Klimakteriet är en naturlig del av livet för alla som haft mens. Det är inte en sjukdom, men många upplever olika besvär när kroppen ställer om. Symtomen varierar men kan innefatta
värmevallningar
sömnproblem
humörsvängningar
minskad sexuell lust
urogenitala besvär
För en tredjedel av alla kvinnor är besvären så svåra att de önskar behandling. Socialstyrelsen bedömer att klimakteriebesvär generellt har måttlig svårighetsgrad, men att tidigt klimakterium (under 45 år med oförklarad amneorré – utebliven mens) har mycket stor svårighetsgrad eftersom obehandlat tillstånd kan leda till svår ohälsa och förtida död.
Riktlinjerna tas fram genom systematiska litteratursökningar, evidensgradering enligt GRADE, samt insamling av beprövad erfarenhet när forskningsunderlag saknas. Prioriteringen av åtgärder sker enligt hälso-och sjukvårdens etiska plattform och rangordnas från prioritet 1 (mest angelägen) till prioritet 10 (minst angelägen). Vissa åtgärder får rekommendationen från FoU (endast inom forskning) eller icke-göra (bör avvecklas).
Några av de viktigaste rekommendationerna är
Tidig diagnos
Hormonbehandling (MHT)
Stöd och rådgivning
Kompetens i vården
Vad som inte längre rekommenderas
Riktlinjerna betonar primärvårdens centrala roll. Genom att stärka kompetensen, skapa utrymme för samtal och erbjuda kunskapsbaserad rådgivning kan vården bli mer jämlik och effektiv. Socialstyrelsen kommer att följa upp riktlinjernas genomslag med indikationer, särskilt kring läkemedelsbehandling.
De nationella riktlinjerna för klimakteriebesvär 2025 markerar ett viktigt steg mot en mer jämlik och kunskapsbaserad vård för kvinnor i klimakterieåldern. Genom att prioritera insatser som ger störst nytta för de mest utsatta patientgrupperna kan vården bidra till bättre livskvalitet och förebyggande av långsiktig ohälsa.
