Om anorexi
Vad är anorexi?
Anorexi är en ätstörning där du försöker svälta dig för att gå ner i vikt, trots att du väger mindre än vad som är hälsosamt för din längd och ålder.1 Det handlar alltså inte bara om mat eller vikt, utan om en sjukdom som kan påverka hela livet.
Anorexi är både ett psykiskt och ett kroppsligt tillstånd.1 Svälten påverkar kroppen, samtidigt som tankar och känslor kan förändras. Anorexi kan påverka hur du upplever hunger, mättnad, mat och din egen kropp.
Du kan få anorexi oavsett kön och ålder.1 Sjukdomen är vanligast i tonåren, men den kan också förekomma hos yngre barn och vuxna.
Hur anorexi kan yttra sig
En person med anorexi kan försöka hålla vikten så låg som möjligt på flera sätt:
- äta för lite eller hoppa över måltider2
- träna överdrivet mycket2
- använda laxermedel2
- kräkas för att göra sig av med maten1
Anorexi kan påverka både tankar och känslor kring mat, vikt och kroppsbild.3 Tankarna kan kretsa mycket kring mat och kroppen. Du kan vara rädd för att gå upp i vikt och känna dig tjock även om du är smal.
För vissa blir kroppsformen och vikten mycket viktiga för självkänslan. Det kan också vara svårt att själv se hur allvarligt tillståndet är eller att dela andras oro för vikten.
Förlopp och möjlighet att bli frisk
Anorexi kan utvecklas snabbt eller under längre tid.1 Sjukdomen börjar ofta med att du går ner mycket i vikt under kort tid, men viktnedgången kan också utvecklas under längre tid.
De flesta som får behandling blir friska.1 Det finns behandling som kan hjälpa mot anorexi, och det går att bli bättre även om du har haft sjukdomen i många år.
Risken att bli sjuk igen finns efter behandling.1 Ett sådant återfall kan komma i samband med stress eller nya utmaningar. Därför kan uppföljande kontakter eller särskilda samtal vara en del av tiden efter behandlingen.
Hitta vårdgivare
Orsaker till anorexi
Flera faktorer kan samverka
Den exakta orsaken till anorexi är inte känd. Anorexi har flera olika orsaker som samverkar, snarare än en enda känd orsak. Genetiska faktorer kan spela en viss roll, men det är ännu inte fastställt exakt på vilket sätt eller hur stor betydelse de har.4 Även biologiska, psykologiska och kulturella faktorer kan tillsammans göra att anorexi utvecklas och fortsätter.
Psykologiska och sociala riskfaktorer
Vissa omständigheter kan öka risken för att en ätstörning utvecklas. Låg självkänsla eller att ditt egenvärde är starkt kopplat till kroppsvikt kan bidra till att en ätstörning utvecklas. Press från vänner, kultur, sociala medier eller arbete kan göra att du blir mer fixerad vid kroppen och utseendet.3
- Att försöka vara perfekt eller vara mycket fokuserad på regler är en riskfaktor för anorexi.5
- Personlighetsdrag som att vara mycket regelstyrd, ha tvångsmässiga drag eller känna sig osäker i kontakt med andra har kopplats till anorexi.4
- Tidigare mobbning, sexuella övergrepp eller andra traumatiska upplevelser hör till riskfaktorerna.
Symtom vid anorexi
Tankar och känslor
Tankar och känslor kring vikt, kropp och mat kan förändras vid anorexi. En stark rädsla för att gå upp i vikt är ett centralt tecken.4 Du kan känna dig tjock trots att du är smal, eftersom bilden du har av dig själv kan skilja sig från hur andra ser på dig.
- Du kan vara mycket rädd för att öka i vikt.
- Du kan tycka att du är för tjock oavsett vad andra säger.1
- Tankarna kan kretsa hela tiden kring mat.1
- Du kan få svårt att koncentrera dig.1
- Ångest, nedstämdhet eller depression är vanligt samtidigt med anorexi.1
- Du kan också få tvångstankar, fobier eller tankar på att skada dig själv.1
Diagnos vid anorexi
Samtal och sjukdomshistoria
Utredningen börjar med att vården går igenom hur du äter och hur du har det i livet i övrigt.1 Det kan också ingå frågor om hur besvären har utvecklats och hur din livssituation ser ut nu. På så sätt kartläggs både medicinska, psykologiska och sociala förhållanden.4
Utredningen kan bestå av flera intervjuer med en psykolog eller kurator. Du kan också få fylla i olika frågeformulär.1 Ibland behövs flera samtal för att få en tydlig bild av besvären.
Om du är under 18 år bör samtal hållas både med dig och med dina föräldrar.4 Föräldrarna kan därför få beskriva hur de uppfattar situationen och hur besvären har utvecklats.
Kroppsundersökning och prover
En medicinsk utredning behövs för att bedöma hur kroppen påverkas av anorexi och för att utesluta andra sjukdomar som kan ge liknande symtom.4 Utredningen behöver därför omfatta både frågor om hur du mår och en bedömning av kroppens hälsa.
Behandling vid anorexi
Behandlingens mål
Behandlingen har som första mål att stoppa svälten och viktnedgången och gradvis återställa en hälsosam vikt.4 Ett annat mål är att hjälpa dig att förändra matvanorna och hantera känslor och psykologiska problem som hör ihop med anorexi.1
Psykoedukation, alltså information om sjukdomen, är en viktig del av behandlingen. Vården följer vanligtvis vikten tillsammans med dig och stödjer samtidigt din psykiska och sociala återhämtning.4 Delaktighet för familj och närstående kan också ingå i behandlingen.
Att skapa en god kontakt mellan dig och behandlaren är viktigt, eftersom det kan vara svårt att ta emot hjälp när du har anorexi. Behandlingen behöver ha en tydlig och genomtänkt ram, kontinuitet och en stödjande grundattityd.
Psykoterapi och familjestöd
Psykoterapi är den vanligaste behandlingen. Den kan ges individuellt eller i grupp och handlar både om att förändra hur du äter och om att arbeta med svåra känslor.1
Följande former av psykoterapi kan övervägas:
- kognitiv beteendeterapi (KBT)
Egenvård vid anorexi
Ta första steget mot hjälp
Att ta reda på så mycket som möjligt om anorexi och hur sjukdomen behandlas kan vara ett första steg mot att söka hjälp.1 Det kan göra det lättare att förstå vad du går igenom och att sätta ord på sådant som känns svårt.
Du kan också prata med en vän eller någon du litar på.1 Då behöver du inte vara ensam med det som är svårt. Om det känns svårt att börja kan du berätta lite i taget eller be personen att bara lyssna.
Att börja prata om det som du hållit för dig själv och skämts över kan kännas svårt, men också som en befrielse.1 Du kan reagera på ett sätt som du inte väntade dig. Alla reagerar olika, och det finns inget rätt sätt att känna på.
Stöd från föreningar
Det finns olika föreningar som erbjuder stöd och hjälp via telefon, chatt eller mejl.1 Sådant stöd kan vara ett sätt att prata med någon utanför din närmaste omgivning.
Frisk och fri – Riksföreningen mot ätstörningar kan hjälpa dig att svara på frågor och hänvisa dig vidare.1
Vem kan hjälpa dig vid anorexi?
Vart du kan vända dig
Om du är under 18 år kan du kontakta flera olika delar av vården.1 Du kan börja där det känns lättast att ta kontakt:
- Du som är under 18 år kan kontakta en vårdcentral, en ungdomsmottagning, elevhälsan eller barn- och ungdomspsykiatrin, bup.1
Från 18 års ålder finns andra vägar in i vården:
- Du som är 18 år eller äldre kan boka tid på en vårdcentral, psykiatrisk mottagning eller på företagshälsovården om du jobbar.1
Om du är yngre vuxen kan även ungdomsmottagningen vara ett alternativ, men åldersgränsen är inte samma överallt. Studerar du kan studenthälsan hjälpa dig när problemen har samband med studierna eller högskolan.
- Du som studerar kan kontakta studenthälsan, om problemen har med studierna eller högskolan att göra.1
Specialistvård och rådgivning
Specialiserade mottagningar kan ge hjälp vid anorexi. Allt fler regioner har specialiserade ätstörningsmottagningar. På vissa mottagningar behöver du en remiss, medan du på flera andra kan söka vård själv.
Vanliga frågor om anorexi
Vad är anorexi?
Anorexi är en ätstörning där du äter så lite att du svälter dig själv. Det kan göra att du väger mindre än vad som är hälsosamt för din längd och ålder. Anorexi kan drabba dig oavsett kön och ålder, men det är vanligast att bli sjuk i tonåren.1
Vilka tecken kan anorexi ge?
Tecknen kan märkas både i tankar, känslor och kroppen. Du kan till exempel känna igen något av följande:
Källor
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 4 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.