Harpest, även kallad tularemi, är en infektion som orsakas av bakterien Francisella tularensis. Det finns behandling, och de flesta som behandlas återhämtar sig helt, även om en del kan behöva lång tid för återhämtning.
Harpest är en infektion som orsakas av en bakterie. Harpest kallas också för tularemi.1 Bakterien hör till gruppen bakterier som kan finnas hos flera olika djurarter. Harar och smågnagare är de djur som oftast förknippas med harpest bland vilda djur i Sverige. Sjukdomen kan även förekomma hos andra däggdjur och hos fåglar.2 Hos människor räknas harpest som en smittsam sjukdom, men den sprids inte mellan människor. Bakterien kan orsaka laboratoriesmitta, vilket är en särskild risk vid arbete med prover som kan innehålla bakterien.3
Harpest finns i stora delar av Sverige. Harpest är vanligast i Norrland.1 Förekomsten varierar mycket från år till år. Tidigare förekom harpest framför allt i Norrland, men sjukdomen har också spridits till Svealand och Götaland.3 Den finns i dag i större delen av Sverige, medan den är mer sällsynt i de allra sydligaste delarna av landet.2 I Sverige rapporteras vanligtvis mellan 150 och 350 fall per år, men vissa år har betydligt fler fall förekommit. Under sådana år har utbrott med omkring 700 till 1 000 fall rapporterats.4 I Europa rapporteras omkring 800 fall hos människor varje år, och Sverige hör till de länder som rapporterar flest fall i förhållande till befolkningen.5 Harpest förekommer även i andra delar av Europa, Asien och Nordamerika. Bland vilda djur är sjukdomen vanligast under augusti till november.2 Utbredningen kan därför beskrivas både geografiskt och över tid: var harpest förekommer och hur många fall som upptäcks kan förändras mellan olika år.
Harpest är en zoonos, alltså en sjukdom som kan överföras från djur till människor.3 Harpest är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.1 Det betyder att konstaterade fall ska anmälas till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten. Anmälningsplikten gäller sjukdomen hos människor och ingår i samhällets övervakning av smittsamma sjukdomar.3
Harpest orsakas av bakterien Francisella tularensis.3 Smågnagare och harar fungerar som reservoarer för bakterien.4 I Sverige har man också sett en koppling mellan sjukdomen och år med många sorkar. Värddjur bland vattenlevande amöbor har diskuterats som en möjlig del av smittans kretslopp. Bakterien kan överleva i veckor i kalla och fuktiga miljöer, bland annat i vatten, jord, hö, halm och nedbrytande djurkroppar. I Europa finns naturliga områden där bakterien kan cirkulera mellan vilda djur och smittspridare, till exempel i barrskog, löv- och blandskog, gräsmarker och buskmarker.5
Harpest smittar inte mellan människor. Bakterien kan däremot orsaka laboratoriesmitta.3
Människor kan smittas genom bett av en smittad mygga eller annan insekt.3 Fästingar kan också föra bakterien vidare.
Harpest börjar ofta plötsligt med hög feber.3 Febern kan ibland komma tillsammans med frossa. Du kan känna dig sjuk och trött. Huvudvärk och värk i kroppen kan förekomma. Du kan också må illa.1
Symtomen kan vara de enda tecknen på harpest. Då kan sjukdomsbilden likna annan feber utan tydlig orsak. Vilka andra symtom du får beror på hur smittan kom in i kroppen. Det finns flera kliniska former av harpest, och de hänger samman med hur bakterien kom in i kroppen. Vid smitta genom munnen kan du få långvariga besvär från svalget. Smitta till ögat kan orsaka ögoninflammation tillsammans med svullna lymfkörtlar nära ögat. Luftburen smitta kan ge en infektion i lungorna.5 Ibland kan harpest också ge svåra symtom från hela kroppen.7
Smitta genom direktkontakt med ett sjukt djur eller genom insektsbett ger vanligtvis ett lokalt sår. De närliggande lymfkörtlarna kan samtidigt förstoras och bli ömma. Det är den vanligaste sjukdomsformen i Sverige.
Läkaren börjar med att låta dig berätta om dina symtom. Det är en del av läkarens bedömning av om besvären kan bero på harpest. Läkaren kan också fråga om hur du kan ha blivit smittad, eftersom harpest kan visa sig på olika sätt beroende på smittvägen.1
Sedan undersöker läkaren dig. Läkaren lyssnar oftast på lungorna.1
Läkaren känner efter om lymfkörtlarna är svullna. Hudens sår eller utslag kan också undersökas. Läkaren kan dessutom undersöka munnen, svalget och ögonen. Vid undersökningen tittar läkaren på huden om det finns utslag eller sår.1
Vilka delar av undersökningen som är viktiga kan hänga samman med vilka symtom du har och hur smittan kan ha kommit in i kroppen. Harpest kan ge olika symtom beroende på smittvägen, och sjukdomen kan därför visa sig på olika sätt.
Vid misstanke om harpest får du lämna ett blodprov för att undersöka om det finns antikroppar mot bakterien.1 Antikroppar är ämnen som kan påvisas i blodet när kroppen har reagerat mot bakterien.
Blodprovet skickas till ett laboratorium för analys. Det kan ta upp till tio dagar att få svar på blodprovet.
Harpest behandlas med antibiotika när läkaren har konstaterat sjukdomen.1 Antibiotika är läkemedel som används för att behandla infektionen, och det är vården som bedömer vilket läkemedel som passar. Behandlingen syftar till att bota infektionen.6
Ciprofloxacin är ett förstahandsval vid harpest. Bakterien har i laboratoriet högre känslighet för ciprofloxacin än för doxycyklin och aminoglykosider.4 Antibiotika som används mot harpest är bland annat aminoglykosider, till exempel streptomycin och gentamicin, samt tetracykliner.5 Behandlingen väljs av vården utifrån din situation och vilket läkemedel som är lämpligt. Doxycyklin är ett alternativ för vuxna.4 Vilket läkemedel som används kan därför skilja sig mellan olika personer.
Penicillin och cefalosporiner, som tillhör gruppen betalaktamantibiotika, är inte verksamma mot harpest.4
När du vistas i skog och mark i ett område där harpest förekommer kan du skydda dig mot mygg- och fästingbett. Det är särskilt viktigt att tänka på skyddet när du är ute i naturen där smittan finns.
Täckande kläder kan vara ett enkelt sätt att skydda både armar och ben. Myggmedel kan användas tillsammans med kläderna när du vistas i skog och mark.
Var försiktig om du kommer i kontakt med gnagare eller harar i naturen. Döda djur bör hanteras med skydd, eftersom harpest kan överföras genom direkt beröring med ett smittat djur.
En vårdcentral är en ordinarie vårdkontakt om du tror att du har harpest. Där kan du få hjälp med den fortsatta kontakten med vården. Du kan kontakta många mottagningar genom att logga in på 1177.1 På 1177.se kan du också hitta information om hälsa och vilka mottagningar du kan kontakta.
1177 erbjuder sjukvårdsrådgivning dygnet runt.1 Du kan använda 1177 för att få råd om vart du kan vända dig och för att hitta en mottagning. På varden.se kan du läsa mer om harpest och om vårdens olika kontaktvägar.
Du kan själv välja mottagning. Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.1 Det kan göra det lättare att välja en mottagning som passar dig, till exempel utifrån var du bor eller hur du vill ha kontakt.
Ibland krävs remiss till den öppna specialiserade vården.1 En remiss innebär att en vårdgivare skickar en bedömning eller begäran om specialistvård till en annan mottagning. På varden.se kan du läsa mer om remiss och om hur du hittar rätt mottagning.
Genomgången harpest ger långvarig immunitet.2 Det betyder att skyddet mot sjukdomen finns kvar under lång tid efter att du har haft infektionen. De flesta patienter som behandlas för harpest återhämtar sig helt.5 För vissa kan återhämtningen ändå ta lång tid.8 Det gäller även patienter som har fått behandling och sedan behöver en längre period för att återfå krafterna. En del patienter kan behöva lång tid för återhämtning, även om de flesta blir helt återställda.5
Ja, harpest är en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen. Det betyder att konstaterade fall ska anmälas till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndigheten övervakar harpest. Övervakningen ger information om hur sjukdomen förekommer och förändras över tid. Anmälan gäller konstaterade fall, inte alla personer som bara misstänker att de har harpest. Uppgifterna används som en del av den nationella övervakningen av sjukdomen.3
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 6 källor · Senast granskad: 4 september 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Människor kan smittas genom direkt beröring med ett smittat djur.3 Det kan handla om ett levande eller dött djur, särskilt en hare eller en gnagare.
Människor kan smittas genom att andas in damm som förorenats av sjuka djurs urin eller avföring.3 Sådan smitta kan till exempel ske när bakterier virvlar upp i luften vid gräsklippning eller tröskning.
Människor kan smittas genom att dricka smittat vatten.1 Bakterien kan också finnas i smittad föda. I sällsynta fall kan människor smittas genom att äta infekterat kött.6
Personer som jagar, arbetar med vilt, vandrar eller campar bör känna till de olika smittvägarna.5 Risken kan vara kopplad till kontakt med vilda djur, insekter, förorenat vatten eller damm.
I Sverige spelar smittade myggor en betydande roll i överföringen av bakterien. Eftersom myggor är de vanligaste smittspridarna i norra Sverige förekommer harpest där främst under sensommar och tidig höst.2
De flesta svenska fallen inträffar under perioden juli till oktober. Sjukdomen förekommer mest i Norrland, men allt fler fall rapporteras från Svealand och Götaland.4 I norra Sverige avtar harpest när frosten kommer och myggorna försvinner.2 Utanför Sverige kan smittan också överföras genom att äta förorenad föda eller genom att hantera infekterade vilda eller tama djur.5
Harpest förekommer i Europa, Asien och Nordamerika.2 I Europa finns naturliga områden där bakterien kan cirkulera mellan vilda djur och smittspridare, bland annat i skogar, gräsmarker och buskmarker.5
Vid smitta genom luften kan harpest orsaka lunginflammation. Smitta genom förorenat vatten kan ge sår i munnen och svalget.3 Smitta till ögat kan ge ögoninflammation och svullna lymfkörtlar nära örat eller på halsen.4
Ett sår efter smitta genom huden är ofta täckt av en skorpa. Vanligtvis saknas rodnad runt såret. Närliggande lymfkörtlar kan först bli större om sjukdomen inte behandlas och kan då fyllas med var och spricka.4
Symtomen kommer vanligtvis två till fem dagar efter att du har blivit smittad. Ibland kan symtomen komma efter två veckor.1 Sett över alla fall anges inkubationstiden till mellan ett och tio dygn, med tre dygn i genomsnitt.
Utan behandling tar det flera veckor innan du blir frisk.3 Harpest kan vara en långvarig och påfrestande sjukdom.5
Kontakta en vårdcentral om du tror att du har harpest.
Kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om du har frossa och feber och känner dig mycket sjuk. Om det är stängt sök vård på en akutmottagning.1
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning.1 Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.
Harpest kan ibland ge sepsis. I sällsynta fall kan sjukdomen också ge hjärnhinneinflammation.1 Harpest kan också orsaka reaktiv artrit, alltså en ledinflammation som uppstår efter en infektion.4
Ibland behöver laboratoriet jämföra två blodprover för att kunna påvisa infektionen. Proverna tas då med minst två veckors mellanrum. Antikroppssvaret kan vara svårt att påvisa tidigt i sjukdomen, eftersom antikroppar sällan kan upptäckas förrän efter 14 dagar med symtom. Serologiska metoder används vanligtvis för att ställa diagnosen, men korsreaktioner med vissa andra bakterier kan förekomma.5
Diagnosen kan ställas genom att bakteriens arvsmassa påvisas i ett prov från ett sår.3 En sådan molekylär metod kallas PCR. PCR är en snabb molekylär metod som kan identifiera bakterien.5
Odling används sällan eftersom bakterien växer långsamt och kräver ett säkerhetslaboratorium.5 Prover som kan innehålla bakterien behöver därför hanteras på laboratorier med rätt säkerhet. Odling av bakterien görs därför bara undantagsvis vid diagnostik.4
Det finns också andra möjliga laboratoriemetoder, men alla används inte rutinmässigt. Laboratoriebekräftelse kan bygga på att bakterien påvisas i ett biologiskt prov eller på att ett särskilt antikroppssvar påvisas.
Symtomen är ospecifika, vilket gör att harpest lätt kan feldiagnostiseras. Därför vägs läkarens undersökning och sjukdomshistoria samman med resultaten från blodprov eller andra prover. Ett negativt provresultat behöver därför bedömas tillsammans med symtomen och övriga undersökningsresultat.5
De flesta som får behandling återhämtar sig helt. En del personer kan däremot behöva en längre tid för att återhämta sig efter sjukdomen.5
Det kan ibland bildas en böld i huden vid harpest.1 Bölden kan brista och då tömmas på var.2 En böld kan innehålla var och kan uppstå på platsen där bakterien kommit in i kroppen.
Om du har mycket besvär av bölden kan en sjuksköterska eller läkare tömma ut varet. Tömningen görs med lokalbedövning.1 Det innebär att området bedövas innan varet töms ut. I vissa fall kan du också bli sövd, men det är vårdpersonalen som avgör hur ingreppet ska göras.
Lymfkörtlarna kan fortfarande vara svullna i några veckor efter att du har fått behandling och dina andra symtom har gått över.1 Det betyder att svullnaden kan finnas kvar en tid även när övriga besvär har försvunnit.
Harpest kan vara en lång och påfrestande sjukdom, men de flesta patienter som får behandling återhämtar sig helt.5 Vissa personer kan behöva en längre tid för att återhämta sig efter behandlingen.
Om du tar hand om en död hare eller gnagare behöver du också rengöra verktyg som har varit i kontakt med djuret. Om du vid slakt av en hare ser vita fläckar på de inre organen ska du avbryta slakten och tvätta händerna.
Harpest kan spridas genom vatten och genom damm som har förorenats av sjuka djurs urin eller avföring. Därför behöver du vara särskilt försiktig med vatten från naturen och vid rengöring av miljöer där gnagare har funnits.
Använd inte obehandlat ytvatten från bäckar, dammar, sjöar eller älvar som dricksvatten. Undvik också att klippa gräs över sjuka eller döda djur, eftersom bakterien kan virvla upp i luften.
Det finns inget effektivt och säkert vaccin mot harpest.5 Förebygg därför smitta genom att undvika att dricka förorenat vatten, andas in förorenat damm och få bakterien på huden, bland annat genom att använda skydd vid kontakt med djur och insekter.
Harpest: så hittar du rätt vård. Jämför mottagningar, läs omdömen från andra patienter och boka tid direkt.
Ja, bakterien som orsakar harpest kan orsaka laboratoriesmitta. Det innebär att personer som arbetar med prover eller bakterien i laboratoriemiljö kan utsättas för smitta. Odling av bakterien ska göras på ett säkerhetslaboratorium på grund av risken för laboratoriesmitta.3 Odling används sällan vid diagnostik eftersom bakterien växer långsamt och kräver ett säkerhetslaboratorium.5 Om ett prov ändå ska odlas behöver laboratoriet ha tillstånd att hantera bakterien.4 Det finns därför särskilda krav på var sådana prover får analyseras.