PMS, premenstruellt syndrom, innebär humörförändringar och andra psykiska eller kroppsliga besvär dagarna före mens. Besvären kan hanteras med livsstilsförändringar, läkemedel eller en kombination, och de flesta som behandlas får god lindring.
PMS innebär att humöret förändras och att du får andra kroppsliga besvär dagarna före mens. PMS står för premenstruellt syndrom.1 Besvären hör alltså ihop med tiden före mensen och kan återkomma i samband med menscykeln. PMS kan ge både psykiska och kroppsliga symtom.2 Psykiska symtom handlar om hur du mår och reagerar känslomässigt, medan kroppsliga symtom känns i kroppen.
PMS börjar vanligtvis upp till en vecka före mensen. Besvären kan minska eller försvinna när mensen kommer, men hos vissa kan de finnas kvar under de första två till tre dagarna av mensen.1 PMS är ett samlingsnamn för besvär som kan vara olika starka.
PMDS är en svårare form av premenstruella besvär.1 Vid PMDS påverkar symtomen vardagen mer och kan påverka relationer, socialt liv, arbete eller studier.3 PMDS står för premenstruellt dysforiskt syndrom. Symtomen vid PMDS är oftast psykiska och kan vara så svåra att de upplevs som symtom vid depression och ångest.1
Ungefär tre till fem procent av personer som har regelbunden mens har PMDS.1 PMDS är alltså mindre vanligt än PMS. Skillnaden mellan PMS och PMDS handlar framför allt om hur mycket besvären påverkar vardagen och hur svåra de är.
PMS är vanligt. Upp till 30 procent har måttliga fysiska eller psykiska besvär som är kopplade till PMS.3 Många kan alltså ha besvär utan att de är så svåra att de påverkar hela vardagen.
Vilka besvär du får och hur mycket de märks kan variera från person till person och från månad till månad.1 Besvären kan också förändras under livet.2 PMS förekommer hos personer som har mens, och besvären upphör när mensen upphör i klimakteriet.1
Den exakta orsaken till PMS är inte känd.1 Forskning pekar på att förändringar i hormonnivåerna under menscykeln kan bidra till PMS. Sådana hormonförändringar kan påverka vissa personer mer än andra.2
PMS kan hänga ihop med känslighet för ämnen som bildas när progesteron bryts ner.1 Progesteron eller vissa ämnen som bildas när hormonet bryts ner misstänks kunna utlösa besvär hos särskilt känsliga personer.3 Det betyder inte att personer med PMS eller PMDS har högre eller lägre hormonnivåer än personer som inte har sådana besvär.
Begreppen ”östrogendominans” och ”progesteronbrist” saknar vetenskaplig grund som förklaring till PMS eller PMDS.3 PMS och PMDS beror alltså inte på att en viss hormonhalt i sig har visats vara fel.
Progesteronhalten ökar efter ägglossning och minskar igen efter ungefär två veckor om graviditet inte uppstår.
PMS kan märkas i känslor, humör och ork. Besvären kan komma tillsammans eller var för sig, och det är vanligt att olika personer får olika symtom.
Nedstämdhet och mindre lust att hitta på saker kan också förekomma vid PMS. Vissa känner sig överhopade eller som att allt blir för mycket. Sömnsvårigheter eller att sova mer än vanligt kan förekomma, liksom att känna sig mer känslig eller lättare börja gråta.
Vid PMDS är symtomen oftast psykiska. De kan vara så svåra att de upplevs som symtom vid depression och ångest. Det som talar för ett samband med PMDS är att besvären brukar minska när mensen kommer och oftast är helt borta efter mensen. PMDS kan också ge en känsla av att inte ha kontroll, ilska eller stark oro.
Utredningen börjar med ett samtal om dina besvär. Vårdpersonalen frågar vilka symtom du har, när de brukar komma och hur mycket de påverkar ditt liv. Det är också viktigt att berätta hur mensen brukar komma och hur länge blödningarna varar.
Vårdpersonalen går igenom ditt menstruationsmönster och vilka symtom som återkommer.3 Du får också berätta om sjukdomar och vilka läkemedel du använder, inklusive hormoner. Uppgifterna behövs för att bedöma om besvären passar med PMS eller PMDS och om något annat kan förklara dem.
En del av bedömningen handlar om hur symtomen påverkar relationer, socialt liv och arbete eller studier.3 Det kan till exempel handla om konflikter, svårigheter att umgås med andra eller att du får svårare att klara vardagens krav.
Det finns inget enskilt test som kan ställa diagnosen PMS.2 I stället bedöms symtomen och deras mönster över tid.
En daglig registrering under en till två menscykler kan användas i utredningen. Du kan använda en symtomdagbok, en blankett för självskattning eller en app. Skriv gärna ner följande:3
Det finns olika behandlingar vid PMS och PMDS, och vad som lindrar besvären skiljer sig mellan personer. Du kan därför behöva pröva olika alternativ för att hitta det som hjälper just dig. Samtalskontakt kan ges vid några tillfällen som behandling vid PMS eller PMDS.1 Det kan också handla om hjälp att öva på avslappning eller mindfulness.
Kognitiv beteendeterapi, KBT, är en form av psykoterapi och psykologisk behandling som kan hjälpa vid PMS.3 KBT kan användas med eller utan antidepressiva vid PMDS.5 Vid KBT har du kontakt med en person som arbetar med psykisk hälsa under flera veckor till månader för att lära dig att använda behandlingen utifrån dina behov.
Antidepressiva läkemedel kan vara ett behandlingsalternativ vid PMDS. SSRI betyder selektiva serotoninåterupptagshämmare och är en typ av antidepressiva läkemedel. SNRI och tricykliska antidepressiva har också visat bättre effekt än placebo i randomiserade studier vid PMS och PMDS.
Den vanligaste behandlingen mot PMDS är det antidepressiva läkemedlet escitalopram. Escitalopram är receptbelagt. Vid PMDS tas escitalopram under den period då symtomen känns av. Effekten av antidepressiva vid PMDS kommer ofta inom ungefär ett dygn.1
Det finns flera saker du kan prova själv för att lindra besvär vid PMS. Du kan träna eller röra på dig.1 Regelbunden fysisk aktivitet under hela månaden kan minska hur svåra PMS-besvären blir.8
Avslappning kan också hjälpa. Du kan till exempel prova yoga eller mindfulness. Att ta det lugnt och försöka att inte stressa kan lindra besvären, eftersom stress ofta förvärrar PMS. Försök också att sova tillräckligt.1 Om du har sömnproblem kan du prova att ändra dina sömnvanor innan du tar läkemedel mot sömnproblem.8
Bra och regelbundna matvanor kan vara en del av egenvården. Ät gärna en balanserad kost med fullkorn, grönsaker och frukt.8 Du kan också prova att äta mindre salt och socker.
Under de två veckorna före mens kan det hjälpa att minska på salt, socker, koffein och alkohol.2
Om du upplever att din PMS eller PMDS påverkar din vardag och livskvalitet på ett negativt sätt kan du kontakta en vårdcentral eller gynekolog. Där kan du få hjälp med dina besvär och med att bedöma vilken vård som passar. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177.se.1
Du kan också vända dig till en ungdomsmottagning. Till en ungdomsmottagning kan du gå från att du är 12 eller 13 år tills du är mellan 20 och 25 år. Åldersgränsen är olika på olika mottagningar, så kontrollera vad som gäller där du vill söka hjälp.1
Om du är osäker på vart du ska vända dig kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Där kan du få hjälp att bedöma symtom eller få hjälp med var du kan söka vård.1 Du kan även använda 1177.se för att hitta information om mottagningar och göra vissa vårdärenden.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral du vill i hela landet. Du kan också söka vård på en öppen specialiserad mottagning i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.1 Om du behöver remiss kan vårdcentralen hjälpa dig vidare.
Vilken mottagning du väljer kan bero på din ålder, var du bor och vilken hjälp du behöver. På varden.se kan du läsa mer om PMS och PMDS och gå vidare till information om vård och behandling.
PMS försvinner vanligtvis när mensen börjar.2 Besvären slutar när du kommer i klimakteriet och mensen upphör.1 Det betyder att PMS vanligtvis inte fortsätter efter att mensen har slutat. Besvären kan sedan återkomma ungefär vid samma tidpunkt i varje menscykel.4
PMS går inte att förebygga helt. Symtomen kan däremot hanteras med livsstilsförändringar, läkemedel eller en kombination av båda.4 De flesta som behandlas för PMS får god lindring.8 Det finns inte en enda behandling som fungerar för alla.9 Vid lätta besvär behövs oftast inte läkemedelsbehandling, utan allmän information kan räcka.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 13 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Besvären vid PMS och PMDS hänger enligt den medicinska kunskapen ihop med den del av menscykeln som kommer efter ägglossningen. Det är därför förändringarna efter ägglossningen är viktiga när möjliga orsaker studeras. En del personer kan dessutom ha besvär i samband med ägglossningen.1
Vissa omständigheter kan vara kopplade till att PMS förekommer oftare eller blir mer besvärlig. Hög stressnivå kan öka sannolikheten för PMS.4 Besvären förvärras ofta av yttre faktorer som stress.3
En egen eller familjär historia av depression eller ångest kan vara kopplad till ökad förekomst av PMS. En historia av depression efter en förlossning kan också vara en riskfaktor för PMS.4
Ärftlighet kan ha betydelse, men det är inte känt att en enskild gen ensam orsakar PMS eller PMDS. PMDS kan vara vanligare om mamman har haft PMDS.5 Det har också föreslagits att vissa skillnader i gener som ärvs från föräldrar kan ha samband med PMDS, men orsaken är fortfarande inte klarlagd.6
PMS kan ge både kroppsliga besvär och förändringar i hunger eller sug efter viss mat.
En del får även magbesvär, till exempel förstoppning eller diarré. Kroppsliga och känslomässiga symtom kan förekomma samtidigt. Vid PMDS kan svullnad, ömma bröst och huvudvärk förekomma tillsammans med psykiska symtom.
PMS och PMDS börjar ofta upp till en vecka före mens. Symtomen minskar eller försvinner helt när mensen kommer, men de kan finnas kvar under de första två till tre mensdagarna. Vissa får besvär även kring ägglossningen.1 Ibland kan besvären pågå under hela perioden från ägglossningen fram till mensens start.
Tidpunkten kan därför vara olika från person till person. Även hos samma person kan symtomen variera mellan olika månader. Ett återkommande mönster med besvär före mens och mindre besvär när mensen börjar kan hjälpa dig att se sambandet mellan symtomen och menscykeln.
PMDS-symtom är oftast psykiska och kan upplevas som symtom vid depression eller ångest.1 Vid egentlig depression eller ångest finns besvären däremot inte nödvändigtvis bara under tiden före mens. Om psykiska symtom finns kvar under hela menscykeln kan det därför finnas andra orsaker än PMDS.
Om du har självmordstankar ska du inte hålla det för dig själv, utan då behöver du söka hjälp. Självmordstankar ska alltid tas på allvar, oavsett vad som orsakar dem.7
Om du mår så dåligt att situationen känns outhärdlig eller om du har planer på att ta ditt liv ska du söka vård genast på en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112.7
Anteckningarna gör det lättare att se om besvären återkommer i samma del av menscykeln. De kan också hjälpa vårdpersonalen att bedöma hur besvären påverkar dig.
För PMDS ska minst fem symtom stämma in, och ett av dem ska vara ett av de fyra översta symtomen i symtomlistan. Besvären ska dessutom finnas under tiden före mens och vara tydligt mindre under veckan efter mens.
Vid typisk PMS behövs hormonell provtagning vanligtvis inte.3 Provtagning kan däremot bli aktuell om vårdpersonalen behöver undersöka om en annan sjukdom orsakar liknande besvär.
Det kan till exempel vara depression, ångest, sköldkörtelsjukdom eller irritabel tarm. Depression kan ibland bli värre före mens men ändå finnas under hela menscykeln. Även långvarig trötthet och besvär som beror på hormonella preventivmedel kan behöva bedömas separat från PMS eller PMDS.
Intermittent behandling med SSRI innebär att läkemedlet tas under en begränsad del av menscykeln. En till två veckor före mens kan intermittent behandling minska risken för biverkningar.3 Kontinuerlig behandling under hela menscykeln kan prövas om effekten av intermittent behandling inte är tillräcklig. Sexuella biverkningar, som minskad sexlust och svårigheter att få orgasm, är vanliga vid SSRI-behandling.
P-piller kan hjälpa mot PMS och PMDS genom att förhindra ägglossning. Hormonella preventivmedel kan samtidigt förvärra besvären hos vissa personer, eftersom hormoner tillförs.1 Effekten beror bland annat på vilket gestagen p-pillret innehåller.
P-piller med drospirenon och låg östrogendos fungerar oftast bättre än andra p-piller mot PMS eller PMDS. P-piller med drospirenon har visat god effekt mot PMDS i kliniska studier. Kontinuerlig användning av p-piller utan uppehåll kan fungera bättre för vissa.1 Vid kontinuerlig behandling kan du slippa en månatlig mens.
Spironolakton är ett vätskedrivande läkemedel som kan användas en till två veckor före mens.1 Spironolakton kan hjälpa mot svullnad och psykiska besvär.3 Effekten har visats både mot vätskeansamling eller svullnad och mot psykiska besvär.
GnRH-agonister hämmar ägglossningen helt när de ges i full dos. Vid sådan behandling behöver östrogen och gestagen tillföras för att minska risken för benskörhet och andra negativa effekter av östrogenbrist.3
Vid svårare besvär kan läkemedel behöva kombineras med psykoterapi. KBT kan då användas tillsammans med antidepressiva läkemedel eller som ett alternativ till dem. Vilken behandling som passar beror på om besvären främst är psykiska, kroppsliga eller både och.
Naturpreparat och hormonella preparat som marknadsförs mot PMS och hormonell obalans har inte alltid undersökts i vetenskapliga studier. Bioidentiskt progesteron har i flera studier inte visat bättre effekt på humörsymtom vid PMS eller PMDS än placebo.3 De flesta alternativa preparat har inte testats tillräckligt när det gäller effekt och säkerhet, bland annat leverpåverkan och läkemedelsinteraktioner.
PMS-besvär återkommer regelbundet, och en kalender eller app kan hjälpa dig att komma ihåg var i menscykeln du befinner dig.1 Du kan skriva in dagarna då du brukar få besvär och följa hur symtomen förändras. En symtomdagbok kan innehålla vilken typ av symtom du har, hur svåra de är och hur länge de varar.5
Att följa menscykeln kan göra det lättare att känna igen återkommande symtom och förstå när de brukar komma. Det kan också hjälpa dig att se vilka besvär som påverkar dig mest och vilka förändringar som verkar hjälpa.
Berätta gärna för personer i din omgivning när en period med PMS eller PMDS brukar komma. Då kan personer du umgås mycket med lättare förstå vad som händer och ge dig stöd.1 Prata helst om hur ni vill hantera perioden när du inte är mitt i den, och gör gärna en plan tillsammans för vad du och personen kan göra när besvären är som värst.
Receptfria smärtstillande läkemedel kan lindra vissa smärtor vid PMS. Ibuprofen, aspirin eller naproxen kan till exempel användas mot huvudvärk, ryggvärk, mensvärk och ömma bröst.2
Det finns inte tillräckligt med bevis för att kosttillskott är effektiva mot PMS.2 Om du tar andra läkemedel bör du fråga vårdpersonal eller apotekspersonal innan du börjar använda kosttillskott regelbundet.6 Det gäller även vitaminer och andra preparat som säljs som hjälp mot PMS.
Vilken behandling som passar beror på vilka besvär du har och hur mycket de påverkar dig. Livsstilsförändringar och läkemedel kan ofta användas för att lindra PMS-besvär.2
PMDS är mycket mindre vanligt än PMS.2 PMDS är en svårare form av PMS, och symtomen kan påverka vardagen betydligt mer.2,6
Vid PMDS är besvären ofta mer intensiva, särskilt när det gäller känslor och humör. Det kan till exempel handla om starkare irritation, depression eller ångest än vid PMS.4 PMDS påverkar ofta hela tillvaron, till exempel genom konflikter eller genom att du vill vara för dig själv och undviker att umgås med andra. Vid PMDS är symtomen oftast psykiska och kan vara så svåra att de liknar symtom vid depression och ångest.1
Nytt ämne — var först att skriva. Dela din fråga eller erfarenhet med andra som förstår.
Skriv första inläggetNytt ämne — var först att skriva. Dela din fråga eller erfarenhet med andra som förstår.
Skriv första inlägget