Artros är en sjukdom i kroppens leder där mer ledbrosk bryts ner än vad som byggs upp, så brosket kan bli tunnare och ibland saknas på vissa ledytor. Det finns hjälp att få, och de flesta blir hjälpta av rörelseträning, fysioterapi och ökad kunskap.
Artros är en sjukdom i kroppens leder som kan göra att du får ont och blir stel. Sjukdomen påverkar lederna, men hur stora besvären blir kan variera mycket.1 Artros kan drabba alla leder, även om vissa leder påverkas oftare än andra.2
I en led möts två eller flera ben. De delar av benen som möts kallas ledytor. På ledytorna finns ledbrosk. Brosket är hårt och glatt och gör att benens ytor lätt kan glida mot varandra. På så sätt underlättar ledbrosket rörelsen i leden och skyddar benens ytor från att slitas eller skadas.1
I en frisk led finns en balans mellan att ledbrosk byggs upp och bryts ner. Vid artros bryts mer ledbrosk ner än vad som byggs upp. Brosket blir då tunnare och kan saknas på vissa ledytor. Artros påverkar även andra delar av leden, till exempel ledband och muskler.1 Benvävnaden under brosket blir hårdare än normalt och får ofta formförändringar.2
Artros har tidigare ibland kallats förslitning, men det ordet kan ge en felaktig bild av sjukdomen.2 Artros är inte en sjukdom som bara handlar om att leden används. Förändringarna kan omfatta flera strukturer i och runt leden.
Artros sitter ofta i knäleder, höftleder, fingrarnas leder, ryggen och stortåns grundled.1 Knäledsartros är artros i knäleden, och höftledsartros är artros i höftleden.
Artros kan även finnas i käkleden, axelleden, handleden, fotleden och andra leder i foten.1 Artros i ryggen kan finnas i ryggens leder, medan artros i stortåns grundled påverkar leden där stortån möter foten.
Det går alltså att ha artros i flera olika leder. Vilken led som är påverkad har betydelse för vilka rörelser och delar av vardagen som kan påverkas, men besvären kan vara olika stora även hos personer med artros i samma led.
Artros är den vanligaste ledsjukdomen i Sverige. Var tredje person över 65 år har artros.1 Artros är också den vanligaste orsaken till fysisk funktionsnedsättning i den åldersgruppen.
Ungefär var fjärde vuxen över 45 år i Sverige har sökt vård för artros i någon perifer led.2 Det motsvarar ungefär en miljon människor. Siffran kan ändå vara lägre än det verkliga antalet personer som har artrosbesvär, eftersom alla inte söker vård.
Artros är ofta en långvarig sjukdom. Därför ökar andelen personer som lever med artros i de högre åldersgrupperna.2 Det finns bra hjälp att få för att hantera sjukdomen och dess påverkan på vardagen.
Det är inte helt känt vad som orsakar artros.1 Artros kan vara primär, när ingen tydlig bakomliggande orsak kan identifieras, eller sekundär, när den uppkommer till följd av en känd riskfaktor.3 Forskning beskriver flera möjliga orsaker som kan samverka. Bland dem finns både biomekaniska orsaker, alltså sådant som påverkar hur leden belastas, och inflammatoriska orsaker.2
Artros utvecklas ofta långsamt under många år.4 I vanliga fall utvecklas sjukdomen under flera årtionden, men det finns också former som utvecklas snabbare. Förändringar som hör ihop med artros kan dessutom finnas i en led utan att ge smärta.
I grunden handlar sjukdomsmekanismerna om en obalans mellan processer som bygger upp och bryter ner ledbrosk, där de nedbrytande processerna väger tyngre. Artros påverkar inte bara ledbrosket utan även andra delar av leden, till exempel ledhinna, ledband, menisk i knät och muskler.2
Artros kan märkas på flera olika sätt. Besvären kan sitta i en eller flera leder och påverka hur du rör dig i vardagen.
Smärtan kan märkas särskilt när du börjar röra dig efter att ha varit stilla. Vid artros i knäleden kan smärtan komma när du går, och knät kan kännas stelt och svullet. Ibland kan knät låsa sig eller kännas som att det hakar upp sig. Det kan också bli svårt att gå.
Vid en utredning får du berätta om dina besvär. Du får också beskriva hur besvären påverkar din vardag och berätta om andra sjukdomar eller skador som du har haft tidigare.1 Den informationen används tillsammans med undersökningen för att bedöma om besvären stämmer med artros.
En fysioterapeut eller läkare undersöker leden. Om du har besvär från handen kan även en arbetsterapeut undersöka dig.1 Vid undersökningen bedöms bland annat hur leden rör sig, om den är öm eller svullen och om rörelser gör ont.4
Vid en utredning av knäleden bedöms ledens rörlighet och svullnad. Det bedöms också om vissa rörelser gör mer ont än andra. Undersökningen kan visa om besvären beror på knäledsartros.4
Diagnosen ställs i regel genom en samlad bedömning av din sjukdomshistoria, dina symtom och fynden vid den kliniska undersökningen.2 Det finns alltså inte ett enda prov som ensamt bekräftar artros. En bedömning av helheten är viktig, eftersom förändringar i en led ibland kan finnas utan att ge smärta eller andra besvär.
Behandlingen vid artros bygger framför allt på information, anpassad fysisk aktivitet och viktreduktion vid behov. Denna grundbehandling bör erbjudas tidigt och innan annan medicinsk tilläggsbehandling eller operation övervägs.2
Regelbunden träning brukar minska artrosbesvär och smärta.1 För de flesta är träning en viktig del av behandlingen, och rörelse kan hjälpa dig att behålla styrka och rörlighet.
Träningen bör anpassas efter dina besvär. En fysioterapeut kan hjälpa dig att planera och anpassa träningen så att den passar dina behov. Vid artros kan träningen inriktas på att stärka musklerna runt leden och träna ledens rörlighet.1 För knäledsartros kan fysisk aktivitet och styrketräning av benmusklerna minska smärtan från knät. När du börjar träna kan smärtan ibland öka, men efter några månader brukar den minska. Det är inte skadligt för ledbrosket i knät att röra på sig, även om det tillfälligt kan göra mer ont. En fysioterapeut eller läkare kan ge råd om vilken träning som passar bäst.4
En artrosskola ger information om artros och råd om hur du kan hantera besvären. Artrosskola kan ges individuellt, i grupp eller via internet.
Regelbunden fysisk aktivitet kan minska risken för att få artros och kan också minska symtomen om du redan har artros. Rörelse är nyttigt för lederna och hjälper dig att må bra. Regelbunden träning brukar minska besvären vid artros och göra att du får mindre ont.1 Det finns inga belägg för att vanlig motionsaktivitet eller aktivitet i det dagliga livet skulle påskynda sjukdomsförloppet.2 Även aktiviteter med låg belastning, som simning och vattengympa, kan hjälpa vid artros.7 Värme eller kyla mot leden kan också hjälpa mot smärta och stelhet.5
Exempel på aktiviteter som kan användas förebyggande är:
Vid besvärande artrossymtom som påverkar dig i vardagen kan du kontakta en fysioterapeut eller en vårdcentral. En fysioterapeut kan undersöka leden och hjälpa dig att planera träning som är anpassad efter dina besvär.1 Du kan också få stöd med rörlighet, styrka och funktion.
En arbetsterapeut kan undersöka dig om du har handbesvär och hjälpa till med utprovning av hjälpmedel, till exempel handledsstöd eller griptång.1 Vilka hjälpmedel som kan passa beror på dina behov och var du har artros.
Vårdcentralen kan hjälpa till med bedömning och fortsatt planering. Vid knäledsartros kan en artrosskola ge information och stöd för att komma igång med lämplig träning.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral, rehabilitering eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Du kan till exempel söka vård hos en fysioterapeut utan att ha remiss. Läkarbesök i den öppna specialiserade vården kan däremot kräva remiss.
Måste artros synas på röntgen för att diagnosen ska kunna ställas?
Nej, du behöver inte röntgas för att få diagnosen artros. Diagnosen ställs framför allt utifrån dina besvär och den undersökning som läkaren eller fysioterapeuten gör.1 Röntgen kan ibland användas, men tidiga förändringar i ledbrosket syns inte alltid på röntgenbilder.8
Är det bra att träna om jag har artros?
Ja, regelbunden träning brukar minska besvären med artros och göra att du får mindre ont. Det är bra att stärka musklerna runt leden och träna rörligheten i leden.1 Ett träningsprogram kan anpassas efter dina besvär tillsammans med en fysioterapeut.
Kan artros gå över helt?
Artros är ofta en livslång sjukdom och kan inte botas.2,9 Det finns ändå behandling som kan minska symtomen. Träning, ökad kunskap om sjukdomen och egenvård är delar av behandlingen, och ibland ingår även viktreduktion.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 9 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
En tidigare ledskada kan göra att artros utvecklas några år senare.1 Det gäller till exempel skador på korsband eller menisk samt benbrott nära en led. Efter en ledbandsskada kan kvarstående instabilitet och förändrad belastning i leden bidra till förändringar i ledbrosket.
Belastningen på en led påverkas av hur leden är uppbyggd och hur den används. En felställning kan därför förändra hur krafterna fördelas i leden. Vid knäledsartros kan tidigare skador på menisk eller ledband vara särskilt betydelsefulla, eftersom menisken hjälper till att fördela belastningen och dämpa stötar i knäleden.
Detta gäller särskilt leder som bär upp mycket av kroppens vikt, till exempel knän och höfter. Övervikt eller obesitas är en av de starkaste riskfaktorerna för artros.2
Risken för artros är större om sjukdomen finns i släkten.1 Ärftliga faktorer verkar ha större betydelse för artros i händer och höfter. För knäledsartros har övervikt eller obesitas och tidigare knäskador större betydelse än ärftliga faktorer.
Hög ålder ökar förekomsten av artros, men åldern i sig orsakar inte nödvändigtvis artros.2 En förklaring är att en högre ålder ofta innebär att lederna har varit utsatta för andra riskfaktorer under längre tid. Det kan till exempel handla om tidigare ledskador, övervikt eller hög fysisk belastning.
Artrosbesvär kan komma och gå i skov.2 Det betyder att du kan ha perioder med mer intensiva besvär och andra perioder med betydligt mindre besvär eller utan symtom.
Symtomen kan utvecklas smygande och under lång tid. Ofta går det inte att säga exakt när besvären började. Ibland kan symtom komma efter fysisk belastning eller efter en mindre skada på leden.
Vilka symtom du får beror bland annat på vilken led som är påverkad. Besvären kan därför kännas olika i höft, knä, hand och stortå.
Vid höftledsartros kan det göra ont när du går och belastar höften. Du kan också få ont när du vilar. Det kan göra mer ont när du böjer på höftleden, till exempel när du knyter skorna eller sätter dig. Stelheten kan öka och rörligheten kan bli mer begränsad.
Vid knäledsartros kan det bli svårt att göra rörelser där knäna behöver böjas. Du kan också få svårt att gå. Knät kan dessutom låsa sig, och du kan uppleva knäppande ljud.
Vid artros i handens leder kan lederna bli svullna och stela. Det kan göra att du får svårare att greppa saker och blir svagare i handen än tidigare. Det kan också bildas knölar runt fingrarnas ytterleder.
Artros i stortån kallas ibland stel stortå. Tån kan göra ont och kännas stel, och foten kan svullna.
Källorna beskriver ingen särskild akut varningssignal eller akutmottagning för artros.1 De beskriver i stället besvär som bör bedömas i vanlig vård.
Du kan ringa 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma dina symtom eller få hjälp med var du kan söka vård.
Du behöver inte röntgas för att få diagnosen artros.1 Diagnosen ställs framför allt utifrån dina besvär och den undersökning som läkaren eller fysioterapeuten gör. Det kan därför vara möjligt att ställa diagnosen även när någon röntgen inte har gjorts.
Röntgen kan ibland användas när diagnosen är osäker.2 Den kan också användas när en remiss till ortoped för kirurgisk behandling övervägs. Vid knäledsartros kan en röntgenundersökning visa kraftig artros som har funnits under flera år utan att ha gett besvär.
Tidiga artrosförändringar syns inte alltid på röntgen.4 Sjukdomsprocessen utvecklas långsamt, och det kan dröja flera år från att besvären börjar tills förändringar syns på röntgenbilder. Symtomen vid knäledsartros kan därför komma innan artrosen syns på röntgen.
Hur stora förändringarna på röntgen är stämmer ofta dåligt överens med hur mycket symtom personen har.2 En person kan alltså ha tydliga förändringar på röntgen men ändå bara lindriga besvär. Röntgenbilden behöver därför bedömas tillsammans med det du berättar och det som framkommer vid undersökningen.
Artros kan ge besvär som liknar flera andra sjukdomar eller skador. Om symtomen eller sjukdomens utveckling avviker från det vanliga kan vården därför behöva undersöka om något annat behandlingsbart tillstånd orsakar besvären.
Blodprover kan användas för att utesluta andra tillstånd som ger liknande symtom.5 Vid misstanke om en inflammatorisk knäsjukdom kan laboratorieprover ingå i utredningen.3 Laboratorieundersökningar ingår däremot inte i den första utredningen av höftledsartros, men kan bli aktuella vid misstanke om infektion eller en generell inflammatorisk sjukdom.
Magnetkameraundersökning och datortomografi är normalt inte nödvändiga för att diagnostisera artros.3 Sådana undersökningar kan i stället bli aktuella om vården misstänker andra tillstånd än artros, till exempel tumör, benvävnadsskada eller en mjukdelsskada i knät. Vid höftledsartros är de inte förstahandsval i utredningen.
Viktnedgång kan minska belastningen på lederna och ge mindre smärta och bättre rörlighet.1 Detta gäller särskilt när artrosen sitter i knä eller höft och du har övervikt.
Fysioterapi syftar till att bibehålla rörlighet, styrka och funktion.3 Fysioterapi kan också hjälpa dig att anpassa fysisk aktivitet och ge råd om gånghjälpmedel när det behövs.
Bassängträning kan passa personer med svår belastningssmärta, kraftiga felställningar eller kraftig övervikt.2 Träning i bassäng kan göra det möjligt att börja träna funktionen med olika former av flythjälpmedel.
En dietist kan hjälpa till med kostråd när viktnedgång behövs.4 Vid behov kan du hänvisas till en dietist för mer omfattande förändringar av levnadsvanor med målet att minska vikten. Uppföljande samtal kan ha viss positiv effekt och bidra till en mer varaktig förändring.2 Vid behov kan dietisten ge stöd för förändringar som har viktnedgång som mål.
Smärtstillande läkemedel kan innehålla paracetamol eller antiinflammatoriska läkemedel.1 Antiinflammatoriska läkemedel kan tas lokalt eller som läkemedel genom munnen. Vilket läkemedel som passar beror på din situation och bedöms av läkare.
Antiinflammatoriska läkemedel kan ge magbesvär som sveda.4 Därför behöver nyttan vägas mot risken för biverkningar när sådana läkemedel används.
En kortisonspruta kan ibland ge tillfällig lindring vid knäledsartros.4 Effekten kan vara kortvarig, och behandlingen kan övervägas som ett tillägg när annan behandling inte ger tillräcklig lindring.
Opioider bör undvikas vid artrossmärta eftersom effekten är relativt liten och läkemedlen medför beroenderisk.2 Behandlingen av artros är ofta långvarig, vilket är en anledning till att vara försiktig med läkemedel som kan ge beroende.
Gånghjälpmedel som käpp, kryckor, stavar eller rollator kan provas vid artros.1 Hjälpmedel kan avlasta leden och göra det lättare att röra sig i vardagen.
En arbetsterapeut kan hjälpa till att prova ut handledsstöd eller griptång vid nedsatt handstyrka.1 Vilket hjälpmedel som passar beror på dina behov och på vilken led som har artros. Vid knäledsartros kan avlastande knäortoser övervägas. De är bäst studerade när artrosen enbart sitter på insidan av knäleden.3
Akupunktur kan ha viss effekt på knäsmärta. Akupunktur har däremot ingen bevisad effekt på höftsmärta utöver placebo.2
Evidensen för hyaluronsyra, PRP och stamcellsbehandling är otillräcklig för effekt utöver kontextuella effekter.2 Sådana behandlingar erbjuds i vissa sammanhang, men resultaten varierar mellan studier och behandlingarna saknar tydligt stöd för långsiktig påverkan på artrosutvecklingen.
Endast ett fåtal personer med artros behöver opereras.1 Operation blir därför inte den första behandlingen för de flesta.
Operation kan övervägas om du fortfarande har mycket ont trots regelbunden träning och smärtstillande läkemedel.1 Vid höftledsartros kan operation också bli aktuell när artrosen påverkar din livskvalitet betydligt trots annan behandling.
Den vanligaste operationen vid artros är en protesoperation där leden ersätts med en ledprotes.1 Det kan göras i knäleden eller höftleden, men även i andra leder.
Vid höftledsartros kan höftproteskirurgi återställa funktion och välbefinnande nära normala nivåer för åldern.6 Höftproteskirurgi är en välutvecklad och etablerad behandling med goda resultat.
Vid knäledsartros är knäprotesoperation den vanligaste operationen. En annan, mindre vanlig operation är vinkelosteotomi, där knäledens belastning förändras.
Efter en operation kan du behöva rehabilitering med träning av styrka och rörlighet. Vid knäledsartros kan vinkelosteotomi vara ett alternativ för yngre, aktiva personer med artros enbart på insidan av knäleden. Operationen förändrar belastningen så att den flyttas mot den friskare utsidan av leden.3 Hur lång tid rehabiliteringen tar beror bland annat på vilken led som har opererats och på dina egna förutsättningar.
Vid artros är det bra att stärka musklerna runt leden och träna rörligheten i leden.1 Fysisk aktivitet och styrketräning av benmusklerna kan minska smärtan från knät vid knäledsartros.4
Det kan ibland göra mer ont när du börjar träna. Det är inte skadligt för ledbrosket i knät att röra på sig även om det tillfälligt kan göra mer ont.4 Det är inte skadligt att ha lite ont under eller efter träningen.1 Smärtan brukar minska efter några månader när du tränar knäna.4
Du kan göra små förändringar i hur du arbetar och sköter vardagssysslorna. Sådana förändringar kan bidra till att knäbesvären minskar.4 Det kan till exempel vara bra att dela upp en del sysslor på fler tillfällen än tidigare.1
Försök att undvika att vara stillasittande. Ett stillasittande liv leder ofta till ökade besvär från artros och ökar risken för följdsjukdomar som diabetes och högt blodtryck.1
Bra skor med dämpande sula kan bidra till att minska besvär från knät.4 Du kan också hitta sköna viloställningar och anpassa hur du utför vardagliga aktiviteter.
Om du har övervikt kan viktnedgång minska belastningen på lederna. Du kan få mindre ont och bättre rörlighet genom att minska din vikt.1 Det gäller särskilt när belastningen på knä- eller höftlederna är hög.
När stelhet gör det svårt att röra sig kan olika hjälpmedel underlätta vardagen.4 Exempel på hjälpmedel är:
Vissa hjälpmedel kan du låna eller hyra.4 Vilka hjälpmedel som passar beror på dina behov och på vilken led som har artros.
Det gör mer nytta att träna regelbundet än att enbart ta smärtstillande läkemedel för att hantera artros. Regelbunden träning hjälper dig att behålla styrka och rörlighet.1 Träning kan också bidra till att lederna fungerar bättre.
En träningsform som passar dig och som du tycker är rolig kan göra det lättare att fortsätta träna.1 Målet är att fysisk aktivitet blir en naturlig del av vardagen.2 Du kan variera träningen för att hitta aktiviteter som fungerar för dig.
Besvär vid artros kan förändras över tid. Därför kan ett träningsprogram behöva uppdateras.1 Återkommande kontakt med en fysioterapeut kan vara bra eftersom träningsprogrammet kan behöva anpassas när besvären förändras.
Artros kan gå i skov, med perioder av mer besvär och perioder med betydligt mindre besvär.4 Försök att hålla fast vid vanor som fungerar även när besvären varierar. Om du har svårt att vara aktiv på grund av smärta kan aktiviteterna behöva anpassas.
Det finns bra hjälp att få med fysisk aktivitet och vardagsanpassning. Läs mer om artros och egenvård på 1177.se.
Om besvären inte lindras tillräckligt av annan behandling kan remiss till ortoped övervägas för bedömning av eventuell operation.2 Det är vårdpersonalen som bedömer om en remiss behövs och vilken vård som passar.
Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning.1 Då kan du få hjälp att bedöma dina symtom eller hitta en mottagning. Vissa mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177.se.
Behöver alla med artros opereras?
Nej, endast ett fåtal personer med artros kan behöva opereras.1 De allra flesta blir hjälpta av rörelseträning, fysioterapi och ökad kunskap.4 Operation kan bli aktuell under vissa omständigheter, till exempel om du fortfarande har mycket ont trots att du tränar regelbundet och tar smärtstillande läkemedel.