Schizofreni – symtom, orsaker och behandling

Orsaker till schizofreni

Varför utvecklas schizofreni?

Den exakta orsaken till schizofreni är inte känd. Forskning beskriver schizofreni som resultatet av en kombination av genetiska och miljörelaterade faktorer.⁴ Det betyder att flera olika omständigheter kan ha betydelse för om sjukdomen utvecklas.

Dopamin och glutamat är två signalsubstanser som tros ha stor betydelse vid schizofreni.² Signalsubstanser hjälper nervcellerna i hjärnan att kommunicera med varandra. Vid schizofreni har forskningen därför särskilt intresserat sig för dopamin- och glutamatsystemen.

Det går inte att peka ut en enda händelse eller faktor som förklaring till schizofreni. Olika personer kan ha olika kombinationer av sårbarhet och belastningar. En miljöfaktor kan därför ha större betydelse för en person än för en annan.

Ärftlighet och sårbarhet

Genetiska faktorer är en möjlig del av sårbarheten för schizofreni.² Risken är högre om en biologisk förälder eller ett syskon har schizofreni.³ Att schizofreni finns i familjen betyder inte att du säkert kommer att utveckla sjukdomen, eftersom även miljöfaktorer kan påverka risken.

Stress-sårbarhetsmodellen innebär att människor kan vara olika känsliga för fysisk, psykisk och social belastning.² En person med låg sårbarhet kan behöva hög stress för att en psykos ska utlösas, medan en person med högre sårbarhet kan reagera på en lindrigare stress. Sårbarheten kan bland annat ha genetisk bakgrund, hänga ihop med graviditetskomplikationer eller bero på störningar i hjärnans utveckling.

Miljö- och livsfaktorer

Flera miljö- och livsfaktorer har kopplats till en ökad risk för psykossjukdom eller schizofreni:

• Komplikationer under graviditet och förlossning kan öka risken för psykossjukdom.¹
• Trauma i barndomen och social isolering kan bidra till schizofreni.³
• Cannabisanvändning är en miljöfaktor som kan öka risken för psykossjukdom.¹
• Sömnbrist anges som en riskfaktor.²
• Näringsbrist anges som en riskfaktor.²
• Alkohol- eller drogmissbruk anges som en riskfaktor.²
• Psykosocial stress anges som en riskfaktor.²

Graviditetskomplikationer kan även omfatta infektioner under foster- och nyföddhetsperioden som påverkar hjärnan. Psykosociala stressfaktorer som migration, utanförskap, arbetslöshet och hemlöshet har också kopplats till en ökad risk att insjukna i schizofreni.² Stress och miljöfaktorer verkar alltså tillsammans med sårbarheten, snarare än att ensamma förklara varför en person utvecklar sjukdomen.

Cannabis kan utlösa psykoser, och långvarig och regelbunden användning av droger ökar risken för att utveckla en psykossjukdom.¹ Även vissa andra droger kan utlösa psykoser. Läs mer om hur sömn, stress och substansbruk kan hanteras i avsnitten om behandling och egenvård.

Symtom vid schizofreni

Psykotiska symtom

Psykotiska symtom kan påverka hur du upplever och tolkar det som händer omkring dig.¹ De vanligaste symtomen är hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar.

• Hallucinationer innebär att du upplever något med dina sinnen som inte finns i verkligheten.¹
• Det är vanligt att höra röster eller ljud som inte finns.¹
• Rösterna kan kännas som att de kommer inifrån huvudet eller utifrån.
• Röster kan kommentera det du gör eller hur du ser ut.
• Röster kan också uppmana dig att göra saker som kan vara farliga eller riskfyllda.¹
• Vanföreställningar innebär att du tolkar verkligheten annorlunda jämfört med andra.¹
• Du kan till exempel känna dig förföljd.¹
• Du kan också känna dig övervakad.¹
• Tankestörningar kan göra det svårt att tänka färdigt en tanke.¹
• Det kan också bli svårt att tänka sammanhängande tankar.¹
• Tankestörningar kan påverka ditt sätt att prata, skriva och läsa.¹

Hallucinationer kan även handla om andra sinnen. Du kan till exempel känna dofter som ingen annan känner eller uppleva att något händer i kroppen utan att det går att förklara. Att se sådant som andra inte ser förekommer, men är ovanligt.

Negativa och kognitiva symtom

Negativa symtom handlar om att förmågor eller uttryck minskar.⁶ Du kan bli tillbakadragen, självförsjunken eller oföretagsam.

• Du kan dra dig undan andra människor och bli passiv och inåtvänd.¹
• Kognitiva svårigheter kan påverka din planeringsförmåga.²
• Det kan bli svårt att städa, handla, laga mat eller betala räkningar.¹
• Det kan också bli svårt att sköta din hygien.¹
• Schizofreni kan göra det svårt att behålla vänner.⁵
• Det kan bli svårt att sköta ett arbete eller fortsätta i skolan.

Svårigheter med planering och vardagliga uppgifter kan göra att du behöver mer stöd för sådant som tidigare fungerade. Problemen kan också påverka sociala relationer och möjligheten att ta hand om ditt boende.

Hur symtomen kan märkas och variera

Symtomen varierar mellan olika personer. Du kan ha flera symtom samtidigt, men det är ovanligt att alla psykotiska symtom förekommer samtidigt.¹

För vissa märks symtomen genom att personen berättar om sina upplevelser eller har svårt att lyssna på andra. En person kan också dra sig undan och bli passiv och inåtvänd. Det kan bli svårt för omgivningen att få kontakt med personen, eftersom hen ofta är upptagen av sina egna upplevelser.

Tidiga symtom kan vara irritabilitet, spändhet, koncentrationssvårigheter och sömnproblem. Symtomen kan utvecklas långsamt under månader eller år.⁵ Ibland kan det därför vara svårt att själv märka alla förändringar, medan närstående ser att något har ändrats.

När ska du söka vård akut?

Sök vård genast om röster uppmanar dig att utföra handlingar som du känner att du inte kan stå emot.¹

Sök vård genast om du är orolig för att du kan skada dig själv eller någon annan.¹

Sök vård genast om du mår mycket dåligt och har tankar på att ta ditt liv.¹

Vid allvarliga tankar på att ta ditt liv ska du eller en närstående genast ringa 112.¹

Vid akut fara kan du söka vård på psykiatrisk akutmottagning eller vanlig akutmottagning.¹

Diagnos vid schizofreni

Hur diagnosen ställs

Det finns inget enskilt test som ställer diagnosen schizofreni. Diagnosen ställs vanligtvis efter en bedömning av en yrkesperson inom psykisk hälsa, till exempel en psykiater.⁴ Bedömningen bygger på en intervju och på information om hur du har mått och fungerat över tid.

Diagnosen grundas på symtom, funktionsförlust och sjukdomens förlopp. Funktionsförlust kan till exempel handla om att det blir svårare att sköta arbete, studier, relationer eller vardagliga uppgifter. För att diagnosen ska kunna övervägas ska sjukdomstecken enligt diagnostiska kriterier vara observerbara under minst en månad, medan funktionsförlusten ska ha pågått under minst sex månader.²

Vad händer vid läkarbesöket?

Utredningen innehåller frågor och en kroppslig undersökning.¹ Du kan få berätta om vad du har upplevt, hur länge besvären har funnits och hur de har påverkat din vardag.

En psykiater kan intervjua dig och familjemedlemmar.⁵ Närstående kan ibland bidra med information om förändringar som de har lagt märke till.

Under utredningen kan du få frågor om:

• hur länge symtomen har varat⁵
• hur din förmåga att fungera har förändrats
• din utveckling och sjukdomshistoria
• läkemedel och hur de har fungerat
• substansbruk
• andra sjukdomar.⁵

Frågorna hjälper vården att bedöma symtomens varaktighet och förändrad funktionsförmåga samt att undersöka andra möjliga orsaker.

Prover och andra undersökningar

Blodprov och EEG-undersökning kan behövas som en del av utredningen.¹ Laboratorieutredningen kan omfatta rutinblodprover och narkotikascreening.²

CT- eller MR-undersökning och blodprov kan användas för att undersöka andra tillstånd med liknande symtom.⁵ EEG kan också användas för att undersöka om epilepsi eller andra störningar kan förklara besvären.

Neuropsykologiska tester kan undersöka uppmärksamhet, intellektuell nivå, minne och exekutiva funktioner.² Exekutiva funktioner handlar i detta sammanhang bland annat om förmågan att planera och lösa problem.

Utredningen kan även omfatta en bedömning av funktionsnivå, psykosociala förhållanden och behov av stöd i vardagen. Det kan till exempel handla om boende, arbete eller utbildning, relationer och vardagliga aktiviteter.

Andra möjliga förklaringar

Psykotiska symtom kan bero på en annan sjukdom, läkemedel eller droger.¹ Därför behöver utredningen också undersöka om symtomen kan ha en annan förklaring än schizofreni.

Kroppsliga orsaker kan bland annat vara hjärnskada, hjärntumör, epilepsi, infektioner eller autoimmuna sjukdomar.² Även hormonella eller ämnesomsättningsrelaterade störningar kan ge psykotiska symtom.

Andra psykiatriska tillstånd kan också behöva övervägas, till exempel schizoaffektivt syndrom, förstämningssyndrom med psykotiska symtom eller vanföreställningssyndrom. En noggrann sjukdomshistoria, en kroppslig och neurologisk undersökning samt lämpliga prover ingår därför i den diagnostiska bedömningen.

Behandling vid schizofreni

Behandlingens mål och upplägg

Det är viktigt att få behandling så tidigt som möjligt, eftersom det gör att du snabbare kan återhämta dig. Behandlingen beror bland annat på hur du mår, vilka symtom du har och hur de påverkar din vardag.¹ Du behöver inte alltid alla delar av den behandling som beskrivs här.

Behandlingen kan innehålla antipsykotiska läkemedel, psykopedagogisk utbildning och behandlingsprogram, psykoterapi och psykologisk behandling samt stöd från socialtjänsten.¹ Schizofreni behandlas vanligtvis med en kombination av läkemedel och terapi som anpassas till individen.⁴ Målet är att lindra besvären, förebygga att du blir sjuk igen och på längre sikt ge dig möjlighet att ha ett fungerande liv.

Antipsykotiska läkemedel

Antipsykotiska läkemedel är den viktigaste läkemedelsbehandlingen vid psykos. De kan dämpa psykotiska symtom som hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar så att de blir mindre störande eller försvinner helt. Läkemedlen lindrar symtomen men tar inte bort orsaken till psykosen.⁷

Det kan ta flera veckor innan du känner dig bättre, men oftast börjar effekten av läkemedlet märkas inom en vecka. Det kan ta tid att hitta rätt läkemedel och rätt dos som passar dig.⁷ Du och din läkare bestämmer tillsammans hur läkemedlet ska användas och följas upp.

Antipsykotiska läkemedel kan finnas som tabletter eller sprutor.⁷ En depåspruta kan ges med jämna intervall och har en jämn och långvarig effekt. Vilken form som passar dig kan vara en del av beslutet om behandlingen.

Biverkningar och uppföljning

Biverkningar varierar mellan personer och beror bland annat på vilket läkemedel och vilken dos du får. Vanliga biverkningar kan vara yrsel, rastlöshet, trötthet, långsamma rörelser, skakningar och viktuppgång. Vissa antipsykotiska läkemedel kan höja prolaktinnivån, vilket kan påverka mensen eller sexlusten. Vissa antipsykotiska läkemedel kan också bidra till viktuppgång.⁷

Därför bör du gå till läkaren regelbundet för en kroppsundersökning och provtagning. Uppföljningen kan omfatta blodvärden, midjemått och vikt. Prata med läkaren om du får biverkningar, eftersom dosen kan behöva ändras eller läkemedlet bytas.⁷

Psykologisk behandling och utbildning

Psykoterapi eller psykologisk behandling kan hjälpa dig att hantera känslor och tankar, till exempel svåra upplevelser som du har haft. KBT är en rekommenderad psykoterapiform vid psykossjukdom.¹ Psykoterapi och utbildning kan också hjälpa dig att känna igen och hantera symtom som finns kvar trots läkemedelsbehandling.

Psykopedagogisk utbildning kan ge dig kunskap om sjukdomen, symtomen och behandlingen. Utbildningen kan genomföras tillsammans med närstående om det är möjligt. Då får ni samma kunskap och det blir lättare att hjälpas åt när du behöver det.¹

Du kan erbjudas gruppbehandling med andra personer som har liknande upplevelser.¹ Exempel är IMR, som står för Illness Management Recovery, och ESL, som står för Ett Självständigt Liv.

Stöd i vardag, arbete och boende

Du kan behöva stöd från socialtjänsten för att få ett fungerande vardagsliv.¹ För att få sådant stöd behöver du göra en ansökan och kontakta din kommun för information och hjälp.

En boendestödjare kan hjälpa dig att handla, städa, betala räkningar och sköta kontakter med myndigheter. Du kan få individanpassat stöd för att hitta och behålla ett arbete. Om du inte kan arbeta kan daglig sysselsättning ge möjlighet att träffa andra, få rutiner i vardagen och ha något att göra om dagarna.¹

En arbetsterapeut kan ge dig stöd för att komma tillbaka till studier eller arbete.¹ Socialtjänsten kan också hjälpa till med andra stödinsatser som passar dina behov.

Delaktighet, vårdplan och återhämtning

Du ska vara delaktig i beslut om behandlingen i den mån det är möjligt.¹ Behandlingen ska utgå från dig och dina behov, och dina närstående kan vara med och planera om du vill det.

En vårdplan beskriver hur vården ska planeras och genomföras. Den ska upprättas så snart som möjligt så att det blir tydligt vad som ska göras, när det ska göras och vem som ansvarar. Vårdplanen ska utvärderas och uppdateras vid behov, minst en gång per år.¹

Om du behöver behandling från både psykiatrin och socialtjänsten kan en SIP, en samordnad individuell plan, tydliggöra vad psykiatrin respektive socialtjänsten ansvarar för.¹ Du behöver ge ditt samtycke till att verksamheterna samverkar, och planen får inte ändras utan att du är med.

Återhämtning innebär bland annat att du hittar sätt att hantera symtom och får en vardag som fungerar.¹ Det kan ta lång tid att återhämta sig efter en psykos, och du kan behöva flera sorters behandling. Många kan ändå leva ett bra liv med behandling och stöd.

Egenvård vid schizofreni

Rutiner för sömn, mat och stress

Regelbundna rutiner kan vara en viktig del av återhämtningen efter en psykos. Försök att ha fasta tider för sömn och mat, och håll fast vid rutinerna även när du har varit med om något som påverkat, oroat eller stressat dig. Ett så regelbundet liv som möjligt kan minska risken för att bli sjuk igen.¹

Fysisk aktivitet förbättrar både den psykiska och den kroppsliga hälsan. Att röra på dig och umgås med familj och vänner kan också minska stressen.¹ Om du märker att du håller på att bli sämre är det bra att minska stressen och sova mer.

Lär känna tidiga tecken

Det kan vara värdefullt att tillsammans med närstående och personal lära känna tecken på att du håller på att försämras. Tidiga tecken kan vara:

• Du sover för lite eller för mycket.¹
• Du blir mer misstänksam mot andra.¹
• Du får svårt att koncentrera dig.¹

Närstående och personal i vård och omsorg kan hjälpa dig att identifiera dina tidiga tecken.¹ Du kan också berätta för vårdpersonalen vilka förändringar du eller dina närstående brukar märka först. Då kan ni hjälpas åt att upptäcka försämring tidigt.

Krisplan, läkemedel och stöd

En krisplan kan vara ett stöd om du börjar må sämre. I planen kan det stå hur du känner igen tidiga tecken, hur du kan hantera symtomen själv och hur du söker hjälp från vården.¹ Du kan göra planen tillsammans med din läkare eller case manager, och dina närstående kan medverka om du vill.

Sluta inte med behandlingen utan att prata med din läkare.⁷ Prata också med läkaren om du har frågor om dina antipsykotiska läkemedel eller får biverkningar.

Närstående kan vara delaktiga och stötta dig i återhämtningen om du vill det. Det kan också hjälpa att träffa andra personer med liknande upplevelser, eftersom du kan dela erfarenheter och få råd. Föreningar och förbund kan erbjuda självhjälpsgrupper och chattforum, till exempel RSMH, NSPH, Schizofreniförbundet och Sveriges Fontänhus Riksförbund.¹

Om du är närstående kan det vara viktigt att också ta hand om dig själv och söka det stöd du behöver. Du kan kontakta din kommun för att få veta vilket anhörigstöd som finns där du bor. Läs mer på varden.se om stöd för närstående och om återhämtning vid schizofreni.

Vem kan hjälpa dig vid schizofreni?

Vem kan hjälpa till?

Om du tror att du håller på att utveckla en psykossjukdom kan du kontakta en vårdcentral. Du kan också kontakta en psykiatrisk mottagning direkt. Du ska erbjudas en utredning på en psykiatrisk klinik om du har symtom på psykos.¹

På många ställen finns så kallade mobila team som åker hem till dig. Teamet kan stötta dig om du behöver åka in till ett sjukhus.¹ Du kan också få hjälp med att få en snabb tid till en psykiatrisk öppenvårdsmottagning.⁸

Att hitta vård och samordna stöd

Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in på 1177. Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.¹

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.¹

Om du har kontakt med både psykiatrin och socialtjänsten kan en samordnad individuell plan, SIP, göra det tydligt vad vården respektive socialtjänsten ansvarar för.⁹ Du kan själv be om en SIP.¹

Vanliga frågor om schizofreni

Vad är schizofreni?

Vad är schizofreni? Schizofreni är den vanligaste psykossjukdomen.¹ Det är en psykossjukdom som kan påverka hur du uppfattar verkligheten och hur du tänker och fungerar i vardagen.

Vilka symtom kan schizofreni ge? Schizofreni kan innebära hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar.¹ Hallucinationer kan till exempel vara röster eller ljud som inte finns, medan vanföreställningar innebär att du tolkar verkligheten annorlunda jämfört med andra. Tankestörningar kan göra det svårt att tänka färdigt eller tänka sammanhängande tankar.

Vad orsakar schizofreni?

Vet man varför vissa får schizofreni? Det finns ingen enskild känd orsak till schizofreni. Forskning visar att en kombination mellan dina gener och miljöfaktorer kan öka risken.¹ Miljöfaktorer kan till exempel vara komplikationer under graviditet och förlossning, svåra upplevelser och användning av cannabis.

Går det att återhämta sig från schizofreni?

Kan jag må bättre igen? Många blir bättre inom de tre första månaderna, men för vissa tar det längre tid att hitta en behandling med bäst effekt.¹ Det kan också ta tid att återhämta sig efter en psykos, och du kan behöva flera sorters behandling.

Kan symtomen komma tillbaka? Symtomen kan komma tillbaka i perioder, men behandling och stöd kan minska deras påverkan på vardagen.⁸ Återhämtning kan innebära att du lär dig att hantera symtom, får en vardag som fungerar för dig och kan göra sådant som du mår bra av.