Bakteriell vaginos innebär att bakteriebalansen i slidan har förändrats. Det finns hjälp att få vid symtom, och vissa fall går över av sig själva utan läkemedel.
Bakteriell vaginos innebär att bakteriebalansen i slidan har förändrats.1 Det betyder att förhållandet mellan bakterierna i slidan inte längre är det vanliga. Bakteriell vaginos är den vanligaste orsaken till illaluktande flytningar hos kvinnor i fertil ålder.2 Besvären kan därför märkas genom att flytningarna luktar annorlunda än vanligt.
Bakteriell vaginos kan förekomma även hos personer som aldrig har haft sex.3 Sexuell aktivitet kan ändå ha samband med bakteriell vaginos, men bakteriell vaginos räknas inte som en sexuellt överförd infektion.2 Det är inte helt känt varför bakteriebalansen förändras eller varför vissa får bakteriell vaginos oftare än andra.1
Det finns normalt bakterier i slidan, bland annat mjölksyrebakterier. Slidan innehåller flera olika sorters bakterier som normalt hålls i balans. Det finns alltid flytningar i slidan. Flytningarna behövs för att hålla slemhinnorna fuktiga. Det är oftast inget tecken på någon sjukdom. Flytningarna fungerar också som en del av kroppens försvar mot infektioner i slidan. Bakterierna i slidan är alltså en naturlig del av miljön där, även när du inte har några besvär. Mjölksyrebakterierna bidrar till att göra miljön i slidan surare.1 Den surare miljön gör att vissa andra bakterier inte trivs och växer där.
Vid bakteriell vaginos blir mjölksyrebakterierna färre eller mindre effektiva.1 När de skyddande bakterierna minskar kan andra bakterier bli fler. Bakteriebalansen förändras då i slidan, och det kan leda till flytningar som luktar illa.
Det vanligaste tecknet på bakteriell vaginos är illaluktande flytningar. Flytningarna kan vara tunna och ha en färg mellan grå och gul.1 Lukten kan vara starkare efter mens eller efter vaginala samlag utan kondom.
Många som har bakteriell vaginos har inga symtom.1 Därför går det inte alltid att avgöra genom hur du mår om bakteriebalansen i slidan har förändrats. Illaluktande flytningar kan också ha andra orsaker, vilket gör att en undersökning kan behövas för att fastställa orsaken.
Bakteriell vaginos är vanligt och går att behandla med läkemedel som hämmar eller dödar bakterier. Bakteriebalansen kan alltså förändras utan att du själv märker det, eftersom många som har bakteriell vaginos inte får några symtom.1 Läs mer om symtom, undersökningar och behandling i de avsnitten.
Den exakta orsaken till att bakteriebalansen förändras är inte känd.1 Bakteriell vaginos uppstår när den vanliga balansen mellan bakterierna i slidan rubbas. Då kan andra bakterier växa till mer än de bakterier som normalt hjälper till att hålla balansen.
Vid bakteriell vaginos kan anaeroba bakterier växa till snabbare än mjölksyrebakterier.4 Anaeroba bakterier är en grupp bakterier som kan växa när mängden syre är låg. Vid bakteriell vaginos trängs mjölksyrebakterierna undan av andra bakterier, framför allt anaeroba bakterier.
Bakterier som kan förekomma i höga halter vid bakteriell vaginos är bland annat Gardnerella vaginalis, Mykoplasma och Mobiluncus.2 Det handlar alltså inte om en enda bakterie som alltid orsakar bakteriell vaginos, utan om en förändring där flera olika bakterier kan finnas i större mängd.
Det går inte alltid att se vad som har gjort att bakteriebalansen förändrats. Vissa omständigheter är ändå kopplade till en högre risk för bakteriell vaginos:
Det vanligaste symtomet vid bakteriell vaginos är att flytningarna luktar illa.1 De kan förändras både i utseende och lukt, vilket kan märkas när du själv ser flytningen eller känner lukten.
Lukten kan därför upplevas olika vid olika tidpunkter. Besvären kan ibland verka försvinna och sedan komma tillbaka. Det beror på att lukten kan bli starkare efter mens och efter vaginala samlag utan kondom.
För att ta reda på om besvären beror på bakteriell vaginos görs vanligtvis en gynekologisk undersökning. Läkare eller barnmorska undersöker då flytningens utseende, lukt och surhetsgrad. Du får ofta svar direkt efter undersökningen.1
Vid undersökningen kan vårdpersonalen använda ett spekulum för att se in i slidan.5 Ett spekulum är ett instrument som förs in i slidan och försiktigt håller den öppen medan undersökningen görs. Det kan kännas lite obehagligt när instrumentet förs in.3
Ett prov av flytningen kan tas med en bomullspinne.3 Provet kan undersökas direkt eller skickas till ett laboratorium för analys. Ibland undersöks provet i mikroskop för att leta efter tecken på infektion.1
En vanlig odling av slidsekret används inte för att ställa diagnosen bakteriell vaginos.
Bakteriell vaginos behandlas med läkemedel på recept som hämmar eller dödar bakterier. Läkemedlen kallas också antiseptika och antibiotika.1 Behandlingen ges i första hand lokalt, alltså direkt i slidan.2
Det finns flera former av läkemedel mot bakteriell vaginos:
Exempel på lokala läkemedel är metronidazolgel, klindamycinvagitorier och dekvaliniumvagitorier. Metronidazolgel används i fem dagar. Klindamycinvagitorier används i tre dagar. Dekvaliniumvagitorier används i sex dagar.2 Vilket läkemedel som passar beror på den behandling som ordineras. Vårdgivaren kan också skriva ut antibiotikatabletter eller antibiotikakräm som du för in i slidan.
Tvätta underlivet med vatten och mild, oparfymerad tvål.6 Skölj försiktigt och torka underlivet varsamt efteråt.5
Skonsam rengöring kan minska irritation. Du behöver inte använda produkter som är gjorda för att ge en starkare känsla av renhet i eller runt slidan. Du kan duscha i stället för att bada.6 Undvik också antiseptiska vätskor i badet.7 Håll underlivet rent och torrt när du har besvär.8
Det finns flera vägar till vård när du vill få förändrade eller illaluktande flytningar bedömda. Du kan börja där det passar dig bäst och få hjälp att bedöma om besvären kan bero på bakteriell vaginos eller något annat.
Vid ett besök kan läkare eller barnmorska göra en gynekologisk undersökning. Då undersöks bland annat flytningens utseende, lukt och surhetsgrad, och ibland undersöks ett prov i mikroskop. Du kan få svar direkt efter undersökningen. Det är viktigt att bli undersökt eftersom illaluktande flytningar kan ha andra orsaker än bakteriell vaginos.1
På varden.se kan du läsa mer om undersökningen och behandlingen innan du bokar tid. Du kan också använda mottagningens webbplats för att se hur du kontaktar dem eller om det går att logga in för att boka eller skicka en fråga.
Ja, vissa fall av bakteriell vaginos går över av sig själva utan läkemedel.4 Det betyder däremot inte att du säkert har bakteriell vaginos, eftersom liknande förändringar i flytningar kan ha andra orsaker.
Om du har symtom bör du ändå få en medicinsk bedömning.4 En undersökning kan bekräfta om besvären beror på bakteriell vaginos eller på en annan infektion, och behandling kan minska risken för problem som är kopplade till obehandlad bakteriell vaginos. Läs mer om undersökning och behandling i avsnitten om diagnos och behandling.
Ja, bakteriell vaginos kan komma tillbaka, ibland inom några månader efter behandlingen.6 Det är alltså möjligt att få nya besvär även efter att en tidigare behandling har hjälpt.
Vid återfall kan vårdgivaren ordinera ett annat läkemedel eller en annan dos.3 Om bakteriell vaginos återkommer ofta kan antibiotikagel som förs in i slidan behöva användas under några månader för att minska risken att besvären kommer tillbaka.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 1 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Sexuell aktivitet kan alltså ha samband med bakteriell vaginos, även om bakteriell vaginos inte räknas som en sexuellt överförd infektion. Forskare tror att sex kan förändra bakteriemiljön i slidan, vilket kan göra att bakterier växer till mer än vanligt. Det betyder inte att du har gjort något fel, eftersom den exakta orsaken till förändringen inte är känd.
Sköljningar inne i slidan kan ta bort bakterier som normalt skyddar mot infektioner. Därför kan sådana sköljningar påverka den naturliga bakteriebalansen. Även produkter som förändrar den naturliga kemin i slidan kan påverka bakterierna, men sambandet är inte helt klarlagt.
Det finns inga övertygande bevis för att bakteriell vaginos är en sexuellt överförd infektion.2 Samtidigt är bakteriell vaginos kopplad till sexuell aktivitet, och sex kan vara en faktor som gör att bakteriebalansen förändras.
Det är oklart varför vissa personer får bakteriell vaginos oftare än andra.2 Det finns därför ingen känd enkel förklaring som gäller för alla. Uppgifterna visar inte att bakteriell vaginos beror på en enda ärftlig faktor.
Bakteriell vaginos ger inte samma symtom hos alla. Många som har bakteriell vaginos får inga symtom alls. Om du inte märker några besvär går det därför inte att avgöra enbart genom hur det känns om bakteriebalansen i slidan har förändrats.
Klåda och sveda runt slidmynningen talar alltså inte alltid för att besvären enbart beror på bakteriell vaginos. Det är vanligt att få svamp samtidigt som bakteriell vaginos. Liknande förändringar av flytningarna kan också ha andra orsaker, så en undersökning kan behövas för att ta reda på vad besvären beror på. Flytningarna kan vid en undersökning vara grå-gula och ofta skummiga. Slemhinnorna i slidan är däremot inte inflammerade eller rodnade vid bakteriell vaginos.2 Eftersom symtomen kan likna andra infektioner går det inte alltid att avgöra orsaken utifrån lukt, färg eller hur flytningen känns. En vårdgivare kan därför behöva undersöka flytningen och slidan för att skilja bakteriell vaginos från andra orsaker.4
Kontakta en gynekologisk mottagning eller vårdcentral om du har flytningar som har ändrat utseende eller luktar illa. Det kan vara särskilt viktigt att söka vård om du samtidigt har bäckensmärta eller feber. Kontakta också vårdgivare om symtomen inte förbättras.5
Om du är gravid och flytningarna förändras ska du prata med läkare eller barnmorska.1 Bakteriell vaginos under graviditet kan öka risken för att barnet föds för tidigt, även om det är mycket ovanligt.
Flera olika fynd kan användas när bakteriell vaginos utreds:
Vid mikroskopundersökning kan vårdpersonalen undersöka flytningen på ett objektglas. Där kan de leta efter bakterier och andra celler som kan vara tecken på infektion. Ett prov kan också bedömas utifrån flytningens utseende, till exempel om den är homogen, grå-gul och ofta skummig.
Ett förhöjt pH-värde betyder att miljön är mindre sur. Det kan passa med bakteriell vaginos, men resultatet behöver bedömas tillsammans med andra fynd. Ett pH-test kan därför ge en ledtråd utan att ensamt bekräfta diagnosen.
Det finns även tester som undersöker provet för arvsmassa från bakterier som kan orsaka bakteriell vaginos. Sådana tester används inte lika ofta som mikroskopundersökning, sniff-test och pH-test eftersom de är dyrare.
Förberedelserna kan påverka provsvaret. Inför undersökningen ska du vanligtvis undvika vaginalt sex under de närmaste 24 timmarna. Du ska vanligtvis undvika tampong under de närmaste 24 timmarna före provet.3 Du kan också behöva undvika sköljning inne i slidan, krämer och läkemedel som förs in i slidan under samma tid.
Följ i första hand de instruktioner du får inför just din undersökning. Om du har använt tampong, haft vaginalt sex eller använt något i slidan före provet kan du berätta det för vårdpersonalen.
Illaluktande flytningar kan ha andra orsaker än bakteriell vaginos.1 Därför är det viktigt att undersöka flytningen i stället för att utgå från lukten ensam. Symtomen kan likna andra infektioner i slidan, till exempel svampinfektion eller trikomonasinfektion.
Vid misstänkt bakteriell vaginos kan vårdpersonalen behöva utesluta en sexuellt överförd infektion.6 Det kan innebära att ytterligare prov tas beroende på dina besvär och vad som framkommer vid undersökningen. Om undersökningen inte visar bakteriell vaginos kan fler tester behövas för att hitta orsaken till flytningarna.
Behandlingen pågår i tre till sju dagar beroende på vilket läkemedel du använder.1 Du ska använda antibiotikan exakt enligt ordinationen och följa instruktionerna på förpackningen. Om du hoppar över en dag eller avslutar antibiotikabehandlingen för tidigt kan bakterieinfektionen komma tillbaka.5
Läkemedel mot bakteriell vaginos kan användas under graviditet.3 Alla vaginala läkemedel kan ges till gravida om för tidig vattenavgång inte föreligger.2 Berätta för din barnmorska eller läkare om du är gravid och tror att du har bakteriell vaginos.
Det finns inte stöd för att surgörande slidgel eller tamponger med mjölksyrebakterier har effekt mot bakteriell vaginos.2 Receptfria naturläkemedel med mjölksyrebakterier kan enligt vissa upplevas hjälpa mot dålig lukt, men effekten är inte bevisad.
Det är vanligt att symtomen kommer tillbaka efter behandlingen, ibland redan efter någon månad. Vid återfall kan behandlingen behöva upprepas flera gånger.1 En ny behandlingsomgång kan då ordineras.
Flera behandlingsomgångar kan behövas innan besvären går tillbaka.
Antibiotikabehandling kan ibland leda till svamp i underlivet.1 Vaginal svampinfektion, flytning, klåda och sveda runt slidöppningen hör till de vanligaste biverkningarna av dekvaliniumvagitorier.2 Vissa läkemedel kan också ge magbesvär, magkramper eller illamående om du dricker alkohol samtidigt.5 Det gäller inte alla läkemedel, så följ informationen som hör till just det läkemedel du har fått.
Luftiga kläder och bomullsunderkläder kan minska att fukt samlas i underlivet.9 Bomull gör att fukt lättare kan avdunsta, medan täta kläder kan bidra till värme och fukt.
Om huden känns irriterad kan det också vara skönt att undvika mycket heta bad och bubbelbad. Torka området noggrant efter tvätt eller bad, utan att gnugga. När du går på toaletten kan du torka framifrån och bakåt.5
Kondom, femidom eller slicklapp kan användas vid sex med en ny partner. Det kan minska risken för bakteriell vaginos, eftersom en ny sexpartner är en riskfaktor och barriärskydd rekommenderas i den situationen.1 Kondom kan också användas varje gång du har sex.3 Du kan minska risken genom att begränsa antalet sexpartners. Undvik vaginala sköljningar även i förebyggande syfte, eftersom de tar bort bakterier som skyddar mot infektion.5
Det finns receptfria produkter med mjölksyrabakterier, men deras effekt mot bakteriell vaginos är inte bevisad.1 Receptfria behandlingar mot svamp är därför inte rätt behandling om besvären beror på bakteriell vaginos. Besvär från slidan kan ha flera orsaker, och symtomen kan likna andra infektioner.
Om du är osäker på vilken mottagning som passar kan du få hjälp att välja. Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom. Du kan också få hjälp med var du kan söka vård.1
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Det kan krävas remiss till den öppna specialiserade vården.1 Kontrollera därför på mottagningens webbplats om du behöver remiss innan du bokar tid.
När du kontaktar vården kan det vara bra att beskriva när flytningarna förändrades och hur de luktar eller ser ut. På varden.se kan du använda informationen om symtom för att förbereda frågor till mottagningen. Om du inte vet om du ska välja vårdcentral, gynekologisk mottagning eller sexualhälsomottagning kan 1177 hjälpa dig att bedöma vart du kan vända dig.
En man får inte bakteriell vaginos.5 Bakteriell vaginos räknas inte som en sexuellt överförd infektion, även om sexuell aktivitet kan påverka risken och bakterierna kan föras över mellan kvinnliga sexpartners.
En kvinnlig partner kan behöva testas om du har bakteriell vaginos.3 Om du har en kvinnlig partner är det därför bra att berätta om diagnosen, så att hon kan få en egen bedömning och testning vid behov.
En manlig partner behöver inte testas eller behandlas för bakteriell vaginos. Det finns inte någon allmän rekommendation om behandling av partner.
Bakteriell vaginos orsakar inga problem i de flesta graviditeter.6 Det är ändå viktigt att berätta för barnmorska eller läkare om du är gravid och tror att du har bakteriell vaginos.
Bakteriell vaginos under graviditet kan öka risken för för tidig födsel.1 Svenska vårdråd beskriver detta som mycket ovanligt, men behandling med vaginala läkemedel kan användas under graviditet om för tidig vattenavgång inte föreligger.
Barnet kan inte få bakteriell vaginos under graviditeten eller i samband med förlossningen. Läs mer om graviditet och bakteriell vaginos i graviditetsavsnittet.
Ställ en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna ForumStäll en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna Forum