OCD – tvångssyndrom – symtom, orsaker och behandling

Symtom vid ocd

Tvångstankar och känslor

De kan ge ångest, äckel eller ett starkt obehag. Tankarna kan kännas meningslösa, obehagliga eller skrämmande, och ibland kan det vara svårt att styra dem.¹

• att skada dig själv eller någon annan
• att något hemskt ska hända eller att du själv ska vara orsaken till det
• smuts, bakterier, smitta eller sjukdom¹
• sex eller sexuell läggning som du inte vill ha
• att spara eller samla saker eftersom du tror att de kan bli viktiga senare.¹

Skrämmande våldsamma eller sexuella tvångstankar är bara tankar och betyder inte att du kommer att agera på dem.⁷ Sådana tankar kan kännas motbjudande eller skrämmande, men de säger inte att du egentligen vill göra det som tanken handlar om. Det är vanligt att just innehållet i tvångstankar väcker skuld, skam eller äckel.³

Tankarna kan fastna och gå runt i huvudet.² En tanke kan avbryta andra tankar och återkomma om och om igen. Ibland kommer perioder med tvångstankar och tvångshandlingar, följda av perioder då du inte har sådana besvär.¹ Du kan också ha tvångstankar utan att andra märker vad som händer inom dig.

Tvångshandlingar och ritualer

Tvångshandlingar är upprepade beteenden eller mentala handlingar som du känner att du måste göra för att tillfälligt lindra obehaget från tvångstankarna.⁶ Det kan kännas som att något hemskt annars kan hända, eller som att du måste göra handlingen på ett särskilt sätt för att kunna känna dig lugn. Lättnaden brukar vara tillfällig, och obehaget kan sedan komma tillbaka.

Vanliga tvångshandlingar är till exempel:⁷

• att tvätta eller rengöra
• att kontrollera dörrar, spisen eller annat flera gånger
• att räkna saker på ett särskilt sätt
• att ordna eller sortera saker i en viss ordning
• att samla eller spara saker
• att be andra om försäkringar eller upprepade lugnande besked
• att upprepa ord, ramsor eller böner i huvudet
• att tänka intensivt på något för att försöka få bort tvångstankarna.¹

Tvångshandlingar behöver inte vara synliga för andra.⁷ En mental handling kan ske tyst i huvudet, till exempel att räkna eller upprepa ett visst ord.

Tvångshandlingar kan till exempel innebära att du tvättar händerna eller duschar länge och ofta av oro för smuts eller bakterier.¹ Du kan också kontrollera samma sak flera gånger trots att du redan har gjort det. Andra handlingar kan vara att sortera saker tills de känns helt rätt, eller att upprepa ett beteende flera gånger.

Tvångshandlingar kan börja som ett försök att minska ångesten eller hindra något oönskat från att hända. Efteråt kan det kännas bättre en kort stund, men behovet av att göra om handlingen kan komma tillbaka.

Hur symtomen påverkar vardagen

Tvångshandlingar kan med tiden bli svåra att sluta med och ta allt längre tid att utföra.¹ Det kan göra att du inte hinner med sådant du vill eller behöver göra. Även tvångstankar utan tydliga handlingar kan ta mycket plats och störa andra tankar och aktiviteter.

Tvångssyndrom kan hindra dig från att arbeta, gå i skolan eller träffa vänner.¹ Du kan behöva avstå från vardagliga aktiviteter, komma sent eller ha svårt att vara närvarande i samtal och umgänge. Besvären kan också påverka relationer, eftersom närstående ibland får många frågor eller ombeds följa regler som hör ihop med tvånget.²

Tvångstankar och tvångshandlingar brukar öka ju mer du oroar dig och försöker undvika dem.¹

Det är viktigt att ta besvär som påverkar vardagen på allvar. Skam eller rädsla för att bli missförstådd kan göra det svårt att berätta om tankarna, särskilt när de handlar om våld, sex eller att något hemskt ska hända. Innehållet i tankarna kan vara skrämmande, men våldsamma eller sexuella tvångstankar betyder inte att du kommer att göra det du tänker.

När det är bråttom

Om du har tvångstankar och mår så dåligt att du inte orkar mer ska du genast kontakta en psykiatrisk akutmottagning eller en akutmottagning.¹ Be gärna någon du litar på att vara med dig och hjälpa dig att få kontakt med vården.

Om en närstående har tankar eller planer på att ta sitt liv ska vården kontaktas. Om läget är akut ska du ringa 112.¹

Diagnos vid ocd

Samtal och bedömning

En utredning börjar vanligtvis med ett samtal om dina besvär. Du får prata med en läkare, psykoterapeut eller psykolog om hur tvångstankar och tvångshandlingar visar sig för dig.¹ Samtalet hjälper vårdpersonalen att förstå vad du upplever och hur besvären påverkar din vardag.

Det kan kännas svårt eller skamligt att berätta om sådant som händer i tankarna eller om handlingar som du försöker dölja. Därför kan vårdpersonalen behöva ställa direkta frågor om tvångstankar och tvångshandlingar. Personer med tvångssyndrom berättar inte alltid spontant om sina symtom och kan ibland tona ner eller dölja dem.²

Frågorna kan till exempel handla om du tvättar eller kontrollerar dig mycket, om du måste göra saker om och om igen eller om en tanke fortsätter att störa dig. Du behöver inte själv veta om det du berättar passar in på tvångssyndrom. Berätta så konkret du kan om vad som händer, hur ofta det händer och vad det leder till i vardagen.

Närstående kan, om det passar och du samtycker, bidra med en mer nyanserad bild av hur vardagen ser ut.² Det kan vara värdefullt eftersom besvären inte alltid märks eller berättas om fullt ut av den som har dem. Du kan också själv beskriva hur mycket stöd eller medverkan du behöver från andra på grund av besvären.

Frågeformulär och fysisk undersökning

Frågeformulär används ofta tillsammans med samtalet för att bedöma om du har tvångssyndrom eller en annan psykiatrisk diagnos, till exempel depression eller andra ångestsjukdomar.¹ Ett frågeformulär ger inte ensamt ett säkert svar, utan är ett stöd i vårdpersonalens bedömning.

BOCS är ett frågeformulär som kan användas som självskattning eller i en intervju för att kartlägga symtom vid tvångssyndrom.² Du kan få beskriva dina besvär med egna ord även om ett formulär används. Det är viktigt att svaren speglar hur du faktiskt har det, inte hur du tycker att du borde ha det.

Läkaren kan också undersöka om en fysisk sjukdom orsakar besvären. Det görs genom samtal och en kroppsundersökning, och ibland får du lämna blodprov.¹ Den delen av utredningen kan hjälpa vården att bedöma om besvären har någon annan förklaring än en psykiatrisk diagnos.

Vad vägs in?

I bedömningen vägs bland annat följande in:²

• hur mycket tid tvångstankarna eller tvångshandlingarna tar
• hur påfrestande besvären är
• hur besvären påverkar vardagen och din förmåga att fungera
• om du kan kontrollera tankarna eller beteendena

Diagnosen kan övervägas när tankarna eller beteendena inte går att kontrollera, även om du själv vet att de är överdrivna.⁵ Att förstå att ett tvång är överdrivet utesluter alltså inte tvångssyndrom.

Besvär som tar minst en timme per dag, är mycket påfrestande eller försämrar din förmåga att fungera kan ingå i bedömningen av diagnos.² Det är vårdpersonalen som gör helhetsbedömningen. Därför går det inte att fastställa diagnos enbart utifrån ett enskilt symtom eller ett frågeformulär.

Om du söker vård får du möjlighet att berätta även om sådant som känns svårt att säga högt. Du kan skriva ner exempel före besöket eller be en närstående följa med, om det känns hjälpsamt.

Behandling vid ocd

Överblick över behandlingen

Behandling vid tvångssyndrom kan innehålla flera delar. Du kan få information om tvångssyndrom, kognitiv beteendeterapi (KBT), läkemedel och råd kring levnadsvanor.¹ Informationen kan hjälpa dig och dina närstående att förstå hur tvångstankar och tvångshandlingar hänger ihop. Det kan också göra det lättare att förstå vad behandlingen går ut på och hur närstående kan ge stöd.

Vilken behandling som rekommenderas beror bland annat på hur mycket tvångssyndrom påverkar ditt liv.⁸ Vårdpersonalen bedömer också vilken behandling som passar dina behov och önskemål.¹ Behandlingen kan därför se olika ut för olika personer.

Vid mildare tvångssyndrom rekommenderas ofta en kortare terapikurs.⁸ Vid svårare tvångssyndrom kan en längre behandling med både terapi och läkemedel behövas.

Råd kring levnadsvanor kan ibland ingå i behandlingen. Det kan handla om stöd för regelbundna vanor, till exempel kring mat, rörelse, sömn och vila. Sådana råd ersätter inte KBT eller läkemedel när du behöver dessa behandlingar.

KBT med exponering

KBT är en psykoterapi som handlar om att förändra tankar, känslor och beteenden som hänger ihop med tvångssyndrom. Vid tvångssyndrom används särskilt KBT med exponering och responsprevention.

KBT med exponering innebär att du stegvis övar på situationer, tankar eller känslor som väcker obehag, samtidigt som du låter bli att utföra tvångshandlingar.¹ Terapeuten hjälper dig att dela upp problemen i olika delar, till exempel tankar, kroppsliga känslor och handlingar.⁸ På så sätt kan ni tillsammans planera vad du ska öva på.

Exponeringen börjar med situationer som ger minst ångest och går sedan vidare till svårare situationer.⁸ Det kan till exempel handla om att röra vid något som känns smutsigt utan att tvätta händerna direkt efteråt, om tvättandet är en tvångshandling för dig. Du får då hjälp att hantera den ångest som uppstår utan att göra det som tvångssyndromet kräver.

En annan del av behandlingen är att öva på tvångstankar utan att försöka neutralisera dem genom tvångshandlingar eller mentala ritualer. Det innebär inte att du ska göra övningar på egen hand utan planering eller stöd. Terapeuten anpassar övningarna efter dina besvär och följer hur behandlingen fungerar.⁴

Målet är att tvångstankar och tvångshandlingar ska styra mindre över ditt liv. När du övar på att möta det som känns obehagligt kan ångesten med tiden förbättras eller försvinna.⁸ Behandlingen kan också hjälpa dig att själv bestämma mer över vad du gör i vardagen.

Hemuppgifter mellan besöken är vanliga vid KBT för tvångssyndrom.¹ Uppgifterna består av övningar som hör ihop med behandlingen. Vid mildare tvångssyndrom kan en kortare behandling ibland räcka, medan svårare besvär kan kräva en längre terapikurs.

Närstående kan ha en viktig roll i terapin.¹ De kan ibland hjälpa till med planeringen eller stötta dig i att avstå från tvångshandlingar. Om en närstående själv har börjat delta i tvångshandlingar, undvikande eller att ge upprepade försäkringar kan behandlingsplanen hjälpa personen att minska sin medverkan på ett varsamt sätt.

För barn och tonåringar behöver KBT anpassas efter ålder och utveckling.⁴ Behandlingen kan då innebära att familjen eller andra närstående deltar. Även vuxna kan, om det passar och alla berörda samtycker, ha en närstående med som stöd i behandlingen.

Läkemedel

SSRI är den vanligaste typen av läkemedel som används mot tvångssyndrom. SSRI är en grupp antidepressiva läkemedel.⁸ Läkemedelsbehandling beslutas av läkare och behöver följas upp av vården.

Det kan ta upp till tolv veckor innan SSRI ger märkbar effekt vid tvångssyndrom.⁸ Under de första veckorna kan du ibland må sämre innan behandlingen börjar hjälpa. Det är därför viktigt att vården följer upp hur du mår, särskilt i början av behandlingen. Vården bör också följa upp hur du mår när dosen ändras.⁴

SSRI kan i början ge ökad oro, agitation eller självmordstankar.⁹ Om du får nya eller tydligt förvärrade självmordstankar, självskadeimpulser, oro eller agitation ska du söka hjälp snabbt.⁴ Vid akut fara för livet ska 112 ringas.¹

Uppföljningen kan behöva vara tätare för yngre personer, personer med depression eller personer som redan har en ökad risk för självmord.⁹ Vården kan också komma överens med dig om att en närstående ska bidra till att uppmärksamma förändringar under den första tiden.

SSRI ska inte avslutas utan att du först pratar med läkare, eftersom ett plötsligt stopp kan ge obehagliga utsättningssymtom. Dosen behöver vanligtvis minskas gradvis när behandlingen ska avslutas.⁸

Om ett SSRI inte har fungerat efter en tillräckligt lång behandling, eller om du har tålt det dåligt, kan läkaren överväga ett annat SSRI eller klomipramin. Klomipramin kan övervägas efter att minst ett SSRI inte har fungerat eller tåldes dåligt.⁴ Även klomipramin är ett antidepressivt läkemedel som ska ordineras och följas upp av vården.¹⁰

Läkemedel kan ibland kombineras med KBT. Vilket läkemedel som används, hur länge behandlingen ska fortsätta och om behandlingen ska ändras är beslut som tas tillsammans med vården. Berätta för läkaren om andra läkemedel du använder eller om du får besvärliga biverkningar.

För barn och tonåringar ska SSRI ordineras av psykiater med särskild kunskap om barn och unga. Behandlingen ska följas noggrant, särskilt i början. Vid behandling av barn och tonåringar används SSRI tillsammans med KBT när det är möjligt.⁴

När behandlingen inte räcker

Ibland minskar besvären inte tillräckligt av en behandling. Då behöver vården följa upp både tvångstankarna, tvångshandlingarna och hur vardagen fungerar. En otillräcklig effekt betyder inte att det saknas fler behandlingsmöjligheter.

Innan behandlingen ändras kan vården gå igenom vilken behandling du har fått, hur länge den pågått, hur du har kunnat delta och vilka biverkningar du har haft.

Om kombinationen inte ger tillräcklig effekt kan vården överväga ytterligare behandling. Det kan till exempel vara ett annat SSRI, klomipramin eller mer KBT med exponering och responsprevention. Sådana förändringar ska beslutas av vården och anpassas till din situation.

När besvären inte svarar på behandling kan en bedömning av ett tvärprofessionellt team behövas. Ett sådant team består av flera yrkesgrupper med kunskap om tvångssyndrom och kan hjälpa till att planera fortsatt behandling. Personer med svår, långvarig och behandlingsresistent OCD bör ha fortsatt tillgång till specialiserad behandling av ett tvärprofessionellt team.⁹

Inläggning kan också bli aktuell när tvångshandlingar och undvikande är så omfattande att du inte kan klara vanliga aktiviteter i vardagen. Ring 112 om det är akut. Kontakta genast en psykiatrisk akutmottagning eller en akutmottagning om du har tvångstankar och mår så dåligt att du inte orkar mer.¹

Även vid långvariga besvär kan behandlingen behöva fortsätta under längre tid. Vården kan då samordna insatserna och följa upp om nya eller förändrade besvär uppstår.

Egenvård vid ocd

Vanor som kan stödja måendet

När du har tvångssyndrom kan regelbundna vanor vara en del av att ta hand om dig själv. Du kan planera in återhämtning, särskilt under perioder när tvångstankar eller tvångshandlingar tar mycket energi.

• Regelbunden sömn och vila är en del av råd för att må bra vid tvångssyndrom.¹
• Fysisk aktivitet kan vara bra om du känner ångest eller oro.¹
• Att röra på sig kan hjälpa dig att stå emot tvångshandlingar.¹
• Fysisk aktivitet kan också hjälpa mot nedstämdhet.¹

Välj gärna en nivå av rörelse som känns möjlig för dig. Det viktiga är att hitta något som fungerar i din vardag. Om besvären gör det svårt att sköta vardagen eller att få till fungerande rutiner behöver du söka professionellt stöd; egenvård ersätter inte en bedömning eller behandling.¹

Prata med andra

Det kan vara svårt att berätta om tvångstankar eller tvångshandlingar. Ändå kan det kännas lättare efter att du har berättat för någon hur du mår.¹ Välj om möjligt en person som du känner dig trygg med och berätta så mycket som känns möjligt just då.

• Prata med en närstående som du litar på.¹
• Prata med någon som arbetar i vården.¹
• Sök stöd hos en anonym stödlinje.
• Kontakta svenska OCD-förbundet eller en annan förening där du kan möta personer i samma situation.

Stödlinjer och föreningar kan ge stöd till personer med tvångssyndrom. På OCD-förbundets webbplats finns manualer för självhjälp om tvångssyndrom.¹ Sådant material kan ge information och stöd, men använd det gärna tillsammans med professionell hjälp när besvären påverkar ditt liv.

Närstående och egen delaktighet

Närstående kan vara ett viktigt stöd, men det är bra att undvika att förstärka tvångshandlingarna. En närstående bör inte bekräfta tvångshandlingar, till exempel genom att berömma dig efter att du har utfört en sådan handling, eftersom det kan göra det svårare att avstå från handlingarna.¹

Du behöver inte berätta allt på en gång. Att börja med att säga att du har det svårt kan vara ett första steg. Om du är närstående kan du lyssna utan att bekräfta tvångshandlingar och samtidigt uppmuntra personen att söka stöd när besvären påverkar vardagen.

Vem kan hjälpa dig vid ocd?

Första kontakt vid besvär

Du kan kontakta en vårdcentral eller en psykiatrisk mottagning om tvångstankar eller tvångshandlingar påverkar din vardag så mycket att det är svårt att ha en bra tillvaro. På vårdcentralen bedömer läkaren dina besvär och kan vid behov skriva en remiss till en psykiatrisk mottagning för behandling inom psykiatrin. Du kan också kontakta en psykiatrisk mottagning direkt. Många psykiatriska mottagningar erbjuder egenanmälan, vilket innebär att du själv tar kontakt för en första bedömning eller blir hänvisad till en vårdcentral.¹

Det går att söka vård på vilken vårdcentral du vill i hela landet. För öppna specialistmottagningar kan det ibland krävas en remiss. Om du inte vet vart du ska vända dig kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom.¹

Rådgivning och akut hjälp

Ring 1177 om du behöver sjukvårdsrådgivning eller hjälp att bedöma symtom. Om du eller någon närstående har akut fara eller självmordsrisk ska du ringa 112.¹

Vård för barn och unga

För barn och unga finns flera vägar till stöd:

• Barn upp till sex år kan få stöd genom barnavårdscentralen, BVC.³
• Barn som går i skolan kan få stöd genom elevhälsan.³
• Det finns vårdcentraler och på vissa orter specialistmottagningar för tvångssyndrom.

Behandlingen för barn och tonåringar börjar ofta med kontakt med exempelvis psykolog, läkare, kurator eller sjuksköterska. Barnet kan också själv kontakta vården.³ Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtom.¹

Vanliga frågor om ocd

Vad är skillnaden mellan vanliga kontrollbeteenden och tvångssyndrom?

Det är vanligt att till exempel kontrollera att dörren är låst en extra gång. Tvångssyndrom kan övervägas när känslorna av tvång påverkar dig mycket och tvångstankar eller tvångshandlingar återkommer i vardagen.¹

Betyder skrämmande tankar att jag vill göra det jag tänker?

Nej, våldsamma eller sexuella tvångstankar betyder inte att du kommer att agera på dem.¹¹ Tankarna är just tankar och är inte ett tecken på att du vill göra det de handlar om.³ Tvångssyndrom betyder inte att du är galen, och det är inte ditt fel att du har tillståndet.⁶

Kan tvångssyndrom gå över av sig själv?

För vuxna är det osannolikt att tvångssyndrom blir bättre utan behandling och stöd.⁶ Behandling och stöd kan hjälpa dig att hantera symtomen och få bättre livskvalitet.⁷