PTSD – symtom, orsaker och behandling

Vissa händelser pågår under längre tid, till exempel att vara på flykt, leva med våld i en nära relation eller utsättas för långvarig mobbning. Upprepade eller långvariga traumatiska upplevelser verkar öka risken för komplex PTSD.¹ Det gäller särskilt när händelserna varit mycket hotande och svåra att komma över, till exempel tortyr eller upprepade sexuella övergrepp i barndomen.

Riskfaktorer och sårbarhet

Alla som utsätts för trauma utvecklar inte posttraumatiskt stressyndrom. Forskare vet inte helt varför vissa personer utvecklar tillståndet efter trauma och andra inte.⁴ Risken påverkas av flera omständigheter före, under och efter händelsen.

Faktorer som kan öka risken är bland annat:

• Brist på socialt stöd efter händelsen kan öka risken för att utveckla posttraumatiskt stressyndrom.¹
• Tidigare trauma under barndomen är en riskfaktor.⁴
• En historia av psykisk sjukdom är en riskfaktor.⁴
• Substansbruk är en riskfaktor.
• Stark rädsla, skräck, hjälplöshet eller känslan av att vara avstängd under händelsen kan öka risken.
• Pågående stress efter händelsen, till exempel förlust av en närstående, smärta, skada eller förlust av arbete eller bostad, kan öka risken.

Personlig sårbarhet och hur allvarligt traumat var kan påverka både risken att utveckla tillståndet och hur besvären utvecklas. Att ha en eller flera riskfaktorer betyder inte att du kommer att utveckla posttraumatiskt stressyndrom.

Ärftlighet och biologisk sårbarhet

Genetik, neurobiologi och personliga faktorer kan påverka om du utvecklar posttraumatiskt stressyndrom efter en traumatisk händelse.⁴ Forskning visar också att tillståndet kan hänga samman med förändringar i hjärnans stressignaler och i de delar av hjärnan som bearbetar minne, rädsla och känslor. Det är inte alltid klarlagt om sådana förändringar fanns före traumat eller utvecklades efteråt.

Ärftlighet är ändå bara en del av bilden, eftersom även själva händelsen, din upplevelse och stödet omkring dig kan ha betydelse.

Undvikande innebär att du försöker hålla dig borta från sådant som påminner om händelsen. Det kan handla om personer, platser, situationer, aktiviteter eller andra intryck. Du kan också undvika att prata om händelsen eller försöka tränga undan tankar, känslor och minnen som hör ihop med den.

• Du kan undvika allt som påminner om händelsen.²
• Du kan undvika att prata om händelsen.²
• Du kan dra dig undan från andra människor.²

Tankar och känslor kan också förändras. Du kan känna dig nedstämd eller likgiltig och ha svårt att engagera dig i det som händer i vardagen. Det kan bli svårt att känna glädje eller intresse för sådant som tidigare varit viktigt för dig. Du kan också få en negativ bild av dig själv eller tänka att världen är farlig.

• Du kan känna dig nedstämd.²
• Du kan känna dig likgiltig.²
• Du kan få minskat intresse för vardagen.²
• Du kan få skuldkänslor eller skämmas för det som har hänt.

Överspändhet betyder att kroppen och uppmärksamheten är på helspänn. Du kan bli lättskrämd, spänd eller lättirriterad. Irritationen kan ibland leda till ilskeutbrott. Koncentrationen kan bli sämre, och det kan bli svårt att sova eller lära sig nya saker.

• Du kan bli lättskrämd.²
• Du kan bli lättirriterad.²
• Du kan få svårt att koncentrera dig.²
• Du kan få svårt att sova.²

Minnesförlust kan också förekomma.² Den gäller oftast tiden precis före, under eller efter den traumatiska händelsen.

När symtomen märks och hur de varierar

Symtomen uppstår ofta direkt efter händelsen, men ibland kan det dröja längre innan de märks.² De kan börja månader eller år efter den traumatiska händelsen. Symtomen kan också komma och gå över flera år.⁴

Det är olika vilka symtom du får, hur många de är och hur mycket de påverkar dig. Vissa symtom kan vara tydliga under en period och mindre märkbara under en annan. Situationer eller händelser som påminner om traumat kan göra att besvären återkommer.

Komplex PTSD kan innebära samma typ av symtom som posttraumatiskt stressyndrom men också ytterligare svårigheter.¹ Det kan handla om problem med att hantera känslor, en negativ bild av dig själv och ihållande svårigheter i relationer. Du kan också känna dig förminskad eller värdelös, skämmas eller känna skuld för händelsen.

Kroppsliga och närliggande besvär

Posttraumatiskt stressyndrom kan ge starka reaktioner från kroppen. Kroppen kan reagera kraftigt, till exempel med hjärtklappning, svårt att andas och en känsla av att vara stel och spänd.² Du kan också känna dig stel och spänd.

Vissa personer har ont i kroppen hela tiden eller får kramper.² Andra kroppsliga besvär som kan förekomma är huvudvärk och besvär från magen och tarmarna.

Posttraumatiskt stressyndrom förekommer ofta tillsammans med andra psykiska besvär.¹ Det kan till exempel vara depression, ångest eller beroendeproblem med alkohol eller andra ämnen.

När du ska söka vård – akutvarning

• Ring 112 om du har allvarliga tankar eller planer på att ta ditt liv.²
• Sök vård direkt på en psykiatrisk akutmottagning om du inte längre står ut.²
• Ring 112 eller sök vård direkt på en psykiatrisk akutmottagning om någon i din närhet har allvarliga självmordstankar eller självmordsplaner.²

Frågeformulär används ofta i bedömningen. Vissa formulär fyller du själv i, medan andra fylls i av vårdpersonalen.² Ibland blir du också intervjuad för att den som utreder ska förstå vilka besvär du har.

PCL-5 och IES-R kan användas för att kartlägga symtom.¹ De kan också användas för att följa upp behandling. Formulären är ett stöd i bedömningen och ersätter inte samtalet med vårdpersonalen.

Ett diagnostiskt utredningsinstrument kan användas om sjukdomshistorien och besvären väcker misstanke om posttraumatiskt stressyndrom. En strukturerad klinisk intervju kan användas för att klarlägga om kraven för diagnosen är uppfyllda. Sådana intervjuer ska genomföras av vårdpersonal som känner till instrumentet.

Kroppslig undersökning och annan ohälsa

En läkarundersökning kan behövas för att utesluta fysisk sjukdom.² En kroppslig undersökning ställer i sig inte diagnosen posttraumatiskt stressyndrom, men kan hjälpa vården att bedöma andra sjukdomar eller kroppsliga besvär.

Vid undersökningen kan läkaren mäta blodtryck och puls, väga dig, lyssna på hjärtat och lungorna samt ta blodprov.² Blodprov kan användas för att undersöka om det finns en fysisk sjukdom som kan förstärka eller hålla kvar psykiska besvär.

Utredningen bör även kartlägga samtidig depression, ångest och skadligt bruk eller beroende.¹ Flera sådana besvär kan förekomma samtidigt med posttraumatiskt stressyndrom. Berätta därför om andra psykiska eller kroppsliga besvär och om alkohol, nikotin eller andra droger. Uppgifter om din hälsa och familjehistoria hjälper vårdpersonalen att göra en samlad bedömning.

Om du samtidigt har exempelvis depression eller beroendeproblem kan dessa besvär behöva behandlas före eller samtidigt med behandlingen mot PTSD. Vid beroende kan behandlingen mot PTSD behöva kombineras med insatser mot alkohol- eller narkotikaproblem.

Ögonrörelseterapi och andra terapier

Ögonrörelseterapi, även kallad EMDR, är en annan psykologisk behandling vid posttraumatiskt stressyndrom. Den innebär att du fokuserar på ett obehagligt minne medan terapeuten för handen fram och tillbaka framför ditt ansikte och du följer handen med blicken.¹ Behandlingen används för att hjälpa till att bearbeta traumaminnen och minska besvär.

Ögonrörelseterapi har inte samma vetenskapliga stöd som traumafokuserad kognitiv beteendeterapi. Den kan övervägas om traumafokuserad kognitiv beteendeterapi inte har fungerat.¹

Det finns även andra möjliga psykologiska behandlingsalternativ. De har lägre evidensgrad än traumafokuserad kognitiv beteendeterapi och ögonrörelseterapi:¹

• Narrativ exponeringsterapi innebär att du återberättar det skrämmande som hänt och vänjer dig vid de starka känslor som kan uppstå.
• Skriftlig exponeringsterapi är ett möjligt psykologiskt behandlingsalternativ vid posttraumatiskt stressyndrom.

Vilken behandling som passar dig kan påverkas av dina symtom, andra psykiska eller kroppsliga besvär och hur du svarar på behandlingen. Vid svårare former av PTSD eller om behandlingen inte ger tillräcklig effekt kan du behöva remitteras till psykiatrisk specialistvård.

Läkemedel

Läkemedelsbehandling har generellt en underordnad roll jämfört med traumafokuserad kognitiv beteendeterapi och andra psykologiska behandlingar med vetenskapligt stöd.¹ Ibland kan läkemedel ändå användas, till exempel när samtalsbehandling är svår att börja med eller när du har andra besvär som behöver behandlas.

SSRI- och SNRI-läkemedel kan ha symtomlindrande effekt vid posttraumatiskt stressyndrom.¹ SSRI är selektiva serotoninåterupptagshämmare, och SNRI är en annan grupp antidepressiva läkemedel. Effekten av antidepressiva läkemedel kommer långsamt och gradvis. Det kan ta upp till några veckor innan du börjar må bättre och några månader innan läkemedlet ger full effekt.

SSRI- eller SNRI-läkemedel kan vara särskilt användbara vid samtidig depression eller ångestsyndrom.¹ Behandlingen kan då riktas mot både PTSD-symtom och den samtidiga psykiska sjukdomen.

Bensodiazepiner bör undvikas eftersom de innebär risk för beroendeutveckling och kan försämra effekten av traumafokuserad KBT.¹ Andra läkemedel kan i vissa situationer användas som tillägg vid en särskild symtombild, men sådana behandlingar behöver utvärderas noggrant av vården.

Uppföljning och behandlingslängd

Behandlingstiden vid posttraumatiskt stressyndrom kan vara från ett par månader till ett år.² Hur lång tid behandlingen tar beror bland annat på tillståndets karaktär och på hur du svarar på behandlingen. Behandlingen kan därför behöva följas upp och anpassas under tiden.

Läkemedelsbehandling pågår ofta i sex till tolv månader och ibland längre.¹ Behandlingstiden avgörs utifrån hur du mår och vilket svar behandlingen ger.

PCL-5 eller IES-R kan användas för specifik uppföljning av behandlingen.¹ PCL-5 betyder PTSD Symptom Checklist, version 5, och IES-R betyder Impact of Event Scale – Revised. Frågeformulären kan hjälpa vården att följa hur PTSD-symtomen förändras under behandlingen.

Vid komplex PTSD visar tillgänglig forskning att samma behandlingar som vid vanlig PTSD fungerar.² Det finns ännu inte tillräckligt stöd för att komplex PTSD ska behandlas på ett helt annat sätt än PTSD. Behandlingen kan ändå behöva anpassas efter problem med känslor, självbild och relationer.

Om besvären inte minskar trots behandling kan vården behöva göra en ny bedömning av behandlingen och av andra besvär som påverkar hur du mår. Vid otillräcklig behandlingseffekt eller svårare PTSD kan remiss till psykiatrisk specialistvård bli aktuell.

Försök att behålla någon form av vardagsstruktur även när sömnen, koncentrationen eller orken påverkas. En rutin behöver inte vara omfattande för att vara en del av dagen. Arbete och skola är exempel på rutiner, men även små återkommande aktiviteter kan hjälpa dig att hålla fast vid vardagen.

Många med PTSD känner av mycket stress i kroppen. Det kan hjälpa att använda sig av andningen som ett sätt att komma ner i varv. Du kan prova att ta ett vanligt andetag och andas in genom näsan. Andas sedan ut långsamt genom munnen. Det är utandningen som brukar göra att du känner dig lugnare. Ta sedan en kort paus där du håller andan medan du räknar till fyra innan du andas in igen.²

Öva gärna på det här några gången om dagen. En lämplig tid att öva kan vara cirka tio minuter åt gången.² Många tycker att övningen hjälper precis innan de ska gå och lägga sig. Det finns också appar för den här typen av övningar.

Stöd från andra

En del personer med posttraumatiskt stressyndrom har lätt för att prata med vänner eller andra närstående och mår bättre av det.² Andra behöver stöd för att beskriva det som har hänt. Du behöver inte berätta mer än du själv vill i ett samtal.

Stöd från andra i samma situation kan också vara ett alternativ. Exempel på sådant stöd är:²

• chatt
• telefonjourer
• stödlinjer
• närståendeföreningar och andra föreningar
• stödgrupper eller grupper på sociala medier

I sådana sammanhang kan du få och ge stöd. Det finns också appar och grupper på sociala medier där personer kan dela erfarenheter och stödja varandra.

Närstående kan vara ett viktigt stöd i vardagen. Ta dig tid och visa att du bryr dig när någon har posttraumatiskt stressyndrom och mår dåligt. Lyssna när personen är beredd att prata om sina upplevelser, även om berättelsen upprepas flera gånger. En trygg omgivning spelar en stor roll.

Undvik att pressa personen att berätta om svåra minnen innan personen är redo.² Någon som har upplevt ett eller flera trauman kan lätt bli irriterad. Försök då att vara så lugn som möjligt och ta det inte personligt.

Om personen vill det kan du följa med till mottagningen.² Det kan vara bra att någon följer med och hör vad som sägs och kan fungera som stöd efteråt.

Rådgivning och val av mottagning

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom. Du kan också få hjälp med var du kan söka vård.² Det kan vara särskilt användbart om du är osäker på om du ska börja på en vårdcentral eller kontakta en psykiatrisk öppenvårdsmottagning.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral du vill i hela landet. Det gäller också om du vill söka vård på öppna specialistmottagningar. Ibland krävs det en remiss.² En remiss kan därför behövas om du vill komma till en öppen specialistmottagning, och det är bra att fråga mottagningen eller vårdcentralen vad som gäller där du bor.

Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.² På 1177.se kan du hitta vård och läsa hur du kontaktar mottagningar i din region.

Hur ställs diagnosen?

Det finns inget enskilt test som kan ställa diagnosen posttraumatiskt stressyndrom.⁶ Diagnosen ställs av en specialist inom psykisk hälsa genom samtal om dina symtom, din hälsohistoria och dina traumatiska erfarenheter. I bedömningen används ofta frågeformulär, och en läkarundersökning kan ibland behövas för att utesluta fysisk sjukdom.²

En omsorgsfull sjukdomshistoria under trygga former är en förutsättning för att närma sig diagnosen posttraumatiskt stressyndrom.¹ Vårdpersonalen kan också bedöma om besvären beror på andra psykiska besvär.² PCL-5 och IES-R kan användas för att kartlägga symtom och följa upp behandling.¹ Ibland blir du intervjuad för att den som utreder ska förstå vilka besvär du har.² Utredningen kan också omfatta frågor om andra psykiska besvär, eftersom PTSD kan förekomma tillsammans med depression, ångest eller beroendeproblem.⁶

Går posttraumatiskt stressyndrom att behandla?

De viktigaste behandlingarna är samtalsbehandling, läkemedel eller en kombination av båda.⁴ Traumafokuserad kognitiv beteendeterapi har störst vetenskapligt stöd och bör i första hand erbjudas vid posttraumatiskt stressyndrom.¹

SSRI och SNRI-läkemedel har symtomlindrande effekt vid posttraumatiskt stressyndrom.¹ En vårdgivare kan hjälpa till att anpassa behandlingsplanen efter dina symtom, dina behov och vad du känner dig bekväm med.³ Behandlingstiden vid posttraumatiskt stressyndrom kan vara från ett par månader till ett år.² Traumafokusererad kognitiv beteendeterapi är krävande och patienter avslutar inte sällan behandlingen i förtid. En behandlingsserie med traumafokuserad kognitiv beteendeterapi omfattar normalt 10–15 sessioner.¹

Ring 112 eller sök vård direkt på en psykiatrisk akutmottagning om du mår så dåligt att du inte längre står ut eller om du har allvarliga tankar eller planer på att ta ditt liv.²