En knäskada är en skada som kan drabba ledband, menisker, brosk, knäskål eller skelett, från lindrig till allvarlig. Det finns hjälp, och många med främre korsbandsskada kan få god funktion genom rehabilitering utan operation; läkningstiden varierar från några veckor till några månader.
En knäskada kan vara en lättare knästukning med ett okomplicerat läkningsförlopp.1 Den kan också vara en allvarlig kombinationsskada där flera ledband är skadade.2 Knäskador kan därför se mycket olika ut och påverka olika delar av knäleden.1
En skada kan drabba ledband, menisker, brosk, knäskål eller skelett.1 Exempel på knäskador är knästukning, ledbandsskada, meniskskada, knäskålen ur led och brott på knäskålen. Ibland är flera delar skadade samtidigt, till exempel ledband tillsammans med menisk eller brosk.
Knäleden hålls ihop och stabiliseras av fyra ledband. De är det inre och yttre sidoligamentet samt främre och bakre korsbandet.3 Ledbanden hjälper till att hålla knäleden på plats och begränsar rörelser som leden inte ska göra.
I varje knä finns två menisker.4 De är C-formade broskbitar som fungerar som stötdämpare mellan skelettets delar.5 Meniskerna hjälper också till att fördela belastningen och stabilisera knäleden.
Knäskålen sitter framtill på knät och skyddar knäleden. Skelettet är den del som kan skadas vid ett brott, medan brosk och ledband också kan skadas utan att skelettet är brutet.
Knäleden är en av de leder som skadas oftast.3 Knästukningar är vanliga skador, särskilt bland idrottare. Meniskskador är också mycket vanliga. De förekommer framför allt hos vuxna och är ovanliga hos barn.1
Hur omfattande en knäskada är beror på vilka delar av leden som är skadade. En skada kan vara begränsad till en del, eller omfatta flera strukturer samtidigt.
En knästukning uppstår när något tvingar knäts ledband att sträckas längre än normalt eller slitas sönder.3 Det kan hända när knät böjs, sträcks eller vrids längre än det brukar kunna göra.
Ett slag mot knät kan också göra att knäskålen går ur led. Knäskålen kan glida ur led efter ett kraftigt slag mot knät eller när du vrider knät hastigt.6 Ett slag mot knät kan även skada en menisk.
Vissa rörelser belastar knät mer än andra. Idrotter med plötsliga stopp, vridningar eller riktningsförändringar ökar risken för knästukning.
En knästukning kan ge flera olika besvär. Smärtan kan sitta på sidorna av knät och bli värre när du rör eller använder knät. Svullnad, instabilitet och minskad rörlighet är också vanliga symtom.
Vid besöket undersöker vårdgivaren det skadade knät. Hen bedömer bland annat hur mycket du kan röra knät och kan jämföra rörelsen med det oskadade knät.3 Den kroppsliga undersökningen kan därför visa om rörelseförmågan är begränsad jämfört med andra sidan.
Du får berätta när besvären började. Berätta också vad som orsakade skadan, särskilt om du vet när skadan hände och hur den uppstod.3 Den informationen hjälper vårdgivaren att bedöma knäskadan tillsammans med undersökningen.
Om läkaren misstänker ett knäskålsbrott känner läkaren på knät för att ta reda på vilken typ av skada du har fått.8 En röntgenundersökning kan behövas vid ett sådant brott.
Kliniska knätester är rörelser eller positioner som kan hjälpa vårdgivaren att bekräfta eller utesluta andra skador.3 Du kan få ligga ner, sitta eller stå i en särskild position medan vårdgivaren rör på knät. Testerna kan göras utan särskild utrustning.
Vid undersökning av främre korsbandet kan vårdgivaren använda främre draglåda och Lachmans test.
Behandlingen beror på vilken skada du har fått och hur knät fungerar efter skadan. Vid meniskskada som inte går över av sig själv består behandlingen ofta av fysioterapi.5 Fysioterapi kan också användas vid degenerativa meniskskador, särskilt om du samtidigt har artros i knäleden.1
Efter en skada eller operation är det lätt att tappa styrka och balans i knät. Därför behöver du träna upp styrkan och balansen igen. Det är också viktigt att träna rörligheten, framför allt förmågan att sträcka ut knät.5 En fysioterapeut kan visa övningar för rörlighet och styrka och hjälpa dig att träna benmusklerna.
En ortos kan ge stöd och stabilitet åt knät. Vid knäskålen ur led kan du behöva använda en ortos under några veckor.6 Vid en skada på det inre sidoligamentet kan en sidostabil ortos användas under sex veckor.1 Efter en isolerad skada på det bakre korsbandet kan en särskild ortos användas tillsammans med strukturerad rehabilitering.
Efter en knäskada kan du vila benet och undvika att belasta det om det gör ont när du stödjer på det.4 Det kan minska belastningen på knät medan smärtan och svullnaden går över.
Måttlig träning är inte skadlig även om smärtan tillfälligt ökar. Undvik däremot hastiga rörelser och aktiviteter som belastar knät tungt, till exempel löpning.5
Vid lindrigare knäbesvär kan fysioterapeut komma in tidigt i förloppet. Det är viktigt att tidigt i förloppet involvera fysioterapeut.1 En fysioterapeut kan hjälpa dig med träning av rörlighet, styrka och balans efter en knäskada.6 Du kan också få övningar för att öka rörligheten och styrkan kring knäleden.
Om du är osäker på vart du ska vända dig kan du ringa 1177. Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.5 1177 kan alltså vägleda dig till en lämplig vårdmottagning.
Kontakta en vårdcentral om du tror att du har en meniskskada och besvären inte minskar under de närmaste dagarna.5 På vårdcentralen kan du få hjälp att bedöma knäbesvären och vad som behöver göras härnäst. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177.se.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.5
En vanlig knästukning läker på minst några veckor. Svårare stukningar kan ta upp till några månader.3
Hur lång tid det tar beror därför på hur mycket ledbanden har skadats. Du kan fråga vårdgivaren vad du kan förvänta dig under läkningen.
Efter ett knäskålsbrott kan det ta minst ett halvår innan du blir bra. Ömhet i knäskålen är vanligt under tiden och kan kännas i upp till ett par år efter skadan.8
De flesta personer med främre korsbandsskada kan rehabiliteras till god funktion utan operation. Korsbandsrekonstruktion kan behandla symtomgivande instabilitet efter en främre korsbandsskada.1
Vid meniskskada består behandlingen ofta av fysioterapi om besvären inte går över av sig själva.5 Operation kan behövas för att reparera eller ta bort den skadade menisken, särskilt vid större olyckor eller om knät har låst sig.4
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 4 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Hos yngre personer orsakas meniskskador ofta av att knät vrids under idrott. Mjukdelsskador i knät orsakas vanligen av indirekt våld i form av vridning eller översträckning, men även direkt våld förekommer.1
Åldern påverkar hur tålig menisken är. Brosket och meniskerna blir skörare med åldern. Efter 40-årsåldern kan även en mindre olycka, som att råka trampa snett, orsaka en meniskskada.5
Anatomiska avvikelser och generell överrörlighet kan öka risken för att knäskålen ska gå ur led.1 Ju yngre du är när det händer första gången, desto större är risken att skadan upprepas.7
Vid en främre korsbandsskada svullnar knät i regel upp. Om skadan samtidigt omfattar menisken kan upphakningar uppstå, och ibland kan menisken orsaka att knät låser sig. Besvär med instabilitet kan också märkas i vardagen, till exempel när du går i trappor, sitter på huk eller vrider knät.1
När knäskålen går ur led kan du känna att den hamnar ur sitt läge, samtidigt som du får mycket ont. Ofta glider knäskålen tillbaka till rätt läge direkt efter skadan. Efteråt svullnar knät och det blir svårt att stödja på benet.
En skada på det bakre korsbandet ger ofta lindrigare instabilitet och mindre ledsvullnad än en skada på det främre korsbandet. En skada på det inre sidoligamentet kan ge smärta på insidan av knät och instabilitet så att knät viker sig inåt.1
Vid en skada på bakre korsbandet kan vårdgivaren använda bakre draglåda och posterior sag-test.1 Bakre draglåda kan visa ett ökat ledspel bakåt. Vid posterior sag-test kan underbenet falla neråt i förhållande till lårbenet när knät och höften böjs i 90 grader medan du ligger på rygg.
Vid misstänkt meniskskada finns flera menisktester, bland annat Apleys test och McMurrays test. Ömhet över ledspringan tillsammans med smärta när underbenet roteras kan ibland räcka som undersökning. Kliniska tester kan dock vara svåra att tolka och kan inte alltid skilja en meniskskada från smärta vid samtidig knäartros.
Vid knäskålen ur led kan läkaren känna efter om knäskålen rör sig mer än normalt. Ett apprehension test för knäskålen kan då vara positivt.
Röntgen kan användas för att se om skelettet är skadat.4 Vid ett knäskålsbrott kan röntgen hjälpa till att visa vilken typ av brott det handlar om.
En magnetkameraundersökning, ofta kallad magnetkamera, kan visa om vävnaderna i knät har sträckts eller slitits sönder.4 Undersökningen kan därför användas för att bedöma mjukdelar som ledband och menisker.
Om knät har svullnat efter ett trauma kan ledpunktion övervägas.1 Då tas vätska från leden, vilket kan ge vägledning om vilken skada som finns. Ledpunktion kan samtidigt minska trycket i knäleden, lindra smärtan och göra det lättare att undersöka rörelseomfång och stabilitet.
Vid en tillräcklig skada och tecken på skada ska skelett-röntgen göras akut för att utesluta skelettskada.1 Vilka undersökningar som behövs beror på vad vårdgivaren hittar när knät undersöks.
De flesta meniskskador läker av sig själva, men ibland behövs behandling. Operation av menisken kan bli aktuell vid större olyckor eller om knät har låst sig.5 En meniskskada som ger besvär efter ett trauma bör bedömas av en ortopedspecialist inför ställningstagande till artroskopi.1
Vid artroskopi förs en liten kamera och små operationsinstrument in i knät genom små snitt. Menisken kan då repareras eller tas bort beroende på vilken typ av skada det är. Meniskbevarande kirurgi är viktigt hos yngre personer, och vissa meniskskador nära ledkapseln sys vanligtvis ihop.
Korsbandsrekonstruktion kan behandla kvarstående symtomgivande instabilitet efter en främre korsbandsskada.1 Många kan däremot rehabiliteras till god funktion utan operation. Vid kombinationsskador kan behovet av rekonstruktion vara större, särskilt om det finns en meniskskada som går att sy.
Operation kan behövas om knäskålen har gått ur led flera gånger eller om risken för att det ska hända igen är stor.6 Det finns flera kirurgiska ingrepp, och valet beror på knäskålens förutsättningar och andra riskfaktorer. Vid en sådan operation kan vävnaderna bredvid knäskålen sys ihop så att de blir stramare.
Behandlingen av ett knäskålsbrott beror bland annat på hur sprickan går och om benbitarna har flyttat sig. En lodrät spricka i knäskålen behöver varken gips eller skena om behandlingen tillåter att du belastar benet och rör knät. Kraftig belastning, som att hoppa eller springa, bör undvikas under fyra till sex veckor efter skadan.8
En tvärgående spricka eller flera sprickor kan behandlas med skena eller gips i tre till sex veckor. Om benbitarna behöver läggas på plats opereras knäskålen. Då sätts benbitarna ihop med metalltråd och skruv.8
Efter en operation eller efter att du har haft gips kan du få träffa en fysioterapeut för att träna upp rörelseförmågan. Du får information om vilka hjälpmedel som kan behövas och hur de används i behandlingen.
Återhämtningen efter en knäskada varierar beroende på skadan och behandlingen. Ett knäskålsbrott kan ta minst ett halvår att återhämta sig från.8 Ömhet i knäskålen kan finnas kvar under längre tid efter skadan.
Efter en meniskresektion sker återgång till idrott eller arbete normalt inom två till tre veckor. Efter en menisksutur är rehabiliteringen längre och tar fyra till sex månader. Vanligen rekommenderas ortos i sex veckor efter en menisksutur, och du får inte sitta på huk under tre månader.1
Efter en knäskålen ur led kan läkningen ta några månader. Du kan behöva fysioterapi för att träna upp rörligheten och musklerna kring knäleden. Vid en knäskada eller operation planeras återgången utifrån hur styrka, balans och rörlighet utvecklas.
När du börjar träna efter en meniskskada är det viktigt att övningarna inte leder till att knät blir sämre. Om knät blir sämre när du börjar träna bör du prata med en läkare eller fysioterapeut.5 Du kan behöva kryckor tills svullnaden och smärtan har blivit bättre. Efteråt kan du få lära dig övningar som gör musklerna, ledbanden och senorna runt knät starkare, rörligare och mer motståndskraftiga mot skador.
Ibuprofen eller naproxen kan minska både smärta och svullnad. Paracetamol hjälper mot smärta, men inte mot svullnad.4
Rådgör med vårdgivare innan du använder ibuprofen, naproxen eller paracetamol om du har hjärt- eller njursjukdom, högt blodtryck eller tidigare magsår eller inre blödning. De här läkemedlen finns att köpa i butik.4 Ta inte mer än den mängd som rekommenderas på förpackningen eller av vårdgivaren.
Vid en meniskskada efter en olycka kan en ortopedspecialist behöva bedöma dig inför eventuell behandling.1 Vilken vård du behöver beror på vilken typ av knäskada du har fått. Om du behöver vidare hjälp kan vårdcentralen eller fysioterapeuten vägleda dig vidare.
Återgång till intensiv fysisk aktivitet bör ske först när vårdgivaren bedömer att det är säkert.3 Fråga vårdgivaren vilka aktiviteter och rörelser som är säkra under återhämtningen.
Efter ett knäskålsbrott bör du undvika kraftig belastning som att hoppa eller springa under fyra till sex veckor.8 Du kan behöva använda kryckor under de första veckorna.
Efter en knäskada eller operation behöver du träna upp styrka och balans i knät. Det är också viktigt att träna upp rörligheten, särskilt förmågan att sträcka ut knät.
En tidigare knästukning kan göra det mer sannolikt att samma knä skadas igen. Risken är särskilt hög efter en måttlig eller svår stukning.3
Efter att svullnaden har lagt sig kan styrketräning göra musklerna kring knäleden starkare. Genom övningar för musklerna kring knäleden kan knät bli stabilare och risken för nya knäskålen ur led minska.6
Efter knäskålen ur led kan en fysioterapeut visa övningar som ökar rörlighet och styrka. En fysioterapeut kan hjälpa dig att komma igång med träningen efter skadan.