ADHD – symtom, orsaker och behandling

Miljö och riskfaktorer

Miljö betyder sådant som händer i livet och hur livet ser ut. Både gener och miljö påverkar adhd.¹ Forskning och vårderfarenhet har kopplat flera omständigheter till en ökad risk, men en riskfaktor är inte samma sak som en säker orsak.

Beskrivna eller möjliga riskfaktorer är:

• Att vara mycket för tidigt född kan påverka risken för adhd.¹
• Alkoholexponering under graviditeten, när fostret utvecklas, är en möjlig riskfaktor för adhd.¹
• Förlossningskomplikationer med syrebrist är en möjlig riskfaktor för adhd.⁴

Hur en person har det under uppväxten kan påverka hur symtomen utvecklas och märks.¹ Uppväxtmiljön skapar däremot inte i sig den biologiska sårbarheten bakom adhd. Den kan snarare påverka hur svårigheterna kommer till uttryck och hur mycket de märks i vardagen. Därför kan en trygg och förstående omgivning göra det lättare att hantera svårigheterna, utan att det betyder att omgivningen har orsakat adhd.

• Överaktivitet kan innebära att du har svårt att sitta stilla och samtidigt känner dig stressad.¹
• Rastlöshet och otålighet är exempel på överaktivitet.¹
• Du kan ha svårt att göra saker lugnt och stilla.
• Hos vuxna kan överaktivitet bland annat visa sig som påtaglig rastlöshet och sömnproblem.³
• Aktivitetsregleringsproblem kan innebära både för låg och för hög aktivitetsnivå.³

Hos barn märks överaktivitet ofta genom fysisk aktivitet. Hos vuxna kan den i stället märkas som rastlöshet eller som att det är svårt att varva ner. En person kan också växla mellan att vara mycket aktiv och att bli passiv eller utmattad. Aktivitetsnivån kan därför se olika ut i olika åldrar och situationer.

Impulsivitet och känslor

Impulsivitet innebär svårigheter att hejda ord, handlingar eller reaktioner innan de kommer. Det kan påverka samtal, väntan och relationer med andra.

• Du kan svara innan en fråga har ställts färdigt.¹
• Impulsivitet kan innebära att du avbryter andra.¹
• Du kan ha svårt att vänta på din tur eller att stå i kö.
• Impulsivitet kan visa sig som starka och svårkontrollerade känsloreaktioner.³
• Svårigheter att styra humöret kan leda till stark ilska och utbrott.¹

Känsloreaktionerna kan bli kraftiga även när situationen från början verkar liten. För vissa kan impulsiviteten också göra det svårt att lyssna på andra eller att tänka efter i ostrukturerade situationer. Det kan i sin tur göra samspel med andra mer krävande.

Variationer och andra besvär

Adhd yttrar sig olika hos olika personer och kan märkas på olika sätt under livet. Hur besvären visar sig påverkas bland annat av ålder, situation och vilka krav som finns i vardagen.

• Vissa personer visar bara tecken på en av dessa typer.⁵
• Det är vanligt att personer med adhd också har sömnproblem.¹
• Det är vanligt att personer med adhd också har dyslexi eller andra inlärningssvårigheter.¹

När ouppmärksamma symtom dominerar kan svårigheterna vara mindre synliga för omgivningen. Därför kan en person verka lugn, trots att det är svårt att hålla fokus, följa instruktioner eller komma ihåg sådant som ska göras. Hos vuxna kan överaktivitet dessutom vara mindre tydligt fysisk än hos barn.

Adhd kan förekomma tillsammans med andra besvär samtidigt. Det kan till exempel handla om språkstörningar, talstörningar, tics eller en diagnos inom autismspektrumet. En del har också nedsatt koordinationsförmåga. När flera sorters svårigheter finns samtidigt kan vardagen påverkas på flera olika områden.

När symtom inte betyder adhd

• Stress eller sömnbrist kan ge symtom som liknar adhd.¹
• Att känna igen sig i flera adhd-beskrivningar betyder inte i sig att du har adhd.¹

Många kan ibland ha svårt att fokusera, sitta stilla eller kontrollera impulser, särskilt när de är trötta eller stressade. Liknande besvär kan också bero på något annat än adhd. Därför räcker det inte att känna igen sig i enstaka beskrivningar för att veta vad svårigheterna beror på.

Det viktiga är att se hur besvären faktiskt märks i din vardag och över tid. Om svårigheter med uppmärksamhet, aktivitetsnivå eller impulser påverkar dig mycket kan du berätta om dem för vården. Du kan också skriva ner exempel från hemmet, studierna, arbetet eller andra situationer, så blir det lättare att beskriva vad du upplever.

Vid en vuxenutredning bedöms bland annat arbete, studier, relationer och social situation.⁴ Vid ett barns utredning kan personal i förskola eller skola beskriva hur det fungerar för barnet där.¹ Föräldrar och andra närstående kan också få svara på frågor.

Undersökningar och tester

Det finns inget enskilt test som ställer diagnosen adhd.² Bedömningen bygger i stället på flera delar, till exempel samtal, bakgrund och information från olika miljöer. Utredningen kan göras av flera yrkesgrupper, till exempel läkare och psykolog.¹ Vårdpersonalen kan också använda observationer av hur du fungerar i olika situationer som en del av bedömningen.⁶

En medicinsk undersökning kan innehålla syn- och hörseltest för att utesluta andra orsaker till liknande symtom.² Vårdpersonalen kan också behöva bedöma andra tillstånd som kan ge koncentrationssvårigheter eller rastlöshet.

Skattningsskalor och frågeformulär är kompletterande verktyg och kan inte ensamma ligga till grund för diagnosen.⁶ De kan hjälpa vårdpersonalen att få en tydligare bild av vilka svårigheter du upplever och hur de påverkar dig.

En neuropsykologisk testning avgör inte ensam om någon har adhd.⁴ Resultaten behöver sättas ihop med samtal, observationer och vårdpersonalens samlade bedömning.

Ibland kan ett datorbaserat test användas som stöd i bedömningen av barn mellan 6 och 17 år.⁶ Testet är då en del av bedömningen och ersätter inte resten av utredningen.

Kriterier för diagnos

För att en diagnos ska kunna ställas behöver flera delar stämma:

• Adhd-symtom ska ha börjat före tolv års ålder.¹
• Symtom som ligger till grund för diagnosen ska ha funnits i minst sex månader.¹
• Symtomen ska ge problem i vardagen.¹
• Symtomen ska märkas i minst två miljöer, till exempel hemma och på jobbet eller i skolan och på fritiden.¹
• Andra förklaringar till symtomen ska ha uteslutits.¹

Vårdpersonalen bedömer också hur stora problemen är och om de påverkar till exempel arbete, studier, relationer eller socialt liv. För barn och ungdomar vägs också barnets eller ungdomens egen bild in när vårdpersonalen bedömer hur mycket svårigheterna påverkar vardagen.⁶ Det räcker alltså inte att känna igen sig i beskrivningar av adhd; symtomen behöver ha en tydlig påverkan på vardagen.

Utredningen kan även uppmärksamma andra besvär samtidigt. Det är viktigt eftersom sådana besvär kan påverka både symtombilden och vilken hjälp som passar.

Besked efter utredningen

Efter utredningen får personen information om vad utredningen visat och om en diagnos har ställts.¹ Du ska få möjlighet att förstå informationen och ställa frågor om något är oklart.

Efter utredningen diskuteras vilken hjälp, vilket stöd eller vilken behandling som behövs.¹ Vad som passar beror på dina svårigheter, din vardag och om du har andra besvär samtidigt.

En diagnos kan ge en förklaring till tidigare svårigheter.¹ Även om du efter bedömningen inte får diagnosen adhd kan du få information som hjälper dig att förstå dina svårigheter och vilket stöd som kan vara relevant.⁶ För vissa kan det göra det lättare att förstå sig själva och att förklara sina behov för andra. Ett besked kan samtidigt väcka olika känslor, och det är vanligt att behöva tid för att ta in informationen.

Kunskap, psykoterapi och arbetsterapi

Kunskap om adhd rekommenderas för alla patienter, gärna tillsammans med närstående.⁷ Du kan få information om diagnosen, behandlingsalternativ, sådant i miljön som kan påverka symtomen och vilket stöd som finns i samhället. Närstående kan också behöva förstå hur adhd påverkar vardagen och hur de kan vara delaktiga i behandlingen.

Föräldrar till barn med adhd kan få föräldraskapsstöd.⁸ Stödet kan ge information om adhd och råd om hur föräldrar kan hantera vardagen tillsammans med barnet. Föräldraskapsstöd betyder inte att du har varit en dålig förälder, utan syftar till att ge stöd som passar barnets behov.

Kognitiv beteendeterapi, KBT, kan hjälpa vuxna med adhd.¹ KBT kan ges individuellt eller i grupp och kan vara en del av psykoterapi med fokus på adhd. Behandlingen kan också kombineras med läkemedel när det behövs.

KBT för vuxna med adhd kan innehålla strategier för organisation, planering och minskad distraherbarhet.⁷ Terapin kan också ta upp hur du kan använda färdigheter i vardagen och arbeta med tydliga behandlingsmål. I vissa behandlingar får du uppgifter att prova mellan träffarna.

En arbetsterapeut kan kartlägga dina behov och ge råd om kognitiva hjälpmedel.⁷ Det kan till exempel vara kalendrar, scheman, tidshjälpmedel och appar som kan stödja organisering, prioritering och struktur. Vilka hjälpmedel som passar beror på vad du behöver hjälp med.

Läkemedel

Läkemedel kan göra det lättare att koncentrera sig och fokusera på en uppgift.¹ De kan också minska rastlöshet och impulsivitet. Läkemedel är en del av behandlingen för vissa personer, men alla behöver inte eller vill inte använda läkemedel.

Metylfenidat är förstahandsval enligt Läkemedelsverket för barn, ungdomar och vuxna.⁷ Metylfenidat kan finnas i olika beredningsformer, där effekten kan vara kortare eller längre. Vilket preparat som väljs och hur behandlingen läggs upp bedöms av vårdpersonal.

Atomoxetin kan övervägas när centralstimulerande läkemedel har gett biverkningar eller otillräcklig effekt.⁷ Atomoxetin är inte ett centralstimulerande läkemedel och är inte narkotikaklassat. Det kan också vara ett alternativ när vårdpersonalen bedömer att ett centralstimulerande läkemedel inte passar.

All läkemedelsbehandling vid adhd ska påbörjas av vårdpersonal med utbildning och erfarenhet av att diagnostisera och behandla adhd.⁶ Innan behandlingen startar behöver vårdpersonalen bedöma din hälsa, dina andra läkemedel och om det finns andra psykiska eller kroppsliga tillstånd som påverkar valet. Läkemedelsbehandling ska anpassas efter dina symtom, din funktionsnedsättning och andra viktiga faktorer.

Dosen behöver ofta finjusteras. Vid dosjustering vägs eventuell ökad effekt mot risken för biverkningar. Vid otillräcklig effekt eller biverkningar av metylfenidat kan lisdexamfetamin övervägas för vuxna.⁷

Säkerhet och uppföljning

Blodtryck och puls ska följas när centralstimulerande läkemedel sätts in och dosen höjs.⁷ Centralstimulerande läkemedel kan öka blodtryck och hjärtfrekvens, och därför behöver dessa värden kontrolleras under behandlingen.

Vanliga biverkningar av centralstimulerande läkemedel är huvudvärk, magsmärtor, ökad oro och sömnsvårigheter.⁷ Aptiten kan också minska, vilket kan påverka vikten. Berätta för vårdpersonalen om biverkningar, förändrad sömn eller andra förändringar som du märker.

Uppföljning efter dostitrering sker oftast var tredje till sjätte månad. Tätare kontroller kan behövas vid dosjustering eller om du får biverkningar.⁷ Uppföljning behövs oavsett om du använder läkemedel eller får andra behandlingsinsatser.

Vid uppföljning bör hjärtfrekvens, blodtryck, vikt, effekt och biverkningar bedömas.⁷ För barn och ungdomar följs även längd och vikt på ett sätt som passar åldern. Uppföljningen kan också ta upp andra besvär samtidigt, din livssituation och hur behandlingen fungerar i vardagen.

Läkemedel ska ses över minst en gång per år tillsammans med personen med adhd.⁷ Då diskuteras hur bra behandlingen fungerar, biverkningar, behovet av fortsatt behandling och om något behöver ändras. Dina önskemål ska vägas in när beslut om att fortsätta, ändra eller avsluta behandlingen tas.

Behandling vid andra tillstånd samtidigt

Personer med adhd och ångestsyndrom kan få samma läkemedelsval som andra personer med adhd.⁶ Vårdpersonalen behöver ändå ta hänsyn till ångesten och till andra behandlingar när behandlingen planeras och följs upp.

Vid en akut psykotisk eller manisk episod ska adhd-läkemedel stoppas.⁶ När episoden har gått över kan vårdpersonalen bedöma om läkemedel mot adhd ska startas igen eller om behandlingen ska ändras. Bedömningen behöver ta hänsyn till din situation, riskerna och den möjliga nyttan.

Atomoxetin är inte narkotikaklassat.⁷ Det skiljer atomoxetin från centralstimulerande läkemedel och kan ha betydelse när vårdpersonalen bedömer vilket läkemedel som passar.

• Det kan vara lättare att nå mål om de delas upp i mindre delmål.¹
• Att organisera hemmet och skapa ett system för räkningar kan underlätta att få saker gjorda.¹

Skriv gärna ner delmålen så att du kan se vad som ska göras först. Ett delmål kan till exempel vara att öppna posten, sortera räkningarna och därefter betala en räkning. Försök att ha en bestämd plats för sådant du ofta tappar bort, som nycklar, plånbok eller viktiga papper. Ett enkelt system hemma behöver inte vara perfekt för att vara användbart.

Tid, struktur och hjälpmedel

Tydliga hjälpmedel kan avlasta minnet och göra det lättare att se vad som ska hända. Prova ett hjälpmedel i taget och utvärdera om det passar din vardag.

• Veckoscheman kan hjälpa till att organisera vardagen.¹
• Appar och datorprogram kan ge påminnelser om uppgifter eller pauser.¹
• En timstock kan hjälpa personer som har svårt att hantera tid.¹
• Visuella påminnelser som appar, alarm eller anteckningar kan stödja regelbundet läkemedelsintag.⁶

Ett veckoschema kan visa tider för sömn, arbete eller skola, måltider, vila och andra återkommande aktiviteter. Lägg schemat på en plats där du ser det, eller använd en app som du redan brukar öppna. Ett alarm kan påminna både om när en uppgift ska börja och när det är dags att ta en paus. En timstock visar hur mycket tid som finns kvar och kan göra tiden lättare att överblicka.

Om du använder läkemedel kan du koppla intaget till en vana, till exempel en måltid eller tandborstning. Följ alltid de instruktioner du har fått om hur läkemedlet ska tas. Kontakta vården om du har frågor om läkemedlet eller om du ofta glömmer det.

Förstå sig själv och förklara för andra

Att lära sig mer om hur du fungerar kan göra det lättare att hitta strategier som passar just dig. Kunskap om adhd kan också underlätta att hantera omgivningens krav.

• Att lära sig mer om hur man fungerar kan underlätta att hantera omgivningens krav.¹
• Det kan bli lättare att be om rätt stöd när man kan förklara för andra hur man fungerar.¹
• Att utveckla intressen och använda sådant man är bra på kan vara positivt vid adhd.¹

Fundera på när vardagen brukar fungera bättre och vad som gör situationen svårare. Du kan sedan beskriva detta konkret för närstående, lärare eller arbetskamrater, till exempel att du behöver en instruktion i taget eller en synlig påminnelse. Be om stöd som minskar onödiga distraktioner och gör uppgiften tydligare.

Intressen kan ge motivation och möjlighet att använda sådant du är bra på. Avsätt tid för aktiviteter som engagerar dig, även när du samtidigt behöver arbeta med sådant som är svårt. Om egenvården inte räcker för att vardagen ska fungera, kontakta vården för att diskutera vilket stöd som kan passa dig.

Du som är under 18 år kan själv kontakta en vårdcentral eller barn- och ungdomspsykiatrin.¹ Du kan också kontakta en ungdomsmottagning. Vilka kontaktvägar som finns kan skilja sig mellan olika regioner.

Andra stödpersoner och samhällsstöd

En arbetsterapeut eller en hjälpmedelscentral kan hjälpa dig att få hjälpmedel.¹ Det kan till exempel vara hjälpmedel för att organisera vardagen eller hantera tid.

Även arbetsgivaren kan behöva göra anpassningar som hjälper dig i arbetet.

Får du stöd från både kommunen och sjukvården kan du be om en samordnad individuell plan.¹ Den kan göra det tydligare hur stödet ska samordnas och vem som har ansvar.

Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp att hitta rätt vård.¹ Du kan också söka information om mottagningar och kontaktvägar på 1177.se.

Kan adhd behandlas med både läkemedel och annat stöd?

Ja, behandling kan bestå av flera olika stödinsatser samtidigt.⁵ Det kan handla om både läkemedel och icke-farmakologiska insatser, till exempel kunskap om adhd, psykoterapi eller arbetsterapeutiska insatser.⁷

Vilket stöd som passar beror på dina svårigheter och behov. Läs mer i avsnitten om symtom, diagnos, behandling och vårdkontakter.