Tuberkulos – symtom, orsaker och behandling

Vilande tuberkulos kan senare övergå i tuberkulossjukdom. Det kan hända om immunförsvaret försvagas senare i livet. Knappt var tionde vuxen som har utsatts för tuberkulossmitta blir sjuk.¹

Riskfaktorer och ärftlighet

Risken att insjukna efter smitta påverkas bland annat av immunförsvaret, ålder och vissa livsomständigheter. Hiv ökar risken eftersom hiv försämrar immunförsvaret.¹

• Nedsatt immunförsvar gör att tuberkulos lättare utvecklas efter smitta.¹
• Vissa läkemedel kan påverka immunförsvaret och öka risken att sjukdomen utvecklas.¹
• Små barn, tonåringar och äldre personer utvecklar lättare tuberkulos efter smitta än andra åldersgrupper.¹
• Svåra livsomständigheter, till exempel brist på mat och stress, kan påverka kroppens försvar mot sjukdomen.¹

I riskbeskrivningarna för tuberkulos anges smitta, immunförsvar, ålder och livsomständigheter som faktorer som påverkar risken. Någon ärftlig orsak till tuberkulos beskrivs inte i dessa riskbeskrivningar.

• Tuberkulos i lymfkörtlarna ger ofta långsamt växande svullnader, till exempel på ena sidan av halsen eller nära käken. Svullnaderna är oftast inte ömma, och du känner dig vanligtvis inte särskilt sjuk.
• Tuberkulos i lungsäcken kan göra ont när du andas. Du kan också känna dig trött, få feber och bli andfådd.¹
• Tuberkulos i skelettet kan ge smärta i den drabbade kroppsdelen och göra det svårt att belasta den.⁵
• Tuberkulos i hjärnhinnorna kan ge trötthet, huvudvärk, förvirring, neurologiska bortfall, epilepsi eller sänkt medvetande.⁶

Tuberkulos kan även påverka andra delar av kroppen, bland annat magen och tarmarna, urinvägarna och könsorganen. Då kan symtomen komma från det organ som är påverkat. Vid tuberkulos i magen och tarmarna kan du till exempel få buksmärtor, diarré eller blod i avföringen. Tuberkulos i urinvägarna kan ge blod i urinen, sveda när du kissar eller smärta i sidan. Tuberkulos i lederna kan ge smärta, svullnad och sämre rörlighet i en höft eller ett knä.

En ovanlig men allvarlig form är tuberkulos i hjärnhinnorna. Den kan utvecklas med ospecifika symtom som huvudvärk, trötthet och förvirring. Senare kan neurologiska bortfall, epilepsi eller sänkt medvetande förekomma. Tuberkulos kan också spridas till flera organ och då ge feber, nattliga svettningar och viktnedgång.

Barn och vilande tuberkulos

Små barn utvecklar lättare tuberkulos efter smitta än vuxna.¹ De kan också få allvarligare former av sjukdomen, eftersom immunförsvaret är mindre utvecklat. Besvären hos små barn är ofta mer allmänna, till exempel feber, och sjukdomen kan utvecklas snabbt.

Hos barn före tonåren är hosta ovanlig eller sällsynt vid tuberkulos.¹ Feber i flera veckor och att barnet är trött och hängigt är typiska symtom. Hos tonåringar liknar symtomen oftare dem hos vuxna, men sjukdomen kan utvecklas snabbare.

Vilande tuberkulos ger inga symtom.³ Den som har vilande tuberkulos är inte sjuk, men tuberkulosen kan senare bli aktiv och då ge symtom.

När ska du söka vård akut?

Symtomen vid tuberkulos i hjärnhinnorna liknar symtomen vid hjärnhinneinflammation som orsakas av andra bakterier.¹ Ljuskänslighet, krampanfall, plötslig förvirring eller svaghet i en kroppsdel kan också förekomma vid sådan sjukdom.⁶

Plötslig eller svår andfåddhet kan förekomma vid allvarlig tuberkulos.⁴ Blod i upphostningar kan förekomma vid lungtuberkulos och ska bedömas av vården.²

Kontakta en vårdcentral om du tror att du eller ditt barn har tuberkulos. Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning, så får du hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

När tuberkulos misstänks i andra delar av kroppen kan blodprov eller urinprov behövas.¹ Vilket prov som behövs beror på var i kroppen infektionen misstänks.

Om misstanken om lungtuberkulos finns kvar trots negativa prov kan bronkoskopi bli aktuell. Då används ett instrument för att se insidan av luftrören och ta prover direkt från lungorna.¹

Hos mindre barn kan prov från magsaft eller avföring bli aktuella.² Magsaft kan undersökas när tuberkelbakterier har samlats i magen, och provet tas gärna på morgonen.

Röntgen och laboratorieanalyser

Lungröntgen är en del av utredningen. Typiska förändringar i lungorna på röntgenbilden tyder på tuberkulos, men röntgenbilden behöver bedömas tillsammans med övriga undersökningar och provsvar.¹

Prover för mykobakterier kan undersökas med mikroskopi, PCR och odling. Vid utredning av tuberkulos bör prov för alla tre analyserna beställas när det är möjligt.

• Mikroskopi kan ge svar inom ett dygn.²
• Mikroskopi har lägre känslighet än odling i slemprov.²
• Mikroskopi kan inte skilja bakterier i M. tuberculosis-komplexet från icke-tuberkulösa mykobakterier.
• PCR kan påvisa DNA från M. tuberculosis-komplexet.²
• PCR ger ofta svar inom ett till två dygn.²
• Odling är referensmetod för att påvisa bakterier i M. tuberculosis-komplexet.²
• Odling är känslig men långsam och bakterierna växer oftast inom två till fyra veckor.²

Ett negativt resultat från mikroskopi eller PCR utesluter inte tuberkulos. Om misstanken finns kvar kan utredningen behöva utvidgas och ytterligare prov tas.

Odling behövs också för en fullständig art- och resistensbestämning. Det kan därför ta flera veckor innan det slutgiltiga svaret är klart.

Resistensbestämning visar vilka tuberkulosläkemedel bakterierna är känsliga eller motståndskraftiga mot.¹ Inom ett par dygn kan man se om bakterierna är känsliga eller motståndskraftiga mot de viktigaste läkemedlen, medan det slutgiltiga svaret kan ta flera veckor.

Test för vilande tuberkulos och smittspårning

Blodprov kan visa om ditt immunförsvar har varit i kontakt med tuberkelbakterier och reagerat mot dem.¹ Ett sådant svar kan vara ett tecken på en infektion med bakterierna.

Ett tuberkulintest innebär att en liten mängd tuberkulin sprutas in i huden.¹ Därefter undersöks om en reaktion uppstår.

Immunologiska tester kan inte skilja mellan tuberkulossjukdom, tidigare genomgången tuberkulos och vilande tuberkulos.² Därför kan ett sådant test inte ensamt visa om bakterierna växer och orsakar sjukdom just nu.

Tuberkulinprov och blodprov används främst när vårdpersonalen vill undersöka om du har varit smittad. Vid misstanke om tuberkulossjukdom behövs i stället undersökningar som kan påvisa bakterier, tillsammans med röntgen och en bedömning av dina fynd.

Tuberkulos omfattas av smittskyddslagen. Du måste därför hjälpa vårdpersonalen att ta reda på hur du har fått sjukdomen och om smittan kan ha överförts till fler personer.¹

Det kallas smittspårning när vårdpersonalen utreder smittans ursprung och vilka andra personer som kan ha utsatts. Personer som behöver kontrolleras får inte veta vem som kan ha smittat dem, eftersom läkare och sjuksköterskor har tystnadsplikt.

Barn och personer med nedsatt immunförsvar kallas till kontroll så fort som möjligt. Om någon visar sig vara smittad bedömer läkaren om personen ska få förebyggande behandling med tuberkulosläkemedel.

Barn får samma läkemedel som vuxna, men doserna anpassas efter barnets vikt.¹ Ibland behöver du vara inlagd på sjukhus i början av behandlingen, till exempel om du är mycket sjuk, svag och trött. Därefter kan större delen av behandlingen skötas hemma med regelbundna besök på en mottagning.

Behandling av vilande tuberkulos

Vilande tuberkulos kan behandlas förebyggande med läkemedel för att minska risken att du senare blir sjuk i tuberkulos.¹ När behandlingen fullföljs minskar risken för aktiv sjukdom med cirka 90 procent i välkontrollerade studier.³

Behandling av vilande tuberkulos kan pågå i tre till sex månader, beroende på behandlingsplan.⁸ Vilande tuberkulos bör särskilt bedömas om du har haft nära kontakt med någon som har eller har haft tuberkulos.¹ Det gäller till exempel en närstående eller någon annan person som du bor tillsammans med.

Läkaren bedömer om förebyggande behandling passar för dig. Bedömningen är särskilt viktig för barn, ungdomar och personer med nedsatt immunförsvar. Gravida närkontakter kan behandlas under graviditeten, medan behandlingen för vissa andra gravida kan ges två till tre månader efter förlossningen.

Vikten av att fullfölja behandlingen

Tuberkulosläkemedlen ska tas enligt läkarens ordination utan avbrott.¹ Även om du börjar känna dig bättre behöver hela behandlingen genomföras.

Om behandlingen avslutas för tidigt kan tuberkulos komma tillbaka och bli svårare att behandla.⁸ Oregelbundet läkemedelsintag kan leda till att bakterierna blir motståndskraftiga mot läkemedlen och till att behandlingen inte fungerar.⁶

Du får vanligtvis komma regelbundet till en mottagning för att hämta läkemedel och bli undersökt. Efter utskrivning kan du hämta läkemedel regelbundet, först varje vecka och senare varje månad om behandlingen fungerar bra och du tar läkemedlen regelbundet.⁷ En slutkontroll görs när behandlingen är avslutad.

Biverkningar och kontroller

De flesta biverkningarna av tuberkulosläkemedel är lindriga. Trötthet och besvär från mage och tarm är vanliga, särskilt under de första behandlingsveckorna.¹

Rifampicin kan färga urin och tårvätska röda, vilket är ofarligt.¹ Alkohol bör inte drickas under behandlingen på grund av risken för leverpåverkan.⁷

Ibland kan levern reagera på läkemedlen. Därför används blodprov under behandlingen för att kontrollera leverns funktion.¹ Blodprov kan också användas för att följa hur behandlingen fungerar.

Synskärpa och färgseende kontrolleras under behandling med etambutol.¹ Du ska berätta för vården om synskärpan eller färgseendet förändras. Vid klåda, hudutslag eller feber ska du kontakta vårdgivare.

Under behandlingen följs du regelbundet upp med undersökningar och prov. Vid lungtuberkulos görs lungröntgen i samband med att behandlingen avslutas. En slutkontroll görs sex månader efter avslutad behandling med lungröntgen om du har haft lungtuberkulos.

Resistent tuberkulos och särskilda situationer

Multiresistent tuberkulos innebär att bakterierna är motståndskraftiga mot både isoniazid och rifampicin.⁶ Behandlingen blir då mer komplicerad och kan behöva pågå under ett par år.¹

Det finns andra läkemedel att använda vid multiresistent tuberkulos, men de är inte lika effektiva. Resistensbestämningen hjälper läkaren att välja läkemedel som bakterierna fortfarande är känsliga för. Behandlingen av resistent tuberkulos ska ske vid specialistklinik.

Personer som har hiv och tuberkulos får oftast samma behandling som personer utan hiv. Läkemedel mot hiv kan dock påverka tuberkulosläkemedlen, och tuberkulosläkemedlen kan påverka läkemedlen mot hiv.¹ Därför behöver läkaren ta hänsyn till hur läkemedlen påverkar varandra.

Tuberkulos behandlas även om du är gravid eller ammar. Både du och fostret påverkas om du är gravid och har tuberkulos, och därför får du behandling även under graviditet eller amning.¹

Återgå inte till arbete eller skola förrän vårdgivaren har godkänt det.⁴ Efter några veckor av behandling mot tuberkulos i lungorna är smittsamheten vanligtvis låg eller helt borta, men vårdgivaren avgör när det är okej att vara nära andra.

Var delaktig i vården

Tuberkulos omfattas av smittskyddslagen. Du måste hjälpa vårdpersonalen att ta reda på hur du har fått sjukdomen och om den kan ha överförts till fler.¹ Berätta om personer du bor med eller har haft nära kontakt med, så att vården kan utreda om fler behöver kontroll eller behandling.

Ställ frågor till vårdpersonalen om du inte förstår informationen. Du ska få information som går att förstå och möjlighet att vara delaktig i din vård. Du kan få hjälp av tolk om du inte pratar svenska eller har en hörselnedsättning.¹

Kan tuberkulos komma tillbaka?

Den som har haft tuberkulos och tillfrisknat kan få sjukdomen igen. Risken för återfall är liten om du följer behandlingen med de läkemedel som du har blivit ordinerad.¹ Om behandlingen avslutas för tidigt kan tuberkulos komma tillbaka.⁵