Hemangiom eller smultronmärke är en godartad hudtumör som består av blodkärl. Hemangiom är vanligt hos spädbarn.
Ett hemangiom är en benign tumör som vanligen uppstår under en bebis första levnadsmånader, men du kan också få hemangiom som vuxen. Att tumören är benign betyder att den är godartad, och därmed helt ofarlig. Ett hemangiom består av ett kärlnystan, nystan av blodkärl, som tillsammans bildar ett rött eller blålila märke som varierar i storlek från några millimeter till några centimeter i omkrets. Det kan vara platt eller upphöjt. På grund av sitt utseende kallas hemangiom även för smultronmärke.
Det vanligaste förloppet är att smultronmärket växer under barnets första år för att sedan avstanna och gå in i en vilofas. Därefter börjar det långsamt att tillbakabildas. Det kan ta allt mellan ett och tio år för ett hemangiom att försvinna helt. Större hemangiom kan lämna ett märke efter sig som består livet ut. Man kan också få hemangiom på levern.
Hemangiom hos barn kallas för infantilt hemangiom. Även om det kan vara medfött debuterar det vanligen inom bebisens första månader i livet. Det är inte klarlagt varför hemangiom uppstår, men det är vanligare hos flickor än hos pojkar. Det är också mer vanligt hos för tidigt födda barn. De flesta har endast ett smultronmärke. Nästan alla försvinner helt, men större hemangiom kan lämna ett permanent märke i huden.
Det är ovanligt att en vuxen får hemangiom, men det förekommer. Det syns då oftast som en liten röd prick på huden. Precis som hos barn består hemangiomet av en samling kärl. Då fläckar eller märken på huden som består av kärl alltid är godartade kan ett hemangiom inte utvecklas till cancer.
Om du som vuxen får en hudförändring eller ett nytt märke som är större än fem millimeter bör du uppsöka vård för en bedömning. Detsamma gäller om du har ett märke som växer eller ändrar form. Ta för vana att med jämna mellanrum hålla koll på dina hudmärken så att du är observant på om någon av dem plötsligt förändras.
Hudförändringar som liksom hemangiom består av kärl kan inte utvecklas till cancer. Det är endast fläckar och märken som består av pigmentceller som kan göra det. Trots att hemangiom ibland benämns som en hudtumör är de alltså godartade och helt ofarliga. Däremot kan de sitta olägligt och därför skapa besvär. I dessa fall kan de behöva undersökas närmare och behandlas.
För det mesta behöver du inte göra något åt ett smultronmärke eftersom det är ofarligt, inte orsakar besvär och försvinner av sig själv. Om märket blöder kan du hålla en steril kompress mot det tills blödningen upphör. Skulle såret inte läka eller huden närmast hemangiomet blir rött och varmt har det förmodligen kommit in bakterier i det. Då ska du söka vård.
Små och okomplicerade hemangiom behöver inte tas bort eller behandlas, men om ett hemangiom är placerat så att det på något sätt stör barnet kan det krävas behandling. Ett hemangiom på eller invid munnen kan göra det svårare för bebisen att äta och om det sitter på könsorganet kan det skava eller göra det besvärligt att sköta hygienen. Om märket stör andningen, synen eller hörseln är det extra viktigt att det behandlas.
Oftast används läkemedel som påskyndar tillbakabildandet vid behandling av ett hemangiom. I vissa fall används laser för att ta bort hemangiom. Om du är orolig för att barnets hemangiom orsakar besvär ska du kontakta vården.
Små hemangiom som sitter på levern är inte nödvändiga att behandla. Men större hemangiom som är placerade på levern kan orsaka medicinska problem som gulsot, smärta och blödningar. I vissa fall måste man ta bort hemangiom kirurgiskt. Invärtes hemangiom kan inte upptäckas vid en vanlig undersökning. Om barnet uppvisar symtom görs en ultraljudsundersökning eller röntgen där ett hemangiom syns tydligt.
För en läkare, sjuksköterska eller barnmorska på BVC räcker det nästan alltid med att titta på märket för att kunna diagnosticera ett hemangiom. Om märket sitter invärtes eller djupt under huden görs ett ultraljud.
En erfaren sköterska, barnmorska eller läkare kan relativt lätt bedöma ett hemangiom bara genom att titta på det. I vissa fall kan du komma att hänvisas eller remitteras för vidare vård.
Faktagranskad av:
Vården.se strävar alltid efter att visa upp korrekt information i våra guider. Den här guiden har inte granskats av legitimerad vårdpersonal ännu. Faktan har däremot tagits från noga utvalda källor som presenteras nedan.
Är du legitimerad vårdpersonal och önskar faktagranska denna guide åt Vården.se? Fyll i dina kontaktuppgifter här så hör vi av oss till dig!