Ja, ofta. Du kan vara stickrädd och ändå bli blodgivare. Många känner oro inför nålen. Det viktiga är att du berättar det direkt när du kommer.
Du får hjälp att ta det i din takt. Du kan också avbryta när som helst. Du behöver inte “bevisa” något.
Upplevelsen varierar. Många beskriver sticket som kort och snabbt. En del känner obehag av själva situationen, mer än av nålen.
Det som brukar kännas mest för stickrädda är ofta:
Du kan påverka allt det där. Du kan till exempel be personalen att:
Inte visa nålen
Prata om något annat under sticket
Räkna ner, eller inte räkna ner alls
Låta dig ligga ner direkt
Första besöket handlar ofta om att du ska bli godkänd som blodgivare. Du får svara på frågor om din hälsa (hälsodeklaration). Personalen kontrollerar också värden som behöver ligga bra för att du ska kunna ge.
När du väl lämnar blod går det vanligtvis så här:
Du visar giltig legitimation
Du svarar på frågor om din hälsa
Du får ligga på en brits
Personal sätter en nål i armvecket och blodet samlas i en påse
Du vilar en stund efteråt och får ofta något att dricka eller äta
Själva tappningen tar ofta bara några minuter. Hela besöket kan gå ganska snabbt, men räkna med att det kan ta längre tid om det är många på plats.
Det är vanligt att oroa sig för yrsel. De flesta mår bra efteråt, men en del kan känna sig lite yra en stund. Du kan minska risken genom att förbereda kroppen.
Gör gärna det här samma dag:
Ät som vanligt innan besöket
Drick ordentligt före och efter
Sov så gott du kan natten innan
Undvik hård träning precis innan
Planera lugnare aktivitet efteråt
Säg också till om du brukar bli yr vid blodprov. Då kan personalen hjälpa dig med extra vila och tryggare upplägg.
Du behöver inte “tänka bort” rädslan. Du kan jobba med den, steg för steg.
Testa ett eller flera av de här knepen:
Be om att få ligga ner direkt
Titta bort och fokusera på en punkt i rummet
Lyssna på musik eller en podd i hörlurar
Andas långsamt: in 4 sekunder, ut 6 sekunder
Spänn och slappna av i benen (det kan hjälpa mot yrsel)
Ta med en vän om det är möjligt
Boka en tid när du inte har bråttom efteråt
Om du vill kan du också börja med att bara gå dit och “kolla läget”. Att känna igen miljön kan göra nästa besök lättare.
Du kan vanligtvis ge blod om du är frisk, väger över 50 kilo och ofta är mellan 18 och 60 år. Åldersgränser kan variera mellan regioner. Du behöver också kunna identifiera dig och förstå informationen du får, så att allt blir säkert.
Ibland får du vänta en period. Det kan till exempel handla om graviditet, resor eller risk för blodsmitta. Det betyder inte att något är “fel” på dig. Det handlar om säkerhet för den som ska få blodet.
Blod går inte att tillverka. Det behöver komma från frivilliga givare. Samtidigt kan blod bara lagras en begränsad tid (ofta upp till cirka sex veckor). Därför gör regelbunden blodgivning stor skillnad.
Internationella blodgivardagen infaller den 14 juni varje år. Den påminner om hur mycket en enda blodgivning kan betyda, både i akuta lägen och i planerad vård.
Ge inte blod om du känner dig sjuk eller ovanligt trött samma dag. Säg alltid till om du har nya symtom eller mediciner. Personalen hjälper dig att avgöra om du ska vänta.
Sök vård akut om du får bröstsmärta, svår andnöd, svimmar och inte snabbt återhämtar dig, eller får kraftig blödning.
Om du vill prata igenom oro, svimningskänsla eller återkommande yrsel kan du börja med en bedömning på vårdcentral. Där kan du få hjälp att utesluta orsaker som till exempel järnbrist eller lågt blodtryck. Om rädslan tar mycket plats i vardagen kan du också få stöd vid ångest.
Om du funderar på att bli blodgivare: börja med att läsa på hos din regionala blodverksamhet och boka en tid när du kan ta det lugnt. Du gör en viktig insats, även om du känner dig nervös.
Om du samtidigt vill få koll på din hälsa inför blodgivning kan du boka en tid på vårdcentral för en första bedömning.
Det här är generell hälsoinformation baserad på granskade medicinska källor. Innehållet ersätter inte medicinsk rådgivning — kontakta en läkare för bedömning av just din situation.
