Sorkfeber är en virussjukdom som sprids genom skogssorkar och orsakas av Puumalavirus, en variant av hantavirus. De allra flesta blir friska efter en till två veckor, och nästan alla tillfrisknar utan kvarstående men.
Sorkfeber är en virussjukdom som sprids genom skogssorkar.1 Sjukdomen orsakas av sorkfebervirus, som i medicinska texter kallas Puumalavirus.2 I Sverige orsakas sorkfeber av en variant av hantavirus.1 Sorkfeber orsakas av Puumalavirus, som tillhör gruppen hantavirus.2 I Europa orsakar Puumalavirus vanligtvis en mildare form av blödarfeber med njurpåverkan som kallas nephropathia epidemica.3 Det finns många olika varianter av hantavirus i världen, men i Sverige finns endast den variant som orsakar sorkfeber.1
Sorkfeber räknas som en blödarfeber med njurpåverkan.4 De medicinska namnen nephropathia epidemica och hemorragisk feber med njurpåverkan används också för sjukdomen.2 Njurpåverkan är en viktig del av sjukdomsbilden, även om hur sjukdomen påverkar kroppen kan variera.
I Sverige förekommer sorkfeber framför allt norr om Dalälven, i Dalsland och i Värmland.1 Sorkfebern är i princip begränsad till områden norr om Dalälven, även om enstaka fall har rapporterats från andra områden.2
Folkhälsomyndigheten uppger att omkring 300 fall rapporteras årligen i Sverige i genomsnitt. Antalet rapporterade fall i Sverige varierar från ungefär 50 till 2 000 fall per år.2 Variationerna kan hänga ihop med att antalet skogssorkar förändras mellan olika år. När antalet sorkar ökar blir också fler personer sjuka i sorkfeber.1
Sorkfeber förekommer också i centrala och norra Europa.4 Sjukdomen är vanlig i Finland och finns både i Tyskland och Danmark.2
De allra flesta blir friska efter en till två veckor.5 Nästan alla tillfrisknar utan kvarstående men.2 Sjukdomsbilden kan ändå variera från lindriga symtom till allvarlig sjukdom.4
Sorkfeber orsakas av sorkfebervirus, som tillhör hantavirusen. I Sverige finns bara den variant av hantavirus som orsakar sorkfeber.1 Sorkfebervirus tillhör gruppen orthohantavirus.2 Det finns många olika varianter av hantavirus i världen, och de kan spridas av olika arter av gnagare.1
Skogssorken är virusets reservoar. Det betyder att viruset finns kvar och sprids i skogssorkspopulationen. Den vetenskapliga benämningen på skogssorken är *Myodes glareolus*. Smittade skogssorkar utsöndrar virus i saliv, urin och avföring.2 De verkar själva inte bli sjuka av viruset.1 Infektionen hos skogssorken kan finnas kvar länge, och en smittad skogssork kan utsöndra virus under resten av sitt liv.
Sorkfebervirus sprids framför allt när du andas in damm som har förorenats av skogssorkars urin eller avföring. Direktkontakt med skogssorkars saliv, urin eller avföring kan också överföra smittan.
Sorkfeber kan börja med tydliga symtom från flera delar av kroppen. Hög feber, muskelvärk och huvudvärk hör till de vanligaste besvären. Du kan också få ont i magen, ryggen eller sidorna av ryggen.
Vid utredningen frågar vårdpersonalen om möjlig kontakt med gnagare, vilka symtom du har och hur påverkad du är.4 Uppgifterna om kontakt med gnagare och symtom vägs samman med undersökningen när sorkfeber misstänks.
En urinsticka kan användas som första undersökning hos personer med feber i områden där sorkfeber förekommer.4 Urinstickan är en screening, vilket betyder att den används för att upptäcka tecken som kan göra att sorkfeber behöver utredas vidare.
Ett blodprov kan hjälpa läkaren att avgöra om du har sorkfeber.1 Diagnosen kan ställas genom att antikroppar mot sorkfebervirus påvisas i blodet.2 Blodprovet kan visa både en pågående infektion med så kallade IgM-antikroppar och en tidigare infektion med IgG-antikroppar. Det finns flera metoder för att undersöka antikroppar, bland annat enzymimmunoanalys, immunofluorescens, immunoblot och immunokromatografi.3
Det finns ingen godkänd specifik antiviral behandling mot sorkfeber.4 Behandlingen är därför huvudsakligen symtomatisk, vilket betyder att vården behandlar de besvär och kroppsliga förändringar som sjukdomen orsakar.2
Vätskebehandlingen behöver anpassas efter sjukdomens fas och hur njurarna fungerar. Vid lågt blodtryck kan extra vätska behöva ges i den tidiga fasen av sjukdomen. Senare, när urinmängden är låg, kan andningspåverkan bero på att kroppen har fått för mycket vätska och då kan dialys övervägas.
Läkemedel som påverkas av njurfunktionen kan behöva få dosen minskad eller sättas ut under den akuta infektionen.4
Sorkfebervirus finns i skogssorkars saliv, urin och avföring. Smittan kan spridas genom direktkontakt med sådana utsöndringar, så det är viktigt att undvika kontakt när du städar eller vistas på platser där sorkar kan ha varit.2
Det är särskilt viktigt att skydda händerna vid städning av till exempel en sommarstuga, ett förråd eller en källare där sorkar har varit.
Vid misstanke om sorkfeber är vårdcentralen en vanlig första kontakt. Kontakta en vårdcentral om du tror att du har sorkfeber. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.1
Du kan också få vägledning innan du väljer mottagning. Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.1 Det kan vara särskilt användbart om du är osäker på vilken mottagning som passar eller hur du ska ta den första kontakten.
Du har möjlighet att välja mottagning själv. Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.1 På varden.se kan du läsa mer om olika vägar till vård och gå vidare till information om mottagningar.
Om du behöver träffa en specialist kan vägen dit se olika ut. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.1
Nej, sorkfeber smittar inte mellan människor.1 Du smittas i stället framför allt genom att andas in damm som har förorenats av skogssorkars urin eller avföring.2 Ett vanligt tillfälle är när du sopar i en sommarstuga, ett förråd eller en källare där sorkar har varit.
Det tar oftast en till tre veckor från att du har smittats tills du blir sjuk. Ibland tar det längre tid, upp till fem eller sex veckor.1 Tiden från smittan till symtomen kallas inkubationstid.
Det finns inget vaccin mot hantavirus.6 Det finns ingen specifik behandling mot sorkfeber, utan vården behandlar symtomen.2 Behandlingen kan till exempel omfatta smärtstillande och febernedsättande läkemedel för att lindra besvären, och vissa kan behöva vård på sjukhus.
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 4 källor · Senast granskad: 3 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Ett vanligt smittotillfälle är att sopa bort damm i en sommarstuga, ett förråd eller en källare där sorkar har varit.1 När förorenat damm virvlar upp kan viruset komma in i luftvägarna. Risken hänger därför ihop både med att vistas där sorkar har funnits och med hur nära du kommer deras utsöndringar.
Det går inte att säga exakt hur länge viruset överlever efter att det har lämnat skogssorken. Temperatur och luftfuktighet påverkar hur länge det finns kvar. Studier visar att viruset kan vara smittsamt i minst två veckor efter att det har utsöndrats från sorken, troligen ännu längre.1
Risken för smitta ökar vid utomhusaktiviteter som jordbruk, skogsarbete, trädgårdsarbete och friluftsaktiviteter.3 Risken ökar också när du städar utrymmen där gnagare kan ha funnits, till exempel källare och vindar. Under år då skogssorkarna är många kan fler skogssorkar bära på viruset, och då kan fler människor smittas.1
Rökning har kopplats till ungefär tre gånger högre risk för infektion med sorkfebervirus än hos personer som inte röker.3 Det finns alltså flera omständigheter som kan påverka smittrisken, bland annat kontakt med skogssorkar, förorenat damm och vissa utomhusaktiviteter.
Sorkfeber smittar inte mellan människor.1 En genomgången infektion anses ge livslång immunitet.2 Det finns inget vaccin mot hantavirus.6
Sjukdomsbilden kan vara mycket olika, från lindriga symtom till allvarlig sjukdom. Besvären kan komma i olika faser, men gränserna mellan faserna är ofta otydliga. Feberfasen varar ofta i tre till sju dagar. Därefter kan blodtrycket påverkas och njurarnas funktion försämras.
Sorkfeber påverkar ofta njurarna. Njurpåverkan kan göra att du kissar mindre under den första delen av sjukdomen. Ibland kommer senare stora mängder urin när njurfunktionen börjar förbättras.
Sorkfeber kan leda till njurpåverkan som gör att njurarna tillfälligt inte fungerar som de ska. I svårare fall kan njurpåverkan kräva dialys. Blödningar kan också uppstå eftersom sjukdomen kan påverka blodets förmåga att levra sig.
Tröttheten kan finnas kvar under återhämtningen efter den akuta sjukdomen.4 Sjukdomen kan ha ett kort förlopp eller pågå under längre tid.
Kontakta en vårdcentral om du tror att du har sorkfeber. Det är särskilt viktigt att ta ny kontakt med vården om du blir sämre, får andningspåverkan eller börjar blöda. Vid osäkerhet om symtom eller vart du ska vända dig kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.1
Andningspåverkan kan uppstå när lungorna påverkas. Vid svårare sjukdom kan lungorna påverkas samtidigt som njurarna och andra organ. Sorkfeber kan leda till njurpåverkan, och svåra fall kan behöva sjukhusvård.1
Om du vill ha sjukvårdsrådgivning kan du ringa 1177. Där kan du få hjälp att bedöma dina symtom eller få hjälp med var du kan söka vård.1
Virusets arvsmassa kan också påvisas med molekylärbiologiska metoder. Diagnostiken kan göras vid Folkhälsomyndighetens laboratorium eller vid regionala laboratorier. För sorkfeber finns analyser för antikroppsbestämning med snabbtest och för PCR.2 PCR är en sådan metod och kan vara värdefull under de första sjukdomsdagarna, eftersom några patienter ännu kan sakna påvisbara antikroppar då.4
Blodprovet kan visa om det finns en pågående infektion genom så kallade IgM-antikroppar mot sorkfebervirus. Det finns också serologiska snabbtest för antikroppar.4
Vilken typ av prov som används beror bland annat på hur länge du har varit sjuk. Antikroppsprov används framför allt för att hitta en pågående infektion, medan PCR kan vara särskilt användbart tidigt i sjukdomsförloppet.
Blodproverna kan omfatta blodstatus, blodplättar, elektrolyter, kreatinin och urea. Kreatinin och urea används för att bedöma njurfunktionen, medan blodstatus och blodplättar ger annan information om sjukdomsbilden. Elektrolyter ingår i provtagningen eftersom förändringar kan förekomma beroende på njurpåverkan. Kreatininnivån är ofta som högst sju till tolv dagar efter att sjukdomen började.4
Vid sorkfeber är det viktigt att följa njurfunktion och vätskebalans eftersom sjukdomen ofta har ett dynamiskt förlopp.4 Därför kan upprepade prover behövas under sjukdomstiden.
Vid uppföljande kontroller kan njurfunktionen kontrolleras med nya blodprover. GFR kan uppskattas med hjälp av kreatinin eller cystatin-C-clearance.4
För personer som följs utanför sjukhus kan uppföljande provtagning med dessa prover vara aktuell. På sjukhus kan blodstatus, blodplättar, elektrolyter, kreatinin och urea kontrolleras varannan dag eller oftare.4
Urinmängd och vätskemängd kan också följas. Hos personer som vårdas på sjukhus kan den dagliga vikten kontrolleras tillsammans med urin- och vätskemätning.4
En del personer behöver vårdas på sjukhus.1 Behovet beror bland annat på hur påverkad du är, hur njurarna fungerar och om andningen eller blodtrycket påverkas.
Dialys renar blodet när njurarna tillfälligt inte klarar sin uppgift. Vid svår njurpåverkan kan kontinuerlig njurersättande behandling behövas, särskilt när vården behöver ersätta njurarnas funktion under en längre del av sjukdomsförloppet. För svårt sjuka patienter kan intensivvård vara aktuell.
På sjukhus följs njurfunktion och vätskebalans eftersom sorkfeber ofta har ett dynamiskt förlopp. Blodtryck, puls, syremättnad, andningsfrekvens och temperatur kan följas regelbundet i början. Hos inneliggande patienter kan blodprover och andra kontroller behöva göras varannan dag eller oftare.
Patienter bör följas upp med minst ett återbesök för att kontrollera att njurfunktionen återställs.4 Uppföljande provtagning kan vara aktuell även för personer som inte längre behöver sjukhusvård.
Långvarig trötthet efter sorkfeber har rapporterats.4 Tröttheten kan bero på nedsatt förmåga för lungorna att överföra syre, vilket kan förekomma både under och efter infektionen. Återhämtningen efter sorkfeber kan vara utdragen och pågå i upp till sex månader. Njurarnas funktion återställs vanligtvis efter sjukdomen.3
Hormonbrist har upptäckts hos 17 procent av patienterna i en studie, mätt efter en median på fem år.3 Andra hormonrubbningar har också rapporterats efter genomgången infektion. Vid långdragen trötthet eller andra oklara symtom kan vården därför bedöma om hormonnivåerna behöver undersökas.
Undvik att virvla upp damm när du städar utrymmen där gnagare kan ha funnits. Sorkfebervirus kan spridas när du andas in damm som har förorenats av sorkars urin eller avföring.
Våta städmetoder minskar risken att det dammar och att du andas in viruset.1 Använd rengöringsmedel och blöta engångstrasor i stället för att torrsopa eller dammsuga. Andningsskydd och handskar kan minska risken för exponering när du hanterar gnagare eller deras utsöndringar.
Om du måste utsätta dig för smittrisk kan du använda en ansiktsmask av typen FFP3.1 Andningsskydd som används på rätt sätt kan minska risken för överföring av luftburen smitta.2 Det är särskilt relevant när du hanterar gnagare eller deras utsöndringar.3 En sådan mask kan köpas i ett byggvaruhus.1
Det finns inget vaccin mot hantavirus.6 Något vaccin mot sorkfebervirus finns därför inte att använda som förebyggande skydd.
Förebyggande åtgärder är särskilt viktiga vid städning av utrymmen där sorkar har varit, eftersom smittan framför allt sprids genom inandning av förorenat damm eller genom direktkontakt med sorkarnas utsöndringar.
De allra flesta blir friska efter en till två veckor.1 Nästan alla tillfrisknar utan kvarstående men, även om långvarig trötthet efter sorkfeber har rapporterats. En genomgången infektion anses ge livslång immunitet.2