Copyright © 2026 Vården Online Sverige AB
En gynundersökning, eller gynekologisk undersökning, är en undersökning av underlivet som kan göras av en barnmorska eller läkare. Inför undersökningen får du information om vad som ska hända, och du bestämmer själv om den ska genomföras.
En gynundersökning är en undersökning av underlivet som kan göras av en barnmorska eller läkare.1 Gynundersökning är ett vanligt annat namn för gynekologisk undersökning.2 Undersökningen kan omfatta att vårdpersonalen tittar på underlivet, känner på organen och ibland tar prov.1 En undersökning är inte alltid ett måste.3 Utifrån det bestäms om en undersökning ska utföras eller inte.4
Vid undersökningen kan vårdpersonalen först titta på de yttre könsdelarna. Därefter kan särskilda redskap användas för att titta in i slidan. Ibland känner vårdpersonalen på livmodern och äggstockarna genom att föra in ett eller två fingrar i slidan och känna med den andra handen utanpå magen.2
Besöket börjar med ett samtal om varför personen söker vård.1 Du kan då berätta om dina besvär, säga om du är nervös och fråga hur undersökningen går till. Du kan också be vårdpersonalen att berätta vad som händer under undersökningen.
Vid en vanlig undersökning sitter eller halvligger patienten i en särskild gynstol med benstöd.1 Du får lägga benen i stolens benstöd, och stolen kan anpassas så att du sitter eller halvligger så bekvämt som möjligt. En lampa riktas mot underlivet så att vårdpersonalen kan se bra.
En gynundersökning tar ungefär fem minuter enligt UMO:s beskrivning av en vanlig undersökning.2 Du får vanligtvis klä av dig på underkroppen före undersökningen. Det kan finnas ett bås eller ett hörn där du kan klä av dig.
Patienten bestämmer själv om undersökningen ska genomföras.1 Ingen annan får tvinga dig att göra en gynundersökning.2 Du kan ställa frågor innan ni börjar och be vårdpersonalen att förklara hur undersökningen går till.
Patienten kan be vårdpersonalen att pausa eller sluta om undersökningen känns jobbig.1 Du har rätt att avbryta en gynundersökning när du vill om det känns jobbigt på något sätt.2 Vårdpersonalen kan då avsluta undersökningen.
En gynundersökning kan vara aktuell när du har besvär från underlivet. Klåda, irritation eller smärta i underlivet kan vara skäl till en undersökning.1 Förändrade flytningar kan också vara en anledning att vilja bli undersökt.2 Om du får blödningar, flytningar eller upplever andra förändringar i underlivet är det viktigt att ta kontakt med en barnmorska eller en gynekolog för en närmare undersökning.5
Vid undersökningen kan vårdpersonalen bland annat uppmärksamma förändringar på de yttre könsdelarna, i slidan och på livmodertappen. Besvär från underlivet kan ibland bero på en infektion eller annan förändring.
Du behöver inte förbereda dig på något särskilt sätt inför en vanlig gynundersökning.1 Det betyder att du inte behöver göra någon särskild förberedelse hemma före besöket.
Det går bra att ha mens vid en vanlig gynundersökning. Om du vill kan du ta med dig en närstående till undersökningen.1 Om du känner dig nervös kan du berätta det för den som ska undersöka dig. Du kan också fråga hur undersökningen går till.7 Du kan behålla strumporna på när du klär av dig på underkroppen.4
Innan undersökningen får du klä av dig på underkroppen.1 Det kan finnas ett litet bås eller hörn där du kan klä av dig, eller en stol där du kan lägga dina kläder. Om du använder tampong behöver den tas ut före undersökningen.
Besöket börjar med att du och den som ska undersöka dig pratar om anledningen till besöket. Du kan berätta om något särskilt som du funderar på eller som vårdpersonalen bör känna till.1 Vårdpersonalen kan också förklara hur undersökningen går till innan ni börjar. Du kan be hen att berätta vad som händer under själva undersökningen.2
Du ligger i en gynstol med benen på två benstöd. Stolen kan anpassas så att du sitter eller halvligger på ett sätt som passar dig. En lampa riktas mot underlivet så att vårdpersonalen kan se ordentligt.2 Den som undersöker dig sitter på en pall mellan gynstolens benstöd. Vårdpersonalen använder plasthandskar och brukar också ha på sig ett förkläde. Gynstolen och benstöden kan ändras så att du halvsitter så bekvämt som möjligt.1
Först tittar vårdpersonalen på de yttre könsdelarna. Det kan bland annat innebära att hen tittar på de yttre och inre blygdläpparna, slidöppningen, urinrörsmynningen och klitoris. Vårdpersonalen tittar efter förändringar i slemhinnan, till exempel utslag, sår eller vårtor.
En gynundersökning kan kännas nervös och lite ovan första gången någon ska undersöka dig.2
Efter en vanlig gynundersökning känns eller syns normalt inget i slidan efteråt.1
En gynundersökning kan behövas för att upptäcka infektioner eller andra förändringar.4 Det kan till exempel handla om förändringar som syns på huden eller i slemhinnorna, som sår, blåsor eller utslag. Ibland kan ett vaginalt ultraljud visa livmodern och äggstockarna på en bildskärm.1
Ett undersökningsfynd är inte alltid ett färdigt svar på vad besvären beror på. Vårdpersonalen kan behöva komplettera undersökningen med prov, till exempel om det finns förändringar på livmodertappen.
Ett HPV-test från livmoderhalsen undersöker om du har humant papillomvirus, som förkortas HPV.
En barnmorska eller läkare kan utföra en gynundersökning.1 Det gäller både när du söker för besvär och när du ska lämna prov för HPV och cellförändringar. Vid en undersökning med mikroskop är det en gynekolog som undersöker livmodertappen.6
En gynekolog eller barnmorska kan ta gynekologiskt HPV-prov på en mottagning. Ett sådant prov kan också tas hemma som ett självtest, om du får ett hemtest. Om provet visar HPV kan du kallas till barnmorska, gynekolog eller ungdomsmottagning för ytterligare test eller undersökning.5
Du kan göra en gynundersökning på flera olika mottagningar:
En vanlig gynundersökning brukar inte göra ont. Säg till om något känns jobbigt, fel eller gör ont.2 Vid en undersökning med mikroskop kan vävnadsprovet kännas som att det nyper till en kort stund, även om de flesta tycker att det känns så en kort stund.8
Den som gör undersökningen kan inte se om du har haft slidsamlag eller inte.1 Det finns ingen mödomshinna som finns kvar i slidan tills du har haft sex.2 En gynundersökning visar alltså inte om du har haft sex.
Du väljer själv om du vill göra en gynundersökning eller inte. Ingen annan får tvinga dig. Du har också rätt att avbryta en gynundersökning när du vill om det känns jobbigt på något sätt.2
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 7 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Besvär med mens eller mellanblödningar kan leda till en gynundersökning. Det kan till exempel handla om att mensen blöder mycket eller gör mycket ont. Blödning vid slidsamlag eller efter klimakteriet kan också vara en anledning till undersökning.1
En gynundersökning kan göras när du är gravid.1 Undersökningen kan också behövas för att utreda oklara blödningar eller förändringar på livmodertappen.4 Vid en sådan bedömning kan vårdpersonalen undersöka livmodertappen och avgöra om ytterligare undersökning eller prov behövs. En undersökning med mikroskop kan göras om ett cellprov visar HPV och cellförändringar i livmoderhalsen. Vid en sådan undersökning tittar gynekologen på livmodertappen med hjälp av ett särskilt mikroskop.6
Gynundersökning kan göras inför prov för HPV och cellförändringar.1 Ett prov kan visa om du har HPV, och cellprov kan visa om det finns cellförändringar i livmoderhalsen. Ibland kan cellprov behöva tas vid en gynundersökning för att undersöka oklara blödningar eller förändringar på livmodertappen.
Testning för könssjukdomar kan vara en anledning till undersökning.1 Prov kan till exempel tas om du vill ta reda på om du har en könssjukdom eller om du har besvär som kan bero på en sådan infektion.
En spiral kan sättas in i samband med en gynekologisk vårdkontakt.1 Det kan gälla en hormonspiral eller en kopparspiral.
Besvär som kan bero på könsstympning kan vara skäl till undersökning. En undersökning kan också behövas efter ett sexuellt övergrepp.1 Då kan en läkare undersöka om det finns skador i underlivet, och undersökningen kan öka möjligheten att den som utsatt dig kan åtalas.2
Om du ska lämna prov för att upptäcka HPV och cellförändringar i livmoderhalsen bör du inte ha mens. I så fall bör du boka om besöket.1
Vid HPV-självtest kan du ta provet under mens. Följ instruktionerna som hör till självtestet och skicka sedan provet enligt anvisningarna. HPV-självtestet kan göras hemma om du har fått ett sådant test. I brevet eller materialet finns instruktioner om hur självtestet går till.5
Reglerna kan alltså skilja sig beroende på vilket prov du ska lämna. Mens brukar inte hindra en vanlig gynundersökning, men kan göra att ett besök för provtagning behöver bokas om.
Du kan inte bli undersökt med undersökning med mikroskop när du har mens.6 Kontakta mottagningen för att boka en ny tid om du vet att du ska ha mens.
Det är bra om du har ätit och druckit innan undersökningen. Om du vill kan du också ta receptfria smärtstillande läkemedel några timmar före undersökningen, till exempel paracetamol.6
Vid undersökningen används en svag ättikslösning som kan ge viss sveda på sköra slemhinnor. Därför är det bra att inte raka underlivet veckan innan du ska undersökas.8
Därefter kan ett spekulum föras in i slidan.8 Spekulum är ett särskilt redskap som håller undan slidväggarna så att vårdpersonalen kan se in i slidan. Redskapen som används för att se in i slidan kan vara gjorda av plast eller metall.2 Vårdpersonalen kan använda gelé på fingrarna för att det ska gå lättare att känna försiktigt med ett eller två fingrar i slidan.1 Då kan hen bedöma slidans slemhinnor, deras färg, flytningar i slidan och livmodertappen.4
Livmodern undersöks genom att ett eller två fingrar förs in i slidan samtidigt som den andra handen känner utanpå magen.1 På så sätt kan vårdpersonalen känna på livmodern mellan händerna. Undersökningen kan visa om något är ömt eller om något annat avviker.4 Äggledare och äggstockar kan också undersökas på detta sätt.
Prov från slidan kan tas med en liten bomullspinne.2 Det kan till exempel göras för att undersöka om du har svamp i slidan eller en könssjukdom.
Ibland görs vaginalt ultraljud. Då förs en stav in i slidan, och på en bildskärm går det att se livmodern och äggstockarna. Vid undersökning med vaginalt ultraljud går det alltså att se livmodern och äggstockarna på en bildskärm när staven har förts in i slidan.1
En undersökning med mikroskop innebär att ett särskilt mikroskop placeras framför slidan för att vårdpersonalen ska kunna se livmodertappen. Mikroskopet är hela tiden utanför slidan och förstorar området som ska undersökas.6
Vid undersökningen kan livmodertappen baddas med en lösning som innehåller ättika och jod. Lösningen gör att cellförändringar syns bättre. Den kan kännas kall och svida lite, men obehaget går snabbt över.6
Vid undersökning med mikroskop kan vårdpersonalen ta ett eller flera små vävnadsprov från livmodertappen. Undersökningen med mikroskop tar vanligtvis ungefär 20 till 30 minuter. Vanligtvis tas också ett cellprov från livmodertappen, och vårdpersonalen säger till innan provet tas. Det går att ta bilder genom mikroskopet. Vävnadsprovet tas med ett litet instrument som förs in i slidan, och en mycket liten bit av livmodertappen följer med när instrumentet dras ut. Det kan kännas som ett kort nyp för vissa, medan andra upplever det som smärtsamt. Du kan få lokalbedövning om du behöver det.6
Vårdpersonalen berättar hur undersökningen går till, och du får möjlighet att ställa frågor. Om något känns svårt eller obehagligt kan du säga till under undersökningen.
Efter en undersökning med mikroskop kan du få lite ont i nedre delen av magen. Det brukar kännas som mensvärk.6 Under undersökningen kan en svag ättikslösning ge viss sveda på sköra slemhinnor. Svedan är ofarlig och försvinner snabbt. Efter vävnadsprover kan det blöda lite från de ställen där proverna har tagits. För att det ska blöda mindre kan området penslas med järnkloridlösning, som också kan göra blödningen orangebrun.8
Kontakta mottagningen om du får symtom på infektion, till exempel ett eller flera av följande besvär:6
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning.6
Ett provsvar som visar HPV betyder alltså inte i sig att du har cellförändringar. HPV-testet undersöker först om HPV finns, och om viruset påvisas kan cellerna undersökas vidare.
Om ett cellprov visar HPV och cellförändringar i livmoderhalsen kan du behöva en undersökning med mikroskop.6 Vid undersökningen tittar gynekologen på livmodertappen med hjälp av ett särskilt mikroskop.
Det är vanligt att cellförändringar försvinner av sig själva. Om cellförändringarna behöver tas bort görs det med en mindre operation som kallas konisering.6
Ett vävnadsprov kan därför ge mer information än det som syns vid själva undersökningen. Resultatet används för att avgöra om cellförändringar behöver tas bort, men vilken fortsättning som passar dig beror på ditt provsvar och den bedömning som görs av vården.
Ett HPV-testresultat brukar komma inom tre månader från provtagningen.5 Svaret kan komma digitalt eller i ett brev hem till dig.
Ett fortsatt test eller en undersökning kan alltså bli aktuellt efter ett HPV-självtest som visar HPV. Det kan handla om ytterligare provtagning eller en undersökning med mikroskop, beroende på den fortsatta bedömningen.
Läs alltid informationen i ditt eget provsvar. Där står hur du får kontakt med mottagningen om du har frågor om resultatet eller den fortsatta planeringen.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.1 En remiss betyder att vårdpersonal hänvisar dig vidare till en annan mottagning eller specialistvård.
Vilken mottagning som passar beror på vilken hjälp du behöver och vilka mottagningar som finns där du bor. Du kan fråga mottagningen innan du bokar tid om de utför den undersökning eller provtagning du behöver.
Du ska få information som går att förstå om den vård du får.10 Ställ frågor om något är oklart eller om du vill veta mer om dina alternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.
Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du kan också få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.1 Berätta när du bokar tiden om du behöver tolk, så att mottagningen kan planera besöket.
Du ska få vara delaktig i din vård och kunna ställa frågor till vårdpersonalen.1 Mer information om hur vården fungerar finns på varden.se.
Om ett vävnadsprov tas vid en undersökning med mikroskop skickas provet till ett laboratorium för analys. Svaret brukar komma inom några veckor.6 Om fler undersökningar behövs blir du kallad till dem. I svaret finns telefonnummer eller andra kontaktuppgifter till en mottagning om du har frågor om resultatet.9