En generell hälsokontroll är en kontakt med vårdpersonal där flera screeningtest används för att bedöma hälsan hos personer utan särskilda symtom. Vilka test som används beror bland annat på ålder, kön, allmän hälsa, ärftlighet och risker, och ett avvikande resultat kan leda till ytterligare diagnostik.
En generell hälsokontroll innebär kontakt mellan dig och vårdpersonal, där flera screeningtest görs för att bedöma din allmänna hälsa när du inte har några särskilda symtom.1 Screening betyder att du undersöks för sjukdomar innan du har symtom eller innan det finns en särskild misstanke om sjukdom. En hälsokontroll skiljer sig därför från ett besök som du bokar på grund av sjukdom eller en skada.
En hälsokontroll kan vara allt från ett enstaka läkarbesök till mer omfattande undersökningar.2 Den kan utföras av läkare, sjuksköterska eller annan kvalificerad vårdpersonal. Hur omfattande kontrollen är beror på vilka undersökningar som ingår.
En hälsokontroll kan innehålla flera olika delar:3
Screeningtest kan användas för att upptäcka sjukdomar tidigt, när de kan vara lättare att behandla. Förebyggande vård kan också innehålla vaccinationer som minskar risken för sjukdomar och andra hälsoproblem. Samtal och råd kan handla om levnadsvanor, till exempel mat, motion, alkohol, tobak eller andra ämnen.
Vilka screeningtest som behövs beror bland annat på din ålder, ditt kön, din allmänna hälsa, din ärftlighet och din risk för vissa sjukdomar.3 Det betyder att innehållet i en hälsokontroll kan skilja sig mellan olika personer.
En generell hälsokontroll kan omfatta flera tester för olika sjukdomar eller riskfaktorer i mer än ett organsystem.1 Den kan också innehålla råd om levnadsvanor, till exempel om alkohol, rökning och kost.
En riktad screening kan inriktas på ett särskilt sjukdomstillstånd.2 Ett exempel är screening för tjock- och ändtarmscancer eller andra undersökningar som riktas mot en bestämd sjukdom.
En generell hälsokontroll kan däremot vara helt oriktad. Då undersöks du utan att kontrollen från början riktas mot ett visst sjukdomstillstånd. Generella hälsokontroller kan också innebära att flera olika sjukdomar eller riskfaktorer undersöks samtidigt.
SBU:s kunskapsunderlag om generella hälsokontroller gäller inte riktade screeningundersökningar för ett visst sjukdomstillstånd.1 Resultat om generella hälsokontroller ska därför inte automatiskt användas för att bedöma nyttan av en riktad screening.
I Sverige finns nationella screeningprogram för vissa tillstånd. Socialstyrelsen ger rekommendationer om sådana program, och varje region ansvarar sedan för att införa screeningen.4
Mer om vad en hälsokontroll kan innehålla, hur du kan förbereda dig och hur undersökningen går till finns i avsnitten om förberedelser och genomförande.
En hälsokontroll kan ha som mål att upptäcka sjukdomar eller riskfaktorer innan du själv har märkt tydliga besvär.3 Då används screeningtest, alltså medicinska tester som letar efter sjukdomar tidigt. Tanken är att ett tillstånd ibland kan vara lättare att behandla när det upptäcks tidigt. Vilka tester som passar beror bland annat på ålder, kön, allmän hälsa, ärftlighet och risken för vissa sjukdomar.
Generella hälsokontroller förväntas kunna upptäcka sjukdomar och riskfaktorer tidigt hos personer som inte har särskilda symtom.1 De kan därför uppfattas som ett sätt att få bättre kännedom om hälsan. Det är samtidigt viktigt att skilja mellan att hitta ett tillstånd och att faktiskt kunna påverka hur det utvecklas.
Samtal och råd kan vara en annan del av syftet. En hälsokontroll kan ge underlag för råd om kost, hur mycket du rör på dig, alkohol, tobak och andra ämnen som du använder.3 Sådana råd kan hjälpa dig att fatta mer informerade beslut om din hälsa.
När du söker vård för besvär brukar du först få berätta hur du mår och hur besvären upplevs.5 Det ger läkaren en förståelse för dina besvär och hjälper till att avgöra vad som behöver undersökas. Berätta därför vad du har märkt, även om du är osäker på om en uppgift är viktig.
Inför en vanlig kroppsundersökning behöver du oftast inte förbereda dig. Det kan därför räcka att komma till besöket och vara redo att berätta vad du vill ta upp. Vid ett läkarbesök brukar du få börja med att berätta om dina besvär.5 Vaccinationer kan förbättra din hälsa genom att förebygga sjukdomar och andra hälsoproblem. Om du har frågor eller besvär som du vill hinna prata om kan det vara bra att skriva ner dem i förväg och ta med listan.3
Ta också med en lista över de läkemedel, vitaminer och kosttillskott som du använder.3 En sådan lista gör det lättare att komma ihåg allt du vill berätta för vårdgivaren. Skriv gärna namnen så som de står på förpackningarna.
Inför ett hälsobesök kan du gå igenom din familjs sjukdomshistoria.3 Det kan hjälpa dig att komma ihåg sådant som du vill ta upp under besöket. Du kan till exempel skriva ner sjukdomar som har förekommit i familjen och vilka släktingar det gäller.
Det kan också vara bra att kontrollera om det är dags för någon allmän screening eller vaccination.
När vårdpersonal pratar om allmäntillståndet menar de hur du mår och hur din kropp reagerar. Allmäntillståndet är det som läkare eller annan vårdpersonal först bedömer för att snabbt få en uppfattning om hur du mår.6 Vid ett läkarbesök brukar du få börja med att berätta om dina besvär. Därefter gör läkaren en kroppsundersökning för att försöka finna orsaken till att besvären har uppkommit.5
Vilka kroppsdelar som undersöks beror på vilka besvär du har. Utifrån vad du har berättat om dina besvär beslutar läkaren om vilka kroppsdelar som behöver undersökas.5 Du kan till exempel undersökas i öronen om du har besvär med nedsatt hörsel, eller i lungorna om du har besvär med andningen.
Vid en fysisk undersökning tittar vårdpersonalen på kroppen, känner med händerna, lyssnar med stetoskop och knackar på vissa områden.7 Ofta räcker det för läkaren att känna med händerna eller titta på kroppsdelen för att få en uppfattning om vad besvären kan bero på. Ibland behövs hjälpmedel, som ett stetoskop för att lyssna på hjärtat eller en lampa för att titta i halsen. Munnen och svalget kan undersökas med en pannlampa eller vanlig ficklampa och en tungspatel. En tungspatel används för att hålla nere tungan så att läkaren lättare kan se halsmandlarna och bakre delen av svalget.
Det mesta av det som kan ingå i en vanlig kroppsundersökning gör inte ont och brukar inte kännas obehagligt. En del upplever ändå obehag av att undersökas i könsorganen eller ändtarmen. Det är bra att berätta om du tycker att en undersökning känns jobbig eller obehaglig.5
Vid en ögonundersökning kan pupillen ibland behöva vidgas för att läkaren ska kunna se in till ögonbotten. Synen kan då vara lite sämre en stund efter undersökningen.5 Det är en tillfällig följd av just den delen av undersökningen.
Ett fynd från en hälsokontroll är inte alltid ett säkert tecken på sjukdom. Risken för falska alarm och missade diagnoser är därför viktig att känna till när en undersökning bedöms. Falska alarm kan leda till onödiga utredningar och behandlingar som kan vara riskabla eller obehagliga.2
En missad diagnos kan invagga både dig och läkaren i falsk säkerhet och försena en korrekt diagnos. Att en sjukdom upptäcks betyder inte heller automatiskt att sjukdomsförloppet kan påverkas eller att livskvaliteten kan förbättras.2 Därför behöver nyttan av en undersökning vägas mot möjliga nackdelar.
Ett resultat från en hälsokontroll behöver tolkas utifrån vilken undersökning som har gjorts och vad resultatet faktiskt kan visa. Ett avvikande resultat betyder inte automatiskt att du har en sjukdom, och ett normalt resultat utesluter inte alltid sjukdom. Vid screening kan resultatet vara missvisande på två sätt: ett falskt alarm kan väcka misstanke trots att sjukdom inte finns, och en missad diagnos kan göra att sjukdom inte upptäcks.
Vårdgivaren ska kunna informera dig om risken för falska alarm och missade diagnoser. Falska alarm kan leda till ytterligare utredningar och behandlingar som är riskabla eller obehagliga. En missad diagnos kan skapa en falsk trygghet och försena en korrekt diagnos.2
En vanlig kroppsundersökning kan ofta räcka för att läkaren ska kunna ställa en diagnos. Ibland behövs ytterligare utredning för att förstå vad besvären beror på eller för att komma fram till en diagnos.5 Vilka undersökningar som behövs beror på situationen och på vad som framkommer vid samtalet och kroppsundersökningen.
Att en sjukdom upptäcks betyder inte automatiskt att sjukdomsförloppet kan påverkas eller att livskvaliteten kan förbättras. Därför behöver nyttan med att hitta ett tillstånd vägas mot följderna av fler undersökningar och behandlingar.
Generella hälsokontroller har studerats hos vuxna som inte hade särskilda symtom. I SBU:s sammanställning ingick 14 randomiserade studier, med sammanlagt 182 880 deltagare. Studierna jämförde personer som fick generella hälsokontroller med kontrollgrupper.
SBU:s sammanställning visade ingen minskning av det totala antalet dödsfall med generella hälsokontroller. Den visade inte heller någon effekt på dödsfall i hjärt-kärlsjukdom eller cancer.
En hälsokontroll kan innehålla en kroppsundersökning. En kroppsundersökning kan göras av många olika personer, till exempel läkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter och arbetsterapeuter.5 Vilken eller vilka kroppsdelar som undersöks beror på vilka besvär du har.
I studier av generella hälsokontroller har undersökningen utförts av läkare, sjuksköterska eller annan kvalificerad sjukvårdspersonal.1 Det betyder att flera olika yrkesgrupper kan medverka, beroende på vilken del av hälsokontrollen som genomförs. Vid ett besök i vården kan en kroppsundersökning ingå i besöket.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral du vill i hela landet.5 Det kan vara en väg in om du vill fråga om en hälsokontroll eller behöver hjälp att komma vidare i vården.
Till den öppna specialiserade vården krävs det ibland remiss.5 En remiss innebär att en vårdgivare hänvisar dig vidare till en mottagning med särskild kompetens. Om du behöver specialiserad vård kan du därför behöva börja på en vårdcentral, där vårdpersonalen bedömer hur du ska gå vidare.
En generell hälsokontroll görs för personer som inte har några särskilda symtom och innebär att flera screeningtest används för att bedöma den generella hälsan.1 Vid en sådan kontroll kan vården leta efter flera sjukdomar eller riskfaktorer innan du själv märker besvär. Vilka test som används kan därför skilja sig från ett besök där du söker hjälp för ett särskilt problem.
Vid en kroppsundersökning väljs de kroppsdelar som ska undersökas utifrån vilka besvär du har. Syftet är att försöka hitta orsaken till besvären eller avgöra vad som behöver undersökas mer.5 Det kan till exempel innebära att läkaren undersöker lungorna om du har besvär med andningen.
Inför en vanlig kroppsundersökning behöver du oftast inte förbereda dig.5 Om en mottagning vill att du ska göra något särskilt inför ett prov eller en undersökning får du information om det från mottagningen.
Inför besöket kan du ta med en lista över läkemedel, vitaminer och kosttillskott som du använder.3 Det kan också vara bra att skriva ner frågor och besvär som du vill prata om med vårdgivaren, så att du lättare får med det du vill ta upp.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 7 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Vid en vanlig kroppsundersökning beror valet av kroppsdelar på vilka besvär du har.5 En person med nedsatt hörsel kan till exempel få öronen undersökta, medan andningsbesvär kan leda till att lungorna undersöks. Vilka kroppsdelar som undersöks beslutas utifrån det du har berättat om dina besvär.
Syftet med kroppsundersökningen kan vara att hitta orsaken till besvären.5 Den kan också visa vad som behöver undersökas mer. Ibland räcker det som framkommer vid samtalet och kroppsundersökningen för att läkaren ska kunna ställa en diagnos, men ibland behövs ytterligare utredning.
En kroppsundersökning görs alltså inte alltid för samma anledning som en generell hälsokontroll. Vid en kontroll utan särskilda symtom är målet att leta efter sjukdomar eller riskfaktorer. När du har besvär riktas undersökningen i stället mot det du berättar och mot möjliga orsaker till besvären.
Att en sjukdom upptäcks betyder inte automatiskt att sjukdomsförloppet kan påverkas. Det betyder inte heller automatiskt att livskvaliteten kan förbättras. För att en screening ska vara meningsfull bör det finnas en behandling som fungerar för det tillstånd som undersöks.2
Ett tidigare diagnosbesked är därför inte samma sak som att leva längre eller må bättre. Om det saknas en effektiv behandling kan en upptäckt sjukdom inte alltid förändra sjukdomens utveckling. När vården bedömer en screening behöver nyttan därför vägas mot risken för missvisande resultat och följderna av ytterligare utredningar.
Ett screeningtest kan ge ett falskt alarm, vilket kan leda till onödiga utredningar och behandlingar. Ett test kan också missa en sjukdom och skapa en falsk trygghet. Därför behöver screeningtestets träffsäkerhet och känslighet för den sjukdom som undersöks vara kända.
För generella hälsokontroller hos vuxna har studier inte visat minskad sjuklighet eller dödlighet, och antalet diagnoser ökade efter hälsokontroller. Resultaten gäller generella hälsokontroller och inte specifikt riktade screeningundersökningar för ett visst sjukdomstillstånd. Vilken nytta en kontroll kan ha beror därför på vad som undersöks, hur testet fungerar och om det finns en behandling som kan påverka tillståndet.
Förbered gärna en kort lista i mobilen eller på papper med frågor, besvär, läkemedel, vitaminer och kosttillskott. Då har du uppgifterna samlade när du träffar vårdgivaren.
Blodtrycket mäts med en manschett runt armen som först pumpas upp och sedan släpps ut långsamt.5 Mätningen kan göras digitalt, då värdet visas på en skärm. Den som gör mätningen kan också lyssna med ett stetoskop på pulsen i armvecket medan trycket släpps ut ur manschetten.
Hjärtat kan lyssnas på med stetoskop för att bedöma hjärtrytm och om hjärtslagen är regelbundna.5 Läkaren bedömer hur snabba hjärtslagen är och lyssnar efter om hjärtslagen är regelbundna.
Lungorna kan undersökas genom att vårdpersonalen lyssnar på andningsljudet med stetoskop.5 Det går att höra om det finns slem i luftrören eller om luftrören är förträngda av svullnad i slemhinnan. Läkaren kan också knacka på bröstet och ryggen med fingrarna. Ljudet från knackningen kan visa om det finns en normal mängd luft eller till exempel vätska i bröstkorgen.
Vid en bukundersökning ligger personen ofta på rygg medan läkaren känner efter ömhet eller knölar.5 En del organ kan vid olika sjukdomar bli förstorade och kan då kännas tydligare än vanligt. Om läkaren trycker försiktigt på organ som är inflammerade kan de vara ömma.
Andra delar av kroppen kan undersökas beroende på vad du har berättat. Läkaren kan känna på utsidan av halsen, i armhålorna och på ljumskarna efter förstorade lymfkörtlar. På halsen kan läkaren också undersöka sköldkörteln. Brösten och bröstkörtlarna kan kännas igenom för att kontrollera att det inte finns knölar.
Vid en undersökning av nervsystemet kan läkaren undersöka reflexer och styrkan i ben och armar. Syn, synfält, ögonens rörelser, hörsel och balans kan också undersökas. Vid undersökning av ryggen och lederna kan du få testa om lederna går att böja och sträcka som vanligt.
En kroppsundersökning kan ibland kompletteras med blodprov, bakterieodling eller bilddiagnostik.5 Bilddiagnostik kan till exempel vara ultraljud, röntgen eller magnetkamera. Ibland behövs ytterligare utredning för att få reda på vad besvären beror på.
Hjärtat kan ibland undersökas med EKG.5 Ibland görs fler undersökningar med till exempel ultraljud och olika typer av röntgenundersökningar.
Lungorna undersöks ofta också med röntgen, ultraljud eller magnetkamera om det finns misstanke om till exempel infektioner, blodproppar eller tumörer. Vid undersökning av magen kan det ibland behövas ultraljud, undersökning med kamera, röntgen, skiktröntgen eller magnetkameraundersökning.
Vid en hudförändring kan läkaren ta ett prov med en tunn nål, en liten hudbit eller en bakterieodling från ett sår.5 Ett prov från en knuta kan tas genom att läkaren sticker in en tunn nål i knutan. Ibland kan läkaren också ta en liten hudbit från en hudförändring eller en bakterieodling från sår eller infektioner.
Om könsorganen behöver undersökas kan läkaren titta och undersöka med händerna. Ibland kan du också behöva genomföra en ultraljudsundersökning eller lämna ett bakterieprov från urinröret. Vid en undersökning av ändtarmen kan läkaren vilja undersöka var en blödning kommer ifrån eller känna på delar i kroppen som är svåra att känna utifrån.
Det mesta av det som kan ingå i en vanlig kroppsundersökning gör inte ont och brukar inte kännas obehagligt. Undersökning av könsorganen eller ändtarmen kan upplevas som obehaglig.5 En gynekologisk undersökning kan innebära att slidans väggar hålls isär försiktigt med ett instrument.
Det är bra att berätta för vårdpersonalen om undersökningen känns jobbig eller obehaglig.5 Du kan också ringa till mottagningen efteråt och berätta hur du kände.
I en studie ökade antalet nya diagnoser per deltagare med 20 procent efter generell hälsoundersökning jämfört med en kontrollgrupp.1 I sammanställningen sågs också fler personer med högt blodtryck och högt kolesterol i en studie, och fler personer fick veta att de hade kronisk sjukdom i en annan studie.
Negativa följder som oro och provtagning var bristfälligt studerade i SBU:s sammanställning.1 Användbara resultat saknades om remisser till specialister, antalet uppföljningstest efter positiv screening och antalet kirurgiska ingrepp. Flera av studierna var gamla, vilket begränsar hur väl resultaten gäller i dag, eftersom behandlingsmetoder och riskfaktorer kan ha förändrats.
I en studie upptäcktes fler personer med högt blodtryck och högt kolesterol efter hälsokontroller.1 I en annan studie ökade det totala antalet nya diagnoser per deltagare med 20 procent under en sexårsperiod jämfört med en kontrollgrupp.
Det betyder inte att alla hälsokontroller har samma resultat eller att riktade screeningundersökningar saknar nytta. SBU:s sammanställning gäller den typ av kontroller där flera tester används för att leta efter olika sjukdomar eller riskfaktorer hos personer utan symtom. Flera möjliga negativa följder, som oro och ytterligare provtagning, var bristfälligt studerade.
Ett avvikande screeningresultat kan leda till ytterligare diagnostik.1 Det kan behövas för att ta reda på om resultatet beror på sjukdom, en annan förändring eller ett mätresultat som inte visar rätt.
Vid behov kan en kroppsundersökning följas av blodprov eller bilddiagnostik som ultraljud, röntgen eller magnetkamera.5 Ibland kan ytterligare undersökningar behövas även när den första bedömningen inte räcker för att ställa en diagnos.
Fler undersökningar kan alltså ge mer information, men de kan också innebära oro eller obehag. Därför behöver resultatet bedömas tillsammans med övrig information om din hälsa och med vad som är relevant att undersöka vidare.
Nej, screeningresultat kan vara missvisande på två sätt: du kan få ett falskt alarm trots att du inte har sjukdomen, eller så kan en diagnos missas. Falska alarm kan leda till onödiga utredningar och behandlingar, medan en missad diagnos kan skapa falsk trygghet och försena en korrekt diagnos.2
Ett självtest kan inte ersätta ett vårdbesök.8 Om ett självtest visar något avvikande behöver resultatet därför bedömas i ett vårdsammanhang, där det kan avgöras om fler undersökningar behövs.
Ett positivt screeningresultat kan leda till ytterligare diagnostik.9 Resultatet betyder alltså inte automatiskt att du har en viss sjukdom, utan kan behöva följas upp med andra undersökningar.
Ytterligare utredning kan till exempel bestå av blodprov, ultraljud, röntgen eller magnetkamera. En vanlig kroppsundersökning är ofta tillräcklig för att läkaren ska kunna ställa en diagnos, men ibland behövs sådana kompletterande undersökningar.5