Prostatacancer innebär att det bildas en cancertumör i prostatan, en körtel som omger urinröret och är en del av det manliga könsorganet. Sjukdomen utvecklas ofta långsamt; vid liten risk att den blir allvarlig kan det ibland gå att vänta med behandling, som anpassas efter sjukdomens utbredning och din hälsa.
Prostatacancer innebär att det bildas en cancertumör i prostatan. Prostatan är en del av det manliga könsorganet. Den är en körtel som omger urinröret. Körteln bildar vätska som transporterar spermierna vid en utlösning. Sjukdomen brukar uppstå i de delar av prostatan som ligger längst från urinröret.1
När cancertumören börjar växa i dessa delar märks sjukdomen inte alltid. Det beror på att tumören först inte ligger nära urinröret. Prostatacancer kan därför finnas utan att du märker något. Att sjukdomen finns i prostatan betyder inte heller att den redan har spridit sig till andra delar av kroppen.
Prostatacancer utvecklas ofta långsamt. Det kan ta 10 till 15 år innan cancertumören sprider sig eller ger symtom. Hos en del kan sjukdomen utvecklas snabbare.1
Om cancern fortsätter att utvecklas kan den sprida sig till lymfkörtlar och skelett. Spridningen kan till exempel finnas i lymfkörtlarna, bäckenbenet eller den nedre delen av ryggraden. Sådana spridningar kallas metastaser, vilket är samma sak som dottertumörer.1
Om sjukdomen utvecklas mycket kan metastaser senare bildas i andra organ.1 Exempel på sådana organ är levern och lungorna. Hur prostatacancer utvecklas skiljer sig alltså mellan olika personer: hos en del går utvecklingen långsamt, medan sjukdomen hos andra kan utvecklas snabbare.
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige. Personer som är födda med manliga könsorgan kan få prostatacancer. Även den som har opererats för att få ett kvinnligt könsorgan kan få prostatacancer.1
Hälften av alla som får prostatacancer är över 70 år. Sjukdomen är mycket ovanlig före 50 års ålder.1 Prostatacancer kan alltså förekomma i olika åldrar, men den är vanligare hos äldre personer.
För de flesta går det inte att säga vad prostatacancer beror på.1 Prostatacancer uppstår när det sker förändringar i det genetiska materialet, DNA, i cellerna.2 Ofta går det inte att säga exakt vad som har orsakat de genetiska förändringarna.
Genetiska förändringar kan vara medfödda, vilket betyder att du föds med dem. Andra genetiska förändringar kan uppstå under livet och öka risken för prostatacancer.2 Sjukdomen kan därför vara ärftlig, men det gäller bara en del av dem som får prostatacancer.
Risken för prostatacancer ökar med stigande ålder.3 Sjukdomen är mycket ovanlig före 50 års ålder. Hög ålder är en säker riskfaktor för prostatacancer.
Familjehistoria med prostatacancer ökar risken.2 Risken är särskilt högre om en nära släkting, till exempel en förälder, ett syskon eller ett barn, har eller har haft prostatacancer. Ärftlighet för prostatacancer ökar särskilt risken för att insjukna i lägre ålder.
Prostatacancer ger ofta inga symtom i början.1 Lokaliserad prostatacancer ger sällan symtom. Lokalt mer utvecklad och spridd prostatacancer ger oftast symtom, men behöver inte göra det.3
När sjukdomen börjar märkas kan besvären komma från de nedre urinvägarna. De liknar besvär som kan uppstå vid godartad förstoring av prostatan.
Besvär från urinvägarna kan utvecklas snabbare vid prostatacancer än vid godartad förstoring av prostatan. Vid prostatacancer kan förändringen ske från månad till månad, snarare än från år till år.
Vid den första bedömningen frågar vårdpersonalen om besvär från urinvägarna och skelettet. Det kan till exempel handla om förändringar när du kissar eller om skelettsmärta. Uppgifter om andra sjukdomar kan också påverka hur utredningen planeras.3
Ärftlighet för prostatacancer ingår i sjukdomshistorien.3 Risken för prostatacancer är särskilt ökad om nära släktingar har haft sjukdomen eller om någon i familjen har diagnostiserats i yngre ålder.
Om läkaren har starka skäl att tro att du har prostatacancer kan utredningen organiseras enligt ett standardiserat vårdförlopp.1 Då organiseras utredningen så att det går så snabbt som möjligt att bli undersökt och få svar. De flesta får göra en magnetkameraundersökning av prostatan före besöket på en urologmottagning.
PSA mäts med ett blodprov. PSA är ett protein som bildas i prostatan, och ett förhöjt värde kan vara ett tecken på prostatacancer.1 Ett PSA-prov kan däremot inte ensamt visa att du har cancer.
Ett förhöjt PSA-värde kan bero på flera saker:
Ibland går det att vänta med behandling om risken är liten att sjukdomen blir allvarlig.1 Vilken behandling som passar beror bland annat på hur utbredd cancern är, hur snabbt den växer, din ålder, din hälsa i övrigt och din förväntade kvarvarande livstid.5 Vid icke metastaserad prostatacancer kan behandling med botande syfte vara aktuell om den förväntade kvarvarande livstiden är mer än 10–15 år.3 Prostatacancer utvecklas ofta långsamt, och det kan därför finnas tid att bestämma behandling tillsammans med läkaren.1
Aktiv monitorering innebär att sjukdomen följs med regelbundna kontroller. Kontrollerna kan bestå av:
Fysisk aktivitet kan hjälpa dig att må bättre, bli starkare och känna dig mindre trött. Rör på dig så mycket du orkar. Välj en fysisk aktivitet som du trivs med och känner att du klarar av. Du kan gärna träna både konditionen och musklerna. Promenader är ett bra sätt att träna konditionen. Stavgång kan dessutom träna överkroppens muskler och stärka skelettet.1
Det är vanligt att känna sig mycket trött. Vila när du behöver, men ta hellre flera korta pauser än att vila länge.1 Du kan få hjälp och råd om du behöver.
Försök att äta så att du mår bra. Det minskar också risken att du ökar i vikt om du får behandling mot testosteron. Om du får sådan behandling behöver du även få i dig extra av livsmedel som stärker skelettet.1 Det kan minska risken för benskörhet.
Om du får behandling med cytostatika kan maten smaka annorlunda.
Det är viktigt att du tränar bäckenbotten, där musklerna finns som hjälper dig att knipa. Bäckenbottenträning kan därför vara en del av egenvården vid besvär med urinläckage efter operation eller strålbehandling.1
Vid symtom eller om du vill lämna ett PSA-prov kan du kontakta en vårdcentral. Du kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Där kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.1
Om läkaren bedömer att prostatacancer behöver utredas kan utredningen organiseras enligt ett standardiserat vårdförlopp.1 Då organiseras utredningen så att det går så snabbt som möjligt att bli undersökt och få svar.
Vilka yrkesgrupper du träffar beror på vilken utredning och behandling du behöver. Utredning och behandling kan involvera flera specialister:5
Du kan få stöd av sjukhusets kurator. På många sjukhus finns också särskilda kontaktsjuksköterskor som kan ge stöd och hjälpa till med olika praktiska saker.1
Du ska få vara delaktig i din vård. Ställ frågor om det behövs och be om information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska eller till exempel har en hörselnedsättning.
Ger prostatacancer alltid symtom?
Nej, prostatacancer ger ofta inga symtom i början.6 Sjukdomen brukar uppstå i delar av prostatan som ligger längst från urinröret, och då märker du inte av sjukdomen.1 Besvär med att kissa kan också bero på en godartad prostataförstoring.
Betyder ett högt PSA-värde att jag har prostatacancer?
Nej, ett högt PSA-värde betyder inte säkert att du har prostatacancer. Förhöjda värden av PSA kan vara ett tecken på att det finns en cancertumör i prostatan. Men det kan också ha andra orsaker, till exempel en godartad prostataförstoring eller en infektion i prostatan.1
Vilket prov kan säkert bekräfta prostatacancer?
Ett vävnadsprov behövs om det finns förändringar i prostatan. Vävnadsproven gör att läkaren kan säga säkert om det är en cancertumör.1
Måste prostatacancer alltid behandlas direkt?
Nej, ibland går det att vänta med behandlingen. Du kan vänta med behandling om det är liten risk att sjukdomen blir allvarlig.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 4 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
En del personer med prostatacancer har en ärftligt ökad risk för cancer i prostatan. Två eller fler fall av prostatacancer i familjen kan vara tecken på en sådan risk. Det gäller till exempel om det är två bröder, eller en far tillsammans med en bror, farbror eller farfar, och någon av dem fick diagnosen före 75 års ålder.
En mutation i BRCA2 är kopplad till förhöjd risk för prostatacancer.3 BRCA2 är en gen som kan vara medfödd förändrad. Även vissa andra, sällsynta gener kan vara kopplade till ärftligt förhöjd risk.
Prostatacancer är vanligare hos personer med afrikansk bakgrund.4 Risken är högre hos personer med svart afrikansk eller afrikansk-karibisk bakgrund. Prostatacancer kan också upptäckas i yngre ålder och vara mer allvarlig i denna grupp.
Övervikt är en misstänkt riskfaktor för prostatacancer. Fysisk inaktivitet är också en misstänkt riskfaktor.3 Det finns alltså inte samma säkra kunskap om dessa faktorer som om hög ålder och familjär förekomst av prostatacancer.
Andra faktorer har också undersökts, men resultaten är blandade. Exempel på sådana möjliga riskfaktorer är rökning, inflammation i prostatan och sexuellt överförbara infektioner. Det går därför inte att säga att någon av dessa faktorer ensam orsakar prostatacancer.
Vid mer utvecklad prostatacancer kan symtom komma från skelettet eller från andra delar av kroppen. Skelettmetastaser kan ge smärta på flera olika ställen.
Trötthet kan förekomma vid prostatacancer.1 Aptitlöshet kan förekomma vid prostatacancer.3 Viktnedgång kan förekomma vid prostatacancer.1
Regionala lymfkörtelmetastaser kan ge svullna ben och svullna genitalia.3 Prostatacancer kan också ge smärta i bäckenbotten. Påverkan på perifera nerver kan ge nervsmärta i benen. Det kan också göra ont vid utlösning.2 Blod i sädesvätskan förekommer mer sällan vid prostatacancer. Ibland kan sjukdomen ge besvär från ändtarmen.3
Symtom från urinvägarna betyder inte alltid att det är prostatacancer. Besvär med att kissa kan bero på godartad förstoring av prostatan.1 Godartad förstoring av prostatan är vanligt hos personer över 60 år.
Många symtom vid prostatacancer kan också bero på andra vanliga prostatabesvär.1 Liknande besvär kan därför förekomma även när orsaken inte är cancer.
Vilka symtom du får påverkas av var sjukdomen finns och hur långt den har utvecklats. Prostatacancer som är begränsad till prostatan ger sällan symtom, medan lokalt mer utvecklad eller spridd sjukdom oftast ger symtom.3
PSA-värdet kan alltså vara förhöjt även när orsaken inte är cancer. Därför behövs ibland fler undersökningar för att bedöma vad provsvaret betyder.
PSA ska inte tas i samband med akut urinstämma, urinvägsinfektion eller prostatit, eftersom värdet då kan vara falskt förhöjt.3 Vid symtom som kan bero på en infektion i urinvägarna eller könsorganen bör PSA-prov inte tas, om det inte samtidigt finns en stark misstanke om cancer.
Läkaren kan undersöka prostatan genom att föra in ett finger i ändtarmen och trycka lite.1 På så sätt kan läkaren känna om prostatan är förändrad, till exempel om det finns en förhårdnad. Undersökningen kallas prostatapalpation.
Magnetkamera används när PSA-värdet är förhöjt för att hitta förändringar som behöver undersökas mer.1 Magnetkameran kan hjälpa läkaren att bedöma om ett vävnadsprov behövs och var förändringen finns.
Om det finns förändringar i prostatan behöver du lämna ett vävnadsprov. Vävnadsprovet tas med en nål och undersöks i mikroskop. Det kan säkert visa om det finns en cancertumör.1 Vävnadsprov kallas också biopsi.
Vävnadsprovet används också för att beräkna cancertumörens Gleasonsumma. Den hjälper till att bedöma hur allvarlig cancern är och hur snabbt den växer.
Datortomografi eller PET-kamera kan också behövas i utredningen.1 Vilka undersökningar du behöver beror bland annat på vad de tidigare undersökningarna visar.
Skelettskintigrafi kan användas för att undersöka om prostatacancer har spridit sig till skelettet. Vid undersökningen får du en spruta med en liten dos radioaktivt läkemedel, och en gammakamera visar om det finns skador i skelettet som kan bero på cancer.1
Gleasonsumman är ett mått på hur allvarlig cancern är och hur snabbt den växer.1 Den räknas fram från hur cancervävnaden ser ut i vävnadsprovet. Gleasonsumman går från 6 till 10.
Ibland anges resultatet också som gradgrupper. Gleasonsumma 3+3=6 motsvarar gradgrupp 1, medan Gleasonsumma 3+4=7 motsvarar gradgrupp 2. Gleasonsumma 4+3=7 motsvarar gradgrupp 3, Gleasonsumma 8 motsvarar gradgrupp 4 och Gleasonsumma 9 motsvarar gradgrupp 5.
Cancerns stadium beskriver hur utbredd tumören är. Stadieindelningen görs enligt TNM-systemet. T beskriver tumörens utbredning i eller nära prostatan, N beskriver regionala lymfkörtlar och M beskriver fjärrmetastaser.
En riskgrupp bestäms bland annat av tumörens utbredning, Gleasonsumma och PSA-nivå.3 Vid icke spridd sjukdom delas prostatacancer in i låg risk, mellanrisk, hög risk eller mycket hög risk.
Metastasutredningen anpassas efter cancerns utbredning, Gleasonsumma, PSA-nivå och andra faktorer som gäller dig.3 Vid hög risk kan utredningen omfatta skelettskintigrafi och ibland datortomografi av buken och bröstkorgen. PET/datortomografi med ett spårämne som söker sig till prostatacancer kan också användas för att hitta metastaser.
De flesta som får aktiv monitorering undersöks var sjätte månad. Om undersökningarna visar att cancertumören börjar utvecklas kan du få behandling med botande syfte.1
Exspektans innebär att sjukdomsutvecklingen följs utan de upprepade undersökningarna som ingår i aktiv monitorering. Hormonell behandling kan ges om sjukdomen tydligt försämras eller om du får symtom.1 Exspektans rekommenderas för personer som inte har symtom, har en begränsad sjukdom och har relativt kort förväntad kvarvarande livstid.3
Operation kan vara ett alternativ om du mår bra och cancern inte har spridit sig.1
Strålbehandling kan ges i stället för operation.1 Både operation och strålbehandling kan ge biverkningar som påverkar livskvaliteten, och därför kan det behövas flera samtal om vilken behandling som passar bäst. Vid prostatacancer som har spridit sig kan strålbehandling ibland också användas för att lindra symtom.3 Strålbehandling kan också kombineras med annan behandling. Yttre strålbehandling innebär att strålningen kommer från en apparat som riktas mot prostatan. Behandlingen ges vanligtvis vid upprepade tillfällen under en till sju veckor.1
Vid inre strålbehandling, som också kallas brachyterapi, ges behandlingen inifrån prostatan.1 De flesta behöver få inre strålbehandling vid två tillfällen. Om du får inre strålbehandling behöver du vanligtvis också yttre strålbehandling.
Testosteron behövs för att prostatacancer ska kunna växa.1 Det är ett hormon som främst tillverkas i testiklarna.
Läkemedel mot testosteron kan motverka hormonet eller hindra att det bildas i kroppen. Läkemedlen kan ges som tabletter eller sprutor. Hormonell behandling kan bromsa prostatacancer som har spridit sig, även när sjukdomen inte går att få bort.1
Hormonell behandling kan också vara en del av behandlingen med botande syfte, till exempel tillsammans med strålbehandling. Hormonell behandling kan ge minskad sexlust, svettningar och värmevallningar samt viktuppgång. Efter några års behandling utvecklar många benskörhet, och risken för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom ökar också.3 Vid metastaserad prostatacancer kan hormonell behandling kombineras med cytostatika för att bromsa sjukdomen.1
Cytostatika är läkemedel som ibland kallas cellgifter. Cytostatika ges som dropp i blodet vid upprepade tillfällen.1 Behandlingen brukar delas upp i kurer med uppehåll då och då, så att kroppen kan återhämta sig.
Det kallas återfall när cancersjukdomen kommer tillbaka. Vid återfall kan du behöva en annan behandling än den du fick tidigare. Om sjukdomen inte går att få bort kan behandling i stället ges för att bromsa den.1
Efter avslutad behandling kan du behöva komma på uppföljande besök i upp till tio år.1 Du blir då undersökt och får lämna blodprov för att se om cancern är på väg tillbaka. De första åren brukar besöken ske några gånger om året, och senare brukar det räcka med ett till två besök om året.
Behandlingen kan påverka sexlivet. Operation och andra behandlingar kan påverka förmågan att få stånd.1 Behandling mot testosteron kan göra att sexlusten minskar. Efter operation har du inte längre någon sädesvätska och kan inte få utlösning. Efter strålbehandling kan mängden sädesvätska minska eller försvinna helt efter en tid.
Urinläckage är en möjlig biverkan efter behandling.1 Du kan bli kissnödig oftare än tidigare efter operation eller strålbehandling. Strålbehandling kan också påverka ändtarmen och orsaka diarré eller läckage av avföring.
Biverkningar kan lindras med tiden, men för en del blir de bestående. Vid uppföljningen kan vården också fråga om besvär när du kissar, skelettsmärta och biverkningar av behandlingen. PSA-prov och andra blodprov kan ingå i kontrollerna.3 Det finns hjälp att få vid besvär efter behandlingen.
Sexlivet kan påverkas på olika sätt. Det kan bli svårare att få stånd, oavsett behandling. Om du har en partner kan det kännas bättre att prata om svårigheterna. Samtal kan göra det lättare att hantera att sex fungerar annorlunda än tidigare. Det finns också olika läkemedel, hjälpmedel och andra behandlingar för att förbättra förmågan att få stånd.1
Sexlusten kan påverkas av många orsaker, till exempel trötthet, smärta eller oro över situationen. Behandling mot testosteron kan också göra att lusten minskar.1 Du kan läsa mer om vad du kan göra själv och vilken hjälp som finns på sidan om cancer och sexualitet.
På många sjukhus finns särskilda kontaktsjuksköterskor som kan ge stöd och hjälpa till med olika praktiska saker. Du kan även prata med sjukhusets kurator. Det kan gå att ordna så att du får träffa någon som har fått samma behandling som du ska få.1 Fråga läkaren eller kontaktsjuksköterskan om de kan hjälpa till. Du kan också kontakta Cancerrådgivningen, Cancerfonden eller en patientförening för råd och stöd vid cancer.
Vid en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom kan du få en ny medicinsk bedömning av en annan läkare. Det kan hjälpa dig om du är osäker på vilken vård eller behandling som är bäst för dig.1
Kan prostatacancer behandlas med operation?
Ja, du kan bli opererad för att bli av med sjukdomen om du mår bra och cancern inte har spridit sig.1
Ställ en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna ForumStäll en fråga eller dela en erfarenhet med andra på Vården Forum.
Öppna Forum