Tics

Tics är plötsliga och repetitiva beteenden eller rörelser som kan vara motoriska, vokala eller både och. Rörelserna och beteendena kan enklast beskrivas som en överlappning mellan avsiktligt och ofrivilligt. Tics drabbar främst barn i skolåldern, men även vuxna kan ha tics. Det kan vara frustrerande att ha tics eftersom de ofta kan störa dina vardagliga aktiviteter eller göra att du känner dig obekväm i sociala situationer.

Det finns en mängd olika typer av tics som antingen kan påverka dina kroppsrörelser eller resultera i någon form av ljud. Tics delas därför in i två kategorier – motoriska eller vokala tics. Vissa tics kan vara enkla medan andra tar längre tid att utföra. Exempel på tics är att du:

• har ryckningar i ögat

• rycker på axlarna

• flaxar med armarna

• gör olika grimaser

• rynkar på näsan

• harklar, muttrar eller gör andra ljud

• upprepar ett särskilt ljud eller en fras

• härmar andra människors rörelser

• vidrör andra personer eller saker på ett särskilt sätt.

Tics kan dyka upp helt slumpmässigt men även vara förknippade med andra tillstånd som ångest, stress, spänning, trötthet eller glädje. Det är vanligt att tics blir värre om man pratar eller lägger fokus på dem. Många som har tics beskriver det som en obehaglig känsla i kroppen som långsamt eskalerar, och till slut blir spänningen så stor att ticset uppstår. När man utför ticset brukar det kännas som en lättnad.

Vad som orsakar övergående tics är oklart. Som nämnt tidigare kan ticsen bli värre när du känner dig stressad eller spänd, eller när du slappnar av efter att ha varit i rörelse. Det är vanligt att ha tics vid ADHD eftersom många läkemedel mot koncentrationssvårigheter har det som bieffekt. Därför är det också vanligt att ha tics vid autism.

Kan tics försvinna?

En del får tics som försvinner av sig själva inom ett par år. Detta kallas övergående tics.

Tourettes syndrom

Ett tillstånd som ger tics är Tourettes syndrom, men att du har tics behöver inte betyda att du har Tourettes syndrom. För att kunna diagnostiseras med Tourettes syndrom ska du ha haft ett flertal motoriska tics och även något vokalt tics varje dag i minst ett års tid. Ticsen ska även ha debuterat innan du fyllt 18 år. Tourettes syndrom är i många fall ett ärftligt tillstånd som debuterar i sen förskoleålder eller tidig skolålder.

Om du själv har tics är det viktigt att komma ihåg att det inte är något du ska skämmas för. Det är vanligare än många tror och inget du behöver dölja. Det är en god idé att berätta för personer i din omgivning att du har tics – då uppstår inga frågetecken när du samtalar med folk och därmed läggs inget större fokus på dina tics. Försök även att prata i ett bekvämt och lugnt tempo utan att känna stress för att motverka att ticsen förvärras.

Hindra tics med särskilda motrörelser

Det finns så kallade motrörelser du kan testa för att försöka hindra ticsen. När impulsen att utföra ett tics kommer så gör du istället motrörelsen, som inte är möjlig att göra samtidigt som själva ticset. Vilken motrörelse du ska göra beror på vilket slags tics du har. Några exempel på motrörelser som kan hjälpa är:

• försök att andas djupt när du får impulsen att göra ett ljud

• stirra rakt fram eller blinka med vilje när du får impulsen att blinka/rycka med ögonen

• spänn armmusklerna när du får impulsen att flaxa med armarna

• håll ihop läpparna och ta djupa andetag när du får impulsen att grimasera.

Om någon i din närhet har tics

Om du samtalar med någon som har tics är det viktigt att låta bli att reagera på dessa. Låt personen prata färdigt och visa att du lyssnar tålmodigt. Håll ögonkontakten och undvik att ge råd som “ta det lugnt” och liknande. Du ska aldrig retas eller skratta åt personen.

Hjälpa barn med tics

Barn är i många fall mer medvetna om ticsen än vad du tror. Därför är det bra att prata om ticsen på ett enkelt och öppet sätt – du kan till exempel fråga hur hen vill att kompisarna ska göra när ticsen uppstår. Informera lärarna på skolan om barnets tics för att skapa en förståelse för att ditt barn kan bete sig annorlunda. Förklara också att ditt barn inte kan styra över ticsen själv, och att det därför inte hjälper att någon annan uppmärksammar dem.

Det behövs oftast ingen behandling för tics eftersom de brukar vara övergående. Om dina tics däremot stör dina vardagliga aktiviteter finns det olika terapibehandlingar som kan minska dem. Habit reversal therapy är en särskild form av KBT som går ut på att finna alternativa motrörelser och beteenden. Exponering med responsförebyggande är i sin tur en terapiform som kan hjälpa dig själv eller ditt barn att bli van vid den obehagliga känslan som ofta uppkommer precis innan ett tics. Det finns även läkemedel som kan reducera uppkomsten av tics, vilket kan bli aktuellt om du provat terapi utan framgång.

Om du är orolig för ditt barns eller dina egna tics kan du kontakta en vårdcentral för råd och stöd. Det är också bra att kontakta sjukvården om du upplever att ticsen plötsligt förekommer oftare än de gjort tidigare. Samma sak gäller om ticsen orsakar sociala eller känslomässiga problem, obehag och smärta eller om de stör din vardag.

• Vårdcentral

• BVC

• Psykolog

• Psykiatriker

Kan tics behandlas av nätläkare?

En nätläkare kan i många fall ge stöd och råd om du har problem med tics. Om det behövs utredning kan en nätläkare hänvisa dig vidare.