Depression – symtom, orsaker och behandling

Orsaker till depression

Samspel mellan flera faktorer

Det finns inte en enda orsak till depression.⁵ Depression kan uppstå genom ett samspel mellan sociala, psykologiska och biologiska faktorer.² Det betyder att olika personer kan bli deprimerade av olika kombinationer av omständigheter.

Din sårbarhet för depression påverkas av ärftlighet och yttre omständigheter.¹ En första depression börjar ofta efter en psykologisk, social eller kroppslig belastning, medan återkommande depressioner ofta saknar en tydlig koppling till yttre faktorer.³ Sårbarheten kan handla om biologiska skillnader mellan personer, men också om psykologiska och sociala faktorer. Därför går det inte alltid att peka ut en enskild händelse som förklaring till att depressionen har uppstått.

Livshändelser och sociala faktorer

Svåra eller belastande händelser kan utlösa depression.⁵ Exempel på sådana händelser är sorg, skilsmässa, sjukdom, uppsägning samt oro för arbete eller ekonomi.

• Sorg efter att någon har dött kan vara en utlösande faktor.
• En skilsmässa eller annan separation kan bidra till depression.
• Sjukdom kan öka belastningen och bidra till depression.
• Uppsägning och oro för arbete eller ekonomi kan bidra till depression.

Tidigare svåra livshändelser kan öka risken för depression senare i livet. Det gäller bland annat erfarenheter av övergrepp, svåra förluster och andra mycket stressande händelser. En krisreaktion kan också övergå i ett depressionstillstånd.³

Ensamhet kan öka risken för depression.⁵ Risken kan öka om du tappar kontakten med familj och vänner och försöker hantera svårigheter helt på egen hand.

Ärftlighet, kropp och substanser

Om en nära familjemedlem, till exempel en förälder eller ett syskon, har haft depression är det mer sannolikt att du också utvecklar depression. Ärftlighet innebär däremot inte att du säkert kommer att utveckla depression.⁵ Depression brukar uppstå genom en kombination av ärftlig sårbarhet och olika livshändelser.

En långvarig eller livshotande kroppslig sjukdom kan öka risken för depression.⁵ Exempel är hjärt-kärlsjukdom, cancer och sjukdomar som orsakar långvarig smärta. Även vissa kroppsliga sjukdomar, som underfunktion i sköldkörteln, kan ge besvär som liknar depression.

Alkohol och droger kan bidra till en förvärrad depression.¹ Alkohol och droger kan först kännas som ett sätt att hantera nedstämdhet eller oro, men på längre sikt kan både depressionen och oron bli svårare. Berätta för vården om du använder alkohol eller droger, eftersom det kan påverka hur depressionen bedöms och behandlas.

Symtom vid depression

Vanliga symtom

Depression kan märkas på flera sätt och påverka både tankar, känslor, kroppen och vardagen. Nedstämdhet eller förlust av glädje och intresse är centrala symtom vid depression.³ Du kan till exempel känna dig ledsen, tom eller hopplös, eller märka att sådant du tidigare tyckte om inte längre känns meningsfullt.

Under en depressiv episod finns depressiva symtom större delen av dagen, nästan varje dag, i minst två veckor.² Det kan vara svårt att själv avgöra hur länge besvären har funnits, särskilt om de har kommit gradvis. Därför kan det hjälpa att lägga märke till förändringar i hur du mår och fungerar över tid.

Psykiska symtom kan vara:

• hopplöshet eller uppgivenhet
• låg självkänsla eller en känsla av att vara värdelös¹
• skuldkänslor och att du anklagar dig själv för sådant som går dåligt¹
• koncentrationssvårigheter, till exempel att det blir svårt att läsa eller följa med i en film
• oro, ångest, irritation eller ilska¹
• minskad motivation och svårigheter att fatta beslut.⁶

Kroppsliga och sociala symtom

Depression kan ge trötthet och brist på energi.¹ Du kan känna att du inte orkar ta itu med saker eller sköta sådant som hygien och ordning hemma. Även små vardagliga uppgifter kan då kännas mycket krävande.

Kroppen kan påverkas på flera sätt:

• aptiten kan förändras, så att du äter mindre eller mer än vanligt²
• vikten kan förändras
• sömnen kan påverkas genom insomningssvårigheter, upprepade uppvaknanden eller tidiga uppvaknanden¹
• du kan få kroppsliga besvär som magont, huvudvärk och smärta i axlar, nacke eller rygg¹
• sexlusten kan minska.¹

Socialt kan depression medföra att du undviker vänner och deltar i färre sociala aktiviteter.⁶ Du kanske också slutar med fritidsintressen eller får svårare att klara sådant som vanligtvis fungerar hemma, på arbetet eller i skolan. Det kan i sin tur göra att du blir mer ensam, även om du egentligen vill ha kontakt med andra.

Variationer och svårighetsgrad

Symtomen varierar mycket mellan personer och alla har inte alla symtom.⁷ Depression ser alltså inte likadan ut för alla. En del märker främst nedstämdhet och trötthet, medan andra framför allt får kroppsliga besvär, oro eller koncentrationssvårigheter.

Svårighetsgrad beskriver hur många symtom du har, hur besvärliga de är och hur mycket de påverkar din förmåga att fungera i vardagen. Vid lindrig depression kan vardagen fungera trots att du mår dåligt.¹ Vid medelsvår depression är det ofta svårt att fortsätta med vanliga aktiviteter.⁸ Vid svår depression kan personen ha svårt att äta, dricka eller sova.¹

Depression efter att ha fått barn kan förekomma hos nyblivna mödrar.³ Depression kan börja under graviditeten eller efter att barnet har fötts, och det är viktigt att söka hjälp om nedstämdheten blir kvar eller fördjupas.¹

Självmordstankar och akut hjälp

Depression kan innebära tankar på döden eller självmord.² Det kan handla om att du tänker att det vore bättre om du inte levde, eller att andra skulle må bättre utan dig. Ibland blir tankarna konkreta och kan övergå i självmordsplaner.

En person som har konkreta självmordstankar eller självmordsplaner ska söka hjälp direkt och inte vara ensam.¹ Stanna hos personen eller se till att någon annan gör det, och kontakta en psykiatrisk akutmottagning eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning för att få hjälp.

Vid allvarliga självmordstankar hos dig eller någon nära ska 112 ringas genast.¹ Du kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning om du behöver hjälp att hitta rätt vård, men vänta inte med att ringa 112 om det finns en akut risk.

Diagnos vid depression

Hur diagnosen ställs

Det finns inget enskilt prov eller någon kroppslig undersökning som kan visa att du har depression. Därför börjar utredningen vanligtvis med att du får berätta hur du mår och hur besvären påverkar dig.¹

Diagnosen bygger på en klinisk bedömning av dina symtom, hur länge de har funnits och hur vardagen påverkas.⁷ Vården behöver därför se helheten och inte enbart räkna enskilda symtom när diagnosen bedöms.³ I bedömningen kan vården också ta hänsyn till hur ofta symtomen kommer och hur starka de är. Du kan få träffa en läkare, sjuksköterska, psykolog eller socionom, och ibland behövs också en läkarbedömning.

Det är bra att försöka svara så tydligt du kan, även om vissa frågor känns svåra. Berätta också om tidigare perioder då du mått på liknande sätt och om andra sjukdomar eller besvär, eftersom vården behöver se helheten.

Screening med MADRS-S

MADRS-S är ett självskattningsformulär som används som stöd vid bedömning av depression.⁹ Formuläret ger en bild av ditt aktuella sinnestillstånd, men är bara en del av den samlade bedömningen.

MADRS-S innehåller nio påståenden om tillstånd och känslor som du skattar utifrån de senaste tre dygnen. Frågorna handlar bland annat om sinnesstämning, oro, sömn, matlust, koncentrationsförmåga, initiativförmåga, känslomässigt engagemang, pessimism och livslust.⁹

Det tar vanligtvis fem till tio minuter att besvara MADRS-S.⁹ Försök att utgå från hur du faktiskt har mått under de senaste tre dygnen när du svarar.

• Varje fråga ger 0–6 poäng.
• Totalsumman kan vara 0–54 poäng.⁹

Vad resultatet betyder – och inte betyder

Högre MADRS-S-poäng tyder på mer allvarlig depression. Även enskilda frågor kan vara viktiga, så vården tittar inte bara på totalsumman.

Gränsvärdena används som vägledning för hur besvären kan ligga till när det gäller svårighetsgrad:

• 0–12 poäng: väsentligen obesvärad.
• 13–19 poäng: lindrig depression.⁹
• 20–34 poäng: måttlig depression.
• 35 poäng eller högre: svår depression.

Gränsvärden i MADRS-S ska endast ses som vägledande.⁹ De kan ge vägledning om ytterligare utredning behövs, men vården behöver hämta in mer information för att göra en komplett bedömning.

Självskattning ställer inte diagnos eftersom diagnostiken i första hand sker i mötet med dig. En del personer kan underskatta eller överskatta sina besvär när de fyller i formuläret.⁹ Därför väger vården samman dina svar med samtalet och den kliniska bedömningen.

Kroppslig utredning och differentialdiagnoser

Läkaren kan göra en kroppsundersökning och ta blod- och urinprover eftersom kroppsliga sjukdomar kan ge depressionsliknande besvär.¹ Undersökningen kan också visa om du har brist på något ämne som behöver behandlas.

Sköldkörtelrubbning, blodbrist och höga kalknivåer kan ge symtom som påminner om depression.¹ Därför kan läkaren bland annat undersöka sköldkörtelns funktion, blodvärdet och kalknivån i blodet. Vilka prover som behövs beror på dina besvär och vad läkaren hittar vid samtalet och undersökningen.

Vid diagnostiken behöver vården ta ställning till om bipolär sjukdom kan föreligga.³ Bipolär sjukdom innebär att depressiva perioder kan växla med perioder av mani, då personen kan vara överdrivet upprymd eller ha tydligt ökad aktivitet och energi.² Berätta därför om du någon gång haft sådana perioder, även om du söker hjälp för nedstämdhet just nu.

Om du har självmordstankar behöver du berätta det för vården. Vid allvarliga självmordstankar ska du ringa 112 genast.

Behandling vid depression

Behandling efter svårighetsgrad

Målet med behandling vid depression är remission, alltså att symtomen försvinner, och full återhämtning till den funktionsnivå du hade tidigare.³ Vilken behandling som passar beror bland annat på depressionens svårighetsgrad, hur vardagen påverkas och vad du själv föredrar.¹⁰

Vid lindrig depression kan råd om levnadsvanor och psykoterapi vara förstahandsinsatser.³ Regelbunden fysisk aktivitet kan användas som ett komplement, och psykoterapi kan bli aktuell om besvären inte förbättras. Råd om levnadsvanor och egenvård beskrivs närmare i avsnittet om egenvård.

Vid medelsvår depression kan psykoterapi eller antidepressiva läkemedel användas. Fysisk aktivitet kan vara ett komplement, men är ofta inte tillräckligt som ensam behandling. I vissa fall kan en kombination av antidepressiva läkemedel och psykoterapi vara aktuell. Valet påverkas av den kliniska bilden, dina önskemål och möjligheten att få psykoterapi.³

Vid svår depression, särskilt om det finns psykotiska, melankoliska eller suicidala inslag, remitteras du oftast till psykiatrin. Psykoterapi kan ibland komma in senare, när du orkar och kan ta del av behandlingen.³ Vid stor risk för självmord kan psykiatrisk vård behövas för att du ska vara säker. Om du har allvarliga självmordstankar ska du ringa 112 direkt. Sök annars akut psykiatrisk vård om du har konkreta självmordstankar eller självmordsplaner och var inte ensam.

Psykoterapi och psykologisk behandling

Psykoterapi kan hjälpa vid depression. Behandlingen kan ske individuellt eller i grupp, och vissa former kan erbjudas via internet.¹¹ Kognitiv psykoterapi är en väldokumenterad psykoterapiform vid depression, även när den förmedlas via internet.³

Kognitiv beteendeterapi, KBT, hjälper dig att förstå och förändra hur tankar och beteenden påverkar hur du mår.⁷ Behandlingen riktas framför allt mot hur du tänker, känner och agerar i vardagen.¹² KBT kan därför ge stöd att upptäcka och bemöta negativa tankar, till exempel känslor av hopplöshet.

Interpersonell terapi fokuserar på relationer och problem i relationer.¹² Det kan handla om kommunikationssvårigheter eller om att hantera sorg. Andra psykoterapiformer kan också användas, beroende på dina behov och vad som finns tillgängligt.

Internetförmedlad KBT kan vara ett alternativ eller ett tillägg till annan behandling. Vid depression kan tillägg av internetförmedlad KBT till sedvanlig behandling på kort sikt minska depressionssymtomen något ytterligare.¹¹ Effekten på längre sikt kan inte bedömas. Därför behöver vården väga in dina behov och följa hur behandlingen fungerar för dig.

Antidepressiva läkemedel

Antidepressiva läkemedel kan användas vid medelsvår och svår depression. SSRI är oftast den första läkemedelsgruppen som prövas vid depression. SSRI betyder selektiva serotoninåterupptagshämmare. Andra grupper är SNRI, som betyder serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare, och TCA, som betyder tricykliska antidepressiva. TCA används främst vid svår depression eller när andra läkemedel inte har fungerat tillräckligt bra.¹³

Olika personer reagerar olika på antidepressiva läkemedel. Det är ganska vanligt att dosen behöver ändras eller att läkemedlet behöver bytas innan behandlingen fungerar tillräckligt bra.¹³ Läkaren ansvarar för valet av läkemedel och dos, så ändra inte behandlingen på egen hand.¹

Effekten av antidepressiva läkemedel kommer långsamt och gradvis.¹³ Det kan ta upp till några veckor innan du börjar må bättre, och full effekt kan dröja några månader. Behandlingen behöver därför följas upp även om du inte märker en tydlig förbättring direkt.

I början av behandlingen kan du få biverkningar. Exempel är illamående, huvudvärk och diarré. Biverkningar kommer ofta under den första eller andra veckan och kan minska med tiden. Om besvären inte går över ska du kontakta läkaren som skrivit ut läkemedlet, eftersom dosen kan behöva ändras eller läkemedlet bytas.¹³

Du kan må sämre i början av behandlingen och få starkare ångest.¹³ Vid allvarliga självmordstankar ska du ringa 112.

Antidepressiva läkemedel ska inte avslutas tvärt. Dosen ska vanligtvis trappas ner gradvis i samråd med läkare, särskilt efter längre tids behandling. Ett plötsligt stopp kan ge utsättningssymtom. Behandling som fungerar bör fortsätta under minst sex månader efter att depressionssymtomen har upphört, men behandlingstiden behöver bedömas individuellt.¹³

Specialistbehandling och uppföljning

ECT, elbehandling, kan vara en behandling vid svår depression och vid depression med melankoliska eller psykotiska symtom.³ ECT är en hjärnstimulerande behandling som ges under narkos.⁴

Om flera behandlingsförsök inte har gett tillräcklig effekt kan en remiss till psykiatrin eller konsultation med specialist i psykiatri bli aktuell. Då kan vården behöva fördjupa bedömningen och se om andra besvär samtidigt påverkar behandlingen.³ Du kan behöva annan behandling, en kombination av behandlingar eller en mer specialiserad insats.

Uppföljningen anpassas efter depressionens svårighetsgrad, behandlingen och hur du mår.³ Vid antidepressiv behandling bör effekten och biverkningarna följas upp efter fyra till sex veckor.¹³ Vid uppföljningen kan vården fråga om förändringar i symtomen och om biverkningar, och vid behov ändra dosen eller byta läkemedel.

MADRS-S är ett självskattningsformulär som kan användas som stöd för att följa depressionen. Formuläret kan visa förändringar över tid, men självskattningen ersätter inte vårdens kliniska bedömning.⁹

Det är viktigt att du berättar om behandlingen inte hjälper, om du får biverkningar eller om självmordstankar uppstår eller förvärras. Det finns flera behandlingsalternativ, och vården kan tillsammans med dig bedöma nästa steg.

Egenvård vid depression

Rutiner, rörelse och sömn

När du har depression kan små, regelbundna vanor ge dagen mer struktur. Försök att välja sådant som är möjligt just nu, i stället för att kräva att du ska orka som vanligt.

• Regelbunden fysisk aktivitet kan hjälpa vid depression.¹
• Vid medelsvår eller svår depression är det viktigt att inte ställa för höga krav på hur mycket du ska röra dig.¹
• Regelbundna sovtider kan stödja sömnen.¹
• Att äta på bestämda tider kan ge struktur åt dagen.¹

Du kan till exempel välja en promenad, cykling, simning eller någon annan vardagsaktivitet. Vid medelsvår eller svår depression kan det kännas omöjligt att träna, och då är det bättre att göra så mycket du orkar än att ställa höga krav på dig själv. Även en kort stund av rörelse kan vara ett sätt att komma igång, men du behöver inte pressa dig om du inte orkar.

Försök att lägga dig och gå upp ungefär samma tid varje dag. Du kan prova att vara utomhus i dagsljus. Om du inte klarar en hel rutin, börja med en liten del, till exempel att äta något vid en bestämd tid eller gå ut en kort stund.

Alkohol, droger och återhämtning

• Alkohol och droger kan göra depression och ångest svårare på lång sikt.¹
• Att fortsätta med aktiviteter man tidigare tyckt om kan bidra till att må bättre även när lusten saknas.¹
• Stöd från närstående, familj och vänner kan hjälpa när man mår dåligt.¹

Alkohol och droger kan ibland kännas som ett sätt att dämpa nedstämdhet eller ångest, men besvären kan bli svårare på lång sikt. Därför är det klokt att undvika alkohol och droger eller minska användningen. Om det är svårt kan du berätta för någon du litar på hur det ser ut; då blir det lättare att få stöd.

Försök också att göra något du tidigare brukade tycka om, även om lusten inte finns just nu. Det kan vara att lyssna på musik, gå ut, laga mat, läsa eller träffa någon. Målet är inte att prestera eller känna glädje direkt, utan att behålla en liten kontakt med sådant som brukar vara viktigt för dig.

Närstående kan hjälpa genom att höra av sig, lyssna och följa med på en promenad eller annan aktivitet. Du kan säga tydligt vad du behöver hjälp med, till exempel sällskap, mat eller hjälp att komma ihåg en överenskommelse. Familj och vänner kan också söka stöd och avlastning när någon nära har depression.

Stöd och krisplan

• Att prata med någon man känner sig trygg med kan ge stöd vid depression.¹
• En krisplan kan beskriva vad personen och närstående ska göra vid tidiga tecken på försämring.¹
• Vid omedelbar fara för självskada ska tillgänglig akuthjälp eller en krislinje kontaktas.

Välj gärna en person som du kan kontakta när det känns svårt. Du kan säga att du inte behöver lösningar, utan att personen bara ska lyssna. Det kan också vara hjälpsamt att skriva ner hur du mår om det känns svårt att prata.

Du kan göra en krisplan i förväg tillsammans med vården och närstående. Skriv ner vilka tidiga tecken på försämring ni ska vara uppmärksamma på, vem du eller dina närstående ska kontakta och vad som ska hända om du inte själv orkar söka hjälp. Ni kan också komma överens om att en närstående får hjälpa till att avgöra när vård behöver sökas. Förvara planen där du lätt hittar den och dela den med de personer som ska hjälpa dig.

Om du har självmordstankar eller tror att du kan skada dig ska du inte vara ensam.¹ Vid omedelbar fara för självskada ska du kontakta tillgänglig akuthjälp eller en krislinje.² Ring 112 genast vid allvarliga självmordstankar.¹⁰ Du kan också söka hjälp på en psykiatrisk akutmottagning; om du inte vet vart du ska vända dig kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Be någon närstående stanna hos dig tills du fått hjälp.

Vem kan hjälpa dig vid depression?

Första kontakt med vården

Om du tror att du har depression kan du kontakta en vårdcentral eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Du kan själv välja vilken vårdcentral eller öppna specialistmottagning du vill söka i hela landet, även om det ibland krävs remiss till den öppna specialiserade vården.¹

Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp med att hitta rätt vård. Det gäller också om du är orolig för någon närstående som inte själv vill söka hjälp.¹

Om du främst behöver någon som lyssnar kan du kontakta en stödjour. Där kan du få råd och stöd, och du kan ringa eller chatta anonymt. Du kan också söka hjälp hos en privat psykolog eller terapeut, men då betalar du själv hela kostnaden.¹

Det kan kännas svårt att ta första kontakten, men du behöver inte själv veta vilken hjälp du behöver. Börja med den mottagning eller stödväg som känns möjligast för dig, så kan du få vägledning vidare.

När specialist eller akutvård behövs

Om behandlingen du fått på vårdcentralen inte hjälper kan läkaren skriva en remiss till en psykiatrisk mottagning. Där kan du få träffa en psykiater för en noggrannare bedömning. En psykiater är en läkare som är specialist på psykiska sjukdomar och besvär.¹

Sök vård på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller akutmottagning om du har tankar på att ta ditt liv eller känner att du inte orkar mer.¹ Vänta inte på en vanlig bokad tid i det läget.

Ring genast 112 om du eller någon i din närhet har allvarliga självmordstankar.¹ Om du är tillsammans med någon som är i akut fara, stanna kvar hos personen medan hjälp ordnas och lämna inte personen ensam.

Vanliga frågor om depression

Hur vet jag om jag har depression?

Det går inte att avgöra säkert på egen hand om du har depression. Nedstämdhet eller förlust av intresse och glädje som finns större delen av dagen, nästan varje dag, i minst två veckor kan tala för en depressiv episod. Symtomen kan också märkas på andra sätt, till exempel som trötthet, sömnsvårigheter eller koncentrationssvårigheter.²

Sök vård på en vårdcentral för en klinisk bedömning om du tror att du har depression.¹ En självskattning kan ge stöd, men den ställer inte diagnos.⁹ Vid bedömningen väger vården ihop dina symtom, hur länge de har funnits och hur du påverkas i vardagen.

Finns det ett test för depression?

Det finns inget enskilt test som ensamt kan visa att du har depression. I vården kan du få fylla i ett screeningformulär som en del av bedömningen.

MADRS-S är ett screeningformulär med nio frågor om hur du har mått under de senaste tre dygnen. Det tar ungefär fem till tio minuter att besvara. Ett högre MADRS-S-resultat visar mer besvär, men resultatet behöver tolkas tillsammans med annan information av en kliniker.⁹

Går depression att behandla?

Det finns effektiva behandlingar för lindrig, måttlig och svår depression.² Vilken behandling som passar beror bland annat på depressionens svårighetsgrad och på dina behov.

Behandling kan omfatta psykoterapi och antidepressiva läkemedel.² Psykoterapi kan till exempel vara KBT, och läkemedel kan användas ensamt eller tillsammans med psykoterapi.¹² Vid svårare depression kan psykiatrisk vård och mer specialiserad behandling bli aktuell.³

När ska jag söka akut hjälp?

Vid konkreta självmordstankar eller självmordsplaner ska du söka hjälp direkt och inte vara ensam.¹ Be någon du litar på att stanna hos dig medan du får hjälp.

Vid allvarliga självmordstankar ska du ringa 112 genast.¹⁰ Du kan också söka hjälp på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller akutmottagning om du har tankar på att ta ditt liv eller känner att du inte orkar mer.¹