Lunginflammation – symtom, orsaker och behandling

Symtom vid lunginflammation

Vanliga symtom

Symtomen vid lunginflammation kan se olika ut och vara olika starka. Det betyder att du inte behöver ha alla symtom samtidigt. Vanliga symtom är hosta, feber och andfåddhet.¹

• En förkylning med hosta, feber och halsont kan bli värre efter fyra till fem dagar.¹
• Det kan göra ont när du andas djupt.¹
• Hostan kan göra att du hostar upp vitt, gult, grönt, brunt eller blodblandat slem.¹
• Feber kan ge frossa eller skakningar.¹
• Du är andfådd utan ansträngning.¹
• Du kan få svårt att andas. Du kan bli yr och förvirrad. Du kan få huvudvärk.¹

Besvären kan påminna om en förkylning eller influensa i början. Det kan också göra ont när du andas in djupt.¹ Färgen på upphostat slem kan variera, och blodblandat slem kan förekomma.

Variationer hos vuxna och äldre

Symtomen kan börja plötsligt eller utvecklas gradvis under några dagar.⁶ Symtomen kan därför vara olika från person till person.

Äldre personer kan ha färre och lindrigare symtom än andra. Feber kan saknas eller vara låggradig hos äldre personer. Förvirring kan ibland vara ett tecken på lunginflammation hos äldre personer.² En äldre person kan alltså vara sjuk även om hostan eller febern inte är tydlig.

Lunginflammation kan också ge symtom från magen. Huvudvärk och trötthet kan dessutom vara en del av sjukdomsbilden. Hos vissa kan buksmärta eller andra symtom utanför lungorna dominera, vilket kan göra det svårare att själv förstå vad besvären beror på.

Symtom hos barn

Barn kan även få andra symtom än vuxna. Det gäller framför allt barn upp till sju års ålder. Barn kan få väsande eller pipande andning. Barn kan få snabb andning tillsammans med stötvis hosta.¹

• Ett barn kan vara blekt, likgiltigt och inte orka leka ens korta stunder.¹
• Barnet kan kräkas.
• Barnet kan ha ont i magen.
• Buksmärta kan vara det tydligaste symtomet vid lunginflammation längst ner i lungan hos barn.⁷

Hos små barn syns inte alltid alla tecken lika tydligt. Ett barn med lunginflammation kan ha ansträngd andning med indragningar i bröstkorgen, bukandning eller näsvingespel.⁷ Små barn kan också ha mindre tydliga ljud när vårdpersonal lyssnar på lungorna, även om lunginflammation finns.

Ett barns ork och kontakt med omgivningen kan ge viktig information om hur barnet mår. Om barnet blir ovanligt slött, inte vill leka eller har svårt att få i sig vätska behöver det bedömas tillsammans med andra symtom. För spädbarn kan sjukdomstecken vara svåra att tolka, eftersom de inte kan berätta vad som känns fel.

När ska du söka vård akut?

Sök vård genast om du eller barnet snabbt blir sämre och febern stiger, även under pågående behandling mot lunginflammation. Sök vård genast vid feber med kraftig frossa och skakningar. Sök vård genast om barnet inte orkar leka, titta på tv ens korta stunder eller intressera sig för något.¹

Om vårdcentralen eller jourmottagningen är stängd ska du söka vård på en akutmottagning. Ring 112 om du eller barnet får mycket svårt att andas. Ring 112 om du eller barnet får gråblek ansiktsfärg eller blå läppar.¹

Diagnos vid lunginflammation

Bedömning vid läkarbesöket

Vid ett läkarbesök börjar bedömningen vanligtvis med att läkaren frågar om dina symtom och din sjukdomshistoria.² Därefter gör läkaren en kroppsundersökning. Det du berättar, tillsammans med svaren från prover och kroppsundersökningen, brukar ofta räcka för att ställa diagnosen.¹

Läkaren lyssnar på lungorna när du andas, oftast med ett stetoskop.¹ Ibland knackar läkaren också med ett finger över lungorna och lyssnar på ljudet. Undersökningen kan ge viktig information, men fynden kan vara sparsamma även när det finns förändringar i lungorna.

Bedömning av sjukdomens svårighetsgrad är avgörande för valet av vårdnivå och behandling.⁸ Även vakenhet, förvirring, blodtryck och hjärtfrekvens kan vägas in i den samlade bedömningen. Andningsfrekvensen bör registreras eftersom den har samband med sjukdomens allvarlighetsgrad.³

Blodprov och mätning av syre

CRP är ett blodprov som används för att mäta graden av inflammation. De flesta personer med lunginflammation har förhöjt CRP och förhöjda vita blodkroppar.¹ Högre värden ses särskilt vid allvarlig lunginflammation, men provsvaren behöver tolkas tillsammans med symtom och andra undersökningar.

Syresättningen i blodet kan mätas med en klämma på fingret eller örat.¹ I vissa situationer kan läkaren behöva ta ett blodprov från en pulsåder för att bedöma syrenivån och behovet av syrgas.

Hos barn rekommenderas CRP när läkaren misstänker bakteriell lunginflammation. Ett kraftigt förhöjt CRP över 80–100 kan tala för bakteriell sjukdom hos barn.⁷ CRP är däremot inte ett säkert sätt att skilja mellan bakteriell och viral lunginflammation.

Röntgen och mikrobiologiska prover

Lungröntgen kan användas för att undersöka om det finns förändringar i lungorna.¹ Hos vuxna går det inte alltid att säkert fastställa lunginflammation utan lungröntgen, även om läkaren i vissa fall kan bedöma att ytterligare diagnostik inte behövs. Vid mer komplicerade tillstånd, sjukhusinsjuknande och svårare sjukdom används lungröntgen för att säkerställa diagnosen och kunna följa tillståndet.

Hos barn behövs lungröntgen sällan vid behandling i öppenvård. Undersökningen kan däremot rekommenderas när barnet läggs in på sjukhus, när behandlingen inte fungerar eller när diagnosen är osäker. Lungultraljud kan också användas som bilddiagnostik i dessa situationer.

Ett prov på upphostat slem kan undersökas för att försöka hitta orsaken till infektionen.¹ För att få provet behöver du hosta upp slem från luftvägarna, och provet ska inte bara bestå av saliv. Provet kan bland annat odlas för att försöka hitta bakterier.

Ibland tas prov från näsan eller svalget.¹ Hos barn kan luftvägsprov från nässvalget användas för så kallad PCR, särskilt när barnet behöver sjukhusvård, vid misstänkt atypisk lunginflammation eller när behandlingen inte har fungerat. Bakterieprov från nässvalget har däremot begränsat diagnostiskt värde hos barn under fem år eftersom många barn bär bakterier där utan att vara sjuka av dem.

Bronkoskopi innebär att läkaren undersöker luftvägarna med ett särskilt instrument och ibland tar prov därifrån. Bronkoskopi kan övervägas hos kritiskt sjuka patienter eller när antibiotikabehandling inte fungerar.⁹

När diagnosen är osäker eller förloppet avviker

Enskilda symtom, blodprov eller röntgenfynd kan inte säkert skilja bakteriell från viral lunginflammation hos barn.⁷ Därför behöver läkaren väga samman flera delar, till exempel sjukdomshistoria, kroppsundersökning, blodprover och bilddiagnostik.

Då kan ny lungröntgen, bredare provtagning eller bronkoskopi övervägas. Även andra orsaker till besvären kan behöva utredas.

Lungemboli, alltså en blodpropp i lungan, är en viktig alternativ diagnos vid misstänkt lunginflammation.³ Feber och förhöjda inflammationsprover utesluter inte lungemboli. I vissa fall kan datortomografi av lungartärerna behövas för att undersöka detta.

Efter en diagnostiserad lunginflammation kan uppföljning behövas, särskilt vid ett komplicerat förlopp, kvarvarande symtom, återkommande lunginflammationer eller vissa riskfaktorer. Uppföljningen kan omfatta ett återbesök och ibland en ny lungröntgen. Vid kvarvarande symtom eller röntgenförändringar kan datortomografi av bröstkorgen och eventuellt bronkoskopi bli aktuellt för vidare utredning.

Behandling vid lunginflammation

Behandling beror på orsak och svårighetsgrad

Behandlingen av lunginflammation beror på vilken typ av infektion du har, vilket smittämne som orsakar den och hur allvarlig sjukdomen är.³ Bedömningen av hur allvarlig sjukdomen är påverkar både vilken vårdnivå som behövs och vilken behandling som väljs.

Antibiotika används vid bakteriell lunginflammation, men läkemedlen fungerar inte mot virusorsakad lunginflammation. Virusorsakad lunginflammation läker oftast av sig själv. Vid lunginflammation som orsakas av influensavirus eller om du har nedsatt immunförsvar kan du behöva läkemedel mot virusinfektioner.¹

Antibiotika i öppenvård

Den vanligaste behandlingen mot bakteriell lunginflammation är antibiotika. Vilket läkemedel som används beror bland annat på vilken bakterie som misstänks ligga bakom infektionen och hur du mår. Vid samhällsförvärvad lunginflammation och ganska gott allmäntillstånd kan penicillin ges via munnen.³

Antibiotikabehandling vid samhällsförvärvad lunginflammation pågår oftast i sju dagar.¹ Behandlingstiden kan behöva anpassas vid ett mer komplicerat förlopp eller om infektionen orsakas av ett särskilt smittämne.

För barn är penicillin eller amoxicillin förstahandsmedel vid bakteriell lunginflammation.⁷ Barn med gott allmäntillstånd, tillräckligt vätskeintag och tillräcklig syresättning kan behandlas utanför sjukhus med antibiotika som tas via munnen.

Om penicillinbehandling inte ger effekt inom två till tre dagar bör vården överväga andra smittämnen, till exempel mykoplasma eller legionella.³ Då kan fler undersökningar behövas och behandlingen kan behöva ändras av läkare.

När sjukhusvård behövs

Allvarliga symtom kan göra att sjukhusvård behövs. Hög feber och svårt att andas är exempel på situationer där sjukhusvård ofta behövs.¹

Sjukdomens svårighetsgrad avgör vilken vårdnivå som passar. Äldre personer och personer med hjärt- eller lungsjukdom löper större risk att bli allvarligt sjuka och kan behöva sjukhusbehandling.¹ Det gäller också personer med nedsatt immunförsvar.

Barn med påverkat allmäntillstånd, kräkningar eller dåligt vätskeintag kan behöva läggas in.⁷ Sjukhusvård kan också behövas om barnet behöver extra syrgas eller om det finns risk för att behandlingen inte kan genomföras som planerat.

Behandling på sjukhus

På sjukhus kan antibiotika ges direkt i blodet.¹ När du har förbättrats kan behandlingen ibland gå över till antibiotika som tas via munnen. Vid sjukhusförvärvad lunginflammation eller lunginflammation hos en person med nedsatt immunförsvar kan behandlingen behöva vara bredare och anpassas efter situationen.

Syrgas kan behövas om andningen är svår eller om blodet inte innehåller tillräckligt med syre.¹ Syrgasen kan ges genom en slang i näsan eller genom en mask.

Vid mycket nedsatt andning kan respiratorbehandling behövas.¹ Vårdpersonalen bedömer då också om syrgasbehandlingen ger tillräcklig effekt. Detta görs när läkaren bedömer att det är medicinskt lämpligt.

Vätska och näring kan ges direkt i blodet genom dropp om du inte kan dricka eller äta tillräckligt.¹ För barn kan vätska också ges genom en sond när vätskeintaget inte räcker.

Lunginflammation kan ibland leda till vätska runt lungorna. Om mängden vätska är stor kan den behöva dräneras, alltså tömmas med hjälp av en slang eller ett annat ingrepp.⁵ Vilken åtgärd som behövs avgörs av vården utifrån hur du mår och hur mycket vätska som finns.

Förbättring och uppföljning efter behandling

Vid bakteriell lunginflammation ses ofta klinisk förbättring och sjunkande CRP inom en till två dagar.⁷ Om förbättringen uteblir inom 48–72 timmar behöver vården gå igenom sjukdomshistoria, undersökningsresultat och provsvar på nytt. Då kan ny lungröntgen, bredare provtagning eller bronkoskopi övervägas.

Trötthet och hosta kan finnas kvar efter att själva lunginflammationen har läkt. Besvären försvinner gradvis under ytterligare någon månad. Lunginflammation efter sjukhusvård kan ta längre tid att läka än ett lindrigare förlopp.¹

Efter behandling av lunginflammation bör någon form av uppföljning ske. Efter sjukhusvård kan vården följa upp att du återhämtar dig som förväntat och att behandlingen är avslutad eller ändrad på rätt sätt. Vid kvarvarande symtom kan ytterligare undersökningar behövas för att hitta orsaken till att besvären finns kvar.⁹ Det kan vara ett återbesök eller annan kontakt med vården. Vid ett helt okomplicerat förlopp hos en person som inte tillhör någon särskild riskgrupp behövs inte kontroll med lungröntgen rutinmässigt.³ Lungröntgen kan däremot behövas vid kvarvarande symtom, ett komplicerat förlopp, återkommande lunginflammationer eller andra riskfaktorer.

Om besvären inte förbättras som förväntat är det viktigt att vården får veta det, eftersom orsaken då kan behöva utredas på nytt och behandlingen omprövas.

Egenvård vid lunginflammation

Vätska, vila och aktivitet

När du har lunginflammation och hosta eller feber är det bra att dricka mycket. Vätskan gör upphostat slem lättare att hosta upp. Feber gör också att du förlorar mycket vätska, så försök att dricka regelbundet under dagen.¹ För barn med feber och hosta kan isglass vara ett alternativ till dryck.

Har du feber och mår dåligt bör du undvika fysisk ansträngning och vila ordentligt. Samtidigt är det inte bra att ligga stilla mycket i sängen, eftersom det försämrar lungornas möjlighet att arbeta och kan göra det svårare för sjukdomen att läka. När du mår bättre kan korta promenader vara bra för läkningen.¹ Börja därför försiktigt när du orkar och avbryt om aktiviteten känns för ansträngande. Om du har hög feber eller inte känner dig tillräckligt frisk för vanliga aktiviteter bör du vila hemma tills du mår bättre.⁶ Anpassa aktiviteten efter hur du mår och gå tillbaka till vardagens aktiviteter när kroppen orkar.

Lindra hosta och andningsbesvär

Om du hostar mycket på natten kan det hjälpa att höja huvudändan på sängen. Det enklaste är att bädda med extra kuddar och lägga dem under madrassen, så att de inte glider undan.¹

Febernedsättande läkemedel kan göra att du mår bättre när du har hög feber. Det gäller även barn med feber, men innan du ger febernedsättande läkemedel till barn under sex månader ska du rådgöra med läkare. Luftrörsvidgande läkemedel kan ibland underlätta andningen hos både barn och vuxna.¹

Ta inte hostmedicin utan att först kontrollera med vårdpersonal.⁶ Hostan hjälper kroppen att rensa lungorna och att få bort infektionen. Om du är osäker på vad som passar vid dina besvär kan du fråga vårdpersonal om råd.

Undvik sådant som försvårar återhämtningen

Rökning bör undvikas under återhämtningen.⁶ Rökning skadar lungorna och ökar risken för infektioner, vilket kan göra återhämtningen svårare.¹

Kasta använda pappersnäsdukar så snart som möjligt. Tvätta också händerna regelbundet med tvål och vatten, särskilt efter att du har hostat eller nyst.⁶

Om besvären inte förbättras som förväntat, eller om du blir sämre, se avsnittet om när du ska söka vård.

Vem kan hjälpa dig vid lunginflammation?

Första kontakt och sjukvårdsrådgivning

Vid misstanke om lunginflammation är vårdcentralen eller en jouröppen mottagning en vanlig första kontakt. Där kan du få en medicinsk bedömning och hjälp att avgöra vilka undersökningar som behövs. Kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om du tror att du eller ditt barn har lunginflammation.¹

Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning om du är osäker på vart du ska vända dig. Du kan då få hjälp att bedöma symtom och råd om var du kan söka vård.¹ Rådgivningen kan vara ett stöd när du vill välja mellan olika mottagningar eller behöver förstå nästa steg.

Öppen vård och specialistkontakt

Du kan själv välja vårdgivare inom den öppna vården. Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.¹ Det kan därför vara bra att välja en mottagning som passar dig utifrån exempelvis avstånd och möjlighet att få tid.

Öppen specialiserad vård kan ibland kräva remiss.¹ En remiss innebär att en vårdgivare skickar information om dina besvär till en specialistmottagning, som sedan bedömer om du ska få tid där. Fråga vårdcentralen vad som gäller om du behöver specialistkontakt.

Du ska få information som går att förstå och kunna vara delaktig i vården. Vårdpersonal ska bland annat informera om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.¹ Du kan ställa frågor om du inte förstår informationen eller vill veta mer om alternativen.

Vanliga frågor om lunginflammation

Hur lång tid tar det att bli frisk?

De flesta blir bättre inom en månad när lunginflammation behandlas. Hur snabbt du återhämtar dig beror bland annat på hur din hälsa var innan du blev sjuk. Om du har behövt sjukhusvård kan läkningen ta längre tid än efter ett enklare förlopp. Efter sjukhusvård kan det därför ta längre tid innan du känner dig helt återställd.¹ Vid en bakterieorsakad lunginflammation ses ofta klinisk förbättring och sjunkande CRP inom en till två dagar efter behandlingsstart.⁷

Hosta och trötthet kan finnas kvar efter att lunginflammationen har läkt. Dessa besvär försvinner gradvis under ytterligare någon månad.¹ Det betyder att du kan känna dig trött eller hosta även när själva infektionen har gått över.

Är lunginflammation smittsamt?

Själva lunginflammationen smittar inte. Däremot kan bakterierna och virusen som orsakar lunginflammation smitta vidare.⁵ Hur lätt smittan sprids varierar mellan olika bakterier och virus. Pneumokocker är den vanligaste orsaken till lunginflammation, men bakterien är inte särskilt smittsam. Mykoplasma och flera virus som kan orsaka lunginflammation sprids däremot lättare.¹

De flesta som smittas av ett virus får inte lunginflammation. Många får i stället en lätt förkylning, bronkit eller inga symtom alls.¹ Det går alltså att smittas av ett virus utan att utveckla lunginflammation.

Vad är skillnaden mellan virusorsakad och bakterieorsakad lunginflammation?

Bakterieorsakad lunginflammation är ofta vanligare och allvarligare än virusorsakad lunginflammation. Virusorsakad lunginflammation kan ge influensaliknande symtom och går oftare över av sig själv.⁵ Samtidigt kan både virus och bakterier orsaka lunginflammation, och orsaken går inte alltid att fastställa.¹

Bakterieorsakad lunginflammation behandlas med antibiotika.¹ Antibiotika hjälper inte mot virusorsakad lunginflammation.¹⁰ Virusorsakad lunginflammation läker oftast av sig själv, men influensavirusorsakad lunginflammation eller lunginflammation hos någon med nedsatt immunförsvar kan behöva läkemedel mot virusinfektioner.¹

Därför bedömer vårdpersonalen helheten när orsaken ska fastställas.