Scharlakansfeber – symtom, orsaker och behandling

Om scharlakansfeber

Vad är scharlakansfeber?

Scharlakansfeber är en mycket smittsam infektionssjukdom som framför allt drabbar barn. Det är en sjukdom som orsakas av bakterier. Infektionen kan gå över av sig själv, men ibland behövs behandling.¹ Sjukdomen kännetecknas av feber, halsont och hudutslag.²

Scharlakansfeber är en infektion med grupp A-streptokocker. Samma bakterier kan också orsaka halsfluss. Det är inte alla som smittas av bakterierna som får hudutslaget, men scharlakansfeber hör ofta ihop med besvär från halsen.

Hur vanligt är det?

Scharlakansfeber är vanligast hos barn mellan fem och femton år. Barn under sex månader är oftast skyddade genom antikroppar som har överförts under graviditeten. Äldre barn och vuxna får sällan scharlakansfeber och får i stället ofta halsfluss.¹

Sjukdomen kan förekomma i miljöer där många har nära kontakt, till exempel i förskolan eller skolan. Bakterierna kan spridas från personer som är sjuka, men ett barn kan också bära på streptokocker och vara smittsamt utan att själv vara sjukt.

Sjukdomens förlopp i korthet

Tiden från smittan tills symtomen börjar är oftast en till två dagar.³ Scharlakansfeber varar omkring en vecka.⁴ Hudutslaget kan dock finnas kvar längre än en vecka, och huden kan börja fjälla när utslaget bleknar.^3,4 Utslagen kommer oftast tolv till tjugofyra timmar efter att sjukdomen har börjat.² Utslagen kan finnas kvar i upp till två till tre veckor innan de försvinner helt. Huden kan fortsätta att fjälla under läkningen, särskilt runt fingertopparna och tårna.³ Genomgången scharlakansfeber skyddar inte mot en ny infektion med grupp A-streptokocker.²

Sjukdomen kan alltså börja snabbt och brukar pågå under en begränsad tid. Om du misstänker scharlakansfeber hos ett barn kan du läsa mer i avsnitten om symtom, undersökningar och behandling.

Orsaker till scharlakansfeber

Bakterien bakom sjukdomen

Scharlakansfeber orsakas av grupp A-streptokocker.² Det är bakterier som kan infektera svalget och även ge andra infektioner. Samma bakterier kan orsaka halsfluss och hudinfektioner. Alla som smittas av bakterierna får inte scharlakansfeber.⁵

Grupp A-streptokocker kan orsaka halsfluss och hudinfektioner. Att vissa barn får halsfluss medan andra dessutom får scharlakansfeber beror sannolikt på egenskaper hos bakteriens exotoxiner.² Bakterierna bildar alltså ämnen som kan bidra till scharlakansfeberns särskilda sjukdomsbild, men det är inte klarlagt varför vissa barn reagerar på detta sätt.

Så sprids smittan

Scharlakansfeber sprids från person till person. När en sjuk person nyser eller hostar kan droppar med smittämnen samlas i luften, och den som står nära kan smittas. Smittan kan också föras vidare genom direkt kontakt. Det kan till exempel ske genom händer, kramar och pussar.

• Smitta kan spridas genom droppar i luften när en sjuk person nyser eller hostar.¹
• Direkt kontakt, till exempel händer, kramar och pussar, kan sprida scharlakansfeber.

Symtom vid scharlakansfeber

Tidiga symtom

Symtomen kan börja en till tre dagar efter att barnet har smittats.¹

Febern är oftast måttlig, men kan vara hög. Om febern inte behandlas kan den finnas kvar från ett par dagar upp till en vecka. Barnet kan samtidigt få ont i halsen, magen och huvudet. Illamående och kräkningar kan också förekomma.¹

Lymfkörtlarna på utsidan av halsen kan bli svullna och ömma. Halsmandlarna kan bli större och röda, och det kan bildas vitgula varproppar på deras yta.¹ Det kan också finnas små röda prickar i gommen.⁵ Barnet kan känna sig allmänt sjukt eller ha muskelvärk. Gommen kan vara ilsket röd.² Barnet kan också få frossa.³

Utslag, tunga och hals

Diagnos vid scharlakansfeber

Läkarens undersökning

Vid besöket bedömer läkaren om barnet har scharlakansfeber genom att undersöka svalget, tungan och hudutslagen.¹ Det är en klinisk bedömning, där läkaren väger ihop det som syns vid undersökningen med hur barnet mår. Utslagen känns mer än de syns.²

Barnet brukar få berätta hur det mår själv, så långt det kan.¹ Det kan ge läkaren mer information tillsammans med undersökningen av svalget, tungan och huden.

I de flesta fall räcker den kliniska bilden för att ställa diagnosen.² Därför behövs inte alltid ett prov från halsen. Läkaren kan ändå välja att ta ett prov om det behövs för att bedöma om det finns streptokocker i halsen.

Prov från halsen

Ett snabbtest kan visa om det finns streptokocker i halsen. Provet tas från svalget med en liten pinne med bomull på toppen. Resultatet blir klart på några minuter, och snabbtestet utförs på läkarmottagningen.¹

Behandling vid scharlakansfeber

Antibiotika mot infektionen

Barn som har en infektion med grupp A-streptokocker behandlas med antibiotika.¹ Antibiotika kan göra att barnet blir bättre snabbare och minska risken för att barnet smittar andra.⁴ Behandlingen riktar sig mot bakterierna som orsakar infektionen i halsen. Antibiotika används för att döda bakterierna som orsakar halsinfektionen. Behandlingen är viktig för att förebygga reumatisk feber, som är en allvarlig komplikation av halsfluss och scharlakansfeber.³ Det finns ingen rapporterad penicillinresistens hos grupp A-streptokocker.²

• Fenoximetylpenicillin kan ges i tio dagar som behandling mot scharlakansfeber.²
• Vid penicillinallergi kan andra antibiotika användas, till exempel erytromycin, klaritromycin eller klindamycin.²

Egenvård vid scharlakansfeber

Lindra halsont och feber

Halsont kan göra det svårt för barnet att äta och dricka. Kalla drycker kan lindra symtom, och mjuk mat kan vara lättare att äta när barnet har ont i halsen.⁴

Feber behöver inte behandlas om barnet mår bra i övrigt. Receptfria febernedsättande läkemedel kan ges om barnet är gnälligt, inte vill äta eller dricka eller har svårt att komma till ro på kvällen.¹ Om halsen gör ont kan barnet också gurgla med saltvatten för att lindra smärtan. Om utslagen kliar kan klådstillande hudkräm hjälpa.⁵ Läs bipacksedeln som följer med förpackningen för information om läkemedlet.¹ Du kan också söka upp läkemedlet på Fass och läsa bipacksedeln där.

Barn och ungdomar under 18 år ska inte få läkemedel med acetylsalicylsyra mot feber. Om barnet är yngre än sex månader ska du ringa 1177 eller en vårdcentral innan du ger något läkemedel.¹

Minska smittspridningen hemma

Vem kan hjälpa dig vid scharlakansfeber?

Första ordinarie kontakten

Om du tror att ett barn har scharlakansfeber kan du kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning. Det är den ordinarie vägen för att få en medicinsk bedömning av barnets besvär. Du kan vänta tills den jouröppna mottagningen eller vårdcentralen öppnar om det är stängt.¹

En läkare bedömer scharlakansfeber genom att titta i barnets svalg, på tungan och på utslagen. Barnet brukar också få berätta hur det mår själv, om det kan. Vid behov kan läkaren göra ett snabbtest för att se om det finns streptokocker i halsen. Provet tas från svalget med en liten pinne med bomull på toppen, och resultatet blir klart på några minuter. Snabbtestet utförs på läkarmottagningen.¹

Du kan kontakta mottagningen genom att logga in om den erbjuder den möjligheten. På varden.se kan du använda informationen om mottagningar för att hitta rätt kontaktväg.

Rådgivning och att hitta vård

Ring telefonnummer 1177 för sjukvårdsrådgivning dygnet runt. Du kan få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var barnet kan söka vård.¹ 1177 kan också hjälpa dig att hitta en mottagning.

Om du är osäker på vilken mottagning du ska kontakta kan du börja med 1177. På varden.se finns information som kan hjälpa dig vidare till vård och rådgivning.

Vanliga frågor om scharlakansfeber

Symtom och smitta

När kommer utslagen?

Utslagen kommer vanligen 12–24 timmar efter att scharlakansfeber har börjat.² De består av små upphöjningar i huden och kan kännas sträva när du stryker med handen över huden. Utslagen börjar ofta i armhålorna och ljumskarna och sprider sig sedan till mage och rygg.¹

Hur länge kan barnet smitta utan antibiotika?

Om barnet inte får antibiotika kan smittan finnas kvar i två till tre veckor efter att symtomen började.⁴ Scharlakansfeber kan spridas genom droppar i luften när en sjuk person nyser eller hostar. Smitta kan också spridas genom direkt kontakt, till exempel händer, kramar och pussar.¹

Ett barn kan vara smittsamt utan att själv ha symtom. Barn kan även smittas genom saker som en sjuk person har tagit i, till exempel handdukar, näsdukar, gosedjur och leksaker. God handhygien kan minska risken att smittan sprids.¹