Lunginflammation – symtom, orsaker och behandling

Det är framför allt smittämnena som kan orsaka lunginflammation som smittar, inte lunginflammationen i sig. Pneumokocker är inte särskilt smittsamma, medan mykoplasma och flera virus som kan orsaka lunginflammation är mer smittsamma.

Mykoplasma kan spridas mellan människor. De flesta som smittas av mykoplasma får inte lunginflammation utan får i stället en lätt förkylning, bronkit eller inga symtom.¹ Mykoplasma kan vissa år orsaka större utbrott av lunginflammation.

Lunginflammation kan också uppstå om mat eller vätska av misstag hamnar i lungorna.¹ Det kallas att få ner mat eller vätska i lungorna. Det kan till exempel hända om du kräks och får ner kräkning i lungorna. Risken är större om du är medtagen efter en operation eller har druckit mycket alkohol.

Svampinfektioner som orsakar lunginflammation smittar inte mellan människor.⁵ En lunginflammation kan även orsakas av att ett litet föremål, mat eller annan substans hamnar i lungorna och blir kvar där.

Riskfaktorer och ärftlighet

Vissa personer har större risk att få lunginflammation än andra. Risken är högre för barn som är två år eller yngre och vuxna som är 65 år eller äldre.²

• Rökning, hög alkoholkonsumtion och undernäring kan öka risken för lunginflammation.²
• En lungsjukdom, ett försvagat immunförsvar och andra långvariga sjukdomar kan öka risken.²
• Svårigheter att hosta eller svälja kan öka risken för att få ner mat eller vätska i lungorna.
• Vård på sjukhus, särskilt intensivvård, kan öka risken för lunginflammation.

Barn under fyra år kan få återkommande lunginflammationer utan att någon annan sjukdom ligger bakom.¹ Det beror på att immunförsvaret hos små barn inte är färdigutvecklat. Vid fyraårsåldern brukar barns immunförsvar ha mognat och besvären med upprepade lunginflammationer upphöra.

Det finns alltså flera möjliga riskfaktorer, men en återkommande lunginflammation hos ett litet barn behöver inte betyda att barnet har en annan sjukdom. De angivna orsakerna och riskfaktorerna handlar framför allt om infektioner, ålder, hälsa och sådant som påverkar luftvägarnas eller immunförsvarets försvar.

Så kan risken minskas

Du kan minska risken för lunginflammation genom vanor som stärker kroppens försvar mot infektioner i allmänhet. Regelbunden fysisk aktivitet, bra matvanor och goda sömnvanor förbättrar kroppens försvar mot infektioner i allmänhet.¹

Rökstopp minskar risken för lunginflammation.¹ Rökning skadar lungorna och ökar risken för infektioner. Om du vill sluta röka finns hjälp att få.

Vaccinationer kan minska risken för infektioner som kan leda till lunginflammation. Vaccination mot influensa rekommenderas särskilt för personer som riskerar att bli allvarligt sjuka.¹ Det gäller bland annat personer som är äldre än 65 år, har hjärt- eller lungsjukdom, diabetes, försvagat immunförsvar eller är gravida.

Vaccination mot pneumokocker rekommenderas för personer i vissa riskgrupper.¹ Det gäller bland annat personer som är äldre än 65 år eller har hjärt- eller lungsjukdom, diabetes eller försvagat immunförsvar. Vaccination mot pneumokocker rekommenderas också om mjälten har tagits bort.

Vilka vaccinationer som är aktuella för dig beror på din ålder och hälsa. Du kan fråga vården vilka vaccinationer som rekommenderas i din situation.

Besvären kan påminna om en förkylning eller influensa i början. Det kan också göra ont när du andas in djupt.¹ Färgen på upphostat slem kan variera, och blodblandat slem kan förekomma.

Variationer hos vuxna och äldre

Symtomen kan börja plötsligt eller utvecklas gradvis under några dagar.⁶ Symtomen kan därför vara olika från person till person.

Äldre personer kan ha färre och lindrigare symtom än andra. Feber kan saknas eller vara låggradig hos äldre personer. Förvirring kan ibland vara ett tecken på lunginflammation hos äldre personer.² En äldre person kan alltså vara sjuk även om hostan eller febern inte är tydlig.

Lunginflammation kan också ge symtom från magen. Huvudvärk och trötthet kan dessutom vara en del av sjukdomsbilden. Hos vissa kan buksmärta eller andra symtom utanför lungorna dominera, vilket kan göra det svårare att själv förstå vad besvären beror på.

Symtom hos barn

Barn kan även få andra symtom än vuxna. Det gäller framför allt barn upp till sju års ålder. Barn kan få väsande eller pipande andning. Barn kan få snabb andning tillsammans med stötvis hosta.¹

• Ett barn kan vara blekt, likgiltigt och inte orka leka ens korta stunder.¹
• Barnet kan kräkas.
• Barnet kan ha ont i magen.
• Buksmärta kan vara det tydligaste symtomet vid lunginflammation längst ner i lungan hos barn.⁷

Hos små barn syns inte alltid alla tecken lika tydligt. Ett barn med lunginflammation kan ha ansträngd andning med indragningar i bröstkorgen, bukandning eller näsvingespel.⁷ Små barn kan också ha mindre tydliga ljud när vårdpersonal lyssnar på lungorna, även om lunginflammation finns.

Ett barns ork och kontakt med omgivningen kan ge viktig information om hur barnet mår. Om barnet blir ovanligt slött, inte vill leka eller har svårt att få i sig vätska behöver det bedömas tillsammans med andra symtom. För spädbarn kan sjukdomstecken vara svåra att tolka, eftersom de inte kan berätta vad som känns fel.

När ska du söka vård akut?

Sök vård genast om du eller barnet snabbt blir sämre och febern stiger, även under pågående behandling mot lunginflammation. Sök vård genast vid feber med kraftig frossa och skakningar. Sök vård genast om barnet inte orkar leka, titta på tv ens korta stunder eller intressera sig för något.¹

Om vårdcentralen eller jourmottagningen är stängd ska du söka vård på en akutmottagning. Ring 112 om du eller barnet får mycket svårt att andas. Ring 112 om du eller barnet får gråblek ansiktsfärg eller blå läppar.¹

CRP är ett blodprov som används för att mäta graden av inflammation. De flesta personer med lunginflammation har förhöjt CRP och förhöjda vita blodkroppar.¹ Högre värden ses särskilt vid allvarlig lunginflammation, men provsvaren behöver tolkas tillsammans med symtom och andra undersökningar.

Syresättningen i blodet kan mätas med en klämma på fingret eller örat.¹ I vissa situationer kan läkaren behöva ta ett blodprov från en pulsåder för att bedöma syrenivån och behovet av syrgas.

Hos barn rekommenderas CRP när läkaren misstänker bakteriell lunginflammation. Ett kraftigt förhöjt CRP över 80–100 kan tala för bakteriell sjukdom hos barn.⁷ CRP är däremot inte ett säkert sätt att skilja mellan bakteriell och viral lunginflammation.

Röntgen och mikrobiologiska prover

Lungröntgen kan användas för att undersöka om det finns förändringar i lungorna.¹ Hos vuxna går det inte alltid att säkert fastställa lunginflammation utan lungröntgen, även om läkaren i vissa fall kan bedöma att ytterligare diagnostik inte behövs. Vid mer komplicerade tillstånd, sjukhusinsjuknande och svårare sjukdom används lungröntgen för att säkerställa diagnosen och kunna följa tillståndet.

Hos barn behövs lungröntgen sällan vid behandling i öppenvård. Undersökningen kan däremot rekommenderas när barnet läggs in på sjukhus, när behandlingen inte fungerar eller när diagnosen är osäker. Lungultraljud kan också användas som bilddiagnostik i dessa situationer.

Ett prov på upphostat slem kan undersökas för att försöka hitta orsaken till infektionen.¹ För att få provet behöver du hosta upp slem från luftvägarna, och provet ska inte bara bestå av saliv. Provet kan bland annat odlas för att försöka hitta bakterier.

Ibland tas prov från näsan eller svalget.¹ Hos barn kan luftvägsprov från nässvalget användas för så kallad PCR, särskilt när barnet behöver sjukhusvård, vid misstänkt atypisk lunginflammation eller när behandlingen inte har fungerat. Bakterieprov från nässvalget har däremot begränsat diagnostiskt värde hos barn under fem år eftersom många barn bär bakterier där utan att vara sjuka av dem.

Bronkoskopi innebär att läkaren undersöker luftvägarna med ett särskilt instrument och ibland tar prov därifrån. Bronkoskopi kan övervägas hos kritiskt sjuka patienter eller när antibiotikabehandling inte fungerar.⁹

När diagnosen är osäker eller förloppet avviker

Enskilda symtom, blodprov eller röntgenfynd kan inte säkert skilja bakteriell från viral lunginflammation hos barn.⁷ Därför behöver läkaren väga samman flera delar, till exempel sjukdomshistoria, kroppsundersökning, blodprover och bilddiagnostik.

Då kan ny lungröntgen, bredare provtagning eller bronkoskopi övervägas. Även andra orsaker till besvären kan behöva utredas.

Lungemboli, alltså en blodpropp i lungan, är en viktig alternativ diagnos vid misstänkt lunginflammation.³ Feber och förhöjda inflammationsprover utesluter inte lungemboli. I vissa fall kan datortomografi av lungartärerna behövas för att undersöka detta.

Efter en diagnostiserad lunginflammation kan uppföljning behövas, särskilt vid ett komplicerat förlopp, kvarvarande symtom, återkommande lunginflammationer eller vissa riskfaktorer. Uppföljningen kan omfatta ett återbesök och ibland en ny lungröntgen. Vid kvarvarande symtom eller röntgenförändringar kan datortomografi av bröstkorgen och eventuellt bronkoskopi bli aktuellt för vidare utredning.

Om penicillinbehandling inte ger effekt inom två till tre dagar bör vården överväga andra smittämnen, till exempel mykoplasma eller legionella.³ Då kan fler undersökningar behövas och behandlingen kan behöva ändras av läkare.

När sjukhusvård behövs

Allvarliga symtom kan göra att sjukhusvård behövs. Hög feber och svårt att andas är exempel på situationer där sjukhusvård ofta behövs.¹

Sjukdomens svårighetsgrad avgör vilken vårdnivå som passar. Äldre personer och personer med hjärt- eller lungsjukdom löper större risk att bli allvarligt sjuka och kan behöva sjukhusbehandling.¹ Det gäller också personer med nedsatt immunförsvar.

Barn med påverkat allmäntillstånd, kräkningar eller dåligt vätskeintag kan behöva läggas in.⁷ Sjukhusvård kan också behövas om barnet behöver extra syrgas eller om det finns risk för att behandlingen inte kan genomföras som planerat.

Behandling på sjukhus

På sjukhus kan antibiotika ges direkt i blodet.¹ När du har förbättrats kan behandlingen ibland gå över till antibiotika som tas via munnen. Vid sjukhusförvärvad lunginflammation eller lunginflammation hos en person med nedsatt immunförsvar kan behandlingen behöva vara bredare och anpassas efter situationen.

Syrgas kan behövas om andningen är svår eller om blodet inte innehåller tillräckligt med syre.¹ Syrgasen kan ges genom en slang i näsan eller genom en mask.

Vid mycket nedsatt andning kan respiratorbehandling behövas.¹ Vårdpersonalen bedömer då också om syrgasbehandlingen ger tillräcklig effekt. Detta görs när läkaren bedömer att det är medicinskt lämpligt.

Vätska och näring kan ges direkt i blodet genom dropp om du inte kan dricka eller äta tillräckligt.¹ För barn kan vätska också ges genom en sond när vätskeintaget inte räcker.

Lunginflammation kan ibland leda till vätska runt lungorna. Om mängden vätska är stor kan den behöva dräneras, alltså tömmas med hjälp av en slang eller ett annat ingrepp.⁵ Vilken åtgärd som behövs avgörs av vården utifrån hur du mår och hur mycket vätska som finns.

Förbättring och uppföljning efter behandling

Vid bakteriell lunginflammation ses ofta klinisk förbättring och sjunkande CRP inom en till två dagar.⁷ Om förbättringen uteblir inom 48–72 timmar behöver vården gå igenom sjukdomshistoria, undersökningsresultat och provsvar på nytt. Då kan ny lungröntgen, bredare provtagning eller bronkoskopi övervägas.

Trötthet och hosta kan finnas kvar efter att själva lunginflammationen har läkt. Besvären försvinner gradvis under ytterligare någon månad. Lunginflammation efter sjukhusvård kan ta längre tid att läka än ett lindrigare förlopp.¹

Efter behandling av lunginflammation bör någon form av uppföljning ske. Efter sjukhusvård kan vården följa upp att du återhämtar dig som förväntat och att behandlingen är avslutad eller ändrad på rätt sätt. Vid kvarvarande symtom kan ytterligare undersökningar behövas för att hitta orsaken till att besvären finns kvar.⁹ Det kan vara ett återbesök eller annan kontakt med vården. Vid ett helt okomplicerat förlopp hos en person som inte tillhör någon särskild riskgrupp behövs inte kontroll med lungröntgen rutinmässigt.³ Lungröntgen kan däremot behövas vid kvarvarande symtom, ett komplicerat förlopp, återkommande lunginflammationer eller andra riskfaktorer.

Om besvären inte förbättras som förväntat är det viktigt att vården får veta det, eftersom orsaken då kan behöva utredas på nytt och behandlingen omprövas.

Ta inte hostmedicin utan att först kontrollera med vårdpersonal.⁶ Hostan hjälper kroppen att rensa lungorna och att få bort infektionen. Om du är osäker på vad som passar vid dina besvär kan du fråga vårdpersonal om råd.

Undvik sådant som försvårar återhämtningen

Rökning bör undvikas under återhämtningen.⁶ Rökning skadar lungorna och ökar risken för infektioner, vilket kan göra återhämtningen svårare.¹

Kasta använda pappersnäsdukar så snart som möjligt. Tvätta också händerna regelbundet med tvål och vatten, särskilt efter att du har hostat eller nyst.⁶

Om besvären inte förbättras som förväntat, eller om du blir sämre, se avsnittet om när du ska söka vård.

Du ska få information som går att förstå och kunna vara delaktig i vården. Vårdpersonal ska bland annat informera om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.¹ Du kan ställa frågor om du inte förstår informationen eller vill veta mer om alternativen.

De flesta som smittas av ett virus får inte lunginflammation. Många får i stället en lätt förkylning, bronkit eller inga symtom alls.¹ Det går alltså att smittas av ett virus utan att utveckla lunginflammation.

Vad är skillnaden mellan virusorsakad och bakterieorsakad lunginflammation?

Bakterieorsakad lunginflammation är ofta vanligare och allvarligare än virusorsakad lunginflammation. Virusorsakad lunginflammation kan ge influensaliknande symtom och går oftare över av sig själv.⁵ Samtidigt kan både virus och bakterier orsaka lunginflammation, och orsaken går inte alltid att fastställa.¹

Bakterieorsakad lunginflammation behandlas med antibiotika.¹ Antibiotika hjälper inte mot virusorsakad lunginflammation.¹⁰ Virusorsakad lunginflammation läker oftast av sig själv, men influensavirusorsakad lunginflammation eller lunginflammation hos någon med nedsatt immunförsvar kan behöva läkemedel mot virusinfektioner.¹

Därför bedömer vårdpersonalen helheten när orsaken ska fastställas.