Schizofreni – symtom, orsaker och behandling

Miljö- och livsfaktorer

Flera miljö- och livsfaktorer har kopplats till en ökad risk för psykossjukdom eller schizofreni:

• Komplikationer under graviditet och förlossning kan öka risken för psykossjukdom.¹
• Trauma i barndomen och social isolering kan bidra till schizofreni.³
• Cannabisanvändning är en miljöfaktor som kan öka risken för psykossjukdom.¹
• Sömnbrist anges som en riskfaktor.²
• Näringsbrist anges som en riskfaktor.²
• Alkohol- eller drogmissbruk anges som en riskfaktor.²
• Psykosocial stress anges som en riskfaktor.²

Graviditetskomplikationer kan även omfatta infektioner under foster- och nyföddhetsperioden som påverkar hjärnan. Psykosociala stressfaktorer som migration, utanförskap, arbetslöshet och hemlöshet har också kopplats till en ökad risk att insjukna i schizofreni.² Stress och miljöfaktorer verkar alltså tillsammans med sårbarheten, snarare än att ensamma förklara varför en person utvecklar sjukdomen.

Cannabis kan utlösa psykoser, och långvarig och regelbunden användning av droger ökar risken för att utveckla en psykossjukdom.¹ Även vissa andra droger kan utlösa psykoser. Läs mer om hur sömn, stress och substansbruk kan hanteras i avsnitten om behandling och egenvård.

Hallucinationer kan även handla om andra sinnen. Du kan till exempel känna dofter som ingen annan känner eller uppleva att något händer i kroppen utan att det går att förklara. Att se sådant som andra inte ser förekommer, men är ovanligt.

Negativa och kognitiva symtom

Negativa symtom handlar om att förmågor eller uttryck minskar.⁶ Du kan bli tillbakadragen, självförsjunken eller oföretagsam.

• Du kan dra dig undan andra människor och bli passiv och inåtvänd.¹
• Kognitiva svårigheter kan påverka din planeringsförmåga.²
• Det kan bli svårt att städa, handla, laga mat eller betala räkningar.¹
• Det kan också bli svårt att sköta din hygien.¹
• Schizofreni kan göra det svårt att behålla vänner.⁵
• Det kan bli svårt att sköta ett arbete eller fortsätta i skolan.

Svårigheter med planering och vardagliga uppgifter kan göra att du behöver mer stöd för sådant som tidigare fungerade. Problemen kan också påverka sociala relationer och möjligheten att ta hand om ditt boende.

Hur symtomen kan märkas och variera

Symtomen varierar mellan olika personer. Du kan ha flera symtom samtidigt, men det är ovanligt att alla psykotiska symtom förekommer samtidigt.¹

För vissa märks symtomen genom att personen berättar om sina upplevelser eller har svårt att lyssna på andra. En person kan också dra sig undan och bli passiv och inåtvänd. Det kan bli svårt för omgivningen att få kontakt med personen, eftersom hen ofta är upptagen av sina egna upplevelser.

Tidiga symtom kan vara irritabilitet, spändhet, koncentrationssvårigheter och sömnproblem. Symtomen kan utvecklas långsamt under månader eller år.⁵ Ibland kan det därför vara svårt att själv märka alla förändringar, medan närstående ser att något har ändrats.

När ska du söka vård akut?

Sök vård genast om röster uppmanar dig att utföra handlingar som du känner att du inte kan stå emot.¹

Sök vård genast om du är orolig för att du kan skada dig själv eller någon annan.¹

Sök vård genast om du mår mycket dåligt och har tankar på att ta ditt liv.¹

Vid allvarliga tankar på att ta ditt liv ska du eller en närstående genast ringa 112.¹

Vid akut fara kan du söka vård på psykiatrisk akutmottagning eller vanlig akutmottagning.¹

Frågorna hjälper vården att bedöma symtomens varaktighet och förändrad funktionsförmåga samt att undersöka andra möjliga orsaker.

Prover och andra undersökningar

Blodprov och EEG-undersökning kan behövas som en del av utredningen.¹ Laboratorieutredningen kan omfatta rutinblodprover och narkotikascreening.²

CT- eller MR-undersökning och blodprov kan användas för att undersöka andra tillstånd med liknande symtom.⁵ EEG kan också användas för att undersöka om epilepsi eller andra störningar kan förklara besvären.

Neuropsykologiska tester kan undersöka uppmärksamhet, intellektuell nivå, minne och exekutiva funktioner.² Exekutiva funktioner handlar i detta sammanhang bland annat om förmågan att planera och lösa problem.

Utredningen kan även omfatta en bedömning av funktionsnivå, psykosociala förhållanden och behov av stöd i vardagen. Det kan till exempel handla om boende, arbete eller utbildning, relationer och vardagliga aktiviteter.

Andra möjliga förklaringar

Psykotiska symtom kan bero på en annan sjukdom, läkemedel eller droger.¹ Därför behöver utredningen också undersöka om symtomen kan ha en annan förklaring än schizofreni.

Kroppsliga orsaker kan bland annat vara hjärnskada, hjärntumör, epilepsi, infektioner eller autoimmuna sjukdomar.² Även hormonella eller ämnesomsättningsrelaterade störningar kan ge psykotiska symtom.

Andra psykiatriska tillstånd kan också behöva övervägas, till exempel schizoaffektivt syndrom, förstämningssyndrom med psykotiska symtom eller vanföreställningssyndrom. En noggrann sjukdomshistoria, en kroppslig och neurologisk undersökning samt lämpliga prover ingår därför i den diagnostiska bedömningen.

Antipsykotiska läkemedel kan finnas som tabletter eller sprutor.⁷ En depåspruta kan ges med jämna intervall och har en jämn och långvarig effekt. Vilken form som passar dig kan vara en del av beslutet om behandlingen.

Biverkningar och uppföljning

Biverkningar varierar mellan personer och beror bland annat på vilket läkemedel och vilken dos du får. Vanliga biverkningar kan vara yrsel, rastlöshet, trötthet, långsamma rörelser, skakningar och viktuppgång. Vissa antipsykotiska läkemedel kan höja prolaktinnivån, vilket kan påverka mensen eller sexlusten. Vissa antipsykotiska läkemedel kan också bidra till viktuppgång.⁷

Därför bör du gå till läkaren regelbundet för en kroppsundersökning och provtagning. Uppföljningen kan omfatta blodvärden, midjemått och vikt. Prata med läkaren om du får biverkningar, eftersom dosen kan behöva ändras eller läkemedlet bytas.⁷

Psykologisk behandling och utbildning

Psykoterapi eller psykologisk behandling kan hjälpa dig att hantera känslor och tankar, till exempel svåra upplevelser som du har haft. KBT är en rekommenderad psykoterapiform vid psykossjukdom.¹ Psykoterapi och utbildning kan också hjälpa dig att känna igen och hantera symtom som finns kvar trots läkemedelsbehandling.

Psykopedagogisk utbildning kan ge dig kunskap om sjukdomen, symtomen och behandlingen. Utbildningen kan genomföras tillsammans med närstående om det är möjligt. Då får ni samma kunskap och det blir lättare att hjälpas åt när du behöver det.¹

Du kan erbjudas gruppbehandling med andra personer som har liknande upplevelser.¹ Exempel är IMR, som står för Illness Management Recovery, och ESL, som står för Ett Självständigt Liv.

Stöd i vardag, arbete och boende

Du kan behöva stöd från socialtjänsten för att få ett fungerande vardagsliv.¹ För att få sådant stöd behöver du göra en ansökan och kontakta din kommun för information och hjälp.

En boendestödjare kan hjälpa dig att handla, städa, betala räkningar och sköta kontakter med myndigheter. Du kan få individanpassat stöd för att hitta och behålla ett arbete. Om du inte kan arbeta kan daglig sysselsättning ge möjlighet att träffa andra, få rutiner i vardagen och ha något att göra om dagarna.¹

En arbetsterapeut kan ge dig stöd för att komma tillbaka till studier eller arbete.¹ Socialtjänsten kan också hjälpa till med andra stödinsatser som passar dina behov.

Delaktighet, vårdplan och återhämtning

Du ska vara delaktig i beslut om behandlingen i den mån det är möjligt.¹ Behandlingen ska utgå från dig och dina behov, och dina närstående kan vara med och planera om du vill det.

En vårdplan beskriver hur vården ska planeras och genomföras. Den ska upprättas så snart som möjligt så att det blir tydligt vad som ska göras, när det ska göras och vem som ansvarar. Vårdplanen ska utvärderas och uppdateras vid behov, minst en gång per år.¹

Om du behöver behandling från både psykiatrin och socialtjänsten kan en SIP, en samordnad individuell plan, tydliggöra vad psykiatrin respektive socialtjänsten ansvarar för.¹ Du behöver ge ditt samtycke till att verksamheterna samverkar, och planen får inte ändras utan att du är med.

Återhämtning innebär bland annat att du hittar sätt att hantera symtom och får en vardag som fungerar.¹ Det kan ta lång tid att återhämta sig efter en psykos, och du kan behöva flera sorters behandling. Många kan ändå leva ett bra liv med behandling och stöd.

Närstående och personal i vård och omsorg kan hjälpa dig att identifiera dina tidiga tecken.¹ Du kan också berätta för vårdpersonalen vilka förändringar du eller dina närstående brukar märka först. Då kan ni hjälpas åt att upptäcka försämring tidigt.

Krisplan, läkemedel och stöd

En krisplan kan vara ett stöd om du börjar må sämre. I planen kan det stå hur du känner igen tidiga tecken, hur du kan hantera symtomen själv och hur du söker hjälp från vården.¹ Du kan göra planen tillsammans med din läkare eller case manager, och dina närstående kan medverka om du vill.

Sluta inte med behandlingen utan att prata med din läkare.⁷ Prata också med läkaren om du har frågor om dina antipsykotiska läkemedel eller får biverkningar.

Närstående kan vara delaktiga och stötta dig i återhämtningen om du vill det. Det kan också hjälpa att träffa andra personer med liknande upplevelser, eftersom du kan dela erfarenheter och få råd. Föreningar och förbund kan erbjuda självhjälpsgrupper och chattforum, till exempel RSMH, NSPH, Schizofreniförbundet och Sveriges Fontänhus Riksförbund.¹

Om du är närstående kan det vara viktigt att också ta hand om dig själv och söka det stöd du behöver. Du kan kontakta din kommun för att få veta vilket anhörigstöd som finns där du bor. Läs mer på varden.se om stöd för närstående och om återhämtning vid schizofreni.

Om du har kontakt med både psykiatrin och socialtjänsten kan en samordnad individuell plan, SIP, göra det tydligt vad vården respektive socialtjänsten ansvarar för.⁹ Du kan själv be om en SIP.¹

Kan symtomen komma tillbaka? Symtomen kan komma tillbaka i perioder, men behandling och stöd kan minska deras påverkan på vardagen.⁸ Återhämtning kan innebära att du lär dig att hantera symtom, får en vardag som fungerar för dig och kan göra sådant som du mår bra av.