Borderline – symtom, orsaker och behandling

Orsaker till borderline

Flera faktorer kan bidra

Orsakerna till borderline är inte helt klarlagda. Kunskapen om varför personlighetssyndrom utvecklas är fortfarande otillräcklig.² Det betyder att det inte finns en enda förklaring som passar alla som har borderline.

Borderline verkar uppstå genom en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer.⁴ Egenskaper som du är född med kan alltså samspela med det du varit med om i livet. Det går därför inte att peka ut en enskild händelse som orsak till borderline.

Personligheten formas under barndomen och tonåren. Medfödda temperamentsegenskaper samspelar då med uppväxtmiljön. Miljön kan förstärka ett barns beteenden, både avsiktligt och oavsiktligt. Känslomässiga problem och beteendeproblem under barndomen har ett tydligt samband med utveckling av personlighetssyndrom i vuxen ålder.²

Erfarenheter under uppväxten

Trauman eller försummelse under barndomen kan ha samband med borderline.⁴ Personer med borderline kommer från många olika bakgrunder, men många har varit med om någon form av trauma eller försummelse som barn.

Följande erfarenheter anges som riskfaktorer:

• sexuella övergrepp²
• psykiska övergrepp²
• fysiska övergrepp²
• försummelse
• förlust av vårdnadshavare²

Negativa livshändelser kan påverka personer med större genetisk sårbarhet mer än personer med skyddande medfödda faktorer.² Det innebär att samma påfrestande erfarenhet kan få olika betydelse för olika personer. Gynnsamma medfödda faktorer kan i stället skydda mot en del av påverkan från negativa livshändelser.

Ärftlighet och andra riskfaktorer

Det ärftliga bidraget vid personlighetssyndrom har i tvillingstudier uppskattats till 40–50 procent.² Siffran beskriver hur stor del av skillnaderna mellan personer i sådana studier som kan kopplas till ärftliga faktorer. Den betyder inte att risken för en enskild person är exakt 40–50 procent.

Risken för borderline är högre om en biologisk nära släkting har tillståndet. Att borderline förekommer i en familj betyder däremot inte att en annan familjemedlem säkert kommer att utveckla det. Ärftliga faktorer samspelar med miljön och andra erfarenheter under livet. Om en biologisk förälder eller ett biologiskt syskon har borderline är tillståndet fem gånger vanligare än annars. Det finns samtidigt inget sätt att förebygga borderline helt.¹

Symtom vid borderline

Känslor och känsloväxlingar

Vid borderline kan känslorna vara starka och växla snabbt.³ Det kan göra det svårt att förstå vad du känner och att hantera känslorna när de blir intensiva.

• Irritation, ångest eller nedstämdhet kan pågå från några timmar upp till några dagar.³
• Ibland kan du ha tankar på att avsluta ditt liv.³

Känslorna kan gå från att du mår bra eller helt okej till att du mår mycket dåligt. Hur besvären märks och hur starkt de påverkar livet kan skilja sig mycket mellan olika personer. Belastning och omständigheter kan också påverka hur symtomen varierar över tid.

Självbild, tankar och verklighetsupplevelse

En person med borderline kan känna stark rädsla för att bli övergiven.³ Rädslan kan göra att det blir svårt att känna sig trygg med andra och att lita på att relationer finns kvar.

• Det kan finnas osäkerhet kring vem du är och vilka värderingar du har.³
• En inre tomhet kan förekomma.³

Du kan känna dig ensam och missförstådd. Osäkerheten kring vem du är och vad du egentligen har för värderingar kan göra att du lätt påverkas av omgivningen.

Vid stark stress kan dissociation innebära att tankarna känns frånkopplade eller att omgivningen upplevs overklig. Det kan kännas som att det som händer inte berör dig, särskilt i svåra eller jobbiga situationer. Du kan också känna dig främmande inför dig själv. Ibland kan du bli mycket misstänksam mot andra människor. Du kan också uppleva det som händer som overkligt.³

Impulsivitet och nära relationer

Det kan bli svårt att hantera starka känslor, och då kan du få en impuls att skada dig själv. I vissa fall kan impulserna gälla sexuella relationer.³

• Att skada sig själv kan förekomma vid borderline.³
• Relationer kan snabbt växla mellan stark beundran och stark ilska eller besvikelse.³
• Det kan vara svårt att känna tillit i nära relationer.³

Känslor för andra personer kan växla snabbt. Du kan ena stunden beundra någon och i nästa stund bli mycket arg eller besviken på samma person. Sådana snabba förändringar kan bli svåra både för dig och för personer som står nära dig.

Det kan också finnas en stark rädsla för att vara ensam eller för att andra ska lämna dig. Ibland kan rädslan leda till att du avslutar relationer, eftersom det kan kännas lättare att lämna någon än att själv bli övergiven. Du kan samtidigt känna att du hela tiden behöver vara på din vakt och vara osäker på om du kan lita på andra.

Självskada kan vara ett sätt att försöka hantera svåra känslor. Det kan kännas hjälpsamt i stunden, men på längre sikt kan det leda till mer negativa tankar och känslor. Att skada sig själv behöver inte betyda att du vill dö, men beteendet ska ändå tas på allvar eftersom konsekvensen kan bli livshotande.

Symtomen kan se olika ut för olika personer och förändras över tid. En del svårigheter som liknar borderline kan också förekomma under puberteten eller som ung vuxen när identiteten fortfarande är osäker. Sådana svårigheter går ofta över av sig själva. Många lär sig så småningom att hantera känslor och relationer på ett sätt som inte är destruktivt.³

När du behöver söka vård akut

Självmordstankar kan förekomma vid borderline. Om situationen känns outhärdlig och du inte orkar mer ska du genast kontakta en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112.³

• En närstående ska ringa 112 om personen bedöms ha planer på att allvarligt skada sig själv eller ta sitt liv.³

Diagnos vid borderline

Hur diagnosen ställs

Det finns inget enskilt test som ställer diagnosen borderline.³ För att ställa diagnosen behövs i stället en grundlig intervju där du får berätta om dina symtom och erfarenheter. Diagnostiken är ofta tidskrävande, eftersom vården behöver förstå den aktuella bilden i sitt sammanhang.²

Utredningen handlar bland annat om hur länge svårigheterna har funnits och hur mycket de påverkar ditt liv. Det är viktigt att bedöma om mönstret är varaktigt och att ta hänsyn till din aktuella situation.² En psykolog eller psykiater kan ställa diagnosen.

Diagnosen personlighetssyndrom kan ställas av en person som arbetar med psykisk hälsa och har utbildning för att bedöma och behandla sådana problem. Vid en utredning träffar du ofta en läkare och en psykolog, och ibland även andra personer som arbetar inom vården.³

Intervju och frågeformulär

En strukturerad intervju innebär att behandlaren ställer frågor utifrån en mall.³ Frågorna kan handla om dina känslor, tankar, beteenden och relationer. I intervjun bedöms först de allmänna delarna som gäller personlighetssyndrom och därefter de delar som gäller borderline.

Ibland får du själv fylla i formulär med färdiga svarsalternativ.³ Formulär kan ge vården en översikt över hur du upplever dina svårigheter och kan användas som underlag inför en mer fördjupad intervju. Du kan också få möjlighet att beskriva dina besvär med egna ord innan de mer riktade frågorna ställs.

Diagnostiska formulär är hjälpmedel och inte en diagnos i sig. Den slutliga diagnosen fastställs genom en klinisk bedömning där all tillgänglig information vägs samman.² Formulären är avsedda att användas av personer som har utbildning och träning i att använda dem.

Det kan vara hjälpsamt att ta med en närstående om du behöver stöd med att beskriva dina symtom. En närstående kan ibland bidra med information om hur svårigheterna har märkts i vardagen, men det är du som bestämmer vad du vill berätta och vem som ska vara med under besöket.

Vad vården behöver undersöka

Utredningen behöver omfatta din livshistoria för att den aktuella bilden ska kunna förstås i sitt sammanhang.² Du kan därför få frågor om din uppväxt, familj, relationer, utbildning, arbete och svåra livshändelser. Vården kan också fråga om tidigare psykisk och kroppslig sjukdom, ärftlighet, levnadsvanor och hur du fungerar i vardagen.

Frågorna kan även handla om hur svårigheterna har utvecklats över tid. Vården behöver särskilt bedöma om problemen är varaktiga och om de märks i flera olika delar av livet. Det är också viktigt att väga in både det som är svårt och de förmågor och resurser som du har.

Vården undersöker om andra tillstånd kan ge liknande symtom.³ Symtom vid borderline kan likna besvär som finns vid andra tillstånd, och därför behöver behandlaren bedöma om det finns en annan förklaring till det du upplever.

Tillstånd som kan likna borderline är bland annat:

• adhd
• autismspektrum³
• bipolär sjukdom
• PTSD, som är en förkortning för posttraumatiskt stressyndrom³
• depression³
• ätstörningar³

Borderline kan förekomma tillsammans med andra diagnoser.³ Därför kan utredningen behöva omfatta flera områden samtidigt, så att vården kan skilja mellan olika tillstånd och se om flera sjukdomar finns parallellt. En annan psykisk sjukdom kan också påverka hur du beskriver din personlighet och hur du fungerar.²

Vid bedömningen kan vården behöva ta hänsyn till att känslomässig instabilitet, impulsivitet och svårigheter att stå ut med motgångar också kan förekomma vid adhd, bipolär sjukdom eller efter posttraumatiskt stressyndrom. Det kan vara svårt att skilja sådana uttryck åt, och mer omfattande intervjuer kan därför behövas.

Utredningen kan se olika ut på olika mottagningar. Du får möjlighet att ställa frågor om sådant du inte förstår och att berätta om sådant som känns viktigt för dig. Om du vill läsa mer om hur ett första vårdbesök kan gå till finns information i avsnittet om att söka hjälp.

Behandling vid borderline

Samtalsbehandling är basen

Psykologisk behandling är förstahandsval vid personlighetssyndrom.² Vid borderline består behandlingen vanligtvis av någon form av psykologisk behandling och ibland läkemedel.³ Samtalsbehandling innebär ofta att du får hjälp att förstå hur du tänker och känner. Målet är bland annat att du ska få bättre kontroll över tankar och känslor.⁵

Behandlingen kan ges individuellt eller i grupp.⁵ Den ska ges av en utbildad behandlare, till exempel en psykolog, psykiater eller annan utbildad person inom psykiatrisk vård. Vilken samtalsbehandling som passar kan bero på vad som finns där du bor och på dina behov. Det kan också finnas väntetid innan behandlingen börjar.

Behandlingen kan behöva omfatta andra besvär samtidigt, till exempel depression, ångest, alkoholberoende eller ätstörningar. Ibland kan det vara till stor hjälp att behandla en svårighet i taget.

DBT och andra terapier

DBT är en samtalsbehandling som är särskilt utformad för personer med borderline och att skada sig själv.⁶ DBT bygger på en kombination av att acceptera det som händer och att arbeta med förändring.⁵ Behandlingen innehåller vanligtvis individuell behandling och färdighetsträning i grupp.⁶

I DBT får du träna på flera färdigheter:

• Medveten närvaro, alltså att vara uppmärksam på det som händer just nu.³
• Att tåla svåra känslor utan att svara med skadliga beteenden.⁷
• Samspel med andra, till exempel att uttrycka vad du behöver och sätta gränser med respekt.⁷
• Känsloreglering, vilket innebär att förstå och få bättre kontroll över känslor.⁷

DBT kan också innehålla kontakt med behandlaren mellan behandlingstillfällena.⁷ Den kontakten ska vara ett stöd när du använder färdigheterna i vardagen och ersätter inte de individuella träffarna eller gruppträningen.

MBT är en annan långvarig samtalsbehandling som kan användas vid borderline. Du får också arbeta med att förstå att andra människor har egna tankar, känslor, önskningar och behov, och att din tolkning av dem inte alltid behöver stämma.⁵

Schemafokuserad psykoterapi kombinerar metoder från olika terapier. Den fokuserar på att ändra skadliga tankar och beteenden.⁶ KBT är en strukturerad samtalsbehandling där du får se hur tankar påverkar handlingar och lära dig att utveckla mer hjälpsamma sätt att tänka.⁷

DBT och MBT innehåller både individuell behandling och gruppbehandling.³ Båda pågår enligt 1177 ungefär ett år, även om behandlingens längd kan behöva anpassas efter dina behov och din situation.

Läkemedel och behandlingens längd

Läkemedel ska inte ses som förstahandsbehandling vid borderline. Läkemedel kan ibland användas som tillägg vid flera sjukdomar samtidigt eller vid svåra krissituationer.² De kan också användas för andra psykiska besvär, till exempel depression, ångest eller bipolär sjukdom.⁵

Vilket läkemedel som kan vara aktuellt avgörs av behandlaren. Läkemedel kan ibland användas under svåra perioder och sedan inte behövas när du mår bättre igen. Behandlingen bör följas upp tillsammans med behandlaren för att bedöma om den hjälper och hur länge den ska fortsätta.²

DBT pågår vanligtvis minst sex månader till ett år.⁷ Behandling för borderline kan ibland pågå längre än ett år.⁵ En längre behandlingstid betyder inte att behandlingen har misslyckats, eftersom det kan ta tid att lära sig att hantera känslor och beteenden på nya sätt.

Om du får DBT ingår vanligtvis både individuella träffar och färdighetsträning i grupp. Vid MBT kan behandlingen också innehålla individuell behandling och gruppbehandling. Upplägget kan skilja sig mellan olika mottagningar.

Du har rätt att få information om behandlingsalternativ och om hur länge du kan behöva vänta på vård. Du har också rätt att vara delaktig i vilken behandling du får.³ Om något är oklart kan du ställa frågor till behandlaren.

Förändring över tid

Många lär sig med tiden att hantera känslor och relationer på ett mindre destruktivt sätt.³ Många med borderline övervinner med tiden sina symtom och återhämtar sig.⁴ Symtom och problem kan variera över tid, och personlighetsdrag kan förändras.²

Förändringen ser olika ut för olika personer. Behandlingen kan därför behöva följas upp och anpassas när dina behov förändras. Det finns bra hjälp att få, och behandling kan ge stöd i att förstå och hantera tankar, känslor och relationer.

Egenvård vid borderline

Rutiner, sömn och rörelse

Fasta rutiner kan vara extra viktiga för dig som är känslig för belastning.³ Ett regelbundet liv med fasta rutiner kan hjälpa dig att må bättre i vardagen. Regelbundna vanor kan till exempel handla om när du äter, sover och rör på dig.

Försök att ha regelbundna matvanor och se till att sova tillräckligt många timmar.³ Sömn och vila är en del av sådant som kan hjälpa dig att hålla regelbundna vanor. Regelbundna måltider kan också vara en viktig del av vardagen.

Försök att röra på dig regelbundet. Fysisk aktivitet kan minska ångest, obehag och nedstämdhet.³ Välj en form av rörelse som fungerar för dig och som hjälper kroppen att fungera bra, snarare än att handla om hur kroppen ska se ut.

Hantera starka känslor

När du är stressad eller har starka känslor kan en paus ge dig tid att lugna dig och tänka efter innan du agerar.³ Att ta en paus kan vara ett sätt att stå ut i en situation tills känslorna blir lättare att hantera.

Meditation eller träning i medveten närvaro, så kallad mindfulness, kan hjälpa dig att bli mer medveten om dina tankar och känslor.³ Det kan göra det lättare att hantera svåra känslor i stunden. En del föredrar avslappningsövningar.

Det kan också hjälpa att rikta uppmärksamheten mot något annat när känslorna blir svåra. En promenad, en film eller att städa kan vara andra sätt att hantera en svår stund.

Kreativa aktiviteter kan ge kraft när känslor eller relationer blir påfrestande.³ Du kan prova att skriva, måla, lyssna på musik eller göra musik. För andra kan det passa bättre att sjunga, dansa eller vara ute i naturen. Skriv gärna en lista med sådant du kan göra när du behöver ett annat sätt att uttrycka dig.

Minska sådant som försvårar

Alkohol och andra droger kan ge en lättnad för stunden men göra det svårare att hantera obehagliga känslor på längre sikt. Undvik därför alkohol och andra droger. Undvik också lugnande eller smärtstillande läkemedel av sorter som kan leda till beroende.³

För att förstå dina impulser bättre kan du skriva ner vad som händer före dem. Det kan handla om situationer, känslor och tankar.

Du kan använda papper och penna, mobilen eller datorn när du skriver. Fundera på om du är extra stressad, om kraven känns för höga och i vilka situationer impulsen kommer. Skriv också ner vilka konsekvenser ditt beteende får på kort och lång sikt och vilka andra sätt som skulle kunna hjälpa dig att få det du behöver.

Stöd från andra

Att prata med någon du har förtroende för kan hjälpa dig att sätta ord på tankar och känslor. Genom att prata med andra kan du få andra perspektiv än om du går ensam med dina funderingar.⁸ Det kan också hjälpa dig att förstå dig själv bättre.

Du kan även skriva om vad du känner och visa det du skrivit för någon annan om du vill. Att bli lyssnad på och förstådd kan vara hjälpsamt.

Stödlinjer och organisationer kan erbjuda råd och stöd anonymt via mejl, chatt eller telefon.⁸ Du kan till exempel kontakta SHEDO, Tilia, Mind eller Frisk och Fri. Det finns också andra föreningar som erbjuder anonymt stöd på nätet.

Om du har börjat skada dig själv är det bra att ta hjälp av andra. Du kan prata med någon som du har förtroende för eller kontakta en organisation som erbjuder stöd. Mer om när du behöver söka vård finns i avsnittet om när du ska söka vård.

Vem kan hjälpa dig vid borderline?

Första kontakt i vården

Om du tror att du har borderline kan du kontakta en vårdcentral. Där kan du få behandling eller vägledning till vidare hjälp. Du kan ofta kontakta mottagningen genom att logga in på 1177.se.³

På vårdcentralen kan du få berätta om hur du mår och vilket stöd du behöver. En utredning kan ofta göras av läkare och psykolog.³ Ibland arbetar även andra personer inom vården med din hjälp, beroende på vilken mottagning du kommer till.

Om du är vuxen och har problem med att skada dig själv kan du boka tid på en vårdcentral eller psykiatrisk mottagning.⁸ Du kan också söka hjälp för andra besvär som påverkar hur du mår. Vid återkommande problem med att skada dig själv kan samtalsbehandling vara en del av hjälpen.

Rådgivning och vård för yngre

Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård. Rådgivningen kan vara ett stöd om du är osäker på vilken mottagning som passar. Du kan även logga in på 1177.se för att kontakta många mottagningar.³

Om du är under 18 år kan du kontakta flera olika delar av vården och elevhälsan:⁸

• Du kan kontakta en vårdcentral.³
• Du kan kontakta elevhälsan på din skola.³
• Du kan kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, bup.³

På en del mottagningar inom barn- och ungdomspsykiatrin behövs en remiss från vårdcentralen. Om du är upp till ungefär 20–25 år kan du också kontakta en ungdomsmottagning.³ Åldersgränsen kan variera mellan olika ungdomsmottagningar.⁶

Välja mottagning och behandlare

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.³ Om du behöver samtalsbehandling kan du söka genom sjukvården i din region eller privat.⁶

Det kan vara bra att fråga behandlaren vilken utbildning och erfarenhet hen har. Psykoterapi ska ges av en utbildad person, till exempel en psykiater, psykolog eller annan utbildad person inom psykisk hälsa.⁵ Du har alltid rätt att fråga vilken utbildning och erfarenhet personen har.⁶

All legitimerad personal har tystnadsplikt och för en journal som är sekretesskyddad.⁹ Det gäller bland annat psykologer och psykoterapeuter.⁶ Du har också rätt att vara delaktig i din vård och få information om olika behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.³

Vanliga frågor om borderline

Vad är borderline?

Borderline är ett psykiskt tillstånd som kan påverka hur du hanterar känslor, hur du ser på dig själv, dina impulser och dina relationer med andra.¹ Besvären kan alltså märkas på flera områden samtidigt, men hur de visar sig kan skilja sig mellan olika personer.

Borderline kallas också emotionellt instabilt personlighetssyndrom.³ I vården kan du därför möta båda benämningarna när du läser om tillståndet eller pratar med en behandlare.

Går borderline att behandla?

Ja, det finns behandlingar som kan hjälpa vid borderline. Psykologisk behandling är förstahandsval vid personlighetssyndrom och kan bestå av samtalsbehandling, antingen individuellt eller tillsammans med andra.²

Symtomen och den problembörda de orsakar kan förändras över tid, och vissa personlighetsdrag kan också förändras.

Vilken behandling kan hjälpa?

DBT är en terapiform som är särskilt utformad för borderline och att skada sig själv.⁶ I DBT kan du få individuell behandling och gruppträning, där du bland annat tränar på att förstå och hantera starka känslor samt på samspel med andra.

MBT är en annan långvarig samtalsbehandling som kan användas vid borderline.⁵ Den arbetar med att förstå egna och andras tankar, känslor och beteenden, så att olika situationer och relationer kan bli lättare att tolka.

Vilken behandling som erbjuds kan variera beroende på var du söker vård. Behandling för borderline kan pågå ett år eller längre, och det kan finnas väntetid innan behandlingen börjar.

Kan man ha andra diagnoser samtidigt?

Ja, borderline kan förekomma tillsammans med andra diagnoser.³ Därför behöver en utredning också undersöka om du har andra psykiska besvär som påverkar hur du mår eller fungerar.

Exempel på andra tillstånd som kan förekomma samtidigt eller likna borderline är depression, ångest, ätstörning, adhd och autism.³ Det är vårdens uppgift att bedöma hur besvären hänger ihop och vilken behandling som passar.