Parodontit är en bakteriell inflammation i tandens fäste – tandköttet, rothinnan och käkbenet – som utan behandling långsamt bryter ner fästet så att tänderna blir lösa. På svenska kallas sjukdomen ofta tandlossning. Den upptäcks oftast vid en undersökning hos tandläkare eller tandhygienist, och behandlingen tar bort bakteriebeläggningar och tandsten så att inflammationen läker och mer fäste inte går förlorat.
Parodontit är en infektion och inflammation i vävnaderna som håller tänderna på plats, inklusive tandens fäste i käken. Sjukdomen kallas också tandlossning. Den påverkar alltså inte bara tandköttet, utan även vävnaderna och benet som ger tanden stöd. Parodontit kan förstöra tandens stödjevävnader och käkben, vilket kan göra tänderna lösa och leda till tandförlust.1
Förloppet brukar gå långsamt. I början kan det finnas en inflammation i tandköttet utan att tandens djupare stöd är skadat. Om sjukdomen fortsätter kan stödet runt tänderna brytas ner. Med tiden kan en tand därför bli lös och lossna eller behöva tas bort.
Bakterier i beläggningar på tänderna kan orsaka inflammation i tandköttet. En inflammation i tandköttet kallas också gingivit.1 Bakteriebeläggningar kan samlas runt tänderna när de inte tas bort, och beläggningarna kan med tiden hårdna till tandsten.
I det första skedet sitter inflammationen framför allt i tandköttet. Om inflammationen sprider sig till rothinnan och käkbenet blir tandköttsfickan djupare och mer av tandens fäste förstörs.1 Då kan bakteriebeläggningar samlas längre ner runt tanden, där tandköttet inte längre sluter tätt mot tandens yta. Det förlorade tandfästet kan oftast inte byggas upp igen, och sjukdomen kan därför påverka tandens stabilitet.
Det här är en utveckling som vanligtvis tar lång tid, oftast mellan 10 och 20 år, innan förloppet kan leda till att en tand lossnar och faller ut eller måste tas bort.1 Sjukdomens utveckling ser dock inte likadan ut för alla.
Parodontit är mycket utbrett och förekommer i någon grad hos fyra till fem av tio personer. Det betyder att många kan ha sjukdomen i någon grad, även om graden av påverkan på tandens stöd kan vara olika. Parodontit är den vanligaste orsaken till tandförlust efter 40 års ålder.2
Namnet parodontit används för den djupare inflammation som påverkar tandens stödjevävnader. Gingivit betyder däremot tandköttsinflammation och beskriver inflammation i tandköttet. Skillnaden handlar därför om vilka vävnader som är inflammerade och om tandens stöd har börjat brytas ner.
Den vanligaste grunden till parodontit är bakteriebeläggningar på tänderna. Om bakteriebeläggningar inte tas bort varje dag kan de hårdna och bilda tandsten. Tandsten kan bara tas bort genom professionell rengöring hos tandläkare eller tandhygienist.3
Bakterier i bakteriebeläggningar och tandsten kan utlösa en inflammation som skadar tandköttet och vävnaderna som stöder tänderna.3 När beläggningar blir kvar kan bakterierna finnas under tandköttskanten, där tandborste och tandtråd inte når. När bakterierna finns kvar under tandköttskanten kan de bidra till att tandköttsfickor fördjupas och att tandens stödjevävnader bryts ner.4 Det är därför bakteriebeläggningar och tandsten kan vara en del av orsaken även när du inte själv märker några besvär.
Flera förhållanden kan öka risken för parodontit eller tandköttssjukdom:
Parodontit kan ge förändringar i tandköttet, men besvären kan vara olika från person till person. Det är inte säkert att du får alla tecken samtidigt. Vanliga tecken är:
Blödning och ömhet från tandköttet när du borstar tänderna kan komma innan tänderna blir lösa. Rökning kan göra att du inte märker någon blödning, eftersom blodkärlen dras ihop av rökning.1 Därför utesluter frånvaro av blödning inte att det finns en inflammation kring tänderna.
Ibland märks parodontit först vid en vanlig undersökning hos tandläkare eller tandhygienist.
Vid en undersökning mäter tandläkaren eller tandhygienisten mellanrummen mellan tänderna och tandköttet för att se hur djupa de är och om de blöder. Mellanrummen kallas för tandköttsfickor. Tandläkaren undersöker också tandköttet efter tecken på inflammation, blödning och att tandköttet har dragit sig tillbaka från tänderna.3 Tandköttet kan vara ömt när fickorna undersöks med mätinstrumentet.4 Undersökningen av tänderna kan visa om de är lösa eller har flyttat sig i munnen.3
Målet med behandlingen är att kontrollera infektionen.3 Tandläkaren eller tandhygienisten tar bort bakteriebeläggningar från tänderna och tandsten från tänderna och tandköttsfickorna.1 Det är särskilt viktigt att rengöra de djupa tandköttsfickor där du inte själv kommer åt.
Djuprengöringen görs under tandköttskanten med särskilda handinstrument eller instrument som använder ultraljud. Behandlingen kan även beskrivas som depuration eller djuprengöring av tandens rotyta. Lokalbedövning används ofta så att behandlingen inte ska göra ont.1
Flera besök kan behövas för att göra rent alla tänder. Hur många besök som behövs beror bland annat på hur omfattande behandlingsbehovet är. Under besöken rengör tandläkaren eller tandhygienisten tandköttsfickorna från bakteriebeläggningar och tandsten. Behandlingen blir enklare att genomföra om parodontit upptäcks tidigt. Du kan få behandling även om sjukdomen har pågått längre tid, men då kan specialistvård behövas.1 Antalet behandlingar och deras omfattning anpassas efter hur utbredd sjukdomen är.3
Noggrann tandborstning hjälper dig att hålla tänderna rena och minska mängden bakteriebeläggningar.
Rengör mellan tänderna regelbundet för att ta bort bakteriebeläggningar.3 Du kan använda tandtråd eller ett hjälpmedel för mellanrummen, eftersom bakterier annars kan samlas där.
Om tandköttet blöder när du rengör det behöver du ändå fortsätta att borsta försiktigt två gånger om dagen. Rengöring med tandborste och mellanrumsrengöring behövs även efter en professionell rengöring.
Tandhygienisten kan visa vilken teknik och vilka hjälpmedel som passar för att hålla dina tänder rena. Du kan få öva på att rengöra med de hjälpmedel som du behöver. Vid besöket kan dina tänder färgas med en speciell färg som visar var du har bakteriebeläggningar. Sedan får du öva på att rengöra med de hjälpmedel som just du behöver.8
Daglig noggrann munhygien behövs även efter professionell rengöring.
Du kan börja med ett besök hos tandläkare eller tandhygienist. Där undersöks tandköttet och tandköttsfickorna mäts.
Tandläkaren eller tandhygienisten kan också rengöra områden som är svåra att komma åt själv. Vid behandling av tandlossning tar tandläkaren eller tandhygienisten bort beläggningar med bakterier på tänderna. Framför allt behöver tandsten och bakteriebeläggningar i djupa tandköttsfickor tas bort.1 Rengöringen görs med speciella instrument eller ultraljud.9
Om besvären är svårare eller om du har särskilda behov kan du få hjälp inom specialisttandvården. Vid komplicerade eller särskilda behov kan du bli remitterad vidare till specialisttandvården.9 Specialister på tandlossning kallas parodontologer.1
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning dygnet runt.1 Där kan du få råd om symtom och hjälp att hitta vård.
Tandköttsinflammation innebär att tandköttet är inflammerat, men att tandens övriga stödjevävnader inte är inflammerade. Vid parodontit bryts tandens stödvävnad ner, tandköttsfickorna blir djupa och benet runt tanden kan gå förlorat.2
Det är alltså skillnaden mellan en inflammation som bara finns i tandköttet och en sjukdom som påverkar vävnaderna och benet som håller tanden på plats. Tandköttsinflammation kan utvecklas till parodontit om den inte behandlas. Inflammationen i tandköttet kan läka när bakteriebeläggningarna tas bort.1
Parodontit kan inte botas helt, men den kan kontrolleras med behandling.5 Behandlingen går bland annat ut på att minska inflammationen och ta bort bakteriebeläggningar och tandsten från tänderna och tandköttsfickorna.
Tandfäste som redan har gått förlorat kommer oftast inte tillbaka. Benförlusten kan däremot bli mycket långsam eller stanna av efter behandling.5 Regelbunden uppföljning är därför en del av att hålla sjukdomen under kontroll. Behandlingen kan göra att mer av tandfästet inte förstörs, även om det tandfäste som redan gått förlorat oftast inte kan återskapas.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 7 källor · Senast granskad: 5 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Rökning kan också göra det svårare att upptäcka inflammation i tandköttet, eftersom tandköttet inte alltid blöder trots inflammation. Rökning kan dessutom göra att sjukdomen utvecklas snabbare och att läkningen fungerar sämre. Rökning eller användning av andra tobaksprodukter är den mest betydande riskfaktorn för tandköttssjukdom. Äldre ålder och hormonförändringar är också förknippade med tandköttssjukdom.3 Vissa läkemedel, till exempel läkemedel som orsakar muntorrhet, kan öka risken för tandköttssjukdom.5
Genetiska faktorer kan öka risken för parodontit.3 En familjehistoria av tandköttssjukdom ökar sannolikheten att utveckla parodontit.6 Det betyder att vissa personer kan ha lättare än andra att få sjukdomen. Risken påverkas alltså både av ärftliga faktorer och av sådant som bakteriebeläggningar, rökning, diabetes och andra sjukdomar.3 En familjehistoria betyder inte att du säkert får parodontit, men den kan göra att du har lättare att utveckla sjukdomen.6
Oregelbundna tandvårdsbesök och bristande munhygien ökar risken för tandköttssjukdom.6 Regelbundna besök gör det möjligt att upptäcka bakteriebeläggningar, tandsten och tecken på inflammation vid en undersökning.
När tandens stöd har påverkats kan du märka förändringar i själva tänderna och när du tuggar. Tänderna kan bli lösa eller känsliga. Det kan också göra ont att tugga.3
Parodontit ger ofta inga tydliga smärtor. Du kan därför ha sjukdomen utan att märka den, även om det finns inflammation kring tänderna.1 Att du inte har ont betyder alltså inte säkert att tandköttet och tandens stöd är friska.
Kontakta en tandvårdsmottagning om tandköttet blöder när du borstar tänderna. Kontakta en tandvårdsmottagning om en eller flera tänder känns lösa. Ring 1177 om du behöver sjukvårdsrådgivning eller hjälp att bedöma symtom.1
Undersökningen kan också visa tecken på inflammation i tandköttet. Tandläkaren undersöker tandköttet och använder ett litet mätinstrument för att mäta utrymmena runt tänderna. Djupare fickor kan vara ett tecken på parodontit.
Röntgenbilder används för att bedöma tandens fäste och käkbenet. Röntgenbilder av tänderna och munnen kan visa om ben har förlorats till följd av tandköttssjukdom. Röntgenbilder kan också visa tandsten under tandköttet.4 I vissa fall behövs mer omfattande röntgenbilder, och då kan du få en remiss till en särskild röntgenavdelning.8
Tandläkaren kontrollerar även tänderna. Vid mer utvecklad tandköttssjukdom kan benet som stöder tänderna vara förstört, vilket kan göra att tänderna blir lösa eller flyttar sig i munnen. Ibland behöver nya röntgenbilder tas vid ett besök hos specialisttandvården.
Som en del av bedömningen får du frågor om dina besvär och din hälsa. Uppgifter om rökning och andra hälsoproblem kan påverka hur tandköttssjukdom bedöms.
Tobaksbruk och diabetes är exempel på sådant som kan bidra till tandköttssjukdom. Även ärftlighet, högre ålder och vissa andra sjukdomar kan ha betydelse för risken.
Efter en tids läkning görs en utvärdering av behandlingen. Tandläkaren mäter då djupet på tandköttsfickorna igen för att se hur de har läkt.8
Med behandling läker inflammationen oftast och tandköttet runt tanden blir friskt. Den del av tandfästet som redan har förstörts kan oftast inte återskapas, men behandlingen kan hindra att mer av tandfästet förstörs.1
När tandköttet läker kan tandrötterna bli synliga. Tänderna kan då se längre ut än tidigare och du kan få ilningar under den första tiden.1 Tänderna kan också bli mer känsliga när tandköttet har dragit sig tillbaka. Efter behandlingen kan blödning och ömhet i tandköttet minska inom tre till fyra veckor.4 Att tandköttet läker betyder inte att det tandfäste som redan har gått förlorat kommer tillbaka.1
Kirurgi kan behövas om tandköttsfickorna inte läker efter grundbehandlingen.8 Vid en operation kan tandläkaren komma åt och ta bort bakteriebeläggningar och tandsten i djupa tandköttsfickor.1
Ibland går det att med en operation också återskapa delar av det tandfäste som har gått förlorat, även om förlorat tandfäste oftast inte kommer tillbaka.1 Operationen görs med lokalbedövning.
Vid allvarlig parodontit kan du behöva en remiss, det vill säga att tandläkaren skickar dig vidare till en specialist på tandlossning, en parodontolog.1 Avancerad parodontit kan kräva kirurgisk behandling.3
Ibland går det inte att rädda alla tänder, och då behöver en tand tas bort. En förlorad tand kan ersättas med en tandbrygga, ett implantat eller en tandprotes.1
Vilken ersättning som kan passa beror på din situation och bedöms av tandvården. Tandbryggor, implantat och tandprotes är exempel på ersättningar som kan användas när en tand har förlorats.
Efter behandlingen är det viktigt med återkommande stödbehandling två till fyra gånger per år.1 Besöken behövs för att följa tandköttets hälsa och upptäcka om nya infektioner har uppstått.
Vid stödbehandlingen undersöker tandhygienisten om tandköttet är friskt och om det finns nya infektioner. Tandhygienisten tar bort bakteriebeläggningar och tandsten när det behövs.1
Återkommande behandling hjälper tandvården att följa tandköttsfickorna efter den första behandlingen. Du behöver därför fortsätta med de uppföljande besök som tandvården planerar för dig.
Fortsatt noggrann tandborstning och rengöring mellan tänderna behövs under hela livet för att minska risken att sjukdomen kommer tillbaka.4 Parodontit kan komma tillbaka om munhygienen inte är tillräckligt bra.
Det kan vara svårt att själv komma åt bakteriebeläggningar i de djupaste tandköttsfickorna.1 Därför ersätter egenvården inte den professionella behandling och uppföljning som tandläkare eller tandhygienist ger.
Att sluta med tobak kan förbättra resultatet av behandlingen.
Regelbundna besök hos tandläkare eller tandhygienist behövs för undersökning och professionell rengöring. Vid uppföljningen kan tandhygienisten kontrollera om tandköttet är friskt eller om det finns nya infektioner, och ta bort bakteriebeläggningar och tandsten om det behövs.1
Fortsätt därför med den dagliga rengöringen och delta i de uppföljningar som planeras för dig.
Du kan själv välja var du vill få tandvård. Du kan söka tandvård på vilken tandvårdsmottagning du vill i hela landet. Priserna kan skilja sig mellan mottagningar, så fråga om kostnaden innan du bokar eller påbörjar en undersökning eller behandling. Du har rätt att få veta priset i förväg.1
Parodontit brukar komma tillbaka om munhygienen inte är tillräckligt bra och regelbundna kontroller uteblir. Sjukdomen kan återkomma även efter att en behandling har minskat inflammationen.
Efter behandlingen behövs återkommande stödbehandling, oftast två till fyra gånger per år. Vid sådana besök kan tandhygienisten undersöka tandköttet och ta bort bakteriebeläggningar och tandsten vid behov. Efter behandlingen kan regelbundna kontroller hjälpa till att hålla tandköttet friskt och upptäcka nya infektioner.1
Parodontit smittar inte.2 Sjukdomen uppstår i stället när bakteriebeläggningar orsakar inflammation och skadar vävnaderna som stöder tänderna.3
Bakteriebeläggningar som inte tas bort kan hårdna och bilda tandsten. Bakterierna i bakteriebeläggningar och tandsten kan då utlösa inflammation som skadar tandköttet och vävnaderna runt tänderna.3 Parodontit och tandköttsinflammation smittar inte.2