Schlatters sjukdom innebär att lårmuskelns senfäste vid knölen strax nedanför knäskålen blir inflammerat och svullet. Besvären brukar gå över av sig själva när barnet blir äldre och slutar växa, och de flesta blir bra inom två år.
Schlatters sjukdom innebär att lårmuskelns senfäste blir inflammerat och svullet.1 Tillståndet hänger samman med tillväxtområdet vid knölen under knäskålen.2 Senfästet sitter på en knöl några centimeter under knäskålen.1 Knölen sitter alltså på den övre delen av skenbenet, strax nedanför knät.3 Schlatters sjukdom är vanligtvis ett tillstånd som går över av sig själv.2
Det är senfästet vid knölen under knäskålen som påverkas. När inflammationen och smärtan har försvunnit kan knölen ändå vara förstorad.1 Schlatters sjukdom är en av de vanligaste överbelastningsskadorna i nedre delen av kroppen. Tillståndet är också en vanlig orsak till smärta framtill i knät hos barn och ungdomar.2
Schlatters sjukdom är vanligt hos barn och ungdomar mellan åtta och femton år. Sjukdomen är vanligast bland idrottande barn mellan åtta och femton års ålder.1 Den förekommer oftare hos barn och ungdomar som idrottar med mycket löpning och hopp.2
Schlatters sjukdom kan förekomma hos både pojkar och flickor. Bland ungdomar mellan tolv och femton år är förekomsten cirka 10 procent hos pojkar och 8 procent hos flickor. Högre aktivitetsnivåer är kopplade till ökad risk för Schlatters sjukdom, särskilt efter perioder med snabb tillväxt.2
Schlatters sjukdom brukar gå över av sig själv när barnet blir äldre och slutar växa. De flesta blir bra inom två år.1 Besvären kan ta månader och i vissa fall år innan smärtan försvinner. Hos ungefär 10 procent kvarstår besvären även i vuxen ålder.2
Den förstorade knölen under knäskålen kan finnas kvar även när inflammationen och smärtan har försvunnit.1 Hos de flesta orsakar den kvarvarande knölen inga besvär.2 Schlatters sjukdom är därför oftast övergående, även om förändringen vid knäet kan finnas kvar längre.
Schlatters sjukdom kan komma när ett barn växer snabbt och samtidigt överanstränger knäna. Det är framför allt barn som idrottar som får sjukdomen.1 Risken ökar vid högre aktivitetsnivåer, särskilt efter snabba tillväxtperioder.2 Därför kan en period med snabb tillväxt tillsammans med mycket träning öka belastningen på knät.
Schlatters sjukdom räknas som en överbelastningsskada.4 Den uppstår genom upprepad belastning av området under knät, snarare än genom en enstaka skada. Under tillväxten kan vävnaderna i knät vara känsligare för upprepad belastning.
Knölen under knäskålen täcker en tillväxtplatta i den övre delen av skenbenet. Tillväxtplattan är ett område som hjälper skelettets ben att växa och utvecklas.5 När barnet har vuxit färdigt omvandlas tillväxtplattorna till fast ben.
Schlatters sjukdom ger framför allt besvär framtill på knät. Smärtan kan sitta i ett eller båda knäna och är ofta tydligast vid knölen under knäskålen.
Vid besöket berättar du när barnet först märkte smärta eller ömhet. Det hjälper läkaren att förstå hur besvären har börjat och utvecklats. Du får också berätta om barnet idrottar eller gör någon annan fysisk aktivitet som kan ha orsakat besvären.5 Schlatters sjukdom kan komma om barnet växer snabbt och samtidigt överanstränger knäna.1
Läkaren kan fråga om det har hänt något trauma, om knät har belastats mycket. Det kan också komma frågor om smärta, svårigheter att belasta benet, instabilitet eller om knät hakar upp sig eller låser sig.2 Tidigare knäskador, operationer och andra sjukdomar som har betydelse kan också ingå i samtalet. Vilka undersökningar barnet får göra beror på vilka besvär hen har.7
Diagnosen ställs framför allt genom att läkaren undersöker knät.2 Läkaren undersöker benet och känner efter hur knät fungerar. Rörlighet, styrka och stabilitet kontrolleras.
Schlatters sjukdom brukar gå över av sig själv när barnet blir äldre och slutar växa. De flesta blir bra inom två år, men för en del fortsätter smärtan även några år i vuxen ålder.1 Behandlingen anpassas efter hur ont barnet har och innebär framför allt att den aktivitet som utlöser besvären ändras.4
Det första barnet ska göra är att undvika aktiviteter som gör ont.1 Det kan till exempel innebära att prova en annan sport om träningen är hård och gör ont. Ibland kan det räcka att undvika den allra hårdaste träningen eller tävlingarna. Aktivitetsbegränsning kan minska smärtan, även om det inte finns vetenskapliga belägg för att vila påskyndar läkningen.2
Relativ vila betyder att barnet anpassar belastningen efter smärtan i stället för att alltid vara helt stilla. Barnet kan delta i idrott så länge smärtan försvinner vid vila och inte begränsar idrottsrelaterade aktiviteter. Om aktiviteten ändå ger tydlig smärta behöver belastningen minskas.
Fysioterapi kan hjälpa vid Schlatters sjukdom. Barnet kan få hjälp av en fysioterapeut med rehabilitering. Fysioterapin kan innehålla övningar som stärker musklerna runt knäleden och ger bättre stöd åt knät.
Det viktigaste är att anpassa aktiviteterna efter smärtan. Barnet bör undvika aktiviteter som gör ont.1 Det gäller särskilt sådant som belastar knät upprepade gånger.
Om den vanliga träningen gör ont kan barnet prova en annan sport.1 Ibland kan det räcka att undvika den allra hårdaste träningen eller tävlingarna. Det kan till exempel handla om att ta en paus från fotbollsträning, hopp eller löpning.
Att minska aktiviteten när symtomen kommer är en del av egenbehandlingen. Det betyder inte alltid att barnet måste sluta med all idrott. Ungdomar kan idrotta om aktiviteten inte orsakar för mycket smärta.
Kontakta en vårdcentral om barnet har ont i knät och inte kan idrotta som vanligt.1 Där kan barnet få hjälp att bedöma besvären och vad som behöver göras vidare.
Barnet kan få hjälp av en fysioterapeut med rehabilitering.2 Fysioterapi kan bland annat innebära stretchning och träning av musklerna i knät.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning som helst i hela landet. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.1
Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom eller hitta vård.1 Du kan också få hjälp med var du kan söka vård.
Öppen specialistvård kan ibland kräva remiss.1
Ja, de flesta blir bra inom två år. Besvären brukar gå över av sig själv när barnet blir äldre och slutar växa. För en del kan smärtan fortsätta i några år under vuxen ålder.1
Ungdomar kan fortsätta idrotta om aktiviteten inte orsakar för mycket smärta.3 Barnet bör undvika den aktivitet som gör ont, och kan till exempel prova en annan sport om träningen är hård och gör ont. Ibland kan det räcka att undvika den allra hårdaste träningen eller tävlingarna. Stretchning och träning av musklerna i knät kan lindra besvären. Barnet kan också bli hjälpt av fysioterapi.1
Knölen under knäskålen kan vara förstorad även efter att inflammationen och smärtan har försvunnit.1 En kvarstående framträdande knöl är symtomfri i de flesta fall.2 Därför kan knölen finnas kvar utan att den fortsätter att göra ont.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 4 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
När lårmuskeln används mycket under barnets tillväxtspurt kan området bli irriterat eller svullet. Upprepad kraft och överanvändning kan också göra att irritationen sprider sig till tillväxtområdet.
Löpning och hopp är förknippade med ökad risk.2 Aktiviteter som innebär att barnet springer, hoppar eller klättrar kan belasta knät upprepade gånger.
Basket, fotboll och gymnastik är exempel på aktiviteter där upprepad kraftfull knästräckning förekommer.2 Schlatters sjukdom är också vanlig hos barn som spelar volleyboll. Risken hänger särskilt samman med hög aktivitetsnivå och sporter som innehåller mycket löpning och hopp.
Schlatters sjukdom är vanligare hos pojkar än hos flickor.3 Tillståndet kan ändå drabba vilket barn som helst, och det är inte nödvändigt att barnet har fått en tydlig skada för att sjukdomen ska uppstå.
Snabb tillväxt och upprepad belastning förklarar Schlatters sjukdom.1 Små skador från överanvändning kan uppstå innan knät har vuxit färdigt.3 Det betyder att tillståndet framför allt kopplas till hur knät belastas under tillväxten.
Tillståndet kan drabba vilket barn som helst.5 Att ett barn får Schlatters sjukdom behöver därför inte betyda att det finns en särskild ärftlig orsak.
Besvären märks ofta i samband med fysisk aktivitet. Det kan göra ont under eller efter aktiviteter som belastar knät, särskilt när aktiviteten innehåller upprepade hopp eller löpning.
Besvären börjar ofta utan en tydlig händelse. Smärtan kan förändras över tid och påverkas av hur mycket knät belastas.
Läkaren kan trycka lätt på framsidan av knät för att se om området är ömt eller gör ont. Barnet kan också få göra olika rörelser under undersökningen, till exempel gå, hoppa eller knäböja.5 Smärtan kan dessutom undersökas när barnet sträcker knät mot motstånd eller böjer knät aktivt eller passivt.2 Barnet kan säga till om en rörelse gör ont eller känns obehaglig.
Ibland behöver barnet göra en röntgenundersökning av knät.7 Röntgen används alltså främst när läkaren behöver undersöka om besvären kan bero på något annat.
En röntgenbild kan vara normal. Den kan också visa svullnad eller påverkan på knölen under knät.3 På bilden kan det finnas förändringar i tillväxtområdet eller i mjukdelarna runt knölen, men sådana fynd kan även vara normala varianter. Därför behöver röntgenbilden bedömas tillsammans med det som framkommer i samtalet och vid undersökningen.
Stretchning och träning av musklerna kring knät kan lindra besvären.1 Stretchning av baksida lår samt stretchning och styrketräning av framsida lår kan vara ett komplement.2 Övningarna kan anpassas efter barnets besvär och vilken belastning som brukar utlösa smärtan.
Lokal kyla kan användas för smärtlindring.2 Is kan läggas över det smärtande området flera gånger om dagen och efter fysisk aktivitet.3
Receptfria smärtstillande läkemedel kan hjälpa om barnet har mycket ont.7 Exempel som nämns vid sådan behandling är ibuprofen, andra antiinflammatoriska läkemedel av typen NSAID och paracetamol.3 Ibuprofen och andra NSAID kan både lindra smärta och minska svullnad.5 I många fall blir besvären bättre med dessa åtgärder.3 Vilket läkemedel som passar barnet beror bland annat på ålder och hälsa.
Ett särskilt förband eller tejpning kan användas när barnet gör någon fysisk aktivitet.1 Ett knäskydd över knölen under knäskålen kan skydda mot direkt slag mot det ömma området.2
Vid svåra och långvariga besvär kan en kort tids immobilisering övervägas. En sådan period kan vara en till två veckor, men det finns en risk att barnet då tappar mycket muskelmassa.2
I sällsynta fall kan en stödjande gipsbehandling eller ortos användas om besvären inte går över. En sådan behandling kan användas för att stödja benet tills det har läkt, och behandlingen tar oftast sex till åtta veckor.3 Kryckor kan användas för att avlasta det smärtande benet när barnet går.
Operation kan behövas i sällsynta fall.3 En operation kan innebära att läkaren tar bort en del av den svullna knölen.1 Hos skelettmogna personer med kvarstående besvär kan en benbit avlägsnas kirurgiskt.2
Operation övervägs framför allt när besvären kvarstår efter att skelettet har vuxit färdigt och andra åtgärder inte har hjälpt.
Besvären kan förbättras snabbare om aktivitetsnivån begränsas.3 Låt barnet avbryta eller ändra en aktivitet om smärtan ökar. Knät behöver också få tid att vila och återhämta sig efter intensiv aktivitet.
Återgången till aktivitet behöver ske med hänsyn till hur knät känns. Barnet bör inte fortsätta träna trots knäsmärta under eller efter aktiviteten.5 Om besvären återkommer när barnet börjar idrotta igen behöver aktivitetsnivån begränsas på nytt.
Is kan läggas på det smärtande området två till fyra gånger om dagen och efter fysisk aktivitet.3 Lägg inte is direkt mot huden, utan använd exempelvis en tunn handduk runt kylpåsen.
Regelbunden stretchning före och efter träning kan hjälpa till att förebygga skador.3 Stretchning av musklerna på lårets baksida kan vara ett användbart komplement.2 Stretchning av benen kan också ingå i vanorna runt träningen. Kroppen behöver tid att vila och återhämta sig efter intensiv aktivitet.5
Ibland räcker det inte att bara ändra enstaka delar av träningen. Barnet kan behöva ta en paus från de flesta eller alla sporter i två månader eller längre.3 Under pausen kan barnet behöva avstå från aktiviteter som gör ont.
Kryckor kan användas för att avlasta det smärtande benet. Kryckor kan då användas när barnet går för att hålla vikten borta från det smärtande benet.3
Barn ska få vara delaktiga i sin vård.1 Barnets möjlighet att ha inflytande över vården beror på ålder och mognad.7
Du ska få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.1 Om informationen är svår att förstå kan du ställa frågor till vårdpersonalen.
Operation kan behövas i sällsynta fall, till exempel om besvären inte hjälper av annan behandling eller om barnet har svåra besvär.1 Hos skelettmogna personer med kvarstående symtom kan en benbit avlägsnas kirurgiskt.2 Vid en operation kan läkaren också ta bort en del av den svullna knölen.1
Ställ en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna ForumStäll en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna Forum