Magnetröntgen är en undersökning som använder starka magnetfält och radiovågor för att skapa bilder av kroppens inre, utan joniserande strålning. Undersökningen kan ge tydliga och detaljerade bilder av det undersökta området, som sedan granskas av en röntgenläkare.
Magnetröntgen är en bildundersökning som använder ett starkt magnetfält och radiovågor för att avbilda kroppens inre.1 Magnetkameran använder starka magnetfält och radiovågor för att skapa bilder av kroppens insida. En magnetkamera kan ta bilder av nästan alla organ i kroppen.2 Det gör att undersökningen kan användas för att granska många olika delar av kroppen och olika vävnader.
När magnetröntgen görs placeras kroppen i ett magnetfält samtidigt som radiosignaler skickas mot kroppen. Kroppens vätejoner börjar då svänga och avger radiovågor till en mottagare. Radiovågorna samlas ihop och bearbetas av en dator som presenterar informationen i skiktbilder.1 På så sätt skapas bilder av kroppens insida utan att undersökningen använder röntgenstrålning.
Magnetröntgen är alltså inte samma sak som en vanlig röntgenundersökning. Till skillnad från röntgen använder magnetkameran ingen strålning.2 Bilderna skapas i stället med hjälp av ett starkt magnetfält och radiovågor.
Magnetröntgen ger tydliga bilder av kroppens mjukdelar och ämnesomsättning.1 Magnetröntgen är särskilt användbar för att avbilda mjukdelar, bland annat hjärnan, ryggmärgen, muskler, leder, ledband och organ.3 Olika typer av magnetröntgen kan användas beroende på vilket område av kroppen som ska undersökas.4 Metoden är särskilt användbar för att avbilda mjukdelar som organ och muskler, vilka inte syns lika bra vid röntgenundersökningar.5 Bilderna kan användas för att upptäcka sjukdomar, se skador och följa upp behandlingar.2
Magnetröntgen kan också användas för att undersöka blodkärl.6 Vilken del av kroppen som undersöks och vilka bilder som tas beror på vad vården behöver ta reda på.
Undersökning med magnetkamera kallas ibland för MR-röntgen eller magnetröntgen. MR är en förkortning av magnetisk resonanstomografi.2 Du kan därför möta flera namn för samma typ av bildundersökning, även om magnetröntgen är det namn som används här.
Magnetröntgen kan hjälpa läkaren att upptäcka sjukdomar. Bilderna kan också användas för att se skador. Undersökningen kan dessutom användas för att följa upp behandlingar.2
Vilket område som undersöks beror på vad läkaren behöver ta reda på. Magnetröntgen kan på så sätt ge underlag när läkaren utreder olika sjukdomar, skador eller förändringar i kroppen.
Magnetröntgen är särskilt användbar när läkaren behöver undersöka mjukdelar. Den kan användas för att undersöka flera olika kroppsdelar och vävnader:
Magnetröntgen kan även användas för att undersöka organ i bröstkorgen och magen, till exempel hjärtat, levern, njurarna, mjälten, tarmen, bukspottkörteln och binjurarna. Den kan också användas för att undersöka bröstvävnad och organ i bäckenet, till exempel urinblåsan och könsorganen.
Förberedelserna inför en undersökning med magnetkamera kan variera mellan olika sjukhus.2 Du får information från mottagningen om vad du behöver tänka på inför undersökningen. Följ därför alltid den patientanvisning du får inför just din magnetröntgen.
Vid vissa undersökningar av magen kan du behöva låta bli att äta och dricka några timmar före undersökningen.1 Om du ska dricka kontrastmedel före undersökningen får du veta av vårdpersonalen hur lång tid innan du behöver dricka det.
Smycken och piercingar ska lämnas utanför undersökningsrummet.2 Det gäller också andra metallföremål som kan följa med in i rummet. Metall i piercingar kan värmas upp under undersökningen.
Du ska berätta för vårdpersonalen om du har en pacemaker, ett elektroniskt implantat eller metallsplitter i kroppen.2 Berätta också om andra apparater eller metalldelar i kroppen, till exempel en läkemedelspump, ett hörselimplantat eller operationsclips. Sådant kan kräva särskilda förberedelser innan magnetröntgen.
När du kommer till undersökningen får du kläder att byta om till. Ofta är det en skjorta och byxor, och underkläderna behöver du inte ta av dig.2 Du kan därför behöva byta från dina vanliga kläder innan bildtagningen börjar.
Du får lägga dig på en brits inne i magnetkameran.2 Britsen förs sedan sakta in i magnetkamerans tunnel, så att den kroppsdel som ska undersökas hamnar mitt i tunneln där bilderna tas. Du kan ligga med huvudet eller fötterna först, beroende på vilket område som ska undersökas.
Vid en huvudundersökning får du ha en särskild kåpa över huvudet som gör att bilderna blir tydliga.2 Kåpan har ett slags fönster så att du kan se vårdpersonalen.
Magnetkamerans tunnel har öppningar i båda ändarna.2 Den är väl upplyst och ventilerad. Britsen kan föras ut ur och in i tunneln under undersökningen.
Ofta tas flera bilder under samma undersökning. Mellan bilderna brukar det vara okej att röra lite på sig, men personalen talar om när du behöver ligga stilla.
Magnetröntgen använder inte joniserande strålning.6
Inga biverkningar från magnetfält och radiovågor har rapporterats.6
Själva undersökningen gör inte ont, men den kan kännas obehaglig när du behöver ligga stilla i det trånga utrymmet. Magnetkameran låter mycket när bilderna tas, till exempel genom surrande, knackande eller klickande ljud.2 Du får hörlurar eller annat hörselskydd för att dämpa ljudet.
Vissa tycker att det är svårt att ligga stilla under hela undersökningen eller blir oroliga av det trånga utrymmet. Berätta för vårdpersonalen om du känner oro inför magnetröntgen. Ibland kan du få lugnande läkemedel, och i vissa fall kan undersökningen göras med en annan typ av magnetkamera eller med sövning.
Det undersökta kroppsområdet kan kännas lite varmt under bildtagningen. Säg till radiologen eller röntgensjuksköterskan om värmen känns besvärande.
Det starka magnetfältet kan påverka implanterade medicintekniska produkter och metallföremål.4 Metallföremål kan också skadas, flyga iväg eller orsaka skador om de tas med in i undersökningsrummet. Därför ska du lämna exempelvis smycken, klocka, mobiltelefon, nycklar, bankkort och hörapparater utanför rummet.
Efter undersökningen analyserar en röntgenläkare bilderna och skriver ett utlåtande om det som syns på bilderna.7 Röntgenläkaren skickar sedan svaret till läkaren som beställde undersökningen.2 Utlåtandet beskriver vad röntgenläkaren såg på bilderna och om du behöver en uppföljande tid.4 Det är den behandlande läkaren som berättar vad resultatet betyder för dig och hur vården fortsätter.7
Bilderna kan ge tydliga och detaljerade uppgifter om det område som har undersökts.1 Vid vissa undersökningar används kontrastmedel för att bilderna ska visa tydligare detaljer.
Under magnetröntgen arbetar flera yrkespersoner med olika uppgifter. En röntgensjuksköterska sköter magnetkameran från ett rum bredvid undersökningsrummet. Du kan prata med röntgensjuksköterskan genom en mikrofon och en högtalare under undersökningen.2 Röntgensjuksköterskan kan alltså ha kontakt med dig medan bilderna tas, även om hen inte befinner sig i samma rum.
Röntgenläkaren skriver sedan ett utlåtande om det som syns på bilderna. I vårdinformation kan röntgenläkaren också kallas radiolog, det vill säga röntgenläkare.7 Den läkare som beställde undersökningen får svaret från röntgenläkaren.
En magnetröntgenundersökning gör inte ont.2 Själva undersökningen är smärtfri.7
Det kan ändå kännas obehagligt att ligga stilla i det trånga undersökningsutrymmet. En del tycker att det är obehagligt att ligga stilla en längre tid i det ganska trånga undersökningsutrymmet. Magnetkameran låter också mycket när bilderna tas, med ljud som kan likna surrande eller knackande. Du får hörlurar som dämpar ljudet från magnetkameran under undersökningen.2
Om du känner oro kan du prata med vårdpersonalen. Ibland går det att få lugnande läkemedel eller sövas vid undersökningen.2
Om du har fått lugnande eller avslappnande läkemedel ska du inte köra bil under resten av dygnet. Detsamma gäller om du har fått ett läkemedel som påverkar ögonen.2
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 6 källor · Senast granskad: 10 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Vilken fråga läkaren vill besvara påverkar vilken kroppsdel som undersöks. Exempel på medicinska frågeställningar är:
Magnetröntgen av hjärnan och ryggen kan också bidra till att upptäcka hjärnaneurysm, stroke, multipel skleros och sjukdomar i ryggraden eller ryggmärgen.4 En särskild typ av magnetröntgen kan användas för att undersöka hjärnans aktivitet genom förändringar i blodflödet.
Magnetröntgen av hjärtat kan användas för att bedöma hjärtats form och funktion, blodflödet genom hjärtat och de större blodkärlen samt hjärtskador efter kranskärlssjukdom eller hjärtinfarkt.4 Den kan även användas vid medfödd hjärtsjukdom och vid tumörer, infektioner eller inflammation i hjärtat.
Magnetröntgen av kroppen kan användas för att undersöka tumörer i bröstkorgen, magen eller bäckenet samt sjukdomar i levern, bukspottkörteln och gallgångarna. Magnetröntgen av skelett och leder kan också användas för att bedöma bentumörer, infektioner, ledskador och problem i ryggradens diskar.4
Höftproteser och knäproteser går ofta att ha kvar vid undersökningen.2 Även spikar eller skruvar i ben, kopparspiral, tandfyllningar, tandställning och tandimplantat brukar inte hindra undersökningen. Du ska ändå berätta för personalen om du har metall eller metalldelar i kroppen.
Mobiltelefon, nycklar, klockor, bankkort och hörapparater ska lämnas utanför undersökningsrummet.2 Även andra elektroniska apparater och föremål som kan påverkas av magnetfältet ska lämnas utanför. Du kan behöva ta av dig kläder med metall i blixtlås, knappar eller andra delar och få låna sjukhuskläder.
Du bör undvika smink och hårprodukter vid undersökning av huvudet eller halsen eftersom de kan störa bilderna.2 Undvik också magnetiska lösögonfransar och ögonfranssmycken vid undersökning av ansiktet.
Läkemedels- och nikotinplåster ska tas bort före magnetröntgen enligt Hälsobyns säkerhetsanvisning.7 Om du använder ett läkemedels- eller nikotinplåster ska du därför följa mottagningens instruktioner inför undersökningen.
Du ska berätta för mottagningen om du är gravid eller tror att du är gravid.2 Berätta också för vårdpersonalen när du kommer till mottagningen. En läkare avgör om undersökningen behöver anpassas, göras med en annan metod eller vänta tills barnet har fötts.
Du ska berätta om njursjukdom före undersökning med kontrastmedel.8 Njursjukdom kan påverka hur kontrastmedlet hanteras i kroppen, och ibland behöver undersökningen anpassas.
Du bör meddela mottagningen i god tid om du är orolig för det trånga utrymmet.1 Det kan finnas möjlighet att ta med en närstående, vilket kan kännas lugnande.
Ibland kan du få lugnande läkemedel inför undersökningen.2 Prata med mottagningen i god tid om du tror att du kan behöva sådan hjälp, så att det kan planeras.
Barn som är oroliga eller har svårt att ligga stilla kan ibland få lugnande läkemedel eller sövas.2 Barnet kan få lugnande läkemedel som tablett eller genom en venkateter.
Röntgensjuksköterskan sköter magnetkameran från ett rum bredvid.2 Röntgensjuksköterskan kan se dig under bildtagningen och följa hur undersökningen går.
Du kan prata med röntgensjuksköterskan genom en mikrofon och en högtalare.2 Det går alltså att ha kontakt med personalen även när britsen är inne i tunneln.
Du kan ha en ringklocka i handen för att kontakta personalen.7 Du kan använda den om du behöver få kontakt under undersökningen.
Magnetkameran låter högt när den tar bilder.2 Ljuden kan låta som att det surrar, knackar eller klickar, och varje serie av ljud kan pågå i flera minuter.
Du får hörlurar eller hörselskydd som dämpar ljudet från magnetkameran.2 I hörlurarna kan du ibland få lyssna på musik under tiden. Om du är känslig för ljud kan du också få använda öronproppar under hörlurarna.
Det undersökta kroppsområdet kan kännas lite varmt under bildtagningen. Säg till radiologen eller röntgensjuksköterskan om värmen känns besvärande.4
För vissa personer kan det kännas obehagligt att ligga stilla i det trånga undersökningsutrymmet. Du kan prata med vårdpersonalen om du känner dig orolig under undersökningen.
Vid vissa undersökningar får du kontrastmedel för att bilderna ska visa tydligare detaljer.2 Kontrastmedel är en vätska som kan göra vissa delar av kroppen lättare att se på bilderna.
Kontrastmedel kan ges genom en spruta i en ven.8 Då får röntgensjuksköterskan in en liten tunn plastslang i ett blodkärl, och kontrastmedlet sprutas in genom slangen.
En magnetröntgenundersökning brukar ta mellan 15 och 60 minuter.2 Tiden beror bland annat på vilket område av kroppen som ska undersökas och hur många bilder som behöver tas.
En omfattande magnetröntgenundersökning kan ta mer än en timme.7 När alla bilder är tagna förs britsen ut ur magnetkamerans tunnel. Du kan behöva vänta medan röntgensjuksköterskan kontrollerar bildernas kvalitet. Ibland behöver du gå in i magnetkameran igen för att fler bilder ska tas.5
Det kan också finnas metallsplitter i ögat efter arbete med metall. Berätta för vårdpersonalen om du har eller kan ha metallsplitter i kroppen.
Elektroniska implantat som pacemaker eller insulinpump kan påverkas av magnetfältet.1 Även andra implantat och medicintekniska produkter kan behöva kontrolleras före undersökningen. Berätta därför om alla implantat, elektroniska produkter och metallföremål i kroppen innan magnetröntgen. Förberedelser med metall och implantat kan variera, och vissa undersökningar kan behöva planeras på ett särskilt sätt.
Höftproteser, knäproteser, skruvar i ben och tandimplantat går ofta att ha kvar vid magnetröntgen, men du ska ändå berätta om dem för vårdpersonalen. Se avsnittet om förberedelser inför magnetröntgen för fler praktiska råd om metall.
Allvarliga biverkningar av kontrastmedel är ovanliga. Lindriga biverkningar kan vara klåda eller utslag på kroppen, och de försvinner oftast snabbt. Ibland behöver du få behandling som lindrar. Kontakta mottagningen där du undersöktes för att få råd.8
Kontrastmedel kan ge en kortvarig varm känsla eller metallsmak i munnen.8 Du kan också känna dig varm eller få andra kortvariga besvär efter att kontrastmedlet har getts.
Personer med njursjukdom kan ha svårare att göra sig av med gadoliniumkontrast.9 Berätta för vårdpersonalen om du har en njursjukdom före en undersökning med kontrastmedel. Då kan undersökningen ibland anpassas, eller så används så lite kontrastmedel som möjligt.
Allergisk reaktion mot magnetkontrastmedel är mycket sällsynt.7 Berätta för läkaren om du tidigare har fått en allergisk reaktion av kontrastmedel, eftersom undersökningen då ibland kan anpassas eller göras med en annan metod.
Berätta för mottagningen om du är gravid, tror att du är gravid eller ammar. Vid graviditet kan undersökningen behöva anpassas eller ersättas av en annan metod.2 Ibland är det bättre att vänta med undersökningen tills barnet har fötts.
Magnetkontrastmedel rekommenderas inte under graviditet.7 Läkaren avgör vad som gäller för dig.
Amning kan fortsätta som vanligt efter kontrastmedel.8 Kontrastmedel påverkar inte bröstmjölken.
Se avsnittet om förberedelser inför magnetröntgen för information om vad du ska berätta före undersökningen.
Du får oftast svar inom en till två veckor. Svaret kan lämnas vid ett läkarbesök, per telefon eller i ett brev.2 Tiden till svar kan variera beroende på hur snabbt bilderna bedöms och när läkaren kan återkoppla.1
Det är läkaren som beställde undersökningen som får svaret. Om du har frågor om svaret ska du kontakta den läkaren. Du kan också fråga vårdpersonalen om du inte förstår informationen du får.
Ett normalt resultat betyder att det undersökta området ser normalt ut.6 Ett avvikande resultat betyder inte alltid att något allvarligt har hittats. Vilka resultat som kan ses beror på vilket område av kroppen som undersöktes och varför undersökningen gjordes. Ytterligare undersökningar kan behövas beroende på vad bilderna visar.4
Vad resultatet betyder beror på vilket område som undersöktes och vad läkaren försökte ta reda på. Den behandlande läkaren går igenom resultatet med dig och förklarar vad det betyder i just din situation.4 Ett svar från magnetröntgen behöver därför ses tillsammans med dina besvär och annan information om din hälsa.
Om du inte har fått en mottagnings- eller telefontid kan du kontakta vårdenheten.7 Be läkaren att förklara ord eller uttryck i svaret som du inte förstår.
Efter en magnetröntgen utan lugnande läkemedel behövs normalt ingen återhämtningstid. Du kan återgå till dina vanliga aktiviteter direkt när du inte har fått läkemedel för att slappna av.4
Det är vanligt att lämna sjukhuset direkt efter undersökningen.2
Efter undersökningen mår du vanligtvis som vanligt.2 Du mår som vanligt efter att du har fått kontrastmedel.8
Om du har blivit sövd får du däremot stanna på en avdelning i några timmar tills du mår som vanligt igen.2