Utomkvedshavandeskap är när ett befruktat ägg fastnar utanför livmodern, oftast i äggledaren, där graviditeten inte kan fortsätta utvecklas till ett barn. Vården kan utreda och behandla tillståndet, och de flesta som har haft ett utomkvedshavandeskap kan bli gravida igen.
Utomkvedshavandeskap innebär att ett befruktat ägg fastnar på vägen till livmodern, i stället för att fastna inne i livmodern.1 Det är alltså en graviditet som börjar utvecklas utanför livmodern.
I sällsynta fall kan graviditeten i stället sitta i en äggstock, i bukhålan eller i livmoderhalsen.2 Var graviditeten sitter har betydelse för hur tillståndet behöver bedömas, men det gemensamma är att graviditeten finns utanför livmodern.
Vid en vanlig graviditet befruktas ägget i äggledaren. Därefter rör sig ägget genom äggledaren till livmodern, där det fastnar i livmoderslemhinnan och börjar växa.1
Vid utomkvedshavandeskap fastnar det befruktade ägget innan det har nått livmodern. En graviditet utanför livmodern kan inte utvecklas till ett barn.1 Det beror på att ägget inte kan växa vidare på ett sätt som leder till en frisk graviditet.
Om graviditeten fortsätter kan äggledaren brista, eftersom utrymmet där inte är tillräckligt stort när graviditeten växer.1 En brusten äggledare kan orsaka en blödning inne i kroppen. Blödningen kan vara livshotande och behöver då hanteras som ett allvarligt tillstånd.
Utomkvedshavandeskap är ovanligt och förekommer i cirka två procent av tidiga graviditeter.1,3 Av alla utomkvedshavandeskap är 97–99 procent graviditeter i äggledaren.3
Det betyder att de flesta utomkvedshavandeskap sitter i en äggledare, medan en mindre andel sitter någon annanstans. Uppgifterna om hur vanligt tillståndet är kan anges på olika sätt: som en allmän beskrivning av att det är ovanligt eller som en andel av tidiga graviditeter. Båda beskrivningarna gäller samma tillstånd. Livmodern är den plats där ett foster växer under graviditeten. Äggledarna leder ägg från äggstockarna till livmodern. Vid utomkvedshavandeskap har det befruktade ägget alltså fastnat i ett annat område än den plats där en graviditet kan fortsätta utvecklas.2
Utomkvedshavandeskap är en graviditet utanför livmodern och skiljer sig därför från en vanlig graviditet redan genom var det befruktade ägget fastnar. När graviditeten inte sitter i livmodern kan den inte fortsätta utvecklas till ett barn.
Utomkvedshavandeskap är ofta kopplat till att äggledarna är skadade.1 Om passagen genom äggledaren blir blockerad eller om det befruktade äggets rörelse bromsas kan det leda till utomkvedshavandeskap.4 Ärrbildning eller en förträngning i äggledaren kan därför göra att det befruktade ägget fastnar.5
Det finns flera möjliga orsaker till skador i äggledarna. Tidigare klamydia eller gonorré kan orsaka infektioner och ärrbildning som skadar äggledarna. Tidigare utomkvedshavandeskap ökar också risken för ett nytt utomkvedshavandeskap.1
Ibland går det inte att fastställa varför ett utomkvedshavandeskap uppstår. Det kan alltså finnas en tydlig riskfaktor, men det behöver inte göra det.4 Det betyder att du kan få utomkvedshavandeskap även om du inte känner till någon tidigare sjukdom eller annan riskfaktor.
Utomkvedshavandeskap kan börja med tecken som liknar en vanlig graviditet. Det gör att det inte alltid går att förstå vad besvären beror på enbart genom hur det känns. Om du kan vara gravid och samtidigt får smärta eller blödning är det viktigt att söka vård.7
Symtom kan utvecklas mellan graviditetsvecka fyra och tolv.7 De kan komma efter att mensen har uteblivit, men alla märker inte av graviditeten på samma sätt. Att du inte har tydliga symtom utesluter därför inte utomkvedshavandeskap.
När du söker vård för misstänkt utomkvedshavandeskap börjar läkaren vanligtvis med att fråga om dina symtom och göra ett graviditetstest. Testet används för att se om du är gravid. Ett positivt test visar däremot inte var graviditeten sitter, så fler undersökningar kan behövas.
Den gynekologiska undersökningen är en del av bedömningen av området kring livmodern och äggledarna. Vid undersökningen kan läkaren kontrollera om det finns ömhet i bäckenområdet. Resultatet behöver bedömas tillsammans med graviditetstest, blodprov och ultraljud.2
Ett vaginalt ultraljud används för att undersöka var graviditeten finns. Med undersökningen kan vårdpersonalen se om graviditeten sitter i livmodern eller utanför den. Du kan få information om hur undersökningen går till. Undersökningen används tillsammans med andra uppgifter eftersom ett enskilt fynd inte alltid räcker för att fastställa diagnosen.
Ett utomkvedshavandeskap behöver oftast tas bort genom en operation eller med läkemedel.1 Det finns tre huvudsakliga behandlingsalternativ: att avvakta under noggranna kontroller, att behandla med läkemedel eller att operera.3
Vilken behandling som passar beror bland annat på dina symtom, undersökningsresultat och halten av graviditetshormon i blodet. Behandlingen ska beslutas i samråd med dig, med hänsyn till dina önskemål om framtida fertilitet och den kliniska bilden.3 Du ska få information om fördelar och risker med de olika alternativen innan behandlingen bestäms. Vilket alternativ som rekommenderas påverkas bland annat av dina symtom och resultaten från undersökningarna.7 Om du är cirkulatoriskt opåverkad kan halten av graviditetshormon vägleda valet av behandling. Gränserna för när en viss behandling används är inte absoluta, utan bedöms utifrån hela den kliniska bilden.3
Metotrexat kan ibland behöva följas av ytterligare behandling om graviditetshormonet inte sjunker som förväntat. Vid stigande eller oförändrade värden efter behandling behöver vården bedöma situationen på nytt. Uppföljningen är viktig eftersom graviditetsvävnad kan finnas kvar efter vissa behandlingar.
Om mottagningen är stängd ska du söka vård på en akutmottagning.1 Blekhet, kallsvettning eller svimning kan vara tecken på en brusten äggledare.1,7
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Där kan du få hjälp att bedöma symtom eller hitta rätt vård.1 När du kontaktar vården kan det vara bra att berätta när smärtan eller blödningen började, hur besvären har förändrats och om du kan vara gravid. Be gärna om en förklaring av nästa steg och skriv ner sådant du undrar över.
Efter en behandling är det viktigt att du följer de råd du har fått av vården. Om vården har planerat blodprover för att följa graviditetshormonet behöver du gå på de kontrollerna enligt planen. Fråga vården hur du ska göra om du får nya eller tydligt ökande besvär, även om du redan har blivit undersökt.
Oro och frågor kan komma efter ett utomkvedshavandeskap, ibland först efter ett par månader. Det kan hjälpa att prata med en barnmorska eller kurator om det som hänt.
Om du tror att du har ett utomkvedshavandeskap ska du söka vård direkt. Vilken mottagning du kontaktar beror bland annat på om det är öppet och hur snabbt du behöver hjälp.
Vänta inte med att söka hjälp om du tror att det kan vara ett utomkvedshavandeskap.
Om du plötsligt får skarp och intensiv smärta, blir yr eller känner dig svimfärdig behöver du akut hjälp.7 På varden.se kan du hitta kontaktvägar till vården.
En läkare kan undersöka och utreda misstänkt utomkvedshavandeskap. Du kan få frågor om dina symtom och behöva undersökas med ultraljud och blodprov. Läkaren kan också behöva följa halten av graviditetshormon i blodet vid flera tillfällen.1
Ja, en ärrig eller borttagen äggledare behöver inte påverka möjligheten att bli gravid om den andra äggledaren fungerar bra.1 De flesta som har haft ett utomkvedshavandeskap kan bli gravida igen, men ibland kan fertilitetsbehandling som IVF behövas.7 Hur lätt det är att bli gravid igen kan också påverkas av din tidigare möjlighet att bli gravid och av hur äggledarna mår.4 Om du blir gravid igen kan vården därför behöva följa graviditeten tidigt för att kontrollera att den utvecklas på rätt plats.7
Det är vanligt att känna sorg efter ett utomkvedshavandeskap. Känslorna kan finnas kvar i flera månader, och det kan hjälpa att ge dig själv och en eventuell partner tid att sörja. Om du har svårt att hantera förlusten kan professionellt stöd eller samtalsstöd vara till hjälp. Det är inte ovanligt att sådana känslor finns kvar i flera månader. Du och en eventuell partner kan behöva tid att bearbeta det som hänt, och stödgrupper för personer som har förlorat en graviditet kan också vara till hjälp.7
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 29 augusti 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Endometrios är förknippat med ökad risk för utomkvedshavandeskap.6
Fertilitetsbehandling, till exempel IVF, kan öka risken för utomkvedshavandeskap.2 Det gäller även behandlingar som använder läkemedel för att stimulera ägglossningen.7 Risken efter fertilitetsbehandling kan därför hänga samman med flera olika typer av behandling, inte bara IVF. Risken kan också vara högre efter vissa andra behandlingar mot ofrivillig barnlöshet.
Om du blir gravid trots kopparspiral är risken för utomkvedshavandeskap förhöjd.1
Rökning är en riskfaktor för utomkvedshavandeskap.3 Risken är högre hos gravida som är över 35 år.2 Ålder är en riskfaktor även om du inte har haft någon sjukdom eller operation i äggledarna.
Riskfaktorer säger inte alltid varför just du har fått utomkvedshavandeskap. Ibland finns det flera möjliga riskfaktorer samtidigt, och ibland finns ingen känd förklaring.
Tidigare sjukdomar, operationer, infektioner, rökning, ålder och fertilitetsbehandling är riskfaktorer, men utomkvedshavandeskap brukar inte föras vidare i familjer.2
Du kan inte förebygga alla utomkvedshavandeskap. Säkrare sex kan däremot minska risken för infektioner som kan skada äggledarna.4 Kondom kan skydda mot sexuellt överförbara infektioner när du inte försöker bli gravid.7 Säkrare sex handlar också om att minska risken att få en infektion som senare kan ge skador i äggledarna. Om du har haft en sexuellt överförbar infektion är det viktigt att söka vård för provtagning och behandling.4
Tidig upptäckt och behandling av sexuellt överförbara infektioner kan också minska risken för skador i äggledarna. Om du röker kan rökstopp minska en riskfaktor för utomkvedshavandeskap.4 Det är ändå viktigt att komma ihåg att ett utomkvedshavandeskap kan uppstå även när du inte har kunnat påverka någon riskfaktor.
Smärtan kan sitta långt ner i magen eller i bäckenet. Den kan vara tydligare på ena sidan. Ibland kan smärtan komma tillsammans med blödning från slidan, men blödning behöver inte alltid finnas från början.
Besvärens styrka kan variera. En del får mycket ont i magen, medan andra först märker en mindre blödning eller en dov smärta. Smärta eller blödning tidigt i en graviditet kan ha flera orsaker, men vid misstanke om utomkvedshavandeskap ska du kontakta vården genast.1
Utomkvedshavandeskap kan också ge symtom som inte känns tydligt i magen. Dessa besvär kan uppfattas som ovanliga eller svåra att koppla till en graviditet. Du kan också känna ett starkt tryck i ändtarmen. Det kan förekomma när området kring graviditeten har brustit och bör därför tas på allvar tillsammans med andra akuta symtom.4 Vid en brusten äggledare kan du även må illa.7
Flera symtom tillsammans, till exempel smärta på ena sidan och blödning, behöver bedömas av vården om du kan vara gravid. Vänta inte på att alla symtom ska komma innan du söker hjälp.
Utomkvedshavandeskap kan bli allvarligt om äggledaren brister. Då kan du få tecken på en kraftig inre blödning och snabbt bli sämre.
När halten av graviditetshormon är över ungefär 1 000–1 500 enheter per liter bör en graviditetssäck i livmodern kunna synas med ultraljud.3 Om graviditetssäcken inte syns i livmodern kan det därför tala för utomkvedshavandeskap. Det betyder inte ensamt att diagnosen är säker, eftersom resultatet behöver vägas ihop med dina symtom, blodprover och den fortsatta undersökningen.2
Vårdpersonalen kan också bedöma om det finns vätska i buken. En ökad mängd vätska kan stärka misstanken om utomkvedshavandeskap. Om ultraljudet inte ger ett tydligt svar kan läkaren behöva planera en ny ultraljudsundersökning. Vid en tidig graviditet kan upprepade ultraljud kombineras med blodprov för att utesluta utomkvedshavandeskap.8
Blodprov används för att mäta halten av graviditetshormon i blodet. Ett sådant prov kan visa att det finns en graviditet och kan ge läkaren mer information när ultraljudsbilden inte är tydlig. Halten behöver ibland följas över tid i stället för att bedömas utifrån ett enda prov.
Upprepade blodprov kan behövas tillsammans med nya ultraljud.4 Det gäller särskilt när undersökningen inte räcker för att avgöra var graviditeten sitter. För kliniskt stabila patienter tas proverna vanligen med två dagars mellanrum. Hur ofta du behöver lämna prov bestäms av vården utifrån dina symtom och resultaten från tidigare undersökningar.
Om graviditetshormonet inte utvecklas på det sätt som förväntas vid en tidig graviditet kan det tala emot en graviditet i livmodern som utvecklas normalt. Ett förändrat provsvar räcker ändå inte ensamt för att ställa diagnosen utomkvedshavandeskap. Därför kan du behöva lämna flera blodprov och göra mer än en ultraljudsundersökning.4
I vissa fall används laparoskopi, alltså titthålsteknik, för att undersöka buken.1 Det kan bli aktuellt när blodprov och ultraljud inte ger tillräcklig information. Laparoskopi används bara i vissa fall och bedöms av läkaren utifrån den samlade bilden.
Om du får en plötslig, skarp och intensiv smärta i magen, blir mycket yr eller svimmar ska du söka akut vård.7 Sådana symtom kan förekomma om en äggledare har brustit.
Avvaktande behandling, även kallad expektans, kan vara ett alternativ om du är cirkulatoriskt stabil och inte har några symtom. Det betyder att vården följer utvecklingen noggrant i stället för att behandla direkt. För att avvakta behöver flera förutsättningar vara uppfyllda, bland annat att du inte har vätska i buken och att graviditetshormonet sjunker, helst ligger under 1000 IU/L.3
Graviditetshormonet kontrolleras först med täta blodprov och därefter vanligen en gång i veckan tills värdet har normaliserats. Kontrollerna planeras individuellt av vården. Vid stigande eller oförändrade nivåer av graviditetshormon, eller om symtomen ökar, talar det för att aktiv behandling behövs.3
När graviditetshormonet ligger under 1000 IU/L har spontan tillbakagång rapporterats i upp till 88 procent av fallen.3 Att avvakta är därför inte samma sak som att lämnas utan behandling, utan innebär uppföljning tills vården ser att graviditeten har gått tillbaka eller att en annan behandling behövs.
Metotrexat kan användas som en injektion för att stoppa graviditeten från att växa. Behandlingen används bara när diagnosen är säker. Metotrexat får inte ges vid heterotop graviditet, alltså när det samtidigt finns en graviditet i livmodern och ett utomkvedshavandeskap.3
Efter metotrexat kan graviditetshormonet stiga under de första dagarna innan det börjar sjunka.3 Därför följs värdet med blodprov även om behandlingen har getts. Kontrollerna görs på bestämda dagar och fortsätter tills graviditetshormonet har sjunkit till under 5 IU/L.
Illamående, munsår och lätt håravfall kan förekomma som övergående biverkningar av metotrexat. Före behandlingen kontrolleras blodvärde, blodplättar, vita blodkroppar, leverfunktion och njurfunktion.3 Dessa värden kontrolleras också efter sju dagar.
Metotrexat kan vara ett alternativ när du är cirkulatoriskt opåverkad och det inte finns tecken på blödning i buken. Läkaren väger då samman symtom, ultraljudsfynd och hur graviditetshormonet förändras. Om uppföljningen visar att behandlingen inte har fått avsedd effekt kan ytterligare behandling behövas.
Operationen görs vanligtvis med titthålsteknik, som också kallas laparoskopi. Vid operation kan den skadade äggledaren behöva tas bort.1
Kirurgi är förstahandsval vid blödning i buken.3 Vid en brusten äggledare görs operation för att stoppa blodförlusten och ta bort graviditeten.4 I vissa fall behöver kirurgen därför ta bort äggledaren.
Operation kan också väljas när graviditetshormonet stiger, när ultraljud visar en levande graviditet utanför livmodern eller när fynden visar en större graviditet eller ett större blodutgjutelseområde i äggledaren. Vilken operationsmetod som används beror på dina fynd och på hur du mår.3
Efter en operation kan det vara vanligt att blöda från slidan i upp till en vecka.1 Om äggledaren har tagits bort behövs normalt inte fortsatta kontroller av graviditetshormonet. Efter vissa andra operationer följs graviditetshormonet däremot med blodprov tills värdet har normaliserats, eftersom det kan finnas kvar graviditetsvävnad.3
Uppföljningen beror på vilken behandling du har fått. Efter behandling med metotrexat följs graviditetshormonet tills värdet är under 5 IU/L. Efter vissa operationer tas det första uppföljande blodprovet efter sju dagar och därefter fortsätter kontrollerna enligt den plan som vården gör för dig.3
De flesta kan bli gravida igen efter att en äggledare har tagits bort.1 En ärrig eller borttagen äggledare påverkar inte möjligheten att bli gravid om den andra äggledaren fungerar bra. Ibland kan fertilitetsbehandling, till exempel IVF, behövas.
Risken för ett nytt utomkvedshavandeskap är högre efter ett tidigare utomkvedshavandeskap, men risken är fortfarande liten.7 Om du blir gravid igen är det därför bra att kontakta vården tidigt, så att graviditetens placering kan kontrolleras med ett tidigt ultraljud.
Efter behandling med metotrexat brukar rådet vara att vänta minst tre månader innan du försöker bli gravid. Det beror på att metotrexat kan skada ett foster om du blir gravid under denna tid.7 Efter annan behandling får du råd av vården om när det är lämpligt att försöka igen.
Det finns bra möjligheter till en ny graviditet efter ett utomkvedshavandeskap, men den framtida möjligheten påverkas bland annat av din tidigare fertilitet, din ålder och hur äggledarna mår.4 Prata med vården om dina önskemål, särskilt om du har haft problem att bli gravid eller om båda äggledarna är skadade.
Försök att ge dig själv tid att reagera och återhämta dig. Du behöver inte bära det som hänt ensam. En närstående kan följa med till ett vårdbesök eller hjälpa dig att komma ihåg information och frågor.
Om du har behandlats med metotrexat bör du följa vårdens råd om att vänta innan en ny graviditet.7 Fråga vården när det är lämpligt för just dig att försöka bli gravid igen.
Efter ett utomkvedshavandeskap kan en barnmorska ge stöd om du känner oro eller har frågor. Ibland kommer funderingarna först efter ett par månader. Sjukvården kan hjälpa dig att få kontakt med en kurator eller någon annan att prata med.1
På varden.se kan du hitta länkar till vårdgivare och kontaktvägar i din region. Du ska få information som du förstår och möjlighet att ställa frågor till vårdpersonalen. Om du inte pratar svenska eller har en hörselnedsättning kan du få hjälp av en tolk.1
Det kan alltså hända även när det inte går att hitta en tydlig förklaring. Ett utomkvedshavandeskap kan också uppstå även om du använder preventivmedel. Det innebär att preventivmedel inte helt utesluter ett utomkvedshavandeskap.4
Ställ en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna ForumStäll en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna Forum