Utmattningssyndrom – symtom, orsaker och behandling

Symtom vid utmattningssyndrom

Vanliga kroppsliga och psykiska symtom

Utmattningssyndrom märks nästan alltid både kroppsligt och psykiskt.¹ Vilka besvär som är tydligast varierar från person till person, och det är vanligt att ha flera symtom samtidigt.

• Tröttheten vid utmattningssyndrom går inte att vila bort.¹
• Sömnbesvär kan innebära svårt att somna, orolig sömn eller upprepade uppvaknanden.¹
• Koncentrations- och minnessvårigheter är vanliga symtom.¹
• Kroppsliga symtom kan vara hjärtklappning, yrsel och värk.¹

En del blir snabbt uttröttade både fysiskt och psykiskt. Andra kan få besvär från magen och tarmarna. Symtomen kan alltså se olika ut, även om trötthet, sömnproblem och svårigheter med tankar och koncentration ofta hör till bilden. Huvudvärk, illamående och andnöd kan också förekomma. En del får upprepade infektioner. Sömnen kan vara störd med en känsla av att inte vara utsövd efter natten. Kroppsliga och psykiska symtom kan komma tillsammans med förändringar i hur du fungerar och beter dig i vardagen.²

Kognitiva och känslomässiga förändringar

Utmattningssyndrom kan påverka förmågan att få vardagen att fungera. Det kan göra det svårt att planera, prioritera och genomföra uppgifter.¹ Kognitiv nedsättning kan också märkas som svårigheter att samla tankarna, fokusera på en uppgift eller hitta ord. Ibland blir det svårt att klara både enklare och svårare arbetsuppgifter när du är stressad.

• Irritabilitet, oro och nedstämdhet kan förekomma.¹
• Skuld- och skamkänslor är vanliga.¹

Du kan också få en känsla av misslyckande och bli nedstämd om du inte klarar arbete, studier eller vardagsliv som du brukar. Många blir känsliga för olika slags stress. Känslorna kan vara instabila och det kan bli svårare att kontrollera dem när belastningen ökar. Stresskänsligheten kan göra att även små krav upplevs som oöverstigliga.²

Förlopp och olika faser

Utmattningssyndromets förlopp beskrivs i tre faser: riskfas, akutfas och återhämtnings-/rehabiliteringsfas.² Faserna har olika symtom och förlopp, och besvärens allvarlighetsgrad kan variera inom varje fas.

Riskfasen kan pågå under månader och i vissa fall år. Under denna fas kan symtomen växla i styrka. När belastningen ökar kan besvären bli tydligare, samtidigt som förmågan att fungera försämras. Det kan bli svårare att tänka, arbetet kan ta längre tid och det kan uppstå problem eller konflikter i vardagen. I riskfasen kan besvären tillfälligt minska, men sedan öka igen när belastningen tilltar. En del hanterar situationen och återhämtar sig helt, medan andra utvecklar utmattningssyndrom. Under riskfasen är det vanligt att söka vård för olika symtom.²

Akutfasen varar upp till fyra veckor. Debuten kan vara dramatisk med panikångestattacker eller en hastigt påkommen utmattning som omintetgör all ordnad aktivitet.² Hos vissa kommer en plötslig trötthet som gör att de blir sängliggande under dagar till veckor.

Efter akutfasen följer en återhämtnings- och rehabiliteringsfas. I den fasen är utmattningen ofta det tydligaste symtomet. Överkänslighet för stress, sömnstörningar, kroppsliga symtom och kognitiva svårigheter kan också finnas kvar. Bakslag är vanligt under återhämtningsfasen, ibland utan en synlig orsak. Besvären kan därför växla även när återhämtningen går åt rätt håll. Under återhämtningsfasen kan det vara svårt att hantera krav, och den kognitiva nedsättningen kan påverka vardagens aktiviteter. Överkänslighet för ljud och många intryck är också vanligt i denna fas.²

När söka vård akut?

Akutfasen kan innebära panikångestattacker eller en hastigt påkommen utmattning som gör ordnad aktivitet omöjlig.² En del får samtidigt en tydlig nedsättning av tankeförmågan.

• Vid ett akut insjuknande kan du plötsligt få svårt att orientera dig, läsa en text eller följa ett samtal.¹
• Påtaglig kognitiv nedsättning är vanligt.²

En person i akutfas söker vanligtvis akut i primärvården eller på akutmottagning. Bröstsmärtor eller andra akuta dramatiska symtom kräver särskild bedömning.²

Kroppsliga symtom kan vara trötthet, bröstsmärtor, hjärtklappning, andnöd, yrsel, huvudvärk och muskelvärk.² Sådana symtom kan göra att du tror att du har fått en hjärtinfarkt eller stroke. Symtomen behöver därför bedömas i vården, eftersom andra kroppsliga sjukdomar kan ge liknande besvär.

Diagnos vid utmattningssyndrom

Vad bedöms vid utredningen?

Vid ett läkarbesök eller besök hos annan vårdpersonal berättar du vilka besvär du har och vad du tror kan ha orsakat dem.¹ Det är en viktig del av utredningen eftersom vårdpersonalen behöver förstå både dina symtom och den situation som har föregått dem.

I sjukdomshistorien ingår uppgifter om när stressbesvären började, hur de har utvecklats och hur de påverkar din funktion och förmåga.² Vårdpersonalen kan därför fråga vad du klarar i vardagen, på arbetet eller i studierna och vad som har blivit svårt att göra.

Utredningen kan också omfatta tidigare sjukdomar, tidigare livshändelser, aktuella kroppsliga eller psykiska sjukdomar och läkemedel. Alkohol- och drogkonsumtion ingår i sjukdomshistorien, eftersom sådana uppgifter kan ha betydelse för bedömningen av dina besvär.²

För diagnosen ska du ha levt med hög stress under minst ett halvår. Stressen ska ha gett flera symtom som har funnits under minst två veckor.¹ Ofta har du också haft ett eller flera stressrelaterade besvär under en längre tid innan du blev sjuk.

Diagnosen ställs inte alltid vid det första besöket.² Vid utmattningssyndrom är diagnostiken en process över tid, och förloppet kan hjälpa vårdpersonalen att avgöra vilken diagnos som bäst passar bilden.

Frågeformulär och undersökningar

Du kan få fylla i olika frågeformulär som stöd för bedömningen. Frågorna kan handla om stress, om du känner dig deprimerad eller har ångest och hur du upplever din livskvalitet. Svaren används sedan för att bedöma vilken hjälp du kan behöva.

• Frågeformulär kan handla om stress, depression, ångest och livskvalitet.¹

Ett frågeformulär ersätter inte vårdpersonalens samlade bedömning. KEDS, Karolinska Exhaustion Disorder Scale, kan användas för att upptäcka personer som riskerar utmattningssyndrom och för att följa förloppet vid utmattningssyndrom.² KEDS är ett stöd för den kliniska diagnosen.

Läkaren gör en kroppslig undersökning för att utesluta andra sjukdomar bakom symtomen.¹ En sådan undersökning kan bland annat omfatta att lyssna på hjärtat och lungorna, mäta blodtrycket och undersöka sköldkörteln, magen och lymfkörtlarna. Vanligtvis visar undersökningen inget sjukligt.

Blodprov brukar tas bland annat för att utesluta andra sjukdomar.¹ Vanliga prover kan bland annat undersöka blodvärde, blodsocker, njurfunktion, leverfunktion och sköldkörtelns funktion. Vilka prover som behövs beror på dina symtom och på vad läkaren behöver undersöka.

Om bröstbesvär ingår i symtombilden kan EKG tas, och resultatet är vanligtvis normalt vid utmattningssyndrom. Vid tydlig påverkan på tankeförmågan som begränsar din vardag eller ditt arbete kan en bedömning av kognitiv förmåga rekommenderas.

Vid neurologiska symtom, ett särskilt långdraget förlopp, ökande kognitiv nedsättning eller ovanliga symtom kan läkaren överväga datortomografi eller magnetkameraundersökning. Vid misstanke om sömnapné kan sömnen registreras.

Andra möjliga orsaker

Trötthet och koncentrationssvårigheter kan ha flera orsaker. Därför behöver läkaren väga samman din sjukdomshistoria, kroppsliga undersökning, provsvar och sjukdomsförlopp innan diagnosen ställs.

• Diabetes kan ge trötthet och behöver övervägas som en annan möjlig orsak.²
• Hypotyreos kan ge trötthet och behöver övervägas som en annan möjlig orsak.²

Andra sjukdomar som kan ge en liknande bild är bland annat blodbrist, brist på vitamin B12, hjärt-kärlsjukdom, lungsjukdom och demenssjukdom. Även läkemedelsbiverkningar och problem med alkohol, läkemedel eller andra droger behöver övervägas.

Depression kan också likna utmattningssyndrom. Vid depression saknas vanligtvis långvariga prodromalsymtom, alltså tidiga symtom som har funnits före den tydligare sjukdomsbilden. Depression går ofta i skov, medan utmattningssyndrom vanligtvis föregås av långvariga stressrelaterade besvär.

• Depression kan skilja sig från utmattningssyndrom genom att långvariga prodromalsymtom vanligtvis saknas.²

Flera psykiska och neurologiska tillstånd kan ha symtom som överlappar med utmattningssyndrom. Om diagnosen är svår att bedöma kan psykiater eller annan specialistläkare konsulteras.

Behandling vid utmattningssyndrom

Individanpassad behandling

Behandlingen anpassas efter dina besvär och hur du upplever din situation.¹ Du kan behöva olika typer av hjälp och stödinsatser för att återhämta dig. Omhändertagande och behandling skiljer sig mellan riskfas, akutfas och återhämtnings- och rehabiliteringsfas.²

Det finns inget vetenskapligt underlag för att någon enskild behandling är bättre än någon annan vid utmattningssyndrom. Därför kan behandlingen bestå av flera olika insatser som väljs utifrån dina besvär och din situation. Avlastning är centralt i behandlingen.² Insatser kan bland annat riktas mot balansen mellan aktivitet och återhämtning, sömnen och arbetsplatsen.

Tidpunkten för olika insatser är viktig. Vid uttalad kognitiv nedsättning kan det vara svårt att ta till sig information eller delta i olika insatser. Informationen kan därför behöva upprepas och behandlingen anpassas efter hur mycket du orkar. Behandlingen bör vara fasspecifik och individualiseras eftersom utmattningssyndrom har varierande allvarlighetsgrad och sammanhanget ser olika ut. Uppföljningen kan därför behöva fortsätta under rehabiliteringen, så att stöd och insatser kan anpassas när dina besvär förändras. Det finns måttligt stöd för åtgärder på arbetsplatsen. Det finns begränsat stöd för att KBT i kombination med åtgärder på arbetsplatsen kan förkorta sjukskrivningstiden.²

Samtalsstöd och kroppsinriktad behandling

Behandlingen kan innehålla KBT. KBT har visat sig fungera bra bland annat vid ångest, oro och sömnsvårigheter.¹ Vid utmattningssyndrom med uttalad kognitiv nedsättning fungerar KBT vanligtvis inte tidigt i förloppet, så tidpunkten behöver anpassas efter dina besvär.

Samtal med kurator, psykolog eller arbetsterapeut kan ingå i behandlingen.¹ Samtalsstödet kan ges enskilt eller i grupp. Upplägget behöver anpassas om den kognitiva nedsättningen gör det svårt att orka med samtalsbehandling.

Fysioterapi kan användas för att arbeta med kroppen under återhämtningen.¹ Fysioterapi kan också användas för att minska spänningar och kroppsliga besvär. Andningsträning och avslappningsövningar kan ingå i arbetet med återhämtningen.

I behandlingen kan även följande delar ingå:

• Information om hur stress påverkar kroppen.
• Rådgivning om livsstil och metoder för att minska daglig stress.
• Färdighetsträning för att öka balansen mellan aktivitet och återhämtning.
• Insatser som riktas mot sömnen.
• Stödsamtal som kan innehålla hjälp att anpassa aktiviteterna efter orken.

Läkemedel och sjukskrivning

Läkemedel kan användas mot sömnsvårigheter eller depression.¹ Vilket läkemedel som kan vara aktuellt bedöms av vårdpersonal utifrån dina besvär. Läkemedelsstudier vid utmattningssyndrom saknas, och läkemedel behandlar därför framför allt sömnsvårigheter eller depression när sådana besvär finns.

Sjukskrivning kan ibland behövas under en kortare eller längre tid.¹ Behovet av sjukskrivning bedöms utifrån hur utmattningssyndromet påverkar din funktion och förmåga. Vid uppföljningar bedöms arbetsförmågan och behovet av fortsatt sjukskrivning.

Rehabilitering och arbete

Rehabiliteringen kan behöva pågå under en längre tid och följas upp återkommande. Arbetsgivaren kan involveras i rehabiliteringen när det är möjligt. En rehabkoordinator kan hjälpa till med kontakten med arbetsplatsen.

Arbetsbelastningen behöver anpassas efter hur mycket du orkar när arbetsträning eller återgång i arbete börjar.¹ Du kan behöva ändrade arbetsuppgifter under en kortare period eller mer långsiktigt. Arbetets innehåll och upplägg kan behöva justeras under rehabiliteringen.

Arbetstidens omfattning och upptrappning bedöms i samråd med dig.² Arbetsgivaren och Försäkringskassan kan vara delaktiga i planeringen av arbetsåtergången. Planen kan behöva ändras under rehabiliteringens gång.

Arbetsåtergången utökas gradvis i takt med tillfrisknandet.² När du är tillbaka i arbete utökas arbetstidens omfattning successivt i takt med tillfrisknandet. Även komplexiteten i arbetsuppgifterna kan utökas gradvis. Om du blir sämre kan arbetets innehåll och upplägg behöva justeras igen.

Ett avstämningsmöte kan hållas med dig, arbetsgivaren, Försäkringskassan och behandlande läkare. Vid mötet kan ni upprätta en plan för arbetsåtergång och diskutera prioriteringar och anpassningar på arbetet. Återgång i arbete rekommenderas när du har fått tillräcklig funktion och förmåga och arbetsplatsen är redo. Arbetsgivarens stöd och möjligheter att anpassa arbetsuppgifterna tycks vara avgörande för resultatet av rehabiliteringen.² Om arbetsåtergången behöver ändras under rehabiliteringen kan planen därför behöva omprövas tillsammans med berörda personer.

Egenvård vid utmattningssyndrom

Återhämtning och sömn

Ju mer stress du har i ditt liv, desto mer behöver du skapa utrymme för återhämtning och vila för att få ny kraft och energi.¹

Återhämtning är inte bara vila och stillhet. Den kan också bestå av aktiviteter som ger dig energi, till exempel att röra på kroppen, ägna dig åt fritidsintressen eller umgås med personer som du trivs bra med.¹

Det är viktigt att sova ordentligt, eftersom sömnen behövs för att kroppen och hjärnan ska kunna vila och bearbeta intryck. Det bästa sättet att få en bra sömnhälsa är att försöka hålla regelbundna vanor.¹ Regelbundna vanor kan också gälla måltider och fysisk aktivitet.⁴ En enkel struktur i vardagen kan göra det lättare att hitta en balans mellan vila och aktivitet.³ Avslappning kan vara en lugn aktivitet som du tycker om, till exempel andningsträning eller andra avslappningsövningar.¹

Minska belastningen i vardagen

Fundera på din livssituation i stort och försök att hitta sätt att minska stressen. Det kan vara hjälpsamt att tacka nej till uppgifter om du känner att det blir för mycket.¹

Skapa tid för sådant som får dig att må bra och ger dig återhämtning.¹ Det kan handla om vila, avkoppling eller aktiviteter som ger dig energi. När det är svårt att hinna med allt kan du skilja på vad som behöver göras nu och vad som kan vänta. Försök också att lägga märke till det du faktiskt har gjort under dagen, i stället för att bara fokusera på det du inte hann med.⁵

Se också över hur du har det hemma. Om flera vuxna bor tillsammans kan uppgifterna i hemmet behöva fördelas mer rättvist.¹ Ta upp situationen med din partner om ansvaret inte fördelas rättvist mellan er. Stöd från familj eller vänner kan också vara en hjälp när du försöker minska stressen.⁵ Berätta gärna för personer du litar på vad som tar mycket kraft och vilken praktisk hjälp som skulle underlätta.

Gradvis aktivitet och balans

Fysisk aktivitet kan vara en del av återhämtningen.¹ Även lugn aktivitet, avslappning och mer ansträngande fysisk aktivitet kan ingå, om det är möjligt för dig.

När krafterna återkommer kan du börja med en kort aktivitet, till exempel en promenad, och utöka den när du känner dig redo. Stanna kvar på samma nivå en tid innan du försöker öka igen.

Bakslag är vanliga under återhämtningen. Vid bakslag kan aktiviteten minskas något och därefter ökas gradvis när det är möjligt.²

Det är viktigt att hitta en aktivitetsnivå som fungerar över tid. Aktiviteten kan ökas i den takt som är möjlig, samtidigt som du tar hänsyn till hur du mår. Även lättare sysslor i hemmet kan prövas i din egen takt och sedan utökas efter hand. Det gäller att låta aktiviteten följa dina krafter, eftersom även vardagliga krav kan vara svåra att hantera när du är känslig för stressbelastning.²

Förebygg återfall

Det bästa sättet att undvika att bli sjuk igen är att lära dig känna igen dina egna varningssignaler.¹ Då kan du i tid förändra det som behövs och förhindra att stressen blir skadlig.

Många upplever att de tål betydligt mindre stress än innan de blev sjuka.¹ Du kan därför behöva vara uppmärksam på hur olika krav påverkar dig.

Många som har haft utmattningssyndrom blir bättre på att tolka sina egna reaktioner. Med nya kunskaper om dig själv och om stress kan du leva mer i balans och hitta sätt att ta hand om dig själv på.

Vem kan hjälpa dig vid utmattningssyndrom?

Första kontakt vid icke-akuta besvär

Vårdcentralen är en ordinarie kontaktväg om du tror att du har eller håller på att få utmattningssyndrom. Där kan du få hjälp med dina besvär och berätta vad du tror kan ha orsakat dem.¹ Vid ett besök hos en läkare eller annan vårdpersonal berättar du om vilka besvär du har och vad du tror kan ha orsakat dem.

På vårdcentralen kan vårdpersonalen ställa frågor om dina besvär och använda frågeformulär om till exempel stress, depression, ångest och livskvalitet. Läkaren gör en kroppslig undersökning för att utesluta att det finns andra sjukdomar bakom symtomen.¹ Du brukar också få lämna ett blodprov, bland annat för att utesluta andra sjukdomar.

Företagshälsovården kan hjälpa till om du har ett arbete.¹ Prata med din arbetsgivare för att få veta mer om vilka möjligheter som finns. Företagshälsovården kan också vara en viktig resurs om det finns möjlighet att få stöd där.

Om du studerar kan du kontakta elevhälsan eller studenthälsan.¹ Du kan också prata med din lärare om du behöver få en anpassning av dina studier.

Vilken hjälp du behöver kan variera. Behandlingen anpassas efter dina besvär och hur du upplever din situation. Samtal med kurator, psykolog eller arbetsterapeut kan ingå i behandlingen. Fysioterapi kan också ingå i behandlingen för att på olika sätt arbeta med kroppen.

Rådgivning och val av vårdcentral

Ring 1177 om du behöver sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.¹ 1177 kan alltså vara ett stöd när du inte vet vilken mottagning som passar.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral du vill i hela landet. Du kan kontakta de flesta mottagningar genom att logga in på 1177.se.¹

Om du behöver fortsatt stöd i kontakten med vården kan du ibland få en fast vårdkontakt. Det är en person som bland annat hjälper till med att samordna din vård.¹

Vanliga frågor om utmattningssyndrom

Vad är utmattningssyndrom?

Utmattningssyndrom innebär flera olika kroppsliga och psykiska besvär som beror på långvarig stress eller hög psykisk belastning. Det är en följd av svår stress i kombination med för lite återhämtning.¹ Belastningen kan komma från arbetet, privatlivet eller båda delarna.

Vilka symtom är vanliga?

Utmattningssyndrom märks nästan alltid både kroppsligt och psykiskt, men besvären kan se olika ut. Vanliga symtom är:

• Du har ingen energi och upplever en trötthet som inte går att vila bort.¹
• Du har svårt att somna på kvällen, sover oroligt eller vaknar flera gånger under natten.¹
• Du glömmer saker och har svårt att koncentrera dig.¹
• Du har fysiska besvär som hjärtklappning, yrsel och värk.¹

Hur ställs diagnosen?

Vid en utredning får du berätta om dina besvär och vad du tror kan ha orsakat dem. Frågeformulär kan handla om stress, depression, ångest och livskvalitet. Läkaren gör en kroppslig undersökning för att utesluta andra sjukdomar bakom symtomen. Du brukar också få lämna ett blodprov, bland annat för att utesluta andra sjukdomar.¹

Diagnosen ställs inte alltid direkt, eftersom utredningen kan vara en process över tid. För diagnosen ska hög stress ha funnits under minst ett halvår och stressens symtom ska ha funnits under minst två veckor.¹

Kan man återhämta sig?

De allra flesta med utmattningssyndrom återhämtar sig med tiden och får en vardag som fungerar. Behandlingen anpassas efter dina besvär och hur du upplever din situation, och kan innehålla flera typer av hjälp och stöd.¹ Avlastning är centralt vid behandling av utmattningssyndrom.² KBT, samtal med kurator, psykolog eller arbetsterapeut och fysioterapi kan ingå i behandlingen. Ibland behövs sjukskrivning under en kortare eller längre tid.¹