Blodpropp – symtom, orsaker och behandling

Vid cancer är risken särskilt förhöjd i samband med operation eller behandling med cellhämmande läkemedel.³ Risken ökar också vid hög ålder, även om blodproppar i venerna kan uppstå i alla åldrar.¹ Ett benbrott och gips kan både minska rörligheten och vara en del av den kroppsliga påverkan efter en skada.

Katetrar i blodkärlen kan därför vara en av omständigheterna som ökar risken för blodpropp. Det betyder inte att alla som har en sådan kateter får en blodpropp.

Ärftlighet, hormoner och graviditet

Vissa förändringar i blodet kan göra att du lättare får blodproppar.¹ Sådana förändringar beror ofta på ärftlighet och brukar beskrivas som en benägenhet att få blodproppar. Ärftliga förändringar kan öka risken både för blodpropp och för blodpropp i lungan.⁶

Graviditet och förlossning ökar risken för blodpropp. Det beror framför allt på hormonförändringar och på att blodet cirkulerar långsammare. Under graviditeten kan den växande livmodern trycka på venerna från benen, vilket bidrar till den långsammare cirkulationen.¹

P-piller och andra läkemedel som innehåller östrogen kan öka risken för blodpropp.¹ Östrogen kan också finnas i hormonbehandling, och hormonbehandling räknas som en riskfaktor för blodpropp i venerna. Om du tidigare har haft en blodpropp eller har en benägenhet att få blodproppar behöver valet av hormonbehandling bedömas av vården.

En blodpropp kan alltså ha flera orsaker samtidigt, till exempel en ärftlig benägenhet i kombination med operation, minskad rörlighet eller hormonförändringar.¹ Ibland uppstår den utan en tydlig utlösande faktor. Det är vården som bedömer vilka riskfaktorer som kan ha haft betydelse i just ditt fall.

När symtomen är lindriga eller ospecifika

Besvär vid blodpropp kan ibland vara lindriga och därför svåra att upptäcka.¹ Det betyder att frånvaro av tydliga besvär inte säkert utesluter en blodpropp. Symtomen vid blodpropp i en djup ven är ospecifika och kan därför likna andra orsaker till smärta, svullnad eller hudförändringar.⁵

En ytlig blodpropp kan kännas som en liten, öm förhårdnad under huden.¹ Den kan sitta i en ytlig ven. En sådan förhårdnad kan alltså skilja sig från den mer djupa smärtan eller svullnaden som kan förekomma vid en blodpropp i en djup ven.

Det är ovanligt med blodpropp i båda benen samtidigt.¹ Därför är svullnad i ena benet eller ena vaden ett symtom som kan förekomma vid blodpropp, men symtomen räcker inte för att avgöra orsaken. Liknande besvär kan ha andra förklaringar.

Tecken på blodpropp i lungan och akutvarning

En blodpropp i benet kan lossna och följa med blodet till lungorna. Där kan den fastna och orsaka en blodpropp i lungan. Besvären från en blodpropp i lungan kommer ofta plötsligt, men symtomen kan variera. En blodpropp i lungan kan vara svår att misstänka eftersom symtomen oftast börjar akut, men ibland försämras successivt. Även andra tillstånd kan ge liknande besvär, så symtomen behöver bedömas av vården.⁷

• En blodpropp i lungan kan ge plötslig andnöd.⁴
• Du kan få bröstsmärta som blir värre när du andas in.⁴
• Hosta med blod kan förekomma vid blodpropp i lungan.⁴

Du kan också få hosta, snabb andning, hjärtklappning eller plötslig smärta i bröstet eller ryggen. Du kan känna dig tröttare än vanligt eller ha sämre ork än vanligt. Feber kan också förekomma. Alla blodproppar i lungan ger inte hållsmärta när du andas djupt. En liten propp märks ibland inte, eftersom den kan lösas upp av sig själv utan att du får några problem.⁴

Kallsvettning, yrsel och en känsla av att du ska svimma kan förekomma vid en större blodpropp i lungan. Svimning utan tydlig anledning är ett allvarligt symtom vid större blodpropp i lungan. Ring också 112 om du svimmar utan tydlig anledning eller har mycket svårt att andas.⁴

• Ultraljud av venerna används för att se om det finns en blodpropp i ett kärl.¹
• Ultraljudsundersökningen av venerna kräver ingen särskild förberedelse och gör inte ont.¹

Bedömningen kan göras med ett validerat poängsystem, till exempel Wells score.⁵

Vid misstänkt blodpropp i lungan kan blodgasanalys ingå bland blodproverna. Blodprovet tas från en pulsåder, till exempel i handleden, och analyseras i en särskild apparat.⁴

• Blodgasanalys kan mäta mängden syrgas och koldioxid i blodet.⁴

Undersökningar vid blodpropp i lungan

Datortomografi av lungornas blodkärl, som också kallas DT lungemboli, är förstahandsval vid bilddiagnostik av misstänkt blodpropp i lungan.⁷ Bilderna visar tunna tvärsnitt av lungorna och kan användas för att bedöma lungornas blodkärl.

• Vid datortomografi av lungorna sprutas kontrastvätska in i ett blodkärl i armen.⁴

Kontrastvätskan gör att blodkärlen syns tydligare på röntgenbilderna.⁴ Berätta för vårdpersonalen om du har nedsatt njurfunktion eller tidigare har reagerat på kontrastmedel, eftersom läkaren då behöver bedöma vilken undersökning som passar bäst.

Lungskintigrafi kan användas som alternativ till datortomografi när jodkontrast inte kan användas eller under graviditet. Vid lungskintigrafi sprutas ett radioaktivt ämne in i blodet och du får också andas in ett radioaktivt ämne. En gammakamera visar hur blod och luft fördelas i lungorna.⁴

• Lungskintigrafi kan användas som alternativ till datortomografi vid kontraindikation mot jodkontrast eller under graviditet.⁷

Lungröntgen och EKG kan vara normala vid blodpropp i lungan och kan inte ersätta datortomografi eller lungskintigrafi.⁷

• EKG och lungröntgen kan vara normala trots blodpropp i lungan.⁴

Utredning av bakomliggande orsak

När en blodpropp har konstaterats kan läkaren också bedöma om det finns en bakomliggande orsak. Vilka prover och undersökningar som behövs beror bland annat på din ålder, tidigare sjukdomar, riskfaktorer och om blodproppen verkar vara oprovocerad.

En koagulationsutredning undersöker om blodet har en ärftlig eller förvärvad benägenhet att få blodproppar. En koagulationsutredning kan övervägas vid venös blodpropp hos personer under 50 år som inte har någon stark riskfaktor, till exempel cancer eller en större operation.⁶

• Koagulationsutredning kan övervägas vid venös blodpropp hos personer under 50 år utan stark riskfaktor.⁶

Prover för ärftlig benägenhet att få blodproppar är ofta svårtolkade under den akuta sjukdomen.⁶ Därför tas de vanligen vid ett senare uppföljningsbesök, när resultatet kan bedömas bättre.

• Prover för ärftlig benägenhet att få blodproppar är ofta svårtolkade i det akuta skedet och tas vanligen vid uppföljning.⁶

Vid en oprovocerad blodpropp bedömer läkaren också om det finns tecken på cancer.⁹ Bedömningen utgår från sjukdomshistoria, fysisk undersökning och basprover. Ytterligare cancerundersökningar görs inte rutinmässigt om det saknas symtom eller tecken som talar för cancer.

• Vid en oprovocerad blodpropp bör sjukdomshistoria, fysisk undersökning och basprover användas för att bedöma tecken på cancer.

Fråga gärna vårdpersonalen vilken undersökning som planeras, vad den ska visa och när du får svar. Det kan göra utredningen lättare att följa och ge dig möjlighet att ställa frågor om nästa steg.

Ett annat alternativ är lågmolekylärt heparin. Det ges som spruta i underhudsfettet i magen.⁴ Du kan få lära dig att ta sprutorna själv hemma, eventuellt med hjälp av en närstående. Om du behöver hjälp kan en sjuksköterska hjälpa dig. Vid blodpropp i lungan kan heparin i vissa situationer ges som ett dropp direkt i blodet, vilket innebär att du behöver vara på sjukhus.

Warfarin är ett blodförtunnande läkemedel som ibland används. Warfarin kräver regelbundna blodprover för att bestämma rätt dos.¹ Dosen kan variera mellan personer och även för samma person över tid. Därför följs behandlingen med blodprover som mäter blodets förmåga att levra sig. Ändra aldrig medicineringen på egen hand.¹⁰

Hur länge behandlingen pågår

Behandling av blodpropp i ben eller arm pågår vanligtvis i tre till sex månader.¹ En bekräftad proximal blodpropp i en djup ven eller blodpropp i lungan ska behandlas med blodförtunnande läkemedel i minst tre månader.⁹ Hur länge du behöver fortsätta därefter avgörs individuellt.

Vid bedömningen vägs risken för en ny blodpropp mot risken för blödning. Läkaren tar också hänsyn till hur allvarlig blodproppen var, om den hade en tydlig tillfällig orsak, om du har haft blodpropp tidigare och om du har andra sjukdomar. Dina egna frågor och önskemål ska också vara en del av beslutet.

Efter en blodpropp som uppstod utan en tydlig tillfällig orsak kan behandlingen fortsätta längre än tre månader.⁹ Då görs en individuell bedömning av återfallsrisk och blödningsrisk. Vid blodpropp i lungan kan behandlingen ibland behöva fortsätta resten av livet.⁴ Långvarig behandling följs upp, så att nyttan fortfarande är större än risken för biverkningar och blödning.

När annan behandling behövs

De flesta behandlas med blodförtunnande läkemedel. Vid en stor blodpropp i lungan som ger allvarlig belastning på hjärtat och lågt blodtryck kan propplösande läkemedel användas. Läkemedlet sprutas då in direkt i blodet. Det kan snabbt lösa upp blodproppen, men kan också orsaka en allvarlig blödning.⁴ Därför bedömer läkaren noggrant om behandlingen är nödvändig och möjlig att genomföra.

Vid blodpropp i lungan och cirkulationssvikt rekommenderas kontinuerlig heparininfusion.⁹ Trombolys, det vill säga behandling med propplösande läkemedel, kan då övervägas. Trombolys används inte rutinmässigt när blodcirkulationen är stabil, även om det finns påverkan på höger hjärtkammare.

En blodpropp i lungan kan opereras bort om propplösande läkemedel inte ger tillräckligt resultat.⁴ I vissa fall kan en kateter användas för att nå proppen och behandla eller ta bort den.⁸ Sådana behandlingar behövs sällan och görs bara på vissa sjukhus.⁴

Ett cavafilter kan övervägas när blodförtunnande behandling är olämplig på grund av en kontraindikation, alltså ett medicinskt hinder mot behandlingen.⁹ Filtret placeras i en stor ven och kan fånga upp blodproppar innan de når lungorna.⁸ Ett cavafilter hindrar däremot inte att nya blodproppar bildas och ersätter inte blodförtunnande behandling när sådan kan ges.⁵ Det ska finnas en plan för att ta bort filtret när blodförtunnande behandling åter kan användas.⁹

Behandling i särskilda situationer

Vid graviditet används lågmolekylärt heparin i stället för warfarin och nya blodförtunnande tabletter. Lågmolekylärt heparin ges som spruta. Behandlingen kan behöva fortsätta under hela graviditeten och efter förlossningen enligt läkarens plan.¹

Vid aktiv cancer ska valet av blodförtunnande behandling ta hänsyn till tumörens läge, läkemedelsinteraktioner och blödningsrisk.⁹ Läkemedelsinteraktioner betyder att ett läkemedel kan påverka effekten av ett annat.¹ I vissa situationer, till exempel vid vissa tumörer, kräkningar eller nedsatt upptag från tarmen, kan lågmolekylärt heparin vara lämpligare.⁹

Behandlingen kan behöva inledas med lågmolekylärt heparin samtidigt som warfarin tills blodproverna visar att warfarin har fått tillräcklig effekt.⁹ Det är läkaren som planerar övergången och följer proverna.

Biverkningar och säkerhet

Blodförtunnande läkemedel gör att du blöder lättare. Det kan till exempel innebära näsblod, blödande tandkött eller lättare blåmärken. Blod i urin eller avföring, svår huvudvärk eller en blödning som är svår att stoppa kräver omedelbar läkarkontakt. En blödning kan i sällsynta fall vara livshotande.¹

NSAID och läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra kan öka blödningsrisken tillsammans med blodförtunnande läkemedel.³ NSAID är smärtstillande och inflammationsdämpande läkemedel, och vissa sorter innehåller ibuprofen eller naproxen. Även naturläkemedel, växtbaserade läkemedel och kosttillskott kan påverka behandlingen, särskilt behandling med warfarin.¹ Fråga läkare eller apotekspersonal innan du börjar med nya läkemedel eller kosttillskott.

Ta blodförtunnande läkemedel enligt den ordination du har fått. Sluta inte på egen hand, även om du känner dig bättre. Berätta för läkaren om du får en blödning eller besvärliga biverkningar, eftersom behandlingen då kan behöva bedömas på nytt.

Du ska berätta om blodförtunnande behandling inför operation, undersökning eller tandläkarbehandling.¹⁰ Ibland behöver behandlingen tillfälligt ändras eller pausas, men det ska beslutas av vårdpersonal. Du kan också få ett kort eller en bricka med information om vilket blodförtunnande läkemedel du använder. Ha informationen med dig, eftersom den är viktig om du blir sjuk eller skadar dig och inte själv kan berätta vilka läkemedel du tar.

Stödstrumpor kan köpas på apotek eller i affärer som säljer olika typer av hjälpmedel. Om du redan har haft en blodpropp kan du fråga vården vilken stödstrumpa som passar dina besvär.

Levnadsvanor och läkemedelsföljsamhet

Vissa förändringar i vardagen kan minska risken för blodpropp i venerna. Det kan vara särskilt värdefullt att få stöd om det är svårt att göra förändringarna på egen hand.

• Rökstopp kan minska risken för blodpropp i venerna.⁴
• Viktnedgång vid övervikt kan minska risken för blodpropp i venerna.⁴
• Ta dina blodförtunnande läkemedel enligt läkarens anvisningar.⁴
• Ändra inte medicineringen på egen hand.¹⁰

Berätta alltid för läkare eller tandläkare att du tar blodförtunnande läkemedel inför en operation, undersökning eller tandläkarbehandling. Berätta också för vården om alla andra läkemedel och kosttillskott du använder.

Alternativmedicin kan inte behandla en blodpropp i lungan. Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om du tror att du har en blodpropp i lungan.⁴