Bipolär sjukdom innebär återkommande perioder med mani och depression, som kan påverka beteende, energi och aktivitetsnivå. Det finns behandling som kan hjälpa personen att må bättre och hindra nya sjukdomsperioder.
Bipolär sjukdom innebär återkommande perioder med mani och depression.1 Perioderna kallas episoder och kan komma i olika följder. Oftast kommer mani och depression var för sig, men ibland kan maniska och depressiva symtom finnas samtidigt. Ett sådant tillstånd kallas blandtillstånd.
Sjukdomen påverkar inte bara humöret. Den kan också påverka beteende, energi och aktivitetsnivå.2 Förändringarna kan märkas på olika sätt och vara olika starka under olika perioder.
Många kan vara utan tydliga symtom mellan perioderna.3 En del är helt utan symtom, medan andra kan ha kvar vissa besvär, till exempel ångest eller nedstämdhet. En period utan symtom kallas eutymi.
Det finns olika typer av bipolär sjukdom, och mönstret kan skilja sig från person till person. Bipolär sjukdom delas upp i typ 1 och typ 2. Cyklotymi är ett annat bipolärt tillstånd.
Vid ett blandtillstånd kan maniska och depressiva symtom finnas samtidigt. Du kan också pendla kraftigt mellan tillstånden under samma dag. Det är vanligt att symtomen och perioderna förändras genom livet.
Livstidsprevalensen för bipolär sjukdom typ 1 anges till 0,4-1,6 procent. För bipolär sjukdom typ 2 anges livstidsprevalensen till ungefär 1 procent.4 Bipolär sjukdom är alltså inte samma sak som vanliga humörsvängningar, utan ett tillstånd med återkommande affektiva episoder.
Sjukdomen brukar debutera mellan 13 och 30 års ålder, men variationerna är stora.4 Det är vanligt att de första symtomen kommer under tonåren, även om en diagnos sällan ställs så tidigt. Bipolär sjukdom börjar ofta med en eller flera depressioner, vilket kan göra det svårt att tidigt veta vilken sjukdom det handlar om.
Risken att bli sjuk igen kan finnas kvar under hela livet. De sjukdomsperioder som hör till bipolär sjukdom kan ändå komma mer sällan eller inte alls med rätt behandling. Många med psykisk ohälsa återhämtar sig med tiden, och återhämtning kan innebära att kunna hantera sina symtom och ha ett liv som man trivs med.1
Forskning visar att flera faktorer sannolikt spelar en roll.2 Det handlar bland annat om genetiska faktorer, hjärnans struktur och funktion samt miljön omkring dig. Risken verkar alltså påverkas av både arv och sådant som händer i livet.
Stressande livshändelser kan utlösa symtom på bipolär sjukdom.3 Exempel på sådana händelser är dödsfall, separation, arbetslöshet, nytt jobb, flytt eller att bli förälder. En sjukdomsperiod kan också komma utan en tydlig orsak när bipolär sjukdom väl har utvecklats.1
Ärftlighet har större betydelse vid bipolär sjukdom än vid många andra psykiska sjukdomar. Risken är högre om en förälder, ett syskon eller ett barn har bipolär sjukdom.1 En person med en förstagradssläkting som har bipolär sjukdom har uppskattningsvis tio gånger högre risk att själv få sjukdomen jämfört med befolkningen i stort.4
De flesta som har en nära släkting med bipolär sjukdom utvecklar inte själva sjukdomen. Ärftligheten är därför inte ett enkelt arv där sjukdomen förs vidare varje gång. Forskning tyder på att många genvarianter med små effekter tillsammans kan öka risken, snarare än att en enda gen orsakar bipolär sjukdom.3
Även andra psykiska sjukdomar kan förekomma i samma familj. Det kan delvis bero på att flera sjukdomar delar vissa genetiska riskfaktorer.3
Även andra svåra eller stressande händelser i livet kan påverka risken.
Sömnbortfall kan öka risken för en affektiv episod.4 Stora förändringar i sömnmönstret kan också öka risken för en affektiv episod.5 Resor över flera tidszoner har dessutom kopplats till ökad risk för en affektiv episod.4
Vissa läkemedel, till exempel antidepressiva läkemedel eller steroider, kan utlösa en manisk episod. Användning av droger kan också utlösa en manisk episod. Droger och andra ämnen kan dessutom göra symtomen vid bipolär sjukdom värre.6
Att känna till möjliga riskfaktorer kan göra det lättare att tillsammans med vården uppmärksamma förändringar över tid.
En manisk period kan märkas genom att du blir överdrivet energisk och upprymd. Du kan också bli överaktiv och sova mindre men ändå känna dig pigg.1
När du är manisk kan du känna dig kreativ eller rastlös. Det kan samtidigt bli svårt att hindra idéer och impulser.
Manin kan försämra ditt omdöme så att du följer impulser utan att tänka på konsekvenserna.1 Du kan till exempel spendera för mycket pengar eller utsätta dig själv eller andra för farliga situationer. En del känner att de mår mycket bra under en mani, medan andra blir lättare irriterade eller arga.
Hypomani är en lindrigare form av mani.1 Vid hypomani är de överaktiva symtomen lindrigare, och beteendet brukar sällan leda till konflikter eller andra allvarliga följder.
Vid hypomani kan du själv ha svårt att märka att något är annorlunda, medan närstående kan se förändringar i humör och aktivitet. Symtomen vid hypomani kan ibland förstärkas så att du blir manisk.
Under en depression kan du känna dig mycket nedstämd, arg eller irriterad.1 Du kanske inte känner dig glad, inte ens när du gör sådant du vanligtvis brukar tycka om.
Depression kan också ge kroppsliga besvär, till exempel värk i ryggen, magen eller andra delar av kroppen. Du kan få en känsla av att det aldrig blir som vanligt igen.
En depressiv episod kan innehålla tankar på att skada dig eller tankar på att avsluta ditt liv.1 Sådana tankar kan förekomma även om du inte har berättat om dem för någon.
Vid ett blandtillstånd förekommer maniska och depressiva symtom samtidigt. Då kan du också pendla kraftigt mellan tillstånden under samma dag.1
Maniska och depressiva symtom kan också växla kraftigt mellan tillstånden under samma dag. Ett blandtillstånd kan därför innebära att du samtidigt är uppvarvad eller har mycket energi och känner dig nedstämd eller hopplös.
En kraftig mani eller svår depression kan leda till att du uppfattar och tolkar verkligheten annorlunda.1 Det kallas också för vanföreställningar eller psykos.
Psykotiska symtom kan bestå av vanföreställningar eller hallucinationer. Vanföreställningar är starka föreställningar som inte stämmer med verkligheten, medan hallucinationer innebär att du uppfattar något som inte finns.
Symtomen vid bipolär sjukdom kan vara olika för olika personer och kan förändras genom livet. En del är helt utan symtom mellan perioderna, medan andra kan ha kvar vissa symtom, bland annat ångest och nedstämdhet.1
Kvarvarande symtom mellan perioderna kan vara affektiva symtom som inte uppfyller kraven för en hel sjukdomsepisod. Det kan också finnas kvar svårigheter med uppmärksamhet, inlärning, minne och andra delar av tänkandet.
När du mår bra mellan episoderna kallas det en period utan symtom. Perioderna med mani och depression kan komma under hela livet, men symtomen kan också vara frånvarande under längre perioder.
Kontakta genast en psykiatrisk akutmottagning om du har symtom på mani eller depression och mår så dåligt att situationen känns outhärdlig.1
Diagnosen bipolär sjukdom är klinisk och ställs efter en noggrann sjukdomshistoria med stöd av kliniska skattningsskalor. Det betyder att läkaren bedömer dina symtom, din sjukdomshistoria och hur ditt mående har förändrats över tid. Det finns ingen vedertagen biologisk markör som ensam kan bekräfta diagnosen.4
Utredningen behöver kartlägga det långsiktiga förloppet.4 För bipolär sjukdom är det viktigt att se om förändringarna i stämningsläge har kommit i tydliga episoder och om det har funnits perioder utan symtom mellan dem. Därför får du ofta berätta om olika perioder i livet, även sådant som hände för länge sedan.
Det kan ta tid att ställa diagnosen eftersom symtomen liknar andra psykiska tillstånd. En depression kan till exempel förekomma utan att det handlar om bipolär sjukdom.1 Därför behöver vården också undersöka om symtomen bättre förklaras av något annat tillstånd.
Skattningsskalor kan ge stöd i utredningen, men de ersätter inte den kliniska intervjun.4 Ett formulär kan användas för att undersöka tecken på bipolaritet, mani eller depression. Resultaten behöver tolkas tillsammans med resten av sjukdomshistorien, eftersom ett resultat kan vara falskt positivt eller falskt negativt.
När du kommer till vårdcentralen får du berätta för läkaren hur du mår och vilka symtom du har. Läkaren brukar ställa frågor, ofta utifrån en eller flera mallar.1 Frågorna kan handla om hur du mår just nu och om hur du har mått under olika perioder i ditt liv.
Du kan få fylla i ett eller flera formulär om hur du mår.1 Formulären kan hjälpa vården att få en tydligare bild av dina symtom och besvär. I en psykiatrisk utredning kan du behöva träffa psykiatern några gånger innan du får svar på om du har bipolär sjukdom.
En närstående kan tillfrågas om dina symtom och din hälsa.7 Närstående kan ha lagt märke till förändringar som du själv inte har märkt. Du kan därför fråga om en närstående får vara med vid besöket eller bidra med information.
Utredningen omfattar ofta frågor om tidigare stämningslägen, beteende, hälsa och familjehistoria.7 Du kan också få frågor om tidigare behandlingar, eventuell användning av alkohol eller droger och din sociala situation. Det är viktigt att berätta om tidigare perioder med förändrat stämningsläge, även om du inte sökte vård då.
Om läkaren på vårdcentralen bedömer att du kan ha bipolär sjukdom får du en remiss till en mottagning som specialiserar sig på psykiatriska utredningar.1 Där får du träffa en psykiater eller en erfaren läkare som utbildar sig till psykiater.
En kroppslig undersökning görs ofta för att utesluta andra orsaker till dina symtom och för att bedöma hur du mår fysiskt. Blodprover kan ibland behövas som en del av utredningen.1
Blod- och urinprover kan användas för att utesluta andra orsaker till förändrat stämningsläge. Prover och andra undersökningar kan också användas för att utesluta sjukdomar i kroppen eller påverkan av ämnen som kan ge liknande symtom.
Andra tillstånd som kan behöva övervägas är till exempel schizofreni, adhd, ångesttillstånd, personlighetssyndrom, sköldkörtelsjukdom, epilepsi och vissa neurologiska sjukdomar. Även läkemedel och drogmissbruk kan behöva beaktas när vården försöker förstå orsaken till symtomen.
Det finns inget test eller någon hjärnröntgen som kan diagnostisera bipolär sjukdom.7 Röntgenundersökningar av hjärnan används i stället för att utesluta vissa neurologiska sjukdomar när det finns anledning att misstänka dem.
Behandlingens syfte är att du inte ska bli sjuk igen.1 Läkemedelsbehandling syftar också till att behandla pågående perioder av mani eller depression och att förebygga nya sjukdomsperioder.4 Det finns flera sorters behandlingar, och du kan behöva mer än en behandling. Du behandlas oftast på en psykiatrisk specialistmottagning. Det är lättare att bli hjälpt av behandlingen om den börjar innan du har haft flera depressioner eller manier.1 Det finns ingen behandling som botar sjukdomen, men läkemedelsbehandlingen kan behandla pågående sjukdomsperioder och förebygga nya perioder.4
Läkemedel som stabiliserar humöret är en central del av behandlingen vid bipolär sjukdom. Litium är ett läkemedel som stabiliserar humöret vid bipolär sjukdom. I Sverige har litium produktnamnet Lithionit. När du börjar med litium får du information om hur behandlingen fungerar och vad du kan behöva tänka på. Det kan till exempel gälla om du tar andra läkemedel samtidigt eller om du får feber. Ibland kan behandlingen behöva kompletteras med ångestdämpande läkemedel eller läkemedel vid depression. Ibland kompletteras behandlingen med andra läkemedel, till exempel lugnande läkemedel eller läkemedel mot depression.1
Antidepressiva läkemedel kan behövas under en bipolär depression. De ska kombineras med läkemedel som stabiliserar humöret, eftersom antidepressiva läkemedel som används ensamma kan utlösa mani vid bipolär sjukdom.1
Mani behandlas ofta med en kombination av lugnande läkemedel, antipsykotiska läkemedel och läkemedel som stabiliserar humöret. Om du har haft sömnbrist under flera dygn kan du få läkemedel som hjälper dig att sova.1 Ibland behövs flera läkemedel innan vården vet vilken behandling som fungerar bäst för dig.
Psykopedagogisk behandling är en utbildning där du får lära dig att förstå din sjukdom. Du får också lära dig att känna igen tidiga tecken på att du börjar må dåligt igen. Behandlingen erbjuds ofta i grupp.1 Ett syfte är att minska risken för att du blir sjuk igen.
Familjemedlemmar kan inkluderas i psykopedagogiska grupper.4 Då kan närstående få information om sjukdomen, symtom och behandling. De kan också lära sig vad de kan göra för att stötta dig.
Psykoterapi eller annan psykologisk behandling kan fungera vid bipolär sjukdom. Kognitiv beteendeterapi, KBT, kan hjälpa dig att förstå och förändra ditt beteende.1 KBT kan också innehålla andra behandlingsmetoder, till exempel mindfulness.
I psykoterapi kan du få hjälp att kommunicera, lösa konflikter och hantera stress.1 Samtalsbehandling kan också ge stöd när du har ångest eller sömnsvårigheter. Psykoterapi kan användas tillsammans med läkemedelsbehandling. Psykopedagogiska grupper kan erbjudas tillsammans med läkemedelsbehandling. Närstående kan inkluderas i sådana grupper. Kognitiv beteendeterapi kan underlätta återgång till en period utan symtom när den ges tillsammans med läkemedelsbehandling.4
Vid litiumbehandling får du gå på kontroller och lämna blodprov ungefär tre till fyra gånger per år. Blodprovet visar hur mycket litium som finns i blodet. Det är viktigt att du får rätt dos av läkemedlet så att du mår bättre.1 Du kan behöva regelbundna besök hos läkare eller annan behandlare för att prata om läkemedlen och möjliga biverkningar. Blodprover behövs ofta också.6
Läkaren kontrollerar minst en gång per år att njurarna och sköldkörteln fungerar som de ska.1 Du kan behöva gå på tätare läkarkontroller om du är gravid och tar läkemedel mot bipolär sjukdom.
Det kan behövas flera läkemedelsförsök innan du och läkaren vet vilken behandling som fungerar bäst.1 Vissa personer behöver mer än ett läkemedel. Vilken behandling som passar påverkas bland annat av vilken sjukdomsperiod som behandlas och hur du reagerar på läkemedlet.
Behandlingen ska inte avbrytas på egen hand, även om du känner att du mår bra.1 Om du vill ändra behandlingen ska du prata med din läkare. Att sluta med läkemedel eller ta dem på fel sätt kan göra att symtomen kommer tillbaka eller blir mycket värre.
Vid medelsvår eller svår depression kan hjärnstimulering användas. Behandlingen kan vara elbehandling eller magnetbehandling.1
Magnetbehandling kan övervägas när psykoterapi och läkemedel inte hjälper eller när läkemedlen ger för mycket biverkningar.1 Magnetbehandling ges vid flera tillfällen. Du kan åka hem direkt efter varje tillfälle.
Elbehandling kan användas vid en svår depression eller när du inte har blivit bättre trots behandling med flera läkemedel. Elbehandling ges på sjukhus eftersom du blir sövd under behandlingen.1 Du behöver få elbehandling vid flera tillfällen. Elbehandling kan också användas vid svår mani som inte svarar på läkemedelsbehandling.4 Hjärnstimulering kan alltså vara aktuell både vid depression och mani, beroende på hur svåra besvären är och hur behandlingen svarar.
Vid svår mani eller depression kan sjukhusvård behövas.1 Under en svår depression kan det vara svårt att klara vardagen, till exempel att äta, komma ihåg att tvätta sig eller komma ut och röra på sig. Ibland kan en person med bipolär sjukdom typ 1 behöva vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, om personen riskerar att skada sig själv eller någon annan under en manisk eller depressiv period.
Dagliga rutiner kan hjälpa dig att minska risken att må dåligt igen. Försök därför att hålla ungefär samma rytm för sömn, måltider, motion och andra viktiga aktiviteter. Det kan också vara bra att undvika att ha för mycket att göra på en gång.1
Sömnen har en viktig plats i vardagen. Det är bra att sova på natten och vara vaken på dagen.1 Försök att lägga dig vid ungefär samma tid varje kväll, även om du inte känner dig trött.
Undvik att dricka alkohol.1 Undvik också droger, eftersom droger och andra ämnen kan göra symtomen vid bipolär sjukdom värre.8
Rör på dig varje dag. Fysisk aktivitet kan gärna vara omkring 30 minuter, men även kortare tid kan ge effekt.1 Välj en aktivitet som fungerar i din vardag, till exempel en promenad eller annan rörelse du brukar kunna genomföra.
Tidiga tecken är ofta lindriga symtom på mani eller depression. De kan vara en första signal om att ditt mående håller på att förändras. Sämre sömn kan vara ett tecken på att du håller på att bli sämre.1
Försök att lägga märke till förändringar i sömn, energi, aktivitet, humör och beteende. Det kan vara lättare att upptäcka förändringar om du jämför med hur du brukar må. När du märker tidiga tecken kan du använda sådant ni har bestämt i din krisplan.
En stämningsdagbok kan hjälpa dig att se mönster över tid. Där kan du skriva ner dina symtom, hur länge du sover och annat som påverkar hur du mår.1 Det finns digitala stämningsdagböcker som du kan ladda ner i mobilen.
Genom att regelbundet skriva och fundera över hur du mår kan du lära dig att förstå hur du fungerar. Det dagliga skrivandet kan också hjälpa dig att känna igen tidiga tecken.1 Du kan visa anteckningarna för en närstående eller ta med dem till ett samtal med vården.
En krisplan handlar om att komma överens med behandlaren och läkaren om vad som gäller vid tidiga tecken.1 I planen kan du och dina närstående bestämma i förväg vad som ska hända om du börjar bli sjuk.
Krisplanen kan till exempel beskriva vilka tidiga tecken ni ska vara uppmärksamma på och vilka överenskommelser som gäller då. Den kan också ange vem som ska hjälpa dig att komma ihåg planen när du mår sämre. Det kan vara en stor hjälp att ha beslut nedskrivna i förväg, eftersom sjukdomsinsikten ibland kan påverkas när du blir sjuk.
Närstående kan hjälpa till att känna igen symtom som du själv inte har märkt. De kan också stödja en tidig kontakt med psykiatrisk vård.1 Prata tillsammans om vilka förändringar som brukar märkas först och hur ni vill agera enligt krisplanen.
Det kan vara värdefullt att få kontakt med andra som lever med bipolär sjukdom.1 Att prata med någon som har liknande erfarenheter och som kan hantera sina symtom kan ge stöd. Det finns stödgrupper, forum och patientföreningar där personer delar erfarenheter, men personliga erfarenheter ska inte ses som medicinska råd.
Mindfulness och avslappningsövningar är exempel på metoder som kan hjälpa dig att hantera stress.1 Du kan också försöka minska stressen genom lugna aktiviteter och genom att planera färre saker när du märker tidiga förändringar.
Närstående behöver också få stöd och tid för återhämtning. Oro för någon annan kan göra det svårt att prioritera det egna måendet, men det kan behövas stöd och avlastning för att orka vara ett bra stöd i längden.
Kontakta en vårdcentral om du har symtom på mani eller depression.1 Där kan du få behandling eller remiss till en psykiatrisk mottagning. Vårdcentralen kan alltså vara en första väg in till vården, både för bedömning och fortsatt hjälp.
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom. Du kan också använda 1177.se för att hitta information om sjukdomar och vilka mottagningar du kan kontakta. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177.se.1
Behandling vid bipolär sjukdom ges oftast på en psykiatrisk specialistmottagning. Vid en psykiatrisk utredning får du berätta hur du mår nu och hur du har mått under olika perioder i ditt liv. Där får du träffa en psykiater eller en erfaren läkare som utbildar sig till psykiater.1
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.1
Det kan vara bra att fråga mottagningen hur du går vidare om du behöver en remiss. Du ska få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. Du har också rätt att vara delaktig i din vård och kan ställa frågor om något är oklart. Om du har kontakt med många olika personer inom vården kan du få en fast vårdkontakt som hjälper till att samordna vården.1
Vid hypomani är de överaktiva symtomen lindrigare än vid mani. Beteendet brukar då sällan leda till konflikter eller andra allvarliga följder. Hypomani kan ibland förstärkas så att du blir manisk.1 Vid hypomani påverkas förmågan att fungera i vardagen mindre än vid mani, och psykotiska symtom eller sjukhusvård brukar inte förekomma.4
Det finns behandling som kan hjälpa dig att må bättre och hindra att du blir sjuk igen. Behandlingen kan bestå av flera olika delar, till exempel läkemedel och psykoterapi. Läkemedel som stabiliserar humöret är en viktig del av läkemedelsbehandlingen, och psykopedagogisk behandling eller KBT kan ges som andra delar av behandlingen.1
Långvarig behandling kan hjälpa dig att hantera symtomen och göra det möjligt att leva ett hälsosamt liv.2 Det finns däremot ingen behandling som botar bipolär sjukdom.
Det kan ta tid att ställa diagnosen eftersom symtomen varierar mellan personer och liknar andra psykiska tillstånd.9 En läkare kan därför behöva följa hur ditt mående förändras över tid och fråga om tidigare perioder i ditt liv.
Det finns ingen biomarkör som ensam kan bekräfta diagnosen bipolär sjukdom.4 Diagnosen ställs i stället genom en noggrann sjukdomshistoria med stöd av kliniska skattningsskalor och en klinisk intervju. Skattningsskalor ersätter inte den kliniska intervjun, utan används som stöd i bedömningen.8
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 1 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Ställ en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna ForumStäll en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna Forum