Nattskräck – symtom, orsaker och behandling

Vad är nattskräck?

Nattskräck är ett ofullständigt uppvaknande under djupsömn

Nattskräck är ett ofullständigt uppvaknande som inträffar under djupsömnen i början av natten.¹ I den här fasen är barnet svårväckt.² Episoden kommer ofta ungefär en till två timmar efter att barnet har somnat. Den börjar alltså vanligtvis under den tidiga delen av natten, när sömnen är djup.

Nattskräck hör till parasomnierna, en grupp sömnstörningar där hjärnan delvis befinner sig i sömn och delvis i vakenhet.³ Därför kan barnet se ut att vara vaket utan att vara helt vaket. Barnet kan reagera starkt, men samtidigt inte kunna svara på tilltal eller ta emot tröst som vanligt.

Nattskräck är ett godartat tillstånd.³ Det betyder att nattskräck i sig inte beror på någon allvarlig sjukdom. Episoderna kan ändå se mycket dramatiska ut för dig som ser dem. Barnet kan skrika, vara mycket rädd och röra sig oroligt utan att riktigt vara medvetet om vad som händer.

Så kan en episod se ut och kännas

Under en episod kan barnet:

• skrika och visa intensiv rädsla⁴
• verka vaket men inte gå att få kontakt med⁴
• vifta med armarna eller putta undan någon som försöker trösta⁴

Barnet kan alltså ha öppna ögon eller sitta upp, men ändå inte vara kontaktbart. Försök till tröst kan ibland avvisas eftersom barnet fortfarande befinner sig i ett delvis sovande tillstånd.

En episod varar vanligen mellan en och tjugo minuter. Den kan gå över när barnet återgår till lugn sömn eller vaknar helt. Barnet brukar inte minnas episoden dagen efter.⁴

Under episoden kan barnet också vara motoriskt oroligt och slå omkring sig. Det innebär att barnet i vissa fall kan komma till skada, även om kroppsskador under en episod är sällsynta. Nattskräck kan därför upplevas som skrämmande även när barnet efteråt inte vet vad som har hänt.

Hur vanligt det är och vilka som oftast får det

Nattskräck förekommer hos några procent av yngre barn.³ Det är alltså mindre vanligt än mardrömmar, som nästan alla barn har någon gång.

Nattskräck är vanligast hos barn mellan tre och tolv år. Det kan förekomma redan från ett års ålder, men är betydligt ovanligare hos äldre barn över tolv år och hos vuxna.³

Nattskräck är lika vanligt hos pojkar som hos flickor.³ Det finns också en ärftlig del, och nattskräck är vanligare bland barn som har nära släktingar med nattskräck eller sömngång.

De flesta barn blir av med nattskräck innan puberteten eller senast när puberteten närmar sig.⁴ Hur snabbt nattskräcken går över varierar mellan barn. Hos vissa barn kommer episoderna bara vid enstaka tillfällen, medan yngre barn kan få dem flera gånger i veckan.

Skillnad mot mardröm

Nattskräck kommer oftast i början av natten, medan mardrömmar är vanligare senare på natten.⁴ Nattskräck uppstår under djupsömn, medan mardrömmar brukar komma under drömsömn senare i sömncykeln.

Efter nattskräck är barnet ofta förvirrat och svårt att få kontakt med, medan barn efter en mardröm oftast blir klarvakna.⁴ Ett barn som har haft en mardröm kan vanligen berätta om drömmen och ta emot tröst. Ett barn med nattskräck är däremot ofta inte möjligt att trösta under själva episoden.

Barn som har mardrömt kan ibland ha svårt att somna om. Barn som får nattskräck brukar somna om ganska snabbt när episoden är över. Barnet brukar också minnas en mardröm, medan barnet efter nattskräck ofta inte minns något av händelsen dagen efter.

Nattskräck skiljer sig även från sömngång. Vid sömngång kan barnet verka vaket, men är inte heller då helt vaket eller kontaktbart. Sömngång börjar däremot inte med ett intensivt skrik eller ett lika tydligt uttryck för stark rädsla.

Vad kan nattskräck bero på?

Orsaken är inte helt klarlagd

Den bakomliggande orsaken till nattskräck är okänd. Det finns flera föreslagna riskfaktorer, men de finns inte hos alla som får nattskräck.³ Därför går det inte alltid att peka ut en enda orsak till en episod.

Det kan finnas en ärftlig komponent vid nattskräck.¹ Nattskräck är vanligare hos personer som har en förstagradssläkting med nattskräck eller sömngång.³ Med förstagradssläkting menas till exempel en förälder, ett syskon eller ett barn. Att någon i familjen har haft nattskräck betyder alltså inte att ett barn säkert kommer att få det, men familjens sömnhistoria kan ha betydelse.

Nattskräck hör ihop med hur sömnen växlar mellan olika sömnfaser. Riskfaktorerna kan påverka sömnen eller göra den mer störd, men de förklarar inte alla episoder. Det är också möjligt att nattskräck uppkommer utan att någon tydlig utlösare går att hitta.

Vanliga och ofta övergående utlösare

Sömnbrist kan öka risken för nattskräck.³ Även en sömnstörning som leder till mer djupsömn har föreslagits som en riskfaktor. Om barnet under en period sover för lite eller har en störd sömn kan nattskräck därför bli vanligare.

När ska du söka vård för nattskräck?

1177:s kriterier för vanlig vårdkontakt

Kontakta BVC, elevhälsan, en vårdcentral eller en barnläkarmottagning om barnet har ett eller flera av följande besvär:⁴

• Ditt barn har sovit dåligt under en längre period.⁴
• Ditt barn har mycket besvärliga sömnproblem.⁴
• Ditt barn mår dåligt av mardrömmarna, även på dagen.⁴
• Ditt barn verkar vara rädd för att somna, och sover sedan oroligt.⁴
• Ditt barn går i sömnen och du upplever att det är ett problem.⁴
• Ditt barn har nattskräck ofta.

Vad kan du göra själv vid nattskräck?

Så gör du under en episod

Försök att vara nära barnet medan nattskräcken pågår.³ Målet är att barnet ska kunna återgå till lugn sömn utan att bli mer förvirrat eller stressat.

• Väck inte barnet under nattskräck.³
• Sitt lugnt bredvid barnet så att barnet kan somna om.
• Försök skydda barnet från att skada sig om barnet rör sig under episoden.³
• Säkra rummet om det behövs för att minska risken för skador. Om barnet försöker gå upp kan du lugnt hjälpa barnet att stanna kvar i sängen eller återgå till lugn sömn. Barnet kan annars slå sig om det rör sig mycket under episoden. Försök att inte prata om det som hände under natten när episoden är över, eftersom barnet sällan har något minne av den.

Att väcka barnet kan förvärra situationen. Barnet kan vara svårt att få kontakt med under episoden och brukar somna om när nattskräcken går över.

Rutiner som kan minska risken

Regelbundna rutiner kring sömnen kan göra det lättare för barnet att komma till ro. Försök också att undvika sömnbrist, eftersom för lite sömn kan bidra till nattskräck.

• Ha regelbundna sömnrutiner.

Utredning och behandling vid nattskräck

Hur nattskräck bedöms

Diagnosen ställs vanligtvis utifrån en typisk sjukdomshistoria. Det betyder att vårdpersonalen går igenom hur episoderna brukar börja, när de kommer och hur barnet reagerar under och efteråt. Även sömn- och vakenhetsproblem, dagtrötthet och när besvären började kan ingå i samtalet.³

I normala fall behövs inga andra utredningar om sjukdomshistorien inte väcker frågor om andra möjliga förklaringar. Den kroppsliga undersökningen är i regel helt normal. Inga prover tas rutinmässigt.³

Under bedömningen kan vårdpersonalen också fråga om barnets allmänna och psykosociala situation, förändringar i barnets omgivning, sömnmiljön och om nattskräck eller andra sömnstörningar finns i familjen. Frågor om andra sjukdomar, sömnrelaterade andningsstörningar och läkemedel kan också vara en del av sjukdomshistorien.

En sömndagbok kan hjälpa till att beskriva barnets sömn- och vakenhetsmönster och kvällsrutiner.³ Den kan därför ge vårdpersonalen en tydligare bild av när besvären uppstår och hur sömnen ser ut över tid.

När ytterligare undersökningar kan behövas

Ytterligare undersökningar används framför allt när sjukdomshistorien inte ger en tillräckligt tydlig bild eller när nattskräck behöver skiljas från andra tillstånd. Undersökningarna riktas alltså mot sådant som kan likna nattskräck, till exempel epilepsi eller sömnrelaterade andningsstörningar. EEG används vid misstanke om epilepsi och görs via barnklinik. Sömnundersökning med polygrafi kan också kartlägga sömncykeln när det råder tveksamhet. En videoinspelning kan vara särskilt värdefull när ett barns beteende under sömnen är svårt att skilja från epilepsi eller annan parasomni.

Vem kan hjälpa dig vid nattskräck?

Vart barnet kan vända sig

Vid sömnbesvär kan du kontakta flera olika mottagningar beroende på vad som passar barnet och familjen bäst. För stöd och råd om barns sömn kan du kontakta BVC, elevhälsan eller en barnläkarmottagning.

• Du kan kontakta BVC vid sömnbesvär.²
• Du kan kontakta elevhälsan vid sömnbesvär.²
• Du kan kontakta en barnläkarmottagning vid sömnbesvär.²

Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.⁴ Du kan alltså börja med att logga in och se vilka e-tjänster mottagningen erbjuder. Om du är osäker på vilken mottagning som passar, kan 1177 hjälpa dig med sjukvårdsrådgivning och information om var vård kan sökas.

Du kan ringa telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård.⁴

Vanliga frågor om nattskräck

Kan nattskräck komma hos vuxna?

Ja, nattskräck kan fortsätta upp i vuxen ålder, men det är ovanligt.⁴ Nattskräck är betydligt ovanligare hos äldre barn över tolv år och hos vuxna än hos yngre barn.³ Hos barn är nattskräck vanligast mellan tre och tolv år, och för de flesta går den över innan puberteten eller senast när puberteten närmar sig. Om nattskräck finns kvar efter puberteten kan det därför vara en förändring jämfört med det vanliga mönstret hos barn, även om nattskräck också kan förekomma hos vuxna.

Det är inte känt varför vissa får nattskräck och andra inte. Det kan finnas en ärftlig komponent, och nattskräck är väsentligt vanligare hos personer som har förstagradssläktingar som har eller har haft nattskräck eller sömngång. Läs mer om möjliga orsaker i avsnittet om vad nattskräck kan bero på.

Kommer barnet att minnas nattskräcken?

Den som drabbas minns vanligtvis ingenting efter en nattskräcksepisod.³ Det skiljer nattskräck från en mardröm, eftersom barn efter en mardröm ofta minns det som har hänt och kan berätta om drömmen. Vid nattskräck brukar barnet i stället somna om snabbt när episoden är över eller när barnet återgår till lugn sömn.

Dagtid kan nattskräck ibland följas av ökad trötthet.³