Bukfett är fett som ligger innanför bukhinnan och runt organen i magen, och är en annan typ av fett än underhudsfett. En hälsosam livsstil är det bästa sättet att minska bukfett, och du kan kontakta en vårdcentral för att få stöd och hjälp.
Bukfetma handlar om fett som finns inne i magen, snarare än fett som ligger direkt under huden. Bukfett ligger innanför bukhinnan och runt organen i magen. Det är alltså en annan sorts fett än det ytliga fettet under huden, till exempel runt höfterna.1
Bukfett finns runt flera inre organ. Det kan bland annat ligga runt hjärtat, njurarna och levern. Bukfett finns också runt andra organ i bröstkorgen och magen, men det är inte möjligt att se eller känna det direkt.2
En viss mängd bukfett är normalt och hälsosamt. Det fungerar som ett mjukt skydd som dämpar och skyddar de inre organen.2
För mycket bukfett kan däremot vara skadligt. Det finns en koppling mellan mycket bukfett och en högre risk för hjärt-kärlsjukdom.2 Därför har det betydelse var på kroppen fettet sitter, inte bara hur mycket kroppen väger totalt.
Fett som finns inne i magen är mindre bra för hälsan än fett som främst sitter runt höfterna.1 Bukfetma betyder därför inte bara att magen kan vara större, utan beskriver en fettfördelning som kan ha betydelse för hälsan.
Bukfett ökar risken för typ 2-diabetes och hjärtinfarkt. Ett större midjemått innebär också större risk för sjukdom som hänger ihop med övervikt.1
Risken för sjukdomar ökar redan vid ett midjemått på 80 centimeter eller mer för kvinnor och 94 centimeter eller mer för män. Risken ökar ytterligare vid ett midjemått på 88 centimeter eller mer för kvinnor och 102 centimeter eller mer för män, till exempel för hjärt-kärlsjukdomar.1
Ett större midjemått kan alltså vara en hälsorisk även om du inte uppfattar dig som överviktig. Hur stor risken är påverkas också av andra delar av hälsan, till exempel blodtryck, blodfetter och blodsocker.
Bukfetma kan förekomma även när BMI är lågt. Du kan alltså ha ett större mått runt magen utan att ha övervikt enligt BMI, och ett större midjemått kan då ändå vara kopplat till ökad risk för sjukdomar.1
Midjemåttet visar hur stor magen är, men skiljer inte mellan underhudsfett och bukfett. Ett större mått säger därför inte exakt hur mycket fett som finns innanför bukhinnan. Det kan ändå användas för att bedöma risken för sjukdomar som hänger ihop med övervikt.1
BMI visar inte hur fettet är fördelat i kroppen.1 Därför kan BMI och midjemått ge olika delar av bilden av kroppens fettfördelning och hälsorisk.
Mer om hur midjemått och BMI används finns i avsnittet Diagnos vid bukfetma.
Var på kroppen fett lagras påverkas delvis av genetiken. Det gäller både hur mycket bukfett du har och var på kroppen fettet lagras. Genetiken bidrar också till din kroppsform.2 Det betyder att två personer kan ha olika fördelning av kroppsfett även om deras vikt är liknande.
Ärftlighet påverkar dessutom hur stor risken är att få sjukdomar av övervikt.1 Risken beror alltså inte enbart på hur mycket fett som finns i kroppen. Familjens sjukdomar kan också vara en del av riskbilden vid metabola syndromet.
Matvanor kan påverka hur mycket bukfett kroppen bildar. Mat med mycket fett och kolhydrater, särskilt snabba kolhydrater, kan bidra till att kroppen bildar mer bukfett.2 Oregelbundna matvanor kan också bidra till att bukfettet ökar.1
Fysisk aktivitet påverkar hur mycket energi kroppen använder. Om du inte är tillräckligt aktiv kan kroppen bilda mer bukfett än den använder som energi.2
Bukfetma brukar inte ge ett särskilt symtom som du själv kan känna igen. Bukfett går inte att se eller känna direkt, eftersom det finns djupare inne i kroppen.2 Därför går det inte att avgöra mängden bukfett genom att bara känna på magen eller titta på kroppen.
Kroppsform och olika mått är de bästa sätten att följa hur mycket bukfett du har och om mängden förändras över tid.2 Ett större mått runt midjan kan visa att du har mer fett samlat kring magen, men måttet visar inte exakt hur mycket som är underhudsfett och hur mycket som är bukfett. Midjemåttet är ändå en bra metod för att bedöma risken för sjukdomar på grund av övervikt.1
När du mäter midjan används ett måttband som placeras vågrätt strax ovanför navelhöjd. Måttet tas mellan den övre delen av höftbenet och den nedre delen av revbensbågen. Stå så avspänt som möjligt och mät utan att dra åt måttbandet.
De flesta riskfaktorerna vid metabola syndromet ger inga tydliga tecken eller symtom.4 Ett stort midjemått är det undantag som oftast kan märkas. Det betyder att du kan ha flera riskfaktorer utan att känna dig sjuk eller märka någon tydlig förändring i vardagen.
Midjemåttet är ett vanligt sätt att bedöma om vikten kan innebära en ökad risk för sjukdom. Ett måttband används runt midjan, och resultatet bedöms tillsammans med andra uppgifter om din hälsa.
Mätningen görs stående. Lägg måttbandet vågrätt strax ovanför navelhöjd, mellan den övre delen av höftbenet och den nedre delen av revbensbågen.1 Stå så avspänt som möjligt med benen lite isär. Ta ett djupt andetag och andas ut precis innan du mäter, utan att dra åt måttbandet.
Midjemåttet visar hur stor du är runt magen, men inte hur mycket av fettet som ligger under huden och hur mycket som är bukfett. Det är ändå en bra metod för att bedöma risken för sjukdomar på grund av övervikt. Ett högt midjemått kan också förekomma vid lågt BMI, och då kan sjukdomsrisken vara ökad även om BMI är lågt.
BMI används för att bedöma vikten utifrån förhållandet mellan vikt och längd. Det kan ge en del av underlaget vid en bedömning, men behöver inte beskriva hälsan i sin helhet.
Behandlingen av bukfetma och tillhörande metabola riskfaktorer kan börja med förändringar av levnadsvanorna. Rökstopp, motion och kostomläggning ingår i behandlingen av metabola syndromet.
Råden behöver anpassas efter hur beredd du är att förändra dina vanor. Det finns olika nivåer av beredskap, från att inte ha tankar på att ändra vanor till att redan ha börjat och försöka behålla de nya vanorna.
När råden anpassas efter den nivå av beredskap där du befinner dig, uppnås högre måluppfyllnad av livsstilsförändringarna än när alla får samma råd. Målsättningarna behöver vara realistiska, och sociala omgivningsfaktorer behöver tas med i planeringen.3
Flera kontakter kan ingå för att stödja förändringar av levnadsvanorna.3
Fysisk aktivitet kan minska bukfett.2 Att röra på sig regelbundet är också en del av en hälsosam livsstil som kan sänka mängden kroppsfett och minska hälsoriskerna.
Ett exempel är att vara fysiskt aktiv i minst 30 minuter om dagen, fem dagar i veckan.2 Du kan välja den träningsform som passar dig bäst, eftersom både konditionsträning och styrketräning kan användas. Även om du i dag rör dig lite kan en ökad aktivitet göra skillnad för hälsan.
Medelhavskosten och DASH-kosten är exempel på sätt att äta som kan användas för att hantera kosten.2 En hjärtvänlig kost innehåller en varierad mängd näringsrika livsmedel, till exempel frukt, grönsaker, fullkorn och magert kött.
Det kan vara svårt att minska i vikt utan stöd även om du gärna vill. Ta då kontakt med en vårdcentral för att få det stöd och den hjälp du behöver. Det kan också vara bra att få en mer noggrann bedömning av din hälsa genom till exempel blodprover och mätning av blodtrycket. För att bedöma hälsan i sin helhet behövs andra mätningar, till exempel blodtryck och vissa blodprover.1
Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning dygnet runt. På 1177.se får du råd om hälsa och information om sjukdomar och vilka mottagningar du kan kontakta.1 Du kan använda 1177 för att få hjälp att hitta rätt vård när du har frågor om bukfetma eller behöver veta vilken mottagning du ska vända dig till.
Bukfett ligger innanför bukhinnan och runt organen i magen. Det är en annan typ av fett än underhudsfettet, som ligger under huden.1
Ja, ett högt midjemått kan innebära en ökad sjukdomsrisk även vid lågt BMI.1 BMI visar inte hur fettet är fördelat i kroppen, så midjemåttet kan ge ytterligare information.5 Du mäter midjan med ett måttband vågrätt strax ovanför navelhöjd. Stå avspänt med benen lite isär, andas ut och mät utan att dra åt måttbandet.1
En hälsosam livsstil är det bästa sättet att minska bukfett.2 Det kan till exempel innebära att du är regelbundet aktiv och ser över vad du äter.
Fettminskning kan börja märkas efter två till tre månader om du regelbundet är aktiv och ser över vad du äter. Du kan använda konditionsträning eller styrketräning för att öka din fysiska aktivitet. Medelhavskosten och DASH-kosten är exempel på sätt att äta. För lite sömn kan göra att mer bukfett utvecklas eller göra det svårare att minska mängden.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 3 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Stress kan påverka bukfettet genom stresshormonet kortisol. Kortisol kan göra att kroppen lagrar mer bukfett.2 Långvarig eller återkommande stress kan därför vara en av flera faktorer bakom ökat bukfett.
Stillasittande och övervikt bidrar till ökad insulinresistens.3 Insulinresistens betyder att kroppen inte använder insulin på rätt sätt. När flera sådana faktorer finns samtidigt kan de påverka risken för metabola syndromet.
Metabola syndromet har flera orsaker som kan samverka. Övervikt och obesitas, en inaktiv livsstil och insulinresistens räknas som orsaker.4 Metabola syndromet beskriver en grupp riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och andra hälsoproblem.
Risken för metabola syndromet ökar med åldern. Genetik, etnicitet och familjehistoria påverkar också risken. Vissa sjukdomar och läkemedel kan dessutom höra ihop med ökad risk, till exempel diabetes, polycystiskt ovarialsyndrom och läkemedel som leder till viktuppgång eller förändringar i blodtryck, blodfetter eller blodsocker. Risken för metabola syndromet är också högre om du har diabetes. Risken ökar även om en förälder eller ett syskon har diabetes. Polycystiskt ovarialsyndrom är ytterligare en faktor som kan höra ihop med ökad risk.4
Flera orsaker kan alltså finnas samtidigt. Ärftlighet kan påverka kroppens fettfördelning och sjukdomsrisk, medan matvanor, fysisk aktivitet, stress och insulinresistens kan bidra till att bukfettet ökar.
Ett stort midjemått kallas också bukfetma eller äppelform.4 Kroppsformen kan alltså ge en ledtråd om att fett har samlats kring magen, men den kan inte visa den exakta mängden bukfett. Även BMI har begränsningar, eftersom BMI inte visar hur fettet är fördelat i kroppen.
För att bedöma hälsan i sin helhet behövs andra mätningar, till exempel blodtryck och vissa blodprover. BMI visar inte heller hur stor del av kroppen som består av muskler och hur stor del som består av fett. Därför kan en person ha högt BMI utan att ha bukfett runt organen inuti magen.
När BMI används tillsammans med midjemått blir bedömningen bredare än om bara ett av måtten används. Det är möjligt att ha normalvikt enligt BMI men samtidigt ett midjemått som innebär en hälsorisk. På motsvarande sätt kan ett högt BMI hos en person med mycket muskler ge en annan bild än hos en person med mycket kroppsfett.
En medicinsk bedömning kan innehålla en kroppsundersökning och blodprover. Vilka mätningar och prover som görs beror på vad som behöver undersökas.
Vikt och längd används för att räkna ut BMI. Blodtrycket kan alltså kontrolleras i olika kroppslägen, och vid yrsel kan det även mätas stående. Prover av blodfetter kan omfatta både kolesterol, LDL-kolesterol, HDL-kolesterol och triglycerider. Ett urinprov kan analyseras med avseende på mikroalbuminuri.
Metabola syndromet är en grupp av riskfaktorer som tillsammans kan öka risken för hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och andra hälsoproblem. Bedömningen görs inte utifrån midjemåttet ensamt.
Riskfaktorerna kan bland annat vara ett stort midjemått, höga triglycerider, lågt HDL-kolesterol, högt blodtryck eller högt fasteblodsocker. Därför kan en bedömning behöva omfatta både kroppsmått, blodtryck, blodprover och urinprov. Dina resultat behöver ses tillsammans, eftersom ett enskilt värde inte avgör om du har metabola syndromet.
Kostbehandling kan rikta sig mot flera av de riskfaktorer som ingår i metabola syndromet. Fullkornsris och fullkornspasta är exempel på långsamma kolhydrater med relativt lågt glykemiskt index.
En kost med lågt glykemiskt index kan förbättra insulinkänsligheten.3 En kost som innehåller mycket långsamma kolhydrater kan påverka flera faktorer i metabola syndromet, både genom insulinkänsligheten och genom påverkan på insulinbehov, blodfetter och koagulationsfaktorer.
Om förändringar av levnadsvanorna inte räcker kan läkemedel behövas. Läkemedel kan till exempel användas för att sänka kolesterol eller blodtryck.4
Behandlingen kan behöva riktas mot flera riskfaktorer samtidigt. Det är därför viktigt att inte se blodtrycket som den enda delen av behandlingen när flera metabola riskfaktorer finns. Vid diabetes och högt blodtryck krävs vanligen behandling med flera blodtryckssänkande läkemedel för att nå blodtrycksmålet. Sådan behandling kan ibland ges i betydligt lägre dos än den högsta dosen. Vid konstaterad mikroalbuminuri behandlas personer med diabetes med ACE-hämmare. Vid otillräckligt kontrollerade blodfetter kan behandling mot blodfetterna också vara en del av den samlade behandlingen.3
Blodtryck är en del av en behandling som riktas mot flera riskfaktorer. Även andra riskfaktorer behöver bedömas och vid behov behandlas.3
Tätare kontroller kan behövas när blodtrycks- eller ämnesomsättningskontrollen är otillräcklig.3 Tätare kontroller kan också behövas när läkemedelsbehandlingen ställs in eller när mängden äggvita i urinen ökar.
Vid inställning av läkemedel, bristande blodtryckskontroll eller bristande ämnesomsättningskontroll kan kontroller göras med två till fyra veckors intervall. Behandlingen behöver omprövas om den inte leder till behandlingsmålet.3
Kontrollerna kan användas för att följa blodtrycket och andra metabola riskfaktorer. På så sätt kan behandlingen riktas mot de riskfaktorer som fortfarande är otillräckligt kontrollerade.
Alkohol innehåller många tomma kalorier. Alkohol kan också belasta levern, som bearbetar fett så att kroppen kan använda det. Därför kan det vara en del av egenvården att begränsa hur mycket alkohol du dricker. Att begränsa alkoholintaget kan därför vara en del av en hälsosam livsstil.2
Tillräckligt med sömn kan göra det lättare att minska bukfett. För lite sömn belastar kroppen och kan göra att mer bukfett utvecklas eller att det blir svårare att minska mängden.2
Minskad stress kan bidra till mindre viktuppgång. När du är stressad bildar kroppen mer av stresshormonet kortisol, och stress kan bidra till viktuppgång.2 Det är viktigt att få pauser från stress.1 Stress kan bidra till viktuppgång.2
Hälsan påverkas av om du rör på dig mycket, lite eller inte alls.1 Hälsosamma matvanor och mer rörelse kan minska riskerna för sjukdomar även om förändringen inte innebär att du når en viss vikt.
Att minska stress och få bättre sömn förbättrar hälsan oavsett BMI.1 Regelbunden fysisk aktivitet, stresshantering och rökstopp hör till en hjärtvänlig livsstil.4 Du behöver inte förändra dina matvanor helt och hållet i ett enda steg, eftersom varje liten förändring kan göra stor skillnad.1
Målsättningarna för livsstilsförändringar behöver vara realistiska. Råd som anpassas efter din beredskap att förändra vanor ger högre måluppfyllnad än råd som utgår från att alla befinner sig på samma nivå. Flera kontakter kan behövas för att uppnå livsstilsförändringar.3
Rökstopp kan ingå i behandlingen av metabola riskfaktorer.3 Att sluta röka ingår också i en hjärtvänlig livsstil. Om livsstilsförändringar inte räcker kan läkemedel behövas, till exempel för att sänka kolesterol eller blodtryck.4
Nytt ämne — var först att skriva. Dela din fråga eller erfarenhet med andra som förstår.
Skriv första inläggetNytt ämne — var först att skriva. Dela din fråga eller erfarenhet med andra som förstår.
Skriv första inlägget