Ätstörningar – symtom, orsaker och behandling

Orsaker till ätstörningar

Flera faktorer kan samverka

Den exakta orsaken till ätstörningar är okänd.² Det finns alltså inte en enda förklaring som gäller för alla. Forskning beskriver i stället ett samspel mellan genetiska, biologiska, beteendemässiga, psykologiska och sociala faktorer.¹

För vissa kan kontrollen av maten bli ett sätt att hantera svåra känslor eller andra situationer som känns svåra att klara av.⁵ Det kan också handla om låg självkänsla, ångest eller att du har svårt att säga nej. Stress eller andra påfrestande saker i livet kan ibland ha betydelse.

En ätstörning kan utvecklas oavsett kroppsform och vikt. Den kan också utvecklas oavsett kön och ålder.² Därför går det inte att avgöra vem som kan få en ätstörning enbart genom att titta på personens kropp.

Ärftlighet och psykisk hälsa

Risken kan vara högre om du själv eller någon i din familj har haft en ätstörning, depression eller missbruk av alkohol eller droger.⁵ Anorexi, bulimi och hetsätningsstörning kan förekomma i familjer. Ärftliga egenskaper kan göra att du är mer sårbar för att utveckla en ätstörning, men ärftlighet är inte samma sak som att du säkert kommer att få en ätstörning.⁴ Ingenting tyder på att ätstörningar beror på vad föräldrarna gjort eller inte gjort mot sina barn.⁶

Ångest, depression och tvångssyndrom är psykiska tillstånd som kan öka risken för en ätstörning. Perfektionism kan också vara en riskfaktor.⁴ Andra psykiska besvär kan förekomma samtidigt som en ätstörning, och ibland behöver flera problem uppmärksammas samtidigt.

Livshändelser, kropp och omgivning

En snabb viktnedgång kan trigga utvecklingen av en ätstörning.² För vissa börjar problemen efter att de har minskat mycket i vikt på kort tid. Kommentarer eller uppmuntran om viktnedgång kan göra att oron för mat och behovet av kontroll fortsätter.

Press från samhället eller arbetet att vara smal kan öka sårbarheten.⁵ Det kan till exempel handla om miljöer där vikt eller kroppsform får stor betydelse. Bilder av till synes perfekta kroppar i reklam och sociala medier kan öka pressen och göra att det känns viktigt att se ut på ett visst sätt.² Kritik mot hur du äter, din kropp eller din vikt kan också vara en riskfaktor.

Trauma, inklusive fysiska, känslomässiga eller sexuella övergrepp, är en möjlig riskfaktor. Stora förändringar kan också ha betydelse, till exempel att börja i en ny skola eller på ett nytt arbete, skilsmässa eller flytt.⁴

Det kan vara svårt att själv veta vilka faktorer som har bidragit. Orsakerna kan se olika ut från person till person, och flera saker kan ha samverkat. Läs mer i avsnitten om behandling och när du ska söka vård om du vill veta vilket stöd som finns.

Symtom vid ätstörningar

Tankar och känslor

En ätstörning kan innebära att du tänker mycket på din kropp och vad du äter. Du kan ha en ätstörning om du tänker mycket på din kropp och din vikt och är sträng och dömande mot dig själv. När du har en ätstörning kan du bli helt upptagen med tankar på mat, kroppen och att äta.²

Du kan känna att mat är en fiende eller att maten kan skada dig. Du kan också känna att du har gjort något fel eller skamligt efter att du har ätit.⁴ Efter hetsätning är det vanligt att känna skuld, skam eller starkt obehag.¹

Du kan även ha svårt att koncentrera dig, känna dig nedstämd, deprimerad eller ha ångest, skada dig själv eller ha självmordstankar. Bulimi kan göra att du drar dig undan från andra människor eftersom du skäms för dina problem.²

Beteenden kring mat och träning

Tecken på ätstörningar kan vara att du skjuter upp eller hoppar över måltider, äter långsamt och ofta ensam. Du kan också äta stora mängder mat när du är ensam.

• Du skjuter upp eller hoppar över måltider.²
• Du måste äta viss mat på ett särskilt sätt, annars får du ångest.²
• Du gör dig av med det du har ätit genom att till exempel kräkas.²
• Du tränar överdrivet mycket eller får ångest om du låter bli träningen någon gång.²
• Du undviker att äta tillsammans med andra.⁵

Det kan vara svårt att upptäcka en ätstörning eftersom den inte alltid syns utanpå.² Den som har ätstörningen kan dölja sina problem eftersom hen skäms och inte berättar om sina tankar.

Fysiska tecken och komplikationer

Du kan känna dig frusen, trött eller yr. Du kan också få hjärtklappning, svimma eller känna dig svimfärdig. Magbesvär som uppblåsthet, förstoppning eller diarré kan förekomma.

• Du kan känna dig frusen.⁵
• Du kan känna dig trött.⁵
• Du kan känna dig yr.⁵
• Du kan känna att hjärtat slår snabbt.⁵
• Du kan svimma eller känna dig svimfärdig.⁵
• Du kan få uppblåsthet, förstoppning eller diarré.⁵

Bulimi kan också orsaka kraftig uttorkning och rubbad saltbalans. Anorexi kan orsaka låg puls och lågt blodtryck.¹

Kroppens tecken kan se olika ut beroende på vilken ätstörning du har. Det går inte alltid att se på en person att hen har en ätstörning, och vikten behöver inte visa hur allvarliga problemen är.

Skillnader mellan former

Olika ätstörningar kan ge liknande tecken, men problemen kring mat och ätande kan se olika ut.

• Anorexi innebär att du håller en strikt diet, fastar eller svälter dig. Det är vanligt att också träna överdrivet mycket och att vara rädd för att öka i vikt.
• Bulimi innebär att du hetsäter och därefter försöker göra dig av med maten, oftast genom att kräkas, använda laxermedel eller motionera överdrivet mycket.²
• Hetsätningsstörning innebär att du har perioder då du hetsäter, men utan att du försöker göra dig av med maten efteråt.²
• Vid undvikande eller restriktiv ätstörning undviker du helt de flesta sorters mat och äter enbart några få, särskilt utvalda saker.²

Vid undvikande eller restriktiv ätstörning handlar det inte om att vilja kontrollera sin vikt eller kroppsform. I stället styrs du av en stark motvilja mot olika sorters mat och dryck som du upplever som äcklig eller motbjudande. Matens färg och temperatur kan också spela roll för om du kan äta den eller inte.²

Andra specificerade ätstörningar är olika varianter av anorexi, bulimi och hetsätningsstörning.³ Det finns även andra ätstörningar som inte har lika specifika symtom.² De är minst lika allvarliga och kräver behandling.

Ätstörningar kan gå över i varandra eller förekomma tillsammans.² En person som har anorexi kan till exempel senare utveckla bulimi för att sedan utveckla hetsätningsstörning.

När ska du söka vård akut?

Självmordstankar ska alltid tas på allvar, oavsett vad som orsakar dem.⁷

Om du mår så dåligt att situationen känns outhärdlig eller om du har planer på att ta ditt liv ska du söka vård genast på en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112.⁷

Diagnos vid ätstörningar

Samtal och sjukdomshistoria

Utredningen börjar ofta med att vårdpersonalen går igenom vad du har märkt och hur du mår. Vårdpersonalen frågar om dina symtom.¹ De frågar också om dina matvanor och träningsvanor. Uppgifterna hjälper vårdgivaren att förstå hur maten, kroppen och träningen påverkar dig. Vårdpersonalen går också igenom dina symtom och dina mat- och träningsvanor när diagnosen bedöms. Du behöver inte ha alla symtom för att få diagnosen ätstörning.⁴

Det är viktigt att vara ärlig om hur du äter och tränar, även om det känns svårt eller skamligt.¹ Ärliga svar gör det lättare för vårdgivaren att hjälpa dig. Du behöver inte själv veta vilken ätstörning det handlar om innan du söker hjälp.

En läkare ställer diagnosen utifrån både kroppsliga och psykiska symtom.² Bedömningen tar hänsyn till dina symtom och till hur du äter och tränar. Olika former av ätstörningar kan ha olika symtom, och en person kan ha mer än en typ av ätstörning samtidigt.⁴ Därför behöver vården se till hela din situation.

En psykolog eller psykiater kan göra en psykologisk bedömning av dina ätbeteenden och föreställningar.⁴ Bedömningen kan handla om hur du tänker kring mat, vikt och kroppsform. Den kan också handla om hur ätandet påverkar ditt mående och din vardag.

Kroppsundersökning och tester

Utredningen kan innehålla en kroppsundersökning.¹ Då bedömer vårdpersonalen din kroppsliga hälsa tillsammans med det du berättar om dina besvär. En sådan undersökning kan ge information om hur ätstörningen påverkar kroppen.

Blod- eller urinprov kan användas för att utesluta andra orsaker till symtomen.¹ Det är viktigt eftersom kroppsliga sjukdomar ibland kan ge symtom som liknar ätstörningar. Proverna kan alltså hjälpa vården att skilja mellan olika möjliga orsaker.

Njurfunktionstest kan användas för att undersöka hälsoproblem som ätstörningen kan ha orsakat. EKG kan också användas för att undersöka sådana hälsoproblem.¹ EKG är en undersökning av hjärtats elektriska aktivitet.

Vården kan använda flera olika delar av utredningen innan diagnosen ställs. Det kan vara samtal om symtom, mat och träning, en kroppsundersökning, blod- eller urinprov och andra tester. En psykolog eller psykiater kan dessutom bedöma ätbeteenden och föreställningar. Tillsammans ger detta vården underlag för att bedöma om du har en ätstörning och vilken diagnos som passar bäst.

Behandling vid ätstörningar

Behandlingen anpassas efter behov

Det finns flera behandlingar vid ätstörningar, och vilken eller vilka metoder som passar bäst beror på dina behov.² Behandlingen kan behöva hjälpa dig att förändra tankar och beteenden kring mat, samtidigt som andra besvär tas om hand.

En behandlingsplan kan innehålla hjälp från flera yrkesgrupper.¹ Det kan vara läkare, dietist, sjuksköterska och terapeut. Tillsammans kan de arbeta med de fysiska, psykiska och beteendemässiga delarna av ätstörningen.⁸

Regelbundna hälsokontroller kan behövas om ätstörningen påverkar din fysiska hälsa.³ Kontrollerna kan bland annat ingå i den medicinska vården och uppföljningen under behandlingen.

Samtalsbehandlingar

Samtalsbehandling är vanligt vid ätstörningar. Behandlingen kan ges individuellt, i grupp eller tillsammans med familjen. Vilken form som används beror bland annat på vilken ätstörning du har och vilka behov du har.

• Kognitiv beteendeterapi, KBT, kan hjälpa dig att förändra hur du äter och hur du tänker om dig själv.²
• Kognitiv beteendeterapi sker ofta en gång i veckan under ungefär tio till tjugo veckor.²
• KBT utgår från dina behov och kan vara kortare eller längre.
• Psykodynamisk terapi handlar bland annat om dina besvär, dina relationer till andra människor och ditt liv i övrigt.²
• Psykodynamisk terapi kan också hjälpa dig att bli mer medveten om dina behov och känslor och att uttrycka dem för personer i din omgivning.
• Interpersonell psykoterapi fokuserar på dina relationer till människor som är viktiga för dig.²
• Interpersonell psykoterapi brukar bestå av ungefär tolv till sexton träffar, men behandlingen kan pågå längre.
• Familjeterapi kan fokusera på hur det brukar vara när ni äter i familjen.²
• Familjeterapi kan också handla om de psykologiska hinder som gör det svårt att äta och om andra problem i familjen.

Ibland kan familjebehandling ges i grupp, där flera familjer träffas och får lära av varandra. Samtalsbehandling kan vara krävande, och det kan vara svårt att öppna sig för en ny person. Prata med behandlaren om känslor eller svårigheter som kommer under behandlingen.

Kropp, kunskap och näring

Kroppsinriktad behandling innebär att du tillsammans med till exempel en fysioterapeut arbetar med kroppen och lär dig att förstå och acceptera dig själv och din kropp.² Den kan ges som ett komplement till samtalsbehandling.

• Kroppsinriktad behandling kan innehålla rörelseträning.²
• Kroppsinriktad behandling kan innehålla avspänningsövningar.
• Kroppsinriktad behandling kan innehålla kroppsterapi eller dansterapi.
• Kroppsinriktad behandling kan innehålla utbildning om kroppen.

Psykopedagogik innebär att du får kunskap om hur ätstörningar fungerar och hur de påverkar dig.² Den kan ges i grupp eller tillsammans med närstående eller familjemedlemmar, och kan också finnas på nätet.

Näringsrådgivning kan hjälpa dig att förbättra dina matvanor och att planera näringsrika måltider.¹ En dietist eller andra personer i vårdteamet kan hjälpa till med att äta på ett sätt som ger kroppen tillräcklig näring.

Läkemedel kan behövas om du samtidigt har exempelvis depression, ångest eller magbesvär.² Vilket läkemedel som passar är en fråga för den behandlande vårdpersonalen.

Mer intensiv vård och återhämtning

Det finns olika vårdnivåer vid ätstörningar: öppenvård, intensiv öppenvård och heldygnsvård.⁴ I öppenvård träffar du vårdpersonalen utan att vara inlagd. Intensiv öppenvård innebär behandling flera gånger i veckan. Heldygnsvård innebär att du är inlagd på sjukhus.

Dagvård innebär att du får behandling några timmar varje dag under en tidsperiod.² Ofta sker dagvård i grupp, och du kan få äta tillsammans med andra som också får behandling på kliniken. I vissa grupper träffas deltagarna varje dag under några månader. I andra grupper varvas träffarna med perioder hemma där du får träna på det ni har arbetat med i gruppen.

Sjukhusinläggning kan behövas om det finns allvarliga risker för din fysiska hälsa.² Du är oftast på sjukhus under en kort och begränsad del av behandlingen.

Återhämtning tar tid och kan se olika ut för olika personer.³ Behandling finns för alla typer av ätstörningar, men du kan behöva stöd under lång tid. Det är viktigt att följa behandlingsplanen tillsammans med vårdteamet och att berätta om hinder eller svårigheter i behandlingen.

Du ska få information som du förstår för att kunna vara delaktig i din vård.² Du kan ställa frågor till behandlaren om något är oklart. Även barn ska få information och vara delaktiga i sin vård. Närstående kan ibland vara delaktiga i vården, om det passar behandlingen och situationen.

Det är vanligt att ha blandade känslor inför behandling. Prata om sådana känslor med behandlaren, eftersom de kan vara en del av det första arbetet med att förändra situationen. Det är viktigt att du känner förtroende för den behandlare du träffar; om det inte känns bra kan du be att få träffa någon annan.

Egenvård vid ätstörningar

Ta första steg mot stöd

Att ta reda på så mycket som möjligt om ätstörningar och hur de behandlas kan vara ett första steg mot att söka hjälp.² Kunskap kan göra det lättare att förstå vad du går igenom och att sätta ord på det som är svårt.

Du behöver inte bära allt ensam. Börja gärna prata med en vän eller någon annan som du litar på. Att berätta om sådant som du har hållit för dig själv och skämts över kan kännas svårt, men också som en befrielse.² Du kan reagera på ett sätt som du inte hade väntat dig, och det finns inget rätt sätt att känna på.

Det finns föreningar som erbjuder stöd och hjälp via telefon, chatt eller mejl. Frisk & Fri kan svara på frågor om anorexi, bulimi och andra ätstörningar och hänvisa dig vidare. SHEDO har kunskap om både ätstörningar och självskadebeteende och erbjuder stöd genom chatt och mejl.² Om du identifierar dig som tjej och är mellan 10 och 25 år kan du också mejla eller chatta med en volontär på Ätstörningszonen.

Förstå behov och vanor

Bilder av till synes perfekta kroppar i reklam och sociala medier kan öka pressen att se ut på ett visst sätt. Den pressen kan göra det svårare att tänka på vad kroppen behöver för att fungera. Försök därför att uppmärksamma när du är hungrig och vad som får just dig att må bra.² Svaren kan ge dig insikter om vad du behöver.

Du kan behöva lära dig mer om hälsosamma matvanor, träning och sömn.² Det kan också vara viktigt att lära sig mer om vad kroppen behöver för att må bra. Du kan behöva lära dig att lita på kroppen och skilja mellan hungerkänslor och sötsug.

Ibland kan avslappning och övningar i mindfulness hjälpa.² Sådana övningar kan vara ett sätt att stanna upp när tankarna kring mat, kroppen eller träning tar stor plats.

Håll fast vid stöd och behandling

Det kan ta tid innan det känns rätt att ta emot hjälp.² Blandade känslor inför behandling är vanliga, och det kan kännas otäckt att börja även om du vill bli av med problemen.

Om du tidigare har fått hjälp någonstans men inte tyckte att den fungerade kan du försöka på ett annat ställe. Det kan fungera olika bra att prata med olika personer.² Hur det känns kan också variera under olika perioder.

Du kan vara delaktig i den hjälp du får genom att ställa frågor om något är oklart. Du ska få information som du förstår, så att du kan vara delaktig i din vård.² Om du behöver mer stöd för att ta första steget kan du läsa mer i avsnittet om behandling vid ätstörningar.

Vem kan hjälpa dig vid ätstörningar?

Vart kan du vända dig?

Vilken mottagning som passar beror bland annat på din ålder, om du studerar eller arbetar och vilka mottagningar som finns där du bor. Du kan börja med någon av följande vägar:

• Är du under 18 år kan du kontakta en ungdomsmottagning, elevhälsan eller barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.²
• Är du 18 år eller äldre kan du boka tid på en vårdcentral, psykiatrisk mottagning eller företagshälsovården om du arbetar.²
• Är du upp till 20–25 år kan du också kontakta en ungdomsmottagning, men åldersgränsen varierar mellan olika ungdomsmottagningar.²
• Studerar du kan du kontakta studenthälsan om problemen har med studierna eller högskolan att göra.²

Många regioner har särskilda ätstörningsmottagningar. På vissa av dem behöver du få en remiss från elevhälsan eller vårdcentralen, medan du på flera andra ställen kan ta kontakt själv. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177.se.²

Rådgivning och remiss

Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Där kan du få hjälp att bedöma dina symtom eller få hjälp med var du kan söka vård.² Det kan vara ett sätt att hitta rätt mottagning om du inte vet vart du ska vända dig.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.² En remiss betyder att en vårdgivare hänvisar dig vidare till en annan mottagning.

Om du tidigare har fått hjälp någonstans men inte tyckte att det fungerade, kan du försöka på något annat ställe. Det kan fungera olika bra att prata med olika personer, och ibland kan det ta tid innan det känns rätt att ta emot hjälp.²

Vanliga frågor om ätstörningar

Är en ätstörning ett val?

Nej, ätstörningar är medicinska tillstånd och inte ett livsstilsval.³ Det betyder att besvären inte handlar om att du bara behöver skärpa dig eller bestämma dig för att äta på ett annat sätt. En ätstörning kan utvecklas oavsett kroppsform och vikt, och du kan få en ätstörning oavsett kön och ålder.²

Det kan vara svårt att själv förstå att du har en ätstörning, eftersom den kan komma gradvis under en längre tid. Det syns inte alltid utanpå att du har en ätstörning.² Därför kan även en person som inte passar in i bilden av hur en ätstörning ”brukar” se ut behöva hjälp.

Vilka former av ätstörningar finns?

Det finns flera former av ätstörningar.² Exempel är anorexi, bulimi, hetsätningsstörning, andra specificerade ätstörningar och undvikande eller restriktiv ätstörning.

• Vid anorexi håller du en strikt diet, fastar eller svälter dig.²
• Vid bulimi hetsäter du och försöker därefter göra dig av med maten.²
• Vid hetsätningsstörning har du perioder då du hetsäter utan att försöka göra dig av med maten efteråt.
• Andra specificerade ätstörningar är olika varianter av anorexi, bulimi och hetsätningsstörning.
• Vid undvikande eller restriktiv ätstörning begränsar du maten av skäl som inte handlar om att kontrollera vikt eller kroppsform.²

De olika ätstörningsdiagnoserna kan övergå i varandra, eller blandas så att en person har flera diagnoser. Du behöver inte själv avgöra vilken form det handlar om; en läkare ställer diagnosen utifrån både kroppsliga och psykiska symtom.²

Går det att bli frisk?

Det finns behandling som kan hjälpa dig att återhämta dig från en ätstörning. Vilken eller vilka metoder som passar bäst beror på dina behov.² Behandlingen kan bland annat bestå av samtalsbehandling, familjeterapi, näringsrådgivning eller läkemedel.

Återhämtning tar tid och kan se olika ut för olika personer. Du kan behöva regelbundna hälsokontroller om ätstörningen påverkar din fysiska hälsa.³ Det är också vanligt att behandlingen omfattar fysiska, psykiska och beteendemässiga delar.