förändringar i diskarna kan synas även hos personer som inte har ryggbesvär. Därför bedöms bilderna tillsammans med dina symtom och resultatet av kropps- och neurologisk undersökning.

Andra metoder kan ibland lindra smärtan, till exempel TENS, akupunktur, kyla, värme, ultraljud eller korsett. Det finns inga vetenskapliga studier som bekräftar att dessa metoder läker själva diskbråcket.

Läkemedel och blockad

Receptbelagda värktabletter kan behövas när rörelse och receptfria värktabletter inte räcker.¹ Vid svår ischias kan läkemedel mot nervsmärta, till exempel gabapentin eller pregabalin, prövas. Vilket läkemedel som passar beror på din situation och bedöms av läkare. Som första läkemedelsbehandling kan paracetamol användas, ibland tillsammans med ett läkemedel av typen NSAID. NSAID passar inte alla, eftersom vissa kan ha tillstånd som gör att sådana läkemedel bör undvikas. Opioider bör undvikas på grund av risken för biverkningar.³

En blockad innehåller bedövningsmedel och kortison och ges som en spruta. Läkaren använder genomlysning för att se var diskbråcket finns och var sprutan ska ges. Blockaden ges på ett sjukhus. Läkemedlet ska minska smärtan från nerven. Blockaden används som smärtlindring när smärtan kommer från en påverkad nervrot.¹ Den förändrar inte själva diskbråcket, utan är till för att minska nervsmärtan under den fortsatta behandlingen.

När operation kan bli aktuell

Operation är vanligtvis inte nödvändig vid diskbråck.⁵ En operation kan behövas om besvären inte har minskat efter två till tre månader och annan behandling inte har hjälpt.¹

Kirurgi kan övervägas efter cirka sex till åtta veckor om icke-kirurgisk behandling inte har gett effekt eller om symtomen förvärras. Innan kirurgi behöver diagnosen säkerställas med bilddiagnostik.³ Magnetkamera visar bäst diskbråckets nivå, läge, storlek och grad av nervpåverkan.

När diagnosen är fastställd remitteras du till opererande kirurg för bedömning. Operation kan vara ett alternativ när smärtan påtagligt påverkar livskvaliteten eller gångförmågan är tydligt begränsad. För de flesta räcker det ändå med icke-kirurgisk behandling. Kirurgi blir framför allt aktuell när smärtan tydligt försämrar livskvaliteten eller när gångförmågan är tydligt begränsad.⁷ Om operation övervägs behöver bildfynden stämma med besvären och nervpåverkan.³

Så går en operation till

Vid en ländryggsoperation gör läkaren ett snitt i huden och flyttar undan musklerna och nervroten. Därefter tas den del av diskbråcket som trycker på nerven bort. Operationen brukar ta ungefär en timme och du är sövd när den görs.¹

Operationen är ofta ett mindre omfattande ingrepp och kan utföras som dagkirurgi. Ibland kan du åka hem samma dag, men oftast åker du hem dagen efter operationen.

Efter operation mobiliseras du omedelbart.³ Vanligtvis finns inga andra begränsningar än att du ska vara försiktig med att böja eller belasta ryggen under de första två veckorna. Du kan röra på kroppen som vanligt efteråt, men ryggen behöver belastas försiktigt i början.

Vid diskbråck i nacken görs steloperation oftast.¹ Då tas den trasiga disken bort och två eller flera kotor fästs i varandra med skruvar eller plattor. En steloperation innebär att en liten del av ryggraden blir orörlig, men den påverkar inte ryggens rörlighet i stort. Operationen tar oftast en och en halv till två och en halv timmar och du får komma hem efter en eller ett par dagar.

Efter operation och möjliga komplikationer

Rehabilitering kan behövas efter operation för att träna upp styrka och rörlighet.¹ Olika mottagningar har olika program för hur rehabiliteringen går till. Träningen syftar till att du ska återfå styrka och rörlighet efter ingreppet.

Sjukskrivning efter operation kan vara från några veckor till tre månader.¹ Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på bland annat vilken operation du har genomgått och hur du återhämtar dig.

Komplikationer i samband med behandlingen är ovanliga. Efter en operation där diskbråcket har tagits bort finns risk för infektion och för att såret inte läker som det ska.¹ Du kan också känna dig svagare i musklerna eller ha mindre känsel efter operationen.

En skada på ryggmärgshinnan kan leda till läckage av ryggmärgsvätska. En skada på nervroten är sällsynt men kan ge kvarstående smärta, ökad känselstörning eller påverkan på musklernas kraft. Ytlig sårinfektion eller blödning kan också förekomma. Läckage av ryggmärgsvätska efter en skada på ryggmärgshinnan påverkar vanligtvis inte när du kan börja röra på dig efter operationen. En nervrotsskada är sällsynt, och besvären kan ofta gå över inom sex månader.³

Mellan fem och elva procent får med tiden ett nytt diskbråck på samma eller en annan disknivå.³ Om du får ett nytt diskbråck behöver du genomgå en ny utredning. Kvarstående smärta efter operation kan bero på fortsatt förändring i diskarna.

Undvik tunga lyft och att bära tungt när du har ont i ryggen. När du lyfter kan du tänka på följande:

• Håll det som du ska lyfta nära kroppen.⁵
• Böj på benen i stället för att böja ryggen.⁵
• Undvik att vrida ryggen i sidled.⁵

Smärtlindring hemma

Receptfria värktabletter kan hjälpa dig att sova bättre och röra dig ordentligt när du har tillfällig smärta.⁵ Värktabletter kan hjälpa dig att komma i gång och röra dig, men de gör inte att du blir av med diskbråcket.¹ Använd receptfria värktabletter under en begränsad tid, till exempel en till två veckor eller kortare tid om besvären går över fortare.⁵

Syftet med värktabletter är att göra det möjligt för dig att röra på dig och leva som vanligt, så långt det går. Om du är osäker på om du kan ta sådana läkemedel kan du fråga på ett apotek.

Vilopositioner och arbete

Det kan vara svårt att ligga ner när du har ont. Vid diskbråck i ländryggen kan du lägga en kudde under benen när du ligger på rygg, så att höfterna och knäna böjs.¹ Det kan lindra genom att benen får stöd i ett böjt läge.

Du kan också pröva att ligga på sidan med benen uppdragna i fosterställning.¹ Det kan vara skönt att vila med en kudde under svanken och benen upplagda på en pall. När du sitter kan en ihoprullad handduk eller kudde ge stöd för svanken.

Undvik att sitta i låga soffor och stolar om det gör det svårt att ta dig upp. Du som har svårt att ta dig upp ur sängen kan först rulla över på sidan, svänga benen över sängkanten och sedan skjuta ifrån med händerna på huvudsidan.

Vid fysiskt krävande arbete kan du behöva bli sjukskriven ett tag.¹ Försök ändå att vara så aktiv som möjligt i vardagen, utifrån vad du klarar av. Läs mer om när du ska söka vård om besvären inte blir bättre eller påverkar dig mycket.

Rådgivning och delaktighet

Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Där kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.¹ Du kan också använda 1177.se för att hitta mottagningar och logga in för att kontakta många mottagningar.

Du har rätt att vara delaktig i din vård. För att kunna vara delaktig behöver du förstå informationen från vårdpersonalen, och du kan ställa frågor om något är oklart. Du ska få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.¹