Copyright © 2026 Vården Online Sverige AB

Varför barn drabbas oftare

Barn under två år har högre risk för öroninflammation bland annat eftersom immunförsvaret ännu inte är moget.⁴ Hos små barn är örontrumpeten dessutom kortare och rakare än hos vuxna. Det gör att förhållandena i örat lättare kan bidra till infektion. Hos små barn kan bakterier som finns bakom näsan dessutom lättare bidra till öroninflammation när en virusinfektion samtidigt har påverkat slemhinnorna.⁵

Öroninflammation är vanligare hos barn än hos vuxna eftersom barns örontrumpet fungerar sämre för att dränera vätska från mellanörat.² När vätska inte dräneras lika bra blir det lättare för bakterier eller virus att orsaka infektion.

Förkylningar och influensa kan spridas mellan barn som vistas nära varandra, till exempel i förskolan.⁶ När förkylningsvirus sprids lätt i sådana miljöer kan det därför bidra till risken för öroninflammation.

Riskfaktorer och ärftlighet

Vissa omständigheter gör att ett barn lättare kan få öroninflammation. Tobaksrök och rökiga miljöer ökar risken för öroninflammation hos barn.¹ Därför är det bra att undvika miljöer där barnet utsätts för tobaksrök.

Ärftlighet kan också spela roll. Öroninflammation kan vara ärftlig, vilket innebär att vissa barn har större risk att få upprepade inflammationer.¹ Barn vars föräldrar eller syskon ofta har haft öroninflammationer kan också oftare få sådana besvär.

Ett nedsatt immunförsvar kan öka risken för öroninflammation, eftersom kroppen då kan ha svårare att försvara sig mot smittämnen.⁶ Nedsatt immunförsvar kan bero på sjukdom, behandling eller andra tillstånd.

Amning har en skyddande effekt under den period barnet ammas.¹ Det betyder inte att amning helt förhindrar öroninflammation, men skyddet finns under den tid barnet ammas.

Smittar öroninflammation?

Själva öroninflammationen orsakas oftast av bakterier som inte smittar.¹ Det är alltså inte öroninflammationen i sig som brukar spridas från en person till en annan.

Förkylningsvirus som ofta föregår öroninflammation sprids däremot lätt.¹ Det är därför förkylningen kan föras vidare mellan barn och vuxna, även om själva öroninflammationen vanligtvis inte smittar.

• Barn under ett år får ofta feber och mycket ont vid öroninflammation.¹
• Äldre barn kan få sämre matlust, svårt att sova och bli lättirriterade.¹
• Små barn kan dra i eller gnugga örat när de har öroninflammation.⁷
• Små barn kan få balanssvårigheter vid öroninflammation.³

Ett litet barn kan alltså vara gnälligt, ha svårt att komma till ro eller äta sämre utan att kunna visa var det gör ont. Att barnet drar i örat behöver inte ensamt visa hur besvären är, men tillsammans med feber eller tydlig oro kan det vara ett tecken på öroninflammation. Balanssvårigheter kan visa sig genom att barnet går ostadigare än vanligt eller har svårare att hålla balansen.

När trumhinnan spricker

Ibland blir trycket i mellanörat så högt att trumhinnan spricker. Det kan hända efter en period med mycket stark öronvärk.

• Om trumhinnan spricker kan tjock, vitgul var rinna ur hörselgången.¹
• Smärtan brukar minska när trumhinnan har spruckit eftersom trycket sjunker.¹

Var som rinner ur örat kan vara tydligt tjockare än vatten. Rinnande vätska från örat är därför ett symtom som behöver uppmärksammas, även om smärtan har minskat. Försök inte själv föra in något i hörselgången.

Sök vård akut vid varningstecken

Vissa symtom kan tyda på en komplikation till öroninflammation. Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om du eller ditt barn har ett eller flera av följande besvär:¹

• Sök vård genast vid öronvärk tillsammans med stel nacke, trötthet och illamående.¹
• Sök vård genast vid öronvärk med hög feber och stark sjukdomskänsla.¹
• Svullnad och rodnad bakom örat tillsammans med att örat börjar stå ut kräver omedelbar vårdkontakt.¹
• Akut yrsel, uttalad hörselpåverkan eller tinnitus kan vara tecken på en komplikation som kräver akut bedömning.⁴

Om du eller ditt barn har något av dessa besvär och det är stängt på vårdcentralen eller den jouröppna mottagningen, sök vård på en akutmottagning.¹ Vid osäkerhet om hur brådskande besvären är kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.

För att ställa diagnosen undersöker läkaren hörselgången och trumhinnan inuti örat.¹ Det görs med ett otoskop eller ett öronmikroskop. Ett otoskop fungerar ungefär som en ficklampa, medan ett öronmikroskop förstorar området så att trumhinnan syns bättre.

• Vid undersökningen bedömer läkaren bland annat om det finns vätska bakom trumhinnan och hur trumhinnan rör sig.²
• Läkaren kan blåsa luft mot trumhinnan med en liten ballong för att se hur den rör sig.¹
• En tympanometer kan användas för att mäta trumhinnans rörlighet och trycket i mellanörat.¹

Vid en öroninflammation kan trumhinnan vara röd och tjock, bukta utåt och röra sig sämre. Enbart en röd trumhinna räcker däremot inte säkert för att ställa diagnosen, särskilt inte hos små barn som skriker. Läkaren behöver väga ihop hur besvären har börjat med det som syns vid undersökningen och med trumhinnans rörlighet.

Tympanometern används genom att en liten mjuk propp placeras i hörselgångens öppning. Apparaten kan då mäta trumhinnans rörelse och trycket i mellanörat. Den kan ge ett tutande ljud under mätningen. De vanliga undersökningarna av trumhinnan gör inte ont.¹

Undersökningen kan också visa öronkatarr, där det finns vätska bakom trumhinnan utan tecken på en akut infektion.⁴ Vid öronkatarr är trumhinnan ofta mindre rörlig. Därför kan undersökningen hjälpa läkaren att skilja öroninflammation från andra orsaker till lockkänsla eller nedsatt hörsel.

Prover och vidare utredning

Diagnosen ställs huvudsakligen genom symtomen och undersökningen av örat.⁴ Laboratorietester har begränsat värde vid öroninflammation. Blodprover behövs inte för att ställa diagnosen i vanliga fall.

• Odling behövs normalt inte vid en vanlig, enstaka öroninflammation.⁴
• Odling kan rekommenderas om behandlingen inte ger effekt.⁴
• Odling kan också rekommenderas om öroninflammationerna återkommer.⁴

Vid en odling kan prov ibland tas från vätska som rinner ur örat. Provet kan även tas från området bakom näsan. Det kan svida och kännas obehagligt en kort stund när en smal bomullspinne förs upp i näsan.

Vid en allvarlig infektion eller många nya öroninflammationer kan du eller barnet behöva undersökas på en öron-näsa-halsmottagning.¹ Där finns möjlighet till en mer noggrann bedömning av trumhinnan och mellanörat. En sådan undersökning kan också bli aktuell om det är svårt att se eller bedöma trumhinnan.

För barn mellan ungefär ett och tolv år kan antibiotika behövas i vissa situationer. Antibiotika kan behövas för barn mellan ungefär ett och tolv år som har hög feber trots feberbehandling. Det kan också behövas om barnet har mycket ont trots smärtbehandling.¹ Andra försvårande omständigheter, till exempel en annan allvarlig sjukdom eller risk för att infektionen sprider sig, kan också göra att läkaren väljer antibiotika.

Beslutet tas efter en samlad bedömning av barnet och undersökningen av örat. Det är därför inte lämpligt att själv spara eller börja använda antibiotika från en tidigare behandling. Om läkaren bedömer att antibiotika behövs får du information om vilket läkemedel som ska användas och hur behandlingen ska genomföras.

Antibiotika och annan behandling

När antibiotika ordineras är penicillin V förstahandsbehandling. Antibiotika kan behöva bytas om besvären inte förbättras eller blir sämre trots behandling. Vid utebliven förbättring eller försämring trots antibiotika kan behandlingen behöva bytas till amoxicillin.¹¹

Om besvären kommer tillbaka efter en avslutad behandling kan läkaren behöva välja en ny kur eller ett annat antibiotikum. Vid utebliven behandlingseffekt eller återkommande öroninflammationer kan vården ta en bakterieodling.

Smärtstillande läkemedel som paracetamol eller ibuprofen kan användas vid öroninflammation.⁴ Vilket läkemedel som passar och hur det ska ges beror bland annat på ålder och ibland vikt, särskilt när det gäller barn.

Örondroppar ska bara användas när vården har bedömt att de passar, eftersom en sprucken trumhinna eller vätska från örat påverkar vilka droppar som kan användas.

Antibiotika behandlar inte den vätska som kan finnas kvar bakom trumhinnan efter en läkt öroninflammation. Den vätskan kan i stället följas upp av vården om hörseln förblir nedsatt eller om andra besvär finns kvar.

Rör i örat och uppföljning

Rör i örat kan övervägas vid mycket vätska i örat eller återkommande öroninflammationer.¹ Bedömningen görs av läkare och ingreppet utförs på en öronklinik. Ett rör kan bli aktuellt när vätskan eller infektionerna ger stora eller återkommande besvär.

Ett rör i trumhinnan släpper in luft i mellanörat och kan minska mängden vätska bakom trumhinnan.¹ Det kan också göra att trumhinnan rör sig lättare och att hörseln blir bättre. Rör i örat kan dessutom minska risken för nya öroninflammationer.

Alla behöver inte ett återbesök efter en enstaka, okomplicerad öroninflammation. Äldre barn och vuxna behöver vanligtvis bara kontrolleras om de har kvarstående besvär efter att infektionen läkt.¹ Kvarstående smärta, vätska från örat, hörselnedsättning eller återkommande symtom är skäl att kontakta vården för en ny bedömning.

Barn under fyra år med besvär i båda öronen ska återbesökas efter tre månader.¹ Vid återbesöket undersöker läkaren om det finns kvar vätska bakom trumhinnan och om hörseln kan vara påverkad. Äldre barn med dubbelsidiga besvär kan behöva kontroll efter tre månader om hörseln fortfarande är försämrad eller om det finns särskilda medicinska eller sociala behov.

Vätska kan finnas kvar bakom trumhinnan efter att öroninflammationen har läkt och då tillfälligt försämra hörseln.¹ Hos små barn är uppföljningen viktig eftersom en hörselnedsättning kan vara svår för omgivningen att upptäcka. Om hörseln inte är helt återställd eller om trumhinnan inte ser normal ut kan barnet behöva undersökas på en öron-näsa-halsmottagning.

Vid återkommande öroninflammationer kan vården behöva följa barnet under längre tid. Barn som ofta får nya öroninflammationer kan behöva undersökas mer på en öron-näsa-halsmottagning.¹ I sådana fall kan operation med rör i trumhinnan bli aktuell.

Koksaltlösning kan sprayas eller droppas i näsan.¹ Färdig koksaltlösning finns att köpa på apotek.

Använd inte örondroppar eller andra läkemedel i örat på eget initiativ om det rinner från örat eller om du tror att trumhinnan har spruckit. Fråga i stället 1177 eller en vårdcentral vad som gäller för dig eller ditt barn.

Om öronproblem vid flygning

Tryckutjämning kan minska smärtan genom att hjälpa örat att anpassa sig till det ändrade lufttrycket.² Du kan försöka tryckutjämna genom att hålla för näsan och samtidigt försöka blåsa ut luft genom näsan. För små barn kan det hjälpa att suga på en napp eller dricka ur en nappflaska.

Tuggummi under start och landning kan underlätta tryckutjämning, eftersom örontrumpeten då öppnas när du tuggar.² Försök att tryckutjämna före flygningen om du brukar få besvär av tryckförändringar.

Undvik att flyga om det gör ont i örat, om det känns som lock eller om tryckutjämning inte fungerar.² Kontakta 1177 om du är osäker på vad som är lämpligt för dig eller ditt barn.

Stöd i kontakten med vården

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om svenska inte är språket du talar.¹ Du kan också få tolk om du har en hörselnedsättning, så att informationen från vårdpersonalen blir lättare att förstå.

Barn ska få vara delaktiga i sin vård. Hur mycket inflytande barnet kan ha beror på ålder och mognad.¹ Be vårdpersonalen att förklara på ett sätt som både du och barnet förstår.

Själva öroninflammationen smittar oftast inte.¹ Den orsakas vanligen av bakterier som inte smittar vidare på samma sätt som en förkylning.

Förkylningen som ofta kommer före öroninflammationen kan däremot smitta lätt.¹ Förkylningsvirus sprids lätt, och en förkylning kan komma innan besvären från örat börjar. Om du har feber eller inte orkar med dina vanliga aktiviteter är det klokt att stanna hemma och undvika nära kontakt med andra tills du mår bättre.

När ska jag söka vård?

Kontakta vårdcentral eller jouröppen mottagning om öronvärken varar längre än ett dygn.¹ Du bör också söka vård om det rinner vätska från örat, om du har feber tillsammans med öronvärk eller om hörseln är sämre.

Sök vård genast om öronvärk kombineras med svullnad och rodnad bakom örat och örat börjar stå ut. Det kan vara tecken på mastoidit, en komplikation där inflammationen har spridit sig till benet bakom örat. Sök vård på en akutmottagning om det är stängt på vårdcentralen eller den jouröppna mottagningen.¹

Sök också vård genast vid öronvärk tillsammans med stel nacke, trötthet och illamående, eller vid hög feber och stark sjukdomskänsla. Akut yrsel, tinnitus eller uttalad hörselpåverkan vid öroninflammation är skäl för akut remiss till öron-näsa-halsspecialist.⁴ Ring 1177 om du behöver hjälp att bedöma symtomen eller få vägledning till rätt mottagning.¹

Vad kan jag göra själv?

Att sova med huvudet högt kan minska svullnad och smärta.¹ Du kan till exempel använda extra kuddar eller höja huvudändan på sängen. Rådet kan användas av både barn och vuxna som har ont i örat.

Du bör undvika att bada när det gör ont i örat eller när det rinner från örat.¹ Om det har gått hål på trumhinnan ska du också undvika att få vatten i örat under någon vecka efter att det har slutat rinna. Fetvadd eller öronproppar kan skydda örat vid dusch eller bad.

Receptfria läkemedel som innehåller paracetamol eller läkemedel i gruppen NSAID kan användas mot värk hos vuxna. Ring 1177 eller en vårdcentral innan du ger något läkemedel till barn som är yngre än sex månader.¹ Följ alltid informationen på förpackningen eller fråga vården om du är osäker på vad som passar.

Nässprej kan göra det lättare att andas vid en förkylning, men hjälper inte mot själva öroninflammationen.¹ Avsvällande nässprej ska inte användas längre än tio dagar.