Står du nära en patient och undrar om vården får berätta vad som händer? Här får du en tydlig bild av när patientens samtycke behövs, vilka gränser sekretessen sätter och vilket stöd som ändå kan finnas.
Om du står nära en patient får du inte automatiskt veta vad vården säger eller gör; patientens samtycke avgör normalt om uppgifter får lämnas till dig, och det påverkar om du kan få information om vården. Här får du en överblick över vad regeln säger, vem den gäller, vad som händer när patienten inte kan ta emot information, vilka undantag som finns och var du hittar aktuell information.
Att vara nära patienten ger inte i sig rätt till behandlingsuppgifter. Patienten avgör i första hand vem som räknas som närstående och om vården får lämna information till den personen. För en vuxen patient behövs normalt ett samtycke för att vården ska kunna dela uppgifter om vården, även om den närstående finns på plats.
Samtycket kan gälla all information eller bara vissa delar. Patienten kan alltså välja att vården får prata med dig om en del av vården utan att du automatiskt får insyn i allt annat. I offentlig vård är sekretess utgångspunkten för uppgifter om patientens hälsotillstånd och andra personliga förhållanden. Det betyder att närståenderollen inte automatiskt bryter sekretessen eller tystnadsplikten.
Ett samtycke är patientens tillåtelse att vården får lämna viss information. Det kan omfatta hela eller delar av sekretessen, vilket gör att rätten till information kan vara avgränsad. Socialstyrelsens juridiska stöd för hälso- och sjukvården och socialtjänsten beskriver just denna möjlighet att häva sekretessen helt eller delvis.
Samtycket kan vara muntligt eller skriftligt. Det innebär att vården inte alltid behöver ha ett särskilt dokument för att patienten ska kunna tillåta information, men formen säger inte i sig hur mycket information som får lämnas. Det avgörande är vad patienten har samtyckt till.
Patienten kan också ändra sig och avsluta ett samtycke när som helst. Ett tidigare ja innebär därför inte att vården alltid får fortsätta lämna samma uppgifter. När samtycket begränsas eller avslutas gäller sekretessgränsen för den information som inte längre omfattas.
Att få informationen nedskriven är en annan fråga än hur mycket vården får berätta. Ett samtycke till vissa behandlingsuppgifter innebär inte automatiskt att en närstående får full insyn i all dokumentation eller hela patientjournalen.
Det finns en särskild situation när informationen inte kan lämnas direkt till patienten. Då ska vården, så långt det är möjligt, lämna informationen till en närstående. Regeln innebär dock inte att närstående alltid får full information eller att sekretessen försvinner.
Vad lagen kräver: Lagen säger att om informationen inte kan lämnas till patienten, ska den i stället såvitt möjligt lämnas till en närstående till honom eller henne. Patientlagen innehåller samtidigt gränsen att sekretess eller tystnadsplikt kan hindra information till patienten eller den närstående.
Det är alltså ett undantag från huvudregeln, inte en generell rätt till alla behandlingsuppgifter. Vården ska försöka lämna information till en närstående när patienten inte själv kan ta emot den, men utlämnandet måste fortfarande rymmas inom sekretessreglerna. Den närståendes relation till patienten räcker inte ensam för att alla uppgifter ska kunna lämnas ut.
Det här är också skillnaden mellan att vården ska försöka nå en närstående i en särskild situation och patienten i förväg har bestämt att en viss person får information. De två grunderna kan finnas i olika situationer, men de ger inte automatiskt samma omfattning av information.
När information får lämnas till dig ska du få den nedskriven på papper om du ber om det. Det gäller informationen som vården lämnar, inte en automatisk rätt att få ut hela patientjournalen. Den skriftliga formen förändrar alltså inte sekretessgränsen eller omfattningen av patientens samtycke.
Det kan också finnas stöd för närstående även när behandlingsuppgifter inte får diskuteras. I psykiatrin i Region Stockholm kan närstående erbjudas allmänt stöd, trots att vården inte diskuterar behandlingsuppgifter utan patientens samtycke.
Allmänt stöd och information om själva behandlingen är därför två olika saker. Stöd kan erbjudas utan att vården berättar vad som sägs eller görs i patientens vård. Om du ber om skriftlig information gäller det fortfarande den information som vården har rätt att lämna ut.
Om patienten har samtyckt kan vården lämna information inom det område som samtycket omfattar. Patienten kan begränsa samtycket och senare avsluta det. Om patienten inte kan ta emot information ska den så långt möjligt lämnas till en närstående, men sekretess eller tystnadsplikt kan fortfarande sätta en gräns.
För barn gäller en särskild bedömning. Barnets ålder och mognad påverkar delaktigheten, och när barnet blir äldre och mer moget ska barnet samtycka till att journalkopior lämnas ut till vårdnadshavaren. Att vara vårdnadshavare innebär därför inte att tillgången till barnets journal fungerar på samma sätt i alla situationer.
Det viktigaste är att skilja mellan fyra saker: patientens samtycke, den lagstadgade möjligheten att lämna information till en närstående när patienten inte kan ta emot den, rätten att få lämnad information på papper och det allmänna stöd som en vårdmottagning kan erbjuda. De reglerna fyller olika funktioner och ska inte blandas ihop. För aktuell information om hur samtycke hanteras finns sidan om samtycken i vården på 1177.
Du som är närstående i vården — Stödjer att patienten bestämmer om närstående ska få information, att samtycke kan vara muntligt eller skriftligt och att lämnad information ska kunna fås på papper på begäran.
Patientlag (2014:821) — Stödjer regeln om att information så långt möjligt ska lämnas till en närstående när patienten inte kan ta emot den, samt gränsen vid sekretess och tystnadsplikt.
Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) — Stödjer att sekretess är utgångspunkt för uppgifter om patientens hälsotillstånd och personliga förhållanden i offentlig vård.
Samtycke. För hälso- och sjukvården och socialtjänsten. — Stödjer att patienten kan häva sekretessen helt eller delvis genom samtycke.
Patientens delaktighet — Stödjer att patienten i första hand avgör vem som räknas som närstående.
Tystnadsplikt och sekretess — Stödjer att närstående inte automatiskt har rätt att få veta vad som sägs och sker i vården.
För närstående — Stödjer att behandlingsuppgifter inte diskuteras utan patientens samtycke, men att närstående kan erbjudas allmänt stöd och hänvisas till mottagning eller avdelning.
Barns och vårdnadshavares rättigheter i vården — Stödjer att barnets ålder och mognad påverkar delaktigheten och att barnet ska samtycka till journalkopior när barnet blivit äldre och mer moget.
Samtycken i vården — Stödjer att patienten kan ändra sig och avsluta ett samtycke när som helst.
Hyperhidros orsakar överdriven svettning, ofta utan koppling till någon aktivitet.