Bulimi är en ätstörning där en person återkommande hetsäter och sedan försöker göra sig av med maten. Det finns behandling, och de flesta som får behandling blir friska, även om återhämtningen kan ta tid.
Bulimi är en ätstörning där du hetsäter och sedan försöker göra dig av med maten. Det kan till exempel handla om att kräkas, använda laxermedel, fasta eller träna hårt efter att du har hetsätit. Bulimi kan påverka hur du mår psykiskt och ge allvarliga skador på kroppen om du inte får behandling.1 Det är alltså ett tillstånd som kan påverka både det psykiska måendet och kroppen.
Bulimi kan ta mycket kraft och vara svårt att bryta själv. Det upprepade mönstret med ångest, hetsätning och försök att göra sig av med maten kan fortsätta att påverka vardagen. Självkänslan kan också påverkas starkt av kroppsform och vikt. De flesta som får behandling blir friska.1
Bulimi kan förekomma oavsett kön och ålder. Bland unga kvinnor är förekomsten cirka 1–2 procent. Den vanligaste åldern för att insjukna är sena tonåren.2
Bulimi syns inte alltid tydligt för personer omkring dig. Till skillnad från anorexi påverkas vikten ofta inte så att det syns. Därför kan det vara svårt för omgivningen att upptäcka bulimi.1
Det är vanligt att försöka dölja problemet och låtsas att allt är bra.1 Skam över beteendet kan göra att du isolerar dig så att andra inte förstår vad som händer. Symtomen hålls ofta dolda, och många kan därför ha haft bulimi under lång tid innan de får behandling.2
Bulimi har mycket gemensamt med anorexi. Ibland kan bulimi utvecklas efter att du tidigare har haft anorexi.1 Det är också möjligt att ha en form av anorexi där svält och bulimi förekommer samtidigt. Mer om symtom, diagnos och behandling finns i andra delar av informationen om bulimi.
De exakta orsakerna till bulimi är fortfarande till stor del okända. Bulimi beskrivs som ett syndrom där flera orsaker samverkar.2
Flera områden kan ha betydelse när bulimi uppstår:
Det betyder att bulimi inte brukar kunna förklaras av en enda orsak. Olika faktorer kan ha olika betydelse för olika personer, och det går därför inte att peka ut en enskild faktor som förklaring i varje situation.
Bulimi börjar ofta med beteenden som syftar till viktnedgång eller till att förändra kroppsformen eller utseendet. Sådana beteenden kan i sin tur bygga på missnöje med den egna kroppen och en stark fixering vid mat och ätande.2
Hetsätning innebär att du äter stora mängder mat på kort tid och tappar kontrollen över vad du äter. Det kan hända ofta, ibland flera gånger i veckan.1 Maten kan vara sådan som du annars försöker undvika, till exempel mat som innehåller mycket socker, salt eller fett.
Efter hetsätningen kan du försöka göra dig av med det du har ätit genom att kräkas, ta laxerande medel, fasta eller träna hårt. Att försöka bli av med maten genom att kräkas, använda laxermedel eller träna hårt kallas kompensationsbeteende.1 Efteråt kan du känna dig utmattad, äcklad, skamsen, skyldig eller orolig.
Ångest, äckel, skuld eller skam inför beteendet är vanligt. Din självkänsla kan vara överdrivet beroende av din kroppsform och vikt. Tankar på mat kan ta mycket plats och göra det svårare att koncentrera sig.1 Du kan också sova sämre.
Det kan bli svårt att delta i socialt umgänge när mycket kretsar kring mat eller när du försöker dölja det som händer. Bulimi kan därför leda till att du isolerar dig socialt.1 Många har svårt att skapa eller behålla fungerande relationer när sjukdomen pågår.
Nedstämdhet, ångest och fobier kan förekomma tillsammans med bulimi. Du kan även få självmordstankar.
Utredningen börjar med frågor om hur och vad du äter. Du får också berätta om hur du har det i livet i övrigt.1 Frågorna kan handla om sjukdomshistoria, hur besvären har utvecklats och din nuvarande livssituation.
Samtalen sker i flera intervjuer som görs av en psykolog eller kurator. Frågeformulär kan också ingå i utredningen. Om du är under 18 år kan din vårdnadshavare bli intervjuad.1 För yngre personer kan utredningen därför bygga på både samtal med dig och samtal med dina föräldrar.
Utredningen kartlägger även medicinska, psykologiska och sociala förhållanden. Det hjälper vården att bedöma helheten kring dina besvär och att uppmärksamma andra psykiska problem som kan finnas samtidigt.
Utredningen kan innehålla en allmän kroppsundersökning, vägning och olika prover.1 En medicinsk utredning undersöker kroppens metabola situation och eventuella kroppsliga komplikationer som kan hänga ihop med kompensationsbeteenden, framför allt kräkningar och missbruk av laxermedel.2
Prover som kan ingå är:
Samtalsbehandling, eller psykoterapi, är ofta en central del av behandlingen vid bulimi.1 Kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell psykoterapi (IPT) är behandlingsalternativ.2 KBT är den mest väldokumenterade behandlingsformen vid bulimi.
Med KBT kan du få hjälp att ändra tankar och beteenden.1 Behandlingen kan på så sätt hjälpa dig att bryta det som skapar sug efter att hetsäta. KBT kan ges individuellt eller i grupp, och kan även finnas som internetbehandling. Det finns ingen enskild behandlingsform som fungerar för alla med bulimi. Om du inte förbättras inom fyra veckor bör behandlingen intensifieras. En erfaren behandlare, en genomtänkt ram och kontinuitet är viktiga delar av behandlingen.2
Att lära dig så mycket som möjligt om bulimi och hur den behandlas kan vara ett första steg mot att söka hjälp. Självhjälpsböcker kan vara ett stöd, men ska inte ersätta behandling från vården.1
Det kan vara lättare att berätta för en vän eller någon annan som du litar på. Föreningar kan erbjuda stöd och hjälp via telefon, chatt eller mejl.1 Du kan också skriva ner dina känslor om det är svårt att prata med andra.
Att prata om sådant du har hållit för dig själv och skämts över kan kännas svårt men också som en befrielse. När du pratar med andra kan du få nya perspektiv på dina tankar om vikt, kropp och mat.1
Bilder av till synes perfekta kroppar i reklam och sociala medier kan öka pressen och få det att kännas viktigt att se ut på ett visst sätt.1 Därför kan det vara hjälpsamt att undvika webbplatser eller sociala medier som uppmuntrar till viktnedgång och mycket låg kroppsvikt.5
Det finns flera vägar till hjälp vid bulimi. Vilken mottagning som passar bäst kan bland annat bero på din ålder, om du studerar och vilka mottagningar som finns där du bor.
Åldersgränsen varierar mellan olika ungdomsmottagningar. Allt fler regioner har specialiserade ätstörningsmottagningar.1 På vissa mottagningar kan du behöva en remiss, medan andra låter dig söka vård själv.
Bulimi innebär att du återkommande hetsäter och sedan försöker göra dig av med maten. Hetsätning betyder att du äter stora mängder mat på kort tid och tappar kontrollen över vad du äter. Försöken att göra sig av med maten kan till exempel vara att kräkas, använda laxermedel, fasta eller träna hårt. Bulimi är en ätstörning, och du kan få bulimi oavsett kön och ålder.1
Vanliga tecken är att tappa kontrollen över ätandet, försöka göra sig av med maten och känna ångest, äckel, skuld eller skam inför beteendet. Det är också vanligt att dölja problemet, vilket kan göra det svårare för andra att förstå vad du går igenom. Om du kräks ofta under en längre tid kan magsaften ge frätskador på tänderna.1
Ja, bulimi går att behandla. Kognitiv beteendeterapi, KBT, är den mest väldokumenterade behandlingsformen för bulimi. Behandlingen bör sträcka sig över minst 16-20 sessioner under en period av minst 4-5 månader.2 KBT kan hjälpa dig att ändra tankar och beteenden som hör ihop med hetsätning och kompensationsbeteenden. Interpersonell psykoterapi, familjeterapi och gruppterapi kan också vara behandlingsalternativ.
Behandlingen börjar ofta med att få mer regelbundna matvanor och kan även innebära att bearbeta svåra känslor. Hur länge behandlingen pågår varierar och kan vara i flera månader eller år. Återhämtning från bulimi är möjlig, men det kan ta tid.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 9 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
När ätandet blir oregelbundet eller restriktivt kan det fungera som en utlösande faktor tillsammans med andra biologiska, psykologiska och kulturella faktorer. Hetsätning och kräkning kan därefter bli en del av beteendet, och sjukdomen kan då utvecklas snabbt.
Forskare tror att genetik och inlärda beteenden kan vara en kombination bakom bulimi. Risken är högre om en biologisk släkting har diagnostiserats med en ätstörning.3
Ångest eller depression nämns som riskfaktorer för bulimi.3 Hos personer med bulimi är vissa personlighetsdrag vanligare än hos andra:
Dessa drag är överrepresenterade hos personer med bulimi, men de finns inte hos alla.2 Personer med bulimi kan skilja sig mycket från varandra när det gäller personlighet och personlighetsdrag. Därför kan riskfaktorerna se olika ut, även när diagnosen är densamma.
Kräkningar kan ändra salthalten i kroppen. Det kan ge besvär med hjärtat och leda till oregelbunden hjärtrytm.1 Kräkningar kan också orsaka irritation och blödningar i magsäckens slemhinnor och i matstrupen.
Om du kräks ofta under en längre tid kan magsaften ge frätskador på tänderna. Du kan också få inflammation i matstrupen, sprickor i mungiporna och svullna spottkörtlar.1 Sår på fingrar och händer kan uppstå om du använder händerna för att framkalla kräkningar. Andra kroppsliga symtom kan vara buksmärtor, förstoppning och svaghet i musklerna.2,3 Du kan också känna dig yr eller svimma.3 Sömnen kan påverkas och du kan få sömnsvårigheter.2
Laxermedel kan påverka saltbalansen i kroppen och vara skadliga för hjärtat. Frekvent användning av laxermedel kan också ge skador på tarmen.
Om du under en längre tid undviker vissa livsmedel kan du få brist på olika ämnen som kroppen behöver. Det kan ge problem med magen och tarmarna, till exempel ont i magen, förstoppning eller gasbildning. Järnbrist kan orsaka blodbrist och trötthet. Mensen kan försvinna eller bli oregelbunden.1
Om situationen känns outhärdlig eller om du har planer på att ta ditt liv ska du söka vård genast på en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112.4
Det kan vara livshotande att hetsäta och sedan kräkas eller missbruka laxermedel om du har mycket låg kroppsvikt.1
Vid självmordstankar ska du inte hålla det för dig själv, utan prata med någon du har förtroende för eller söka hjälp i vården.4 Se även avsnittet om när du ska söka vård.
Den kroppsliga undersökningen kan bland annat omfatta hjärta, lungor och buk. Vilka undersökningar och prover som behövs avgörs utifrån den samlade bedömningen.
Diagnosen bygger på återkommande hetsätning tillsammans med återkommande olämpliga kompensationsbeteenden.2 Kompensationsbeteenden kan till exempel vara kräkningar, missbruk av laxermedel, fasta eller överdriven motion.
Vid bedömningen undersöker vården också om hetsätningen innebär att du under en avgränsad tid äter väsentligt mycket mer än de flesta andra skulle äta under liknande omständigheter. Det bedöms även om du upplever att du förlorar kontrollen över ätandet under episoden.
Enligt DSM-5 ska både hetsätningen och kompensationsbeteendena i genomsnitt förekomma minst en gång i veckan under de senaste tre månaderna. Utredningen bör även uppmärksamma depression, ångestsyndrom och missbruk. Risken för självmordshandlingar och självskadebeteenden bör också uppmärksammas i sjukdomshistorien.2
Behandlingen fokuserar ofta först på det oregelbundna eller restriktiva ätandet. Självregistrering av måltider och ätbeteenden kan användas för att planera förändringar i matvanorna.2 Registreringen kan också hjälpa behandlaren och dig att hitta situationer som utlöser eller håller kvar problemen.
I psykoterapin bearbetas svåra känslor och du kan undersöka andra sätt att hantera situationer som brukar leda till hetsätning.1 Behandlingen kan också handla om tankar kring mat och ätande, missnöje med kroppen och att hitta andra sätt att hantera känslor.
Familj och närstående kan involveras i behandlingen.2 För yngre personer kan föräldrar delta i familjeterapi, och på många specialistmottagningar finns gruppträffar för både den som har bulimi och närstående.
Antidepressiva läkemedel kan till viss del hejda impulsen att hetsäta. Läkemedelsbehandling med antidepressiva ska kombineras med psykoterapi.1
Stöd från en dietist eller annan nutritionsexpert kan ingå i behandlingen. Social träning och rehabilitering kan handla om arbete, utbildning, ordnade tider och matvanor samt ett socialt liv med andra människor.
Personer som kräks bör regelbundet bedömas av tandläkare.2 Du kan ha rätt till ekonomiskt stöd för tandvård om du har haft bulimi och fått frätskador på grund av kräkningar. Det kan bland annat handla om särskilt tandvårdsbidrag för förebyggande tandvård. Du kan också ha rätt till tandvård till samma kostnad som övrig sjukvård under en begränsad tid, om tandvården ses som en del av rehabiliteringen efter bulimin. Fråga läkare eller tandläkare om vilket stöd som kan vara aktuellt för dig.
Hur länge behandlingen pågår och hur den är utformad varierar. KBT bör pågå i minst 16–20 sessioner under minst fyra till fem månader.2 Behandlingen vid bulimi kan pågå i flera månader eller år beroende på hur länge du haft bulimi och hur allvarlig den är.5
Efter att ätbeteendet har normaliserats bör den uppföljande kontakten fortsätta under lång tid.2 Uppföljningen gör det möjligt att tidigt upptäcka tecken på återfall.
Cirka 50–70 procent uppges vara friska inom ett år efter behandlingens början. Återfallsrisken anges till 30–50 procent inom fem år.2 Det kan därför behövas fortsatt kontakt även efter att du mår bättre.
Behandling kan se olika ut beroende på dina behov. Om en behandlingsform inte hjälper tillräckligt kan behandlingen behöva ändras eller kompletteras med andra insatser.
Om du känner oro för att kompensera efter en måltid kan du prova en aktivitet som kräver mycket koncentration, till exempel en ny hobby eller något annat intresse. Att skölja munnen med vatten eller alkoholfritt munskölj efter kräkning kan skydda tänderna.5 Regelbundna besök hos tandläkare rekommenderas om du kräks.2
Avslappning och övningar i mindfulness kan ibland hjälpa. Det kan också vara bra att lära dig mer om hälsosamma matvanor, träning och sömn samt vad kroppen behöver för att må bra.1
Egenvård kan vara ett stöd, men bulimi kan vara svårt att bryta själv.1 Professionell behandling kan därför behövas även om du provar sådant som hjälper dig i vardagen.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning om du vill ha hjälp att bedöma dina symtom eller få vägledning om var du kan söka vård.1 Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177.se.
På vissa specialiserade ätstörningsmottagningar behöver du en remiss från elevhälsan eller vårdcentralen.1 På flera andra mottagningar kan du själv söka vård. En egen vårdbegäran innebär att du själv tar kontakt med mottagningen i stället för att först få en remiss.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.1 Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.
Om du redan har försökt få hjälp men inte tyckte att den fungerade, kan du försöka igen på ett annat ställe. Det kan fungera olika bra att prata med olika personer, och ibland tar det tid innan det känns rätt att ta emot hjälp.
Utredningen börjar med frågor om hur och vad du äter och hur du har det i livet i övrigt. Intervjuerna görs av psykolog eller kurator.1 Ibland får du också fylla i frågeformulär.
Behandlingen är oftast psykoterapi. Då träffar du en terapeut individuellt eller i grupp.1 För yngre personer som fortfarande bor hemma kan familjeterapi vara ett alternativ.
En dietist kan ge stöd kring mat och relationen till mat.5 Även närstående kan ibland involveras i behandlingen. Vilka yrkesgrupper du träffar beror på vilken vård du får och vad du behöver hjälp med.