Behandling vid typ 2-diabetes
Behandlingens mål och grund
Behandlingen vid typ 2-diabetes syftar först och främst till att sänka nivåerna av blodglukos.1 Det görs för att hålla sjukdomen under kontroll och för att förebygga eller senarelägga komplikationer. Behandlingen behöver samtidigt ta hänsyn till andra faktorer som påverkar hälsan.
- Blodtrycket behandlas när det är för högt.1
- Lipider behandlas när det behövs, till exempel med läkemedel som minskar risken för komplikationer.5
- Diabetesnefropati och läckage av albumin i urinen kan behöva bedömas och behandlas.9
Vilka mål som passar dig beror på flera saker. Målen anpassas efter dina förutsättningar, hur länge du har haft typ 2-diabetes och om du har andra sjukdomar samtidigt. Ålder, förväntad livslängd, hjärt-kärlsjukdom, njurpåverkan, biverkningar och risken för hypoglykemi kan också ha betydelse.9 Därför är behandlingsmålet individuellt och kan ändras över tid.
För många med typ 2-diabetes är målet att HbA1c ska vara högst 52 mmol/mol.7 Ett annat mål kan vara mer lämpligt om du är äldre, skör, har allvarlig samsjuklighet eller får hypoglykemier. Ett lägre HbA1c kan ibland eftersträvas hos personer med lång förväntad överlevnad, utan hjärt-kärlsjukdom och utan andra komplicerande faktorer. Din läkare diskuterar målet med dig och väger nyttan av en sänkning mot risken för biverkningar.
Läkemedel mot blodglukos
De flesta som behöver läkemedel mot typ 2-diabetes börjar med metformin, om det passar deras situation. Metformin är förstahandsmedel för patienter med typ 2-diabetes oberoende av BMI. Det sänker blodglukos genom att minska insulinresistensen och öka kroppens känslighet för insulin.9
Det finns flera olika läkemedel som sänker blodglukos genom olika verkningssätt. Valet påverkas bland annat av hur högt blodglukoset är, vilka andra sjukdomar du har, din njurfunktion och om du får biverkningar.1 Vårdpersonalen kan därför behöva ändra behandlingen när förutsättningarna ändras.
SGLT2-hämmare är en läkemedelsgrupp som sänker blodglukos genom att låta extra socker lämna kroppen i urinen. De kan användas som ett alternativ eller tillsammans med annan glukossänkande behandling när metformin inte passar eller inte räcker.10
En GLP-1-agonist kan vara aktuell vid samtidig hjärtsjukdom.10 Den ges som injektion, vanligtvis en gång i veckan. Vilken behandling som passar dig behöver bedömas av läkare, eftersom valet beror på din samlade hälsa och på andra läkemedel du använder.1
En del personer behöver mer än en typ av diabetesläkemedel över tid.2 Det beror bland annat på att typ 2-diabetes förändras och att den egna insulinproduktionen kan minska. Behandlingen behöver därför omvärderas regelbundet.9 Läkaren kan då lägga till ett läkemedel, byta läkemedel eller justera behandlingen.
Metformin kan ge mag-tarmbiverkningar. Gaser, uppkördhet och diarré är exempel på sådana besvär. Biverkningarna kan göra att läkaren behöver ändra hur behandlingen tas eller överväga ett annat läkemedel.9
Metformin kan också ge upphov till B12-brist. Därför kan B12 behöva kontrolleras återkommande under behandlingen.9
Om du blir sjuk med till exempel kräkningar, diarré eller mycket hög feber kan behandlingen behöva bedömas tillfälligt.10 Sluta inte med diabetesläkemedel på egen hand, utan kontakta läkare eller annan vårdpersonal för råd.
Insulin och risker med behandlingen
Insulin kan behövas redan när typ 2-diabetes upptäcks eller först efter flera år.1 En del personer behöver insulin tidigt i sjukdomsförloppet, medan andra börjar med insulin senare. Insulin kan behöva sättas in när metformin eller andra diabetesläkemedel inte räcker för att hålla blodglukoset på en lämplig nivå.10
Insulin tas som injektion.10 Hur mycket insulin du behöver och när det ska tas bestäms av vårdpersonalen utifrån din behandling och dina blodglukosvärden.
För mycket insulin kan sänka blodglukoset för mycket och orsaka hypoglykemi.10 Hypoglykemi kallas också insulinkänning.8
Berätta för diabetesteamet om du får tecken på hypoglykemi eller om du är osäker på hur behandlingen ska tas. Ändra inte dosen själv om du inte har fått tydliga instruktioner om det.
Uppföljning och kompletterande behandling
Uppföljningen ska visa om behandlingen fungerar och om det finns tecken på komplikationer. HbA1c kontrolleras regelbundet för att bedöma hur behandlingen fungerar.7
Hur ofta HbA1c behöver kontrolleras beror på din situation.7 Vid stabil behandling kan uppföljningen ske med längre mellanrum enligt den plan du och vården har kommit överens om.
Efter diagnosen har du främst kontakt med läkare och diabetessjuksköterskor.1 De kan följa provsvar, blodtryck, läkemedel och eventuella besvär. Du kan också behöva kontakt med andra yrkesgrupper om du får komplikationer eller behöver särskilt stöd.
Blodtryck och lipider undersöks en gång per år efter diagnosen. Njurfunktionen följs också med blod- och urinprov, eftersom typ 2-diabetes kan påverka njurarna.1 Vid tecken på diabetesnefropati kan behandlingen av blodglukos och blodtryck behöva anpassas.9
Ögonbottenfotografering används för att upptäcka förändringar på näthinnan. Förändringar kan finnas innan du själv märker synbesvär. Du får information om när undersökningen ska göras och hur ofta den behöver upprepas.1
Fötterna undersöks regelbundet eftersom typ 2-diabetes kan påverka känsel och blodcirkulation.1 Om du har neuropati, fotdeformitet eller ett sår som inte läker kan du behöva bedömning av en särskild fotmottagning eller annan specialist.4
Fysisk aktivitet på recept kan användas som stöd för att komma i gång med träning. Det innebär att vårdpersonalen hjälper dig att hitta aktiviteter som passar dig.1 Stödet kan vara en del av behandlingen tillsammans med läkemedel och den övriga vård som du behöver.
Kontrollerna ger också möjlighet att prata om hur behandlingen fungerar i vardagen. Du ska få information om behandlingsalternativ och kunna ställa frågor. Om något förändras, till exempel om du får nya symtom, biverkningar eller upprepade avvikande värden, bör behandlingen bedömas på nytt.