Utomkvedshavandeskap

Endometrios är förknippat med ökad risk för utomkvedshavandeskap.⁶

Fertilitetsbehandling, till exempel IVF, kan öka risken för utomkvedshavandeskap.² Det gäller även behandlingar som använder läkemedel för att stimulera ägglossningen.⁷ Risken efter fertilitetsbehandling kan därför hänga samman med flera olika typer av behandling, inte bara IVF. Risken kan också vara högre efter vissa andra behandlingar mot ofrivillig barnlöshet.

Preventivmedel, rökning och ålder

Om du blir gravid trots kopparspiral är risken för utomkvedshavandeskap förhöjd.¹

Rökning är en riskfaktor för utomkvedshavandeskap.³ Risken är högre hos gravida som är över 35 år.² Ålder är en riskfaktor även om du inte har haft någon sjukdom eller operation i äggledarna.

Riskfaktorer säger inte alltid varför just du har fått utomkvedshavandeskap. Ibland finns det flera möjliga riskfaktorer samtidigt, och ibland finns ingen känd förklaring.

Ärftlighet och förebyggande

Tidigare sjukdomar, operationer, infektioner, rökning, ålder och fertilitetsbehandling är riskfaktorer, men utomkvedshavandeskap brukar inte föras vidare i familjer.²

Du kan inte förebygga alla utomkvedshavandeskap. Säkrare sex kan däremot minska risken för infektioner som kan skada äggledarna.⁴ Kondom kan skydda mot sexuellt överförbara infektioner när du inte försöker bli gravid.⁷ Säkrare sex handlar också om att minska risken att få en infektion som senare kan ge skador i äggledarna. Om du har haft en sexuellt överförbar infektion är det viktigt att söka vård för provtagning och behandling.⁴

Tidig upptäckt och behandling av sexuellt överförbara infektioner kan också minska risken för skador i äggledarna. Om du röker kan rökstopp minska en riskfaktor för utomkvedshavandeskap.⁴ Det är ändå viktigt att komma ihåg att ett utomkvedshavandeskap kan uppstå även när du inte har kunnat påverka någon riskfaktor.

• Smärta kan sitta långt ner i magen.¹
• Smärtan kan kännas tydligare på ena sidan.¹
• Blödning från slidan kan förekomma.¹
• En brunaktig, vattnig flytning kan förekomma.⁷

Besvärens styrka kan variera. En del får mycket ont i magen, medan andra först märker en mindre blödning eller en dov smärta. Smärta eller blödning tidigt i en graviditet kan ha flera orsaker, men vid misstanke om utomkvedshavandeskap ska du kontakta vården genast.¹

Andra symtom

Utomkvedshavandeskap kan också ge symtom som inte känns tydligt i magen. Dessa besvär kan uppfattas som ovanliga eller svåra att koppla till en graviditet. Du kan också känna ett starkt tryck i ändtarmen. Det kan förekomma när området kring graviditeten har brustit och bör därför tas på allvar tillsammans med andra akuta symtom.⁴ Vid en brusten äggledare kan du även må illa.⁷

• Smärta i skulderspetsen kan förekomma.⁷
• Det kan göra ont eller kännas obehagligt när du kissar eller bajsar.⁷
• Lätt kramp på ena sidan av bäckenet kan förekomma.⁴

Flera symtom tillsammans, till exempel smärta på ena sidan och blödning, behöver bedömas av vården om du kan vara gravid. Vänta inte på att alla symtom ska komma innan du söker hjälp.

Akuta varningssignaler

Utomkvedshavandeskap kan bli allvarligt om äggledaren brister. Då kan du få tecken på en kraftig inre blödning och snabbt bli sämre.

• Yrsel, kallsvettning eller svimningskänsla kan vara tecken på att äggledaren har brustit.¹
• Plötslig, skarp och intensiv buksmärta kräver akut hjälp.⁴
• Blekhet tillsammans med yrsel eller svimning kan tyda på en brusten äggledare.⁷

När halten av graviditetshormon är över ungefär 1 000–1 500 enheter per liter bör en graviditetssäck i livmodern kunna synas med ultraljud.³ Om graviditetssäcken inte syns i livmodern kan det därför tala för utomkvedshavandeskap. Det betyder inte ensamt att diagnosen är säker, eftersom resultatet behöver vägas ihop med dina symtom, blodprover och den fortsatta undersökningen.²

Vårdpersonalen kan också bedöma om det finns vätska i buken. En ökad mängd vätska kan stärka misstanken om utomkvedshavandeskap. Om ultraljudet inte ger ett tydligt svar kan läkaren behöva planera en ny ultraljudsundersökning. Vid en tidig graviditet kan upprepade ultraljud kombineras med blodprov för att utesluta utomkvedshavandeskap.⁸

Blodprov och upprepade kontroller

Blodprov används för att mäta halten av graviditetshormon i blodet. Ett sådant prov kan visa att det finns en graviditet och kan ge läkaren mer information när ultraljudsbilden inte är tydlig. Halten behöver ibland följas över tid i stället för att bedömas utifrån ett enda prov.

• Blodprov används för att mäta halten av graviditetshormon.¹
• Graviditetshormonet kan behöva kontrolleras flera gånger.¹
• Vid upprepade prov tas blodproverna vanligen med två dagars mellanrum hos kliniskt stabila patienter.³

Upprepade blodprov kan behövas tillsammans med nya ultraljud.⁴ Det gäller särskilt när undersökningen inte räcker för att avgöra var graviditeten sitter. För kliniskt stabila patienter tas proverna vanligen med två dagars mellanrum. Hur ofta du behöver lämna prov bestäms av vården utifrån dina symtom och resultaten från tidigare undersökningar.

Om graviditetshormonet inte utvecklas på det sätt som förväntas vid en tidig graviditet kan det tala emot en graviditet i livmodern som utvecklas normalt. Ett förändrat provsvar räcker ändå inte ensamt för att ställa diagnosen utomkvedshavandeskap. Därför kan du behöva lämna flera blodprov och göra mer än en ultraljudsundersökning.⁴

I vissa fall används laparoskopi, alltså titthålsteknik, för att undersöka buken.¹ Det kan bli aktuellt när blodprov och ultraljud inte ger tillräcklig information. Laparoskopi används bara i vissa fall och bedöms av läkaren utifrån den samlade bilden.

Om du får en plötslig, skarp och intensiv smärta i magen, blir mycket yr eller svimmar ska du söka akut vård.⁷ Sådana symtom kan förekomma om en äggledare har brustit.

Att avvakta under kontroller

Avvaktande behandling, även kallad expektans, kan vara ett alternativ om du är cirkulatoriskt stabil och inte har några symtom. Det betyder att vården följer utvecklingen noggrant i stället för att behandla direkt. För att avvakta behöver flera förutsättningar vara uppfyllda, bland annat att du inte har vätska i buken och att graviditetshormonet sjunker, helst ligger under 1000 IU/L.³

Graviditetshormonet kontrolleras först med täta blodprov och därefter vanligen en gång i veckan tills värdet har normaliserats. Kontrollerna planeras individuellt av vården. Vid stigande eller oförändrade nivåer av graviditetshormon, eller om symtomen ökar, talar det för att aktiv behandling behövs.³

När graviditetshormonet ligger under 1000 IU/L har spontan tillbakagång rapporterats i upp till 88 procent av fallen.³ Att avvakta är därför inte samma sak som att lämnas utan behandling, utan innebär uppföljning tills vården ser att graviditeten har gått tillbaka eller att en annan behandling behövs.

Läkemedelsbehandling

Metotrexat kan användas som en injektion för att stoppa graviditeten från att växa. Behandlingen används bara när diagnosen är säker. Metotrexat får inte ges vid heterotop graviditet, alltså när det samtidigt finns en graviditet i livmodern och ett utomkvedshavandeskap.³

Efter metotrexat kan graviditetshormonet stiga under de första dagarna innan det börjar sjunka.³ Därför följs värdet med blodprov även om behandlingen har getts. Kontrollerna görs på bestämda dagar och fortsätter tills graviditetshormonet har sjunkit till under 5 IU/L.

Illamående, munsår och lätt håravfall kan förekomma som övergående biverkningar av metotrexat. Före behandlingen kontrolleras blodvärde, blodplättar, vita blodkroppar, leverfunktion och njurfunktion.³ Dessa värden kontrolleras också efter sju dagar.

Metotrexat kan vara ett alternativ när du är cirkulatoriskt opåverkad och det inte finns tecken på blödning i buken. Läkaren väger då samman symtom, ultraljudsfynd och hur graviditetshormonet förändras. Om uppföljningen visar att behandlingen inte har fått avsedd effekt kan ytterligare behandling behövas.

Operation

Operationen görs vanligtvis med titthålsteknik, som också kallas laparoskopi. Vid operation kan den skadade äggledaren behöva tas bort.¹

Kirurgi är förstahandsval vid blödning i buken.³ Vid en brusten äggledare görs operation för att stoppa blodförlusten och ta bort graviditeten.⁴ I vissa fall behöver kirurgen därför ta bort äggledaren.

Operation kan också väljas när graviditetshormonet stiger, när ultraljud visar en levande graviditet utanför livmodern eller när fynden visar en större graviditet eller ett större blodutgjutelseområde i äggledaren. Vilken operationsmetod som används beror på dina fynd och på hur du mår.³

Efter en operation kan det vara vanligt att blöda från slidan i upp till en vecka.¹ Om äggledaren har tagits bort behövs normalt inte fortsatta kontroller av graviditetshormonet. Efter vissa andra operationer följs graviditetshormonet däremot med blodprov tills värdet har normaliserats, eftersom det kan finnas kvar graviditetsvävnad.³

Uppföljning och framtida graviditet

Uppföljningen beror på vilken behandling du har fått. Efter behandling med metotrexat följs graviditetshormonet tills värdet är under 5 IU/L. Efter vissa operationer tas det första uppföljande blodprovet efter sju dagar och därefter fortsätter kontrollerna enligt den plan som vården gör för dig.³

De flesta kan bli gravida igen efter att en äggledare har tagits bort.¹ En ärrig eller borttagen äggledare påverkar inte möjligheten att bli gravid om den andra äggledaren fungerar bra. Ibland kan fertilitetsbehandling, till exempel IVF, behövas.

Risken för ett nytt utomkvedshavandeskap är högre efter ett tidigare utomkvedshavandeskap, men risken är fortfarande liten.⁷ Om du blir gravid igen är det därför bra att kontakta vården tidigt, så att graviditetens placering kan kontrolleras med ett tidigt ultraljud.

Efter behandling med metotrexat brukar rådet vara att vänta minst tre månader innan du försöker bli gravid. Det beror på att metotrexat kan skada ett foster om du blir gravid under denna tid.⁷ Efter annan behandling får du råd av vården om när det är lämpligt att försöka igen.

Det finns bra möjligheter till en ny graviditet efter ett utomkvedshavandeskap, men den framtida möjligheten påverkas bland annat av din tidigare fertilitet, din ålder och hur äggledarna mår.⁴ Prata med vården om dina önskemål, särskilt om du har haft problem att bli gravid eller om båda äggledarna är skadade.

Försök att ge dig själv tid att reagera och återhämta dig. Du behöver inte bära det som hänt ensam. En närstående kan följa med till ett vårdbesök eller hjälpa dig att komma ihåg information och frågor.

Om du har behandlats med metotrexat bör du följa vårdens råd om att vänta innan en ny graviditet.⁷ Fråga vården när det är lämpligt för just dig att försöka bli gravid igen.

Efter ett utomkvedshavandeskap kan en barnmorska ge stöd om du känner oro eller har frågor. Ibland kommer funderingarna först efter ett par månader. Sjukvården kan hjälpa dig att få kontakt med en kurator eller någon annan att prata med.¹

På varden.se kan du hitta länkar till vårdgivare och kontaktvägar i din region. Du ska få information som du förstår och möjlighet att ställa frågor till vårdpersonalen. Om du inte pratar svenska eller har en hörselnedsättning kan du få hjälp av en tolk.¹

Går det alltid att hitta orsaken?

Det kan alltså hända även när det inte går att hitta en tydlig förklaring. Ett utomkvedshavandeskap kan också uppstå även om du använder preventivmedel. Det innebär att preventivmedel inte helt utesluter ett utomkvedshavandeskap.⁴