Urinvägsinfektion – symtom, orsaker och behandling

Urinvägsinfektion kan alltså se olika ut beroende på vilken del av urinvägarna som är berörd och om infektionen kommer tillbaka. Njurbäckeninflammation är en infektion högre upp i urinvägarna.⁵ Hos barn är urinvägsinfektion i de nedre urinvägarna den vanligaste formen.³ Den kan förekomma hos personer i alla åldrar och oavsett kön, men kvinnor får urinvägsinfektion oftare än män.

Urinvägsinfektion är ungefär fyra gånger vanligare hos kvinnor än hos män.¹

Hur vanligt det är kan också skilja sig mellan olika grupper. Urinvägsinfektion förekommer hos både barn och vuxna, men uppgifter om hur ofta det händer kan gälla olika åldrar och kön. Därför behöver information om urinvägsinfektion tolkas utifrån vem det handlar om.

Det finns olika former av urinvägsinfektion, bland annat blåskatarr och njurbäckeninflammation. De kan beröra olika delar av urinvägarna. Återkommande urinvägsinfektion betyder att infektionen kommer tillbaka flera gånger.⁵

Om du vill läsa om tecken på urinvägsinfektion, hur vården utreder besvären eller vilken behandling som kan bli aktuell finns det separata avsnitt om detta.

Varför vissa lättare får urinvägsinfektion

Bakterier har lättare att nå urinblåsan genom ett kort urinrör. Därför är urinvägsinfektion vanligare hos kvinnor än hos män, eftersom kvinnor har kortare urinrör.⁵ Hos män kan en förstorad prostata göra det svårare att tömma urinblåsan helt.⁶

Det finns även andra förhållanden som kan göra det lättare för bakterier att få fäste eller spridas i urinvägarna:

• Graviditet kan göra att bakterier lättare tar sig genom urinvägarna till njurarna.⁵
• Förstoppning hos barn kan påverka urinblåsan så att den får svårare att tömma sig.³
• Ett hinder i urinvägarna, till exempel njursten, kan göra det lättare för bakterier att komma kvar i urinvägarna.
• En urinkateter kan öka risken för att bakterier kommer in i urinvägarna.⁷
• Efter klimakteriet kan sjunkande östrogennivåer bidra till att urinvägsinfektion blir vanligare.²
• Pessar eller kondom med spermiedödande medel kan påverka bakterierna som normalt finns i slidan och göra urinvägsinfektion lättare att få.⁵

De flesta barn som får urinvägsinfektion har urinvägar som fungerar som de ska. Hos en del barn kan urinvägarna däremot vara formade eller fungera på ett sådant sätt att bakterier lättare sprids upp till njurarna.³

Varför infektionen kan komma tillbaka

En urinvägsinfektion kan komma tillbaka om bakterier åter får fäste i urinvägarna. Hos kvinnor med återkommande urinvägsinfektion kan tarmbakterier lättare finnas på och omkring urinröret. Förändringar i bakterierna som normalt finns i slidan kan göra det lättare för dessa bakterier att kolonisera området nära urinröret.²

Behandling med antibiotika påverkar både bakterierna som orsakar infektionen och bakterier som normalt finns på huden kring slidan och inuti slidan.⁵ Därför kan urinvägsinfektion bli lättare att få efter en antibiotikabehandling. Upprepade antibiotikabehandlingar kan också göra att bakterier med motståndskraft mot antibiotika väljs ut.⁸

Hos män kan prostatan ibland vara en kvarvarande plats för bakterier.⁸ Bakterierna kan då finnas skyddade i prostatans vävnad och bidra till att urinvägsinfektionen kommer tillbaka. Vid urinvägsinfektion med feber är prostatan ofta samtidigt infekterad.⁹

Vid en återkommande urinvägsinfektion kan orsaken ibland vara att urin blir kvar i urinblåsan.⁵ En förstorad prostata kan göra det svårare att tömma urinblåsan helt. Hos barn kan förstoppning också bidra till att urinblåsan inte töms ordentligt.

Det är inte ditt fel om du får urinvägsinfektion. Orsaken är oftast att bakterier från tarmen har kommit in i urinvägarna, men flera olika förhållanden kan påverka hur lätt det sker.

Hos män kan urinvägsinfektion utan feber också ge en tyngdkänsla i underlivet eller ömhet när du sitter. Sådana besvär kan även hänga ihop med att prostatakörteln har blivit inflammerad.⁶

Symtomen kan komma tillsammans eller var för sig. Att behöva kissa ofta och att det svider när du kissar är vanliga tecken, men besvären kan också bero på annat än urinvägsinfektion. Hos kvinnor kan förändrade flytningar eller flytningar från urinröret vara tecken på en annan orsak till besvären, särskilt efter oskyddat sex.⁵

Symtom med feber

Feber tillsammans med urinvägsbesvär kan tyda på att infektionen finns högre upp i urinvägarna, så kallad njurbäckeninflammation. Vid njurbäckeninflammation kan du känna dig ordentligt sjuk.⁵

Du kan ha ett eller flera av följande symtom:

• Du har feber och kan även ha frossa.⁵
• Du kan må illa och kräkas.⁵
• Du har ofta ont i magen, ryggen eller ena sidan av kroppen.⁵
• Det kan svida när du kissar och precis efteråt.⁵
• Du känner dig ordentligt sjuk.

Smärta i ryggen eller på ena sidan kan ibland kallas flanksmärta.⁵ Feber och allmän sjukdomskänsla är typiska tecken på njurbäckeninflammation, men alla har inte tydliga besvär från urinvägarna.

Äldre personer kan ibland bli förvirrade vid urinvägsinfektion med feber.⁵ Äldre personer med demens kan också få ökad oro och verka förvirrade vid urinvägsinfektion utan feber, men sådana symtom kan ha andra orsaker.

Symtom hos barn

Symtomen hos barn beror bland annat på om urinvägsinfektionen finns i de nedre eller övre urinvägarna. Hos yngre barn är besvären ofta mindre tydliga, och det kan vara svårt att veta om barnet har ont.

Vid urinvägsinfektion i de nedre urinvägarna kan barnet ha ett eller flera av följande besvär:

• Det svider när barnet kissar.³
• Barnet behöver kissa ofta.³
• Barnet har svårt att hålla tätt.³
• Det kan komma lite blod i urinen.³
• Barnet har ont i magen.³
• Urinen luktar illa.³
• Barnet kan få lite feber, oftast under 38,5 grader.³

Vid njurbäckeninflammation kan barnet i stället verka mycket sjukt. Då kan barnet ha ett eller flera av följande symtom:

• Barnet har hög feber, oftast över 38,5 grader.³
• Barnet har ont i ena sidan eller i nedre delen av ryggen.³
• Barnet mår illa och kräks.³
• Barnet är mycket hängigt, trött och känner sig sjukt.³
• Det kan vara svårt att få kontakt med barnet.³

Hos nyfödda och barn under ett år kan feber vara det enda som märks. Barnet kan också vilja äta sämre än vanligt, vara trött eller sova mer än vanligt.³

Hos barn under två år är symtomen ofta svåra att upptäcka eftersom barnet kanske inte kan berätta var det gör ont.³ Ett barn kan därför ha urinvägsinfektion även om besvären inte liknar de typiska symtomen hos vuxna.

Ibland finns inga symtom

Ibland finns bakterier i urinen utan att du har några besvär. Det kallas bakterier i urinen utan symtom och blir vanligare ju äldre du blir.⁵ Förekomsten av bakterier i urinen betyder därför inte alltid att du har symtomgivande urinvägsinfektion.

Besvär som liknar urinvägsinfektion kan ibland bero på irritation i urinröret eller på en annan infektion i underlivet. Urin som luktar illa kan hos barn också bero på vätskebrist eller något som barnet har ätit.³

Vid återkommande urinvägsinfektion kan urinodling användas för att undersöka bakterierna och deras känslighet för läkemedel. Upprepade antibiotikakurer kan göra att motståndskraftiga bakterier väljs ut, vilket är en anledning till att odlingen är viktig.

Andra prover och undersökningar

Om läkaren misstänker njurbäckeninflammation kan du få lämna ett blodprov. Provet kallas CRP-test eller snabbsänka, och CRP-värdet stiger snabbt vid njurbäckeninflammation.⁵

Om urinvägsinfektionen återkommer kan läkaren behöva undersöka om det finns urin kvar i urinblåsan efter att du har kissat. Det kan göras med ultraljud.⁵

Vid upprepade fynd av vissa bakterier kan läkaren överväga en vidare undersökning.

Diagnos hos barn

Barn med symtom på urinvägsinfektion får lämna urinprov. Provet kan tas hemma eller på en mottagning.³

Hos barn talar en temperatur över 38,5 grader tillsammans med ett förhöjt CRP-värde för njurbäckeninflammation.⁴ Sveda eller trängningar, en temperatur under 38,5 grader och normalt CRP-värde talar för urinvägsinfektion i de nedre urinvägarna. Små barn kan ha svårt att beskriva sina besvär.

Njurbäckeninflammation och urinvägsinfektion med feber

Urinvägsinfektion med feber beror oftast på njurbäckeninflammation och behandlas med antibiotika.⁵

Antibiotika kan ges genom munnen om du kan ta läkemedel och inte är så sjuk att du behöver behandling på sjukhus.¹⁰ Om du kräks, inte kan ta läkemedel genom munnen eller är mycket sjuk kan antibiotika behöva ges direkt i blodet.⁵ När tillståndet har förbättrats kan behandlingen ofta fortsätta med läkemedel genom munnen.¹⁰

Vid hög feber och tydlig sjukdomspåverkan behöver du snabbt bedömas på sjukhus. Sök vård på en akutmottagning om vårdcentralen eller den jouröppna mottagningen är stängd och du har feber med misstänkt njurbäckeninflammation.⁵ Om du blir snabbt sämre eller mycket sjuk ska du söka akut vård.¹⁰

Om symtomen inte börjar förbättras inom två dygn efter att antibiotikabehandlingen har startat, eller om de förvärras, behöver vården göra en ny bedömning.¹¹ Då kan andra orsaker, en mer allvarlig infektion eller motståndskraftiga bakterier behöva övervägas.

Behandling för barn

Barn med urinvägsinfektion får antibiotika, eftersom bakterier annars kan spridas till njurarna och orsaka njurbäckeninflammation. Barnet blir ofta snabbt bättre och besvären brukar försvinna efter ett till två dygn. Feber brukar gå över efter två till tre dagar vid urinvägsinfektion med feber, men trötthet kan finnas kvar längre.³

Barn får oftast antibiotika genom munnen. Om infektionen har spridit sig, om barnet kräks eller om barnet är mycket påverkat kan antibiotika behöva ges direkt i blodet. En del barn behöver vårdas på sjukhus, särskilt de yngsta eller de som är allmänpåverkade.³

Urinprov och ofta urinodling tas innan behandlingen väljs eller ändras. Om bakterierna är motståndskraftiga mot det första läkemedlet kan barnet behöva byta antibiotika när svaret från urinodlingen har kommit.

Barn som fortfarande har feber och inte mår bättre efter två dagars antibiotikabehandling behöver undersökas på nytt. Sök vård genast om ett barn har symtom på njurbäckeninflammation, och sök också genast om ett barn under två år har symtom på urinvägsinfektion.³

Behandling under graviditet

Om du är gravid och har bakterier i urinen ska du behandlas med antibiotika även om du inte har några symtom.⁵ Under graviditeten är risken större att bakterier tar sig till njurarna och orsakar njurbäckeninflammation.

Du brukar få lämna urinprov och urinodling när du är gravid. Efter antibiotikabehandlingen får du lämna ett nytt urinprov för att kontrollera att bakterierna har försvunnit.⁵ Vilket läkemedel som används beror på provsvaret och på graviditeten.

Om du är gravid och har feber kan du behöva behandlas på sjukhus med antibiotika direkt i blodet. Kontakta vården snarast om du är gravid och misstänker urinvägsinfektion.

När urinodlingen påverkar behandlingen

En urinodling visar vilken bakterie som orsakar infektionen och vilka läkemedel bakterien är känslig eller motståndskraftig mot. Vården kan därför behöva ändra antibiotikan när odlingssvaret har kommit. Det är särskilt viktigt vid urinvägsinfektion med feber, under graviditet, hos män, hos barn och vid återkommande urinvägsinfektion.

Om du har bakterier i urinen men inga besvär behövs vanligtvis ingen antibiotikabehandling. Undantaget är graviditet, då bakterier i urinen ska behandlas även om du inte har symtom.⁵

Återkommande urinvägsinfektion

Vid återkommande urinvägsinfektion behöver en ny urinodling tas för att visa vilken bakterie som orsakar infektionen och vilken behandling som kan fungera.⁹

Hos män med täta återfall av urinvägsinfektion med feber kan långvarig antibiotikabehandling under sex till tolv månader övervägas.⁹

Efter klimakteriet kan lokal behandling med östrogen minska risken för urinvägsinfektioner hos vissa kvinnor.⁵ Tranbärsprodukter och metenamin kan prövas av vissa personer, men det vetenskapliga stödet för att de förebygger återkommande urinvägsinfektion är svagt.^5,12 Prata med läkare innan du börjar med förebyggande läkemedel eller andra behandlingar.

Förebyggande antibiotika ska väljas utifrån tidigare urinodling och bakteriernas känslighet.¹³ Upprepade antibiotikabehandlingar kan bidra till antibiotikaresistens, så nyttan behöver vägas mot nackdelarna.

Om du har fått antibiotika men besvären finns kvar, om de kommer tillbaka kort efter behandlingen eller om du får feber, ska du kontakta vården igen.⁶ Ring 1177 om du behöver hjälp att bedöma symtomen eller veta vart du ska vända dig.³

Att kissa efter sex kan skölja bort bakterier som finns vid urinrörsmynningen. Om du använder preventivmedel med spermiedödande medel kan du överväga ett annat alternativ, eftersom spermiedödande medel kan påverka bakterierna som normalt finns i slidan.⁵

För barn är regelbundna toalettbesök viktiga. Ge barnet gott om tid att kissa färdigt, till exempel efter förskolan, efter middagen och före läggdags. Förstoppning kan bidra till att barn får urinvägsinfektion flera gånger.³

Efter klimakteriet kan östrogen som förs in i slidan minska risken för urinvägsinfektion hos vissa kvinnor.⁵ Prata med en vårdgivare om du vill veta om det kan passa dig. Tranbärsprodukter och metenamin kan möjligen minska risken för nya urinvägsinfektioner hos vissa, men det vetenskapliga stödet är svagt.¹²

Hur vet jag om det verkligen är urinvägsinfektion?

Ett urinprov kan visa om besvären beror på bakterier i urinen.³ En urinodling kan visa vilken bakterie som orsakar infektionen och vilka läkemedel bakterien är känslig eller motståndskraftig mot.⁵ Liknande besvär kan också bero på irritation i urinröret, en annan infektion i underlivet eller klamydia.¹²

Barn med symtom på urinvägsinfektion ska alltid söka vård och får lämna urinprov.³ Om barnet är yngre än två år och har symtom på urinvägsinfektion ska du genast kontakta en vårdcentral eller jouröppen mottagning; om det inte går eller är stängt, sök vård på en akutmottagning.¹²