Stroke – symtom, orsaker och behandling

Förmaksflimmer står för cirka 30 procent av de ischemisk stroke som har angiven orsakskategori kardiell embolisering. Hos cirka 25 procent av alla stroke är orsaken okänd.³ Det går särskilt ibland inte att hitta en klar orsak hos yngre personer. Orsaken till ischemisk stroke kan delas in i flera grupper:

• Storkärlssjukdom orsakas oftast av att en propp följer med från en förträngning i halspulsådern och står för cirka 25 procent.³
• Lakunär infarkt orsakas av att små blodkärl centralt i hjärnan täpps till och står för cirka 20 procent.³

En intracerebral blödning utgör 10 procent av alla stroke. En subaraknoidalblödning utgör 5 procent av alla stroke.³

Riskfaktorer och ärftlighet

Risken för stroke ökar om du har högt blodtryck. Risken ökar också vid förmaksflimmer.¹ Högt blodtryck och förmaksflimmer är två av de viktigaste riskfaktorerna för stroke.

Rökning skadar blodkärlen och höjer blodtrycket. Därför ökar risken för stroke om du röker.¹ Även höga halter av blodfetter, diabetes och att dricka mycket alkohol kan öka risken.

Även ålder har betydelse: de flesta som får en stroke är över 65 år, men även yngre personer kan få stroke. Risken för stroke är något ökad om en nära släkting har haft stroke.¹

Det finns en viss ärftlighet för högt blodtryck och diabetes typ 2. Det finns också en viss ärftlighet för bristning i ett pulsåderbråck i hjärnans blodkärl.¹ Ärftlighet betyder dock inte att du säkert kommer att få stroke. Vilka riskfaktorer som finns och vilken orsak som ligger bakom bedöms i samband med vårdens utredning.

Symtomen kan alltså märkas i ansiktet, armarna eller benen, påverka tal och förståelse eller göra det svårt att se, gå och hålla balansen. Stroke kan också påverka känseln på den sida av kroppen som ligger motsatt den skadade delen av hjärnan. Symtomen vid en stroke som beror på en hjärnblödning liknar i stort sett symtomen vid en stroke som beror på en blodpropp.³ De kan också bestå av yrsel, svindel eller kraftig huvudvärk utan tydlig orsak.¹

Variationer beroende på hjärnans område

Vilka symtom du får beror på vilken del av hjärnan som är skadad.¹ Därför kan symtombilden se olika ut från person till person.

• En skada i lillhjärnan kan leda till exempelvis yrsel, svårigheter med att samordna rörelser och balansproblem.¹
• En skada i hjärnstammen kan påverka medvetandet.¹
• En skada i vänster hjärnhalva kan påverka förmågan att tala, förstå talat språk, läsa, skriva eller räkna.¹

En skada i vänster hjärnhalva kan också göra att du blir förlamad eller får sämre känsel i högra kroppshalvan. En skada i höger hjärnhalva kan orsaka förlamning eller nedsatt känsel i vänstra kroppshalvan. En skada i höger hjärnhalva kan även påverka hur du uppfattar saker som finns på ena sidan av kroppen.¹

När du ska agera direkt

Ring genast 112 om du själv eller någon i närheten har symtom som kan bero på stroke. Ring 112 även om symtomen är milda och har gått över. Kör aldrig bil om du har symtom som tyder på en stroke eller TIA.¹

AKUT-testet är en enkel metod som du kan använda om du misstänker att en person har fått en stroke:¹

• A står för ansikte. Det syftar på att du ska be personen le och visa tänderna. Ring 112 om mungipan hänger.¹
• K står för kroppsdel. Det syftar på att du ska be personen lyfta armarna och hålla kvar i tio sekunder. Ring 112 om en arm faller.¹
• U står för uttal. Det syftar på att du ska be personen säga en enkel mening, till exempel ”Solen skiner idag”. Ring 112 om personen sluddrar eller inte hittar rätt ord.¹

T står för tid. Det anger att ju fortare personen får behandling, desto mindre blir skadorna.

TIA som övergående symtom

TIA innebär en kortvarig syrebrist i delar av hjärnan. Symtomen vid TIA är desamma som vid en stroke, men de försvinner helt inom ett dygn.¹ TIA-symtom kan ibland gå över inom några minuter eller timmar. Vid TIA kan symtomen vara övergående fokala symtom från hjärnan eller näthinnan.³ Även övergående symtom kan därför vara tecken på TIA.

Blodprov och hjärtundersökningar

Blodprov tas för att kontrollera flera värden som är viktiga i utredningen.¹ Proverna kan visa blodvärde, blodplättar, blodsocker och blodfetter. Vid en akut utredning kan vårdpersonalen även kontrollera bland annat salter i blodet, njurfunktion, tecken på inflammation, blodets levringsförmåga och ett prov som kan visa påverkan på hjärtat.³

• Blodprov kan användas för att kontrollera blodvärde.
• Blodprov kan användas för att kontrollera blodplättar.
• Blodprov kan användas för att kontrollera blodsocker.
• Blodprov kan användas för att kontrollera blodfetter.

EKG används för att undersöka om det finns en rubbning i hjärtrytmen.¹ EKG tas på akutmottagningen hos alla patienter med misstänkt stroke.³ Undersökningen kan därför bidra till att upptäcka en hjärtrytm som kan ha samband med stroken.

Långtids-EKG innebär att hjärtrytmen registreras under längre tid.¹ Det kan användas för att undersöka om det finns en oregelbunden hjärtrytm som inte syns vid ett kortare EKG. Vid ischemisk stroke utan tidigare känt förmaksflimmer ingår kontinuerlig registrering av hjärtrytmen i minst 24 timmar i rutinutredningen.

Ultraljud av halskärlen kan användas för att upptäcka förträngningar.¹ I utredningen kan ultraljud av halskärlen vara ett alternativ till datortomografi-angiografi av halskärlen.

Ekokardiografi, alltså ultraljud av hjärtat, kan genomföras när det finns misstanke om endokardit som orsak till stroke eller TIA.³ Hos yngre personer med ischemisk stroke av okänd orsak kan undersökningen också användas för att leta efter ett kvarstående hål mellan hjärtats förmak.

Bilddiagnostik och kompletterande utredning

Datortomografi av hjärnan, som också kallas skiktröntgen, används för att se om orsaken är en blodpropp eller en blödning. Datortomografi-angiografi av hjärnan och halskärlen används för att undersöka blodkärlen.¹ Den kan visa om det finns en blodpropp i ett stort blodkärl i hjärnan och kan kartlägga blodkärlen i hjärnan och på halsen.

Alla patienter med misstänkt stroke ska genomgå datortomografi av hjärnan och datortomografi-angiografi av hjärnan och halskärlen.³ Undersökningarna görs mycket snabbt när en behandling som återställer blodflödet kan bli aktuell.

• Datortomografi av hjärnan används för att se om orsaken är en blodpropp eller en blödning.
• Datortomografi-angiografi av hjärnan kan visa om det finns en blodpropp i något av de stora blodkärlen i hjärnan.
• Datortomografi-angiografi kan användas för att kartlägga blodkärlen i hjärnan och på halsen.

I vissa situationer används datortomografi-perfusion. Den kan användas när du kommer till sjukhuset efter ett längre tidsintervall eller när det är okänt när symtomen började. Undersökningen används då för att bedöma om det finns hjärnvävnad som fortfarande kan räddas. Den kan också bidra till att lokalisera ett stopp i ett blodkärl och ge information om andra möjliga orsaker till symtomen.

Magnetkameraundersökning kan användas som komplement till datortomografi.¹ Om diagnosen fortfarande är osäker efter den kroppsliga undersökningen, datortomografi och datortomografi-angiografi kan magnetkameraundersökning med diffusionssekvenser göras. Diffusionsundersökningen kan visa syrebrist i hjärnan redan inom några minuter efter skadan.

Vid åskknallshuvudvärk kan ytterligare undersökning behövas i vissa fall. Om datortomografi inte visar subaraknoidalblödning och undersökningen görs mer än sex timmar efter insjuknandet, krävs lumbalpunktion med spektrofotometri när villkoren för att utesluta blödning med enbart datortomografi inte är uppfyllda.³ Lumbalpunktionen bör göras minst tolv timmar efter att huvudvärken började.

Om det finns stark misstanke om subaraknoidalblödning eller om en sådan blödning har upptäckts, kan datortomografi-angiografi göras för att kartlägga blodkärlen. Undersökningen kan då visa ett pulsåderbråck eller andra förändringar i blodkärlen.

Läkemedel mot högt blodtryck och läkemedel mot höga halter av blodfetter kan användas för att undvika en ny stroke. Vid hjärnblödning kan blodtrycksmedicin användas när högt blodtryck är orsaken till blödningen.¹ Vid en hjärnblödning under behandling med vissa blodförtunnande läkemedel kan vården också behöva ge läkemedel som motverkar effekten av behandlingen. Vilket läkemedel som används beror på vilket blodförtunnande läkemedel du har fått.³

Om blödningen beror på ett brustet pulsåderbråck kan en neurokirurg täppa till det brustna kärlet med ett clips eller laga kärlet inifrån med coiling.¹ Behandlingen ska förhindra att blod fortsätter att läcka från pulsåderbråcket.

En hjärnblödning kan opereras om blödningen har ökat trycket i hjärnan.¹ Då kan kirurgen suga bort själva blödningen och minska trycket. Ett ventrikeldränage, alltså en tunn slang, kan också användas för att minska trycket i hjärnan. Du blir sövd inför operationen, som kan ta en till flera timmar, och efteråt kan du behöva intensivvård.

Strokeenhet, övervakning och kirurgi

Patienter med stroke bör vårdas på strokeenhet. Där arbetar flera yrkesgrupper tillsammans i ett multidisciplinärt omhändertagande. Vård på strokeenhet med ett multidisciplinärt omhändertagande och ett systematiskt program för diagnostik, vård och behandling förbättrar prognosen för alla patienter med stroke.³

På strokeenheten följer vårdpersonalen hur hjärnan fungerar och kontrollerar bland annat blodtryck och andning. Efter trombolys och trombektomi övervakas också insticksstället och pulsen i blodkärlen efter trombektomi. Kontrollerna kan behöva göras tätt under det första dygnet, eftersom försämring kan bero på blödning, svullnad eller att vätska samlas i hjärnan. Efter trombolys, trombektomi eller en omfattande infarkt finns risk för akut blödning eller kraftig svullnad i hjärnan. Vid försämrad neurologi eller sänkt vakenhet kan en ny akut datortomografi av hjärnan behövas.³

Om en hjärnblödning har ökat trycket i hjärnan kan blödningen sugas bort. Ett ventrikeldränage kan användas för att minska trycket i hjärnan.¹ Vid stor hjärninfarkt kan neurokirurgisk behandling med hemikraniektomi ibland bli aktuell för att minska ett ökat tryck i hjärnan.

Rehabilitering efter stroke

Det är viktigt att rehabiliteringen börjar så snart som möjligt. Rehabiliteringen kan omfatta stöd, hjälp och träning av kurator, fysioterapeut, arbetsterapeut eller logoped.¹

Fysioterapi kan stärka muskler, förbättra balansen och återställa användningen av armar och ben.⁴ Arbetsterapi kan ingå som stöd och träning efter stroke. Kuratorn kan bidra med stöd och hjälp efter sjukdomen.

Logopedisk behandling kan hjälpa dig att återfå eller förbättra språk och tal. Rehabiliteringen kan också innehålla träning av minne, koncentration och andra tankeförmågor. Arbetsterapi kan hjälpa dig att klara vardagliga uppgifter på ett säkrare sätt, särskilt uppgifter som kräver noggranna kroppsrörelser.⁴ Den kan också hjälpa till att återfå eller förbättra kontrollen över muskler som behövs för att äta och svälja. Rehabiliteringen kan behöva anpassas efter vilka förmågor som har påverkats av stroken.

Vardagen efter stroke

Att få en stroke innebär ofta att livet förändras. Både du och dina närstående kan behöva anpassa er till den nya situationen.¹ Det finns stöd och hjälp för att hitta ett vardagsliv som fungerar och som du trivs med.

En del kan bli deprimerade efter en stroke. Behandling med läkemedel och psykologiskt stöd från vårdpersonal och närstående kan då hjälpa.¹ Berätta för vårdpersonal eller närstående om du känner dig nedstämd, så att du kan få stöd.

Du ska vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.¹ Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska eller har en hörselnedsättning.

Mer information finns i avsnittet om rehabilitering efter stroke.