Närsynthet är ett synfel där avlägsna föremål blir suddiga, eftersom bilden fokuseras framför näthinnan. Glasögon eller kontaktlinser kan vanligtvis behandla närsynthet och flytta ljusets fokus till näthinnan.
Närsynthet är ett synfel som gör att du ser bättre på nära håll än på avstånd.1 När du har närsynthet blir avlägsna föremål därför suddiga eller otydliga.2
Vid närsynthet fokuseras bilden framför näthinnan i ögat i stället för direkt på näthinnan.1 Bilden på näthinnan blir då oskarp, vilket kan ge dimsyn. Närsynthet uppstår när ögats optiska brytkraft är för stark eller när ögat är för långt i förhållande till sin optiska brytkraft.
Ett långt öga kan beskrivas som närsynthet på grund av ett långt öga. Det betyder att ögats längd gör att ljuset fokuseras framför näthinnan. När synen på avstånd blir suddig kan bilden på nära håll ändå bli skarpare, eftersom den optiska avbildningen hamnar närmare näthinnan.
Närsynthet är mindre vanligt i förskoleåldern än senare i livet. Förekomsten är låg i förskoleåldern och ökar under skolåldern.1 I de övre tonåren anges förekomsten till 20–25 procent.
Hos vuxna anges förekomsten av närsynthet till omkring 25–35 procent.1 Hur vanligt närsynthet är i olika undersökningar kan påverkas av vilken definition av närsynthet som används och av hur mätningen genomförs.
Närsynthet börjar ofta i barndomen eller tonåren.2 Den vanligaste formen av närsynthet, enkel närsynthet, börjar vanligtvis i skolåldern. Närsynthet kan också börja eller utvecklas hos unga vuxna.
Närsynthet kan delas in efter styrkan i dioptrier.1 Indelningen beskriver hur starkt synfelet är:
Enkel närsynthet är den vanligaste typen. Den börjar vanligtvis i skolåldern och utvecklingen avtar eller upphör i de mellersta till övre tonåren.1 Enkel närsynthet blir vanligtvis lägre än 6,0 dioptrier.
Närsynthet kan förändras under uppväxten. Den utvecklas vanligtvis snabbare under skolåldern än senare under tonåren. Hos unga vuxna kan närsynthet börja eller fortsätta utvecklas, men den formen utvecklas långsammare än enkel närsynthet.
Sjuklig närsynthet är en annan typ av närsynthet. Den beror på förändringar i ögat som leder till ökad optisk brytkraft eller en förlängd ögonbulb. Olika typer och grader av närsynthet bedöms vid en synundersökning och mätning av synfel.
Närsynthet har vanligtvis flera orsaker som tillsammans omfattar både ärftliga faktorer och faktorer i omgivningen.1 Det betyder att både gener och miljö kan bidra till att närsynthet utvecklas. Den exakta orsaken är inte helt klarlagd, men forskningen visar att ärftlighet och omgivningsfaktorer samverkar.
Den vanligaste formen av närsynthet beror på att ögat är för långt i förhållande till sin optiska brytkraft.1 Det kallas närsynthet på grund av ett långt öga. När ögat växer på längden blir ögonväggen tunnare, vilket är kopplat till närsynthetens utveckling.
Närsynthet kan också bero på att ögats optiska brytkraft är för stark i förhållande till ögats längd.1 Då kan hornhinnan eller linsen bryta ljuset på ett sätt som gör att närsynthet uppstår. Båda dessa biologiska förändringar leder till att ljuset fokuseras framför näthinnan.
Ärftlighet har stor betydelse för risken att utveckla närsynthet. Förekomsten av närsynthet är 30–60 procent när båda föräldrarna är närsynta. När bara en förälder är närsynt är förekomsten 20–40 procent.1 När ingen förälder är närsynt är förekomsten 6–15 procent.
Det vanligaste tecknet på närsynthet är att avlägsna föremål blir suddiga eller otydliga. Det kan till exempel vara svårt att se vägskyltar eller annan text på avstånd. Nära föremål brukar däremot synas tydligare.1
Närsynthet kan märkas genom flera olika besvär:
Att kisa kan tillfälligt göra bilden på långt håll skarpare, men kan samtidigt ge huvudvärk från musklerna i pannan.1 Huvudvärk och ögontrötthet kan också förekomma som besvär vid synfel.
Besvären kan märkas i situationer där du behöver se på avstånd, till exempel när du kör bil, idrottar eller försöker läsa något längre bort.
Närsynthet diagnostiseras med en vanlig synundersökning.1 Undersökningen kan göras av läkare, sjuksköterska, ortoptist eller optiker.7 Då mäts synskärpan, alltså ögats förmåga att uppfatta detaljer, och vilket synfel du har.
Synskärpan mäts vanligtvis genom att du läser bokstäver på en syntavla. Personalen mäter först det ena ögat och sedan det andra. Barn kan i stället få titta på symboler som är anpassade efter åldern.7
Har du glasögon eller kontaktlinser får du oftast använda dem vid undersökningen, eftersom synen då kan mätas med din nuvarande korrigering. För att hitta vilket synfel som behöver korrigeras placeras glaslinser med olika styrka framför ögonen.7 Du får berätta vilken styrka du ser bäst med på tavlan.
Ibland används en autorefraktor för att mäta synfelet. Apparaten kan också föreslå vilken glasögonstyrka som kan passa. Du tittar in i apparaten med ett öga i taget, och mätningen tar ungefär en till två minuter per öga.7
Glasögon är förstahandsbehandling för nedsatt avståndssyn vid närsynthet hos både barn och vuxna.1 De flesta former av närsynthet kan korrigeras med glasögon eller kontaktlinser, men glasögon är det vanligaste sättet att få tydligare syn på långt håll.4
Glasögon och kontaktlinser flyttar ljusets fokus till näthinnan.2 Då blir bilden tydligare och avståndsseendet förbättras. Glasögon kan användas varje dag eller bara när du behöver se på avstånd, till exempel när du kör bil eller tittar på en tavla.
För vissa personer ger kontaktlinser skarpare och bredare avståndssyn än glasögon. Kontaktlinser kräver samtidigt mer rengöring och skötsel än glasögon.4 Vilket alternativ som passar beror bland annat på graden av närsynthet och andra synfel.
Hos barn och unga vuxna är målet med behandling att minska ögats längdtillväxt och samtidigt korrigera avståndssynen. Vanliga glasögon gör avståndsseendet tydligare, men förhindrar inte ögats längdtillväxt hos barn.1
Vardagsvanor kan vara särskilt viktiga för barn, eftersom närsynthet ofta utvecklas under uppväxten. Mer tid utomhus under barndomen kan bidra till mindre närsynthet.8
Mycket närarbete, till exempel läsning och skärmarbete, har studerats som en riskfaktor vid närsynthet.3 Därför kan det vara bra att variera mellan närarbete och tid utomhus. När du använder skärm kan du också tänka på att inte hålla den närmare ansiktet än nödvändigt.
Det finns inte någon säker metod som helt förhindrar närsynthet. Vardagsvanorna kan däremot stödja en god ögonhälsa och kan vara särskilt relevanta för barn som har närsynthet eller riskerar att utveckla det.
En optiker kan undersöka synen och prova ut glasögon för vuxna och för barn som har fyllt åtta år.7 Det kan vara en lämplig väg om du behöver kontrollera synen eller prova ut glasögon.
Undersökningen av synskärpa och synfel kan göras av läkare, sjuksköterska, ortoptist eller optiker. Synfel kallas också brytningsfel.7 Vid undersökningen mäter personalen ögats förmåga att uppfatta detaljer och undersöker vilket synfel du har.
Om synskärpan är nedsatt trots glasögon eller linser kan du behöva fler undersökningar hos en ögonläkare.7 En ögonläkare undersöker då ögats olika delar och kan ibland göra en tryckmätning. Du kan behöva gå till en ögonmottagning för en sådan undersökning.
Du kan ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.6 1177 kan alltså hjälpa dig att hitta rätt vårdnivå när du är osäker på vilken mottagning eller yrkesgrupp du ska kontakta.
Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller specialistmottagning du vill i hela landet.
Vad betyder närsynthet?
Närsynthet betyder att du ser bättre på nära håll än på avstånd. Närsynthet uppstår när bilden fokuseras framför näthinnan i ögat, vilket gör bilden oskarp på näthinnan.1
Varför utvecklar vissa personer närsynthet?
Närsynthet har vanligtvis både genetiska orsaker och orsaker i omgivningen. Närsynthet går ofta i familjer: förekomsten är 30–60 procent om båda föräldrarna är närsynta och 20–40 procent om en förälder är närsynt.1
Vilka behandlingar finns?
Glasögon och kontaktlinser är vanliga behandlingar vid närsynthet och kan göra att du ser tydligare på långt håll. Refraktiv kirurgi kan förbättra synen hos vissa vuxna.3 Kirurgi kan vara ett alternativ för vuxna som har stabil närsynthet, efter bedömning av samsyn och ögonstatus. Nattlinser ändrar hornhinnans form och minskar närsyntheten; de behöver inte användas på dagen.1
Publicerad av Vårdens redaktion
Källgranskad automatiskt mot 5 källor · Senast granskad: 7 oktober 2026
Informationen på den här sidan är allmän och ersätter inte en bedömning av vårdpersonal. Är du osäker — kontakta vården.
Den här artikeln är framtagen med hjälp av AI. Varje påstående har en angiven källa som du kan följa.
Även barnets utgångsläge för synen kan ha betydelse. Barn med låg grad av översynthet eller utan något synfel har högre risk att utveckla närsynthet än barn med normal grad av översynthet.
Närsynthet kan förekomma oftare i vissa befolkningsgrupper än i andra. Skillnaderna kan hänga samman med både ärftlighet och olika omgivningsfaktorer, till exempel när skolgången börjar, hur mycket närarbete barnet gör och hur mycket dagsljus barnet får.
Mycket närarbete, till exempel läsning och skärmarbete, är en riskfaktor som har studerats vid närsynthet.3 Den tid som tillbringas med närarbete verkar ha särskilt stor betydelse för utvecklingen av närsynthet. Närarbete omfattar till exempel att läsa eller använda en skärm på nära håll.
Dagsljusexponering har visat en skyddande effekt mot att närsyntheten ökar. Mer tid utomhus under barndomen har i forskning kopplats till mindre närsynthet. Låg solljusexponering tillsammans med mycket närarbete ökar risken för närsynthet i barndomen.1
Närsynthet är vanlig hos personer med vissa ögonsjukdomar.1 Det gäller bland annat medfödd glaukom och prematuritetsrelaterad näthinnesjukdom. Närsynthet förekommer också hos personer med retinitis pigmentosa och medfödd stationär nattblindhet.
Närsynthet kan dessutom förekomma vid vissa sjukdomar i kroppen. Exempel som har beskrivits är diabetes, Marfans syndrom och albinism. En tillfällig närsynthet kan också uppstå när blodsockret stiger snabbt vid diabetes.
Sjuklig närsynthet beror på sjukliga förändringar i ögat.1 Den kan bero på att ögats optiska brytkraft ökar eller på att ögat blir längre. Sjuklig närsynthet förekommer ofta hos för tidigt födda barn med prematuritetsrelaterad näthinnesjukdom.
Hos barn märks närsynthet ofta i skolåldern eller tonåren. Barnet kan ha svårt att läsa det som står på skolans tavla, samtidigt som det går bra att läsa en bok.2
Tecken som kan märkas hemma eller i skolan är till exempel:
Närsynthet kan bli sämre under åren då ögat och kroppen växer.2 Den brukar ofta sluta utvecklas när tillväxten har upphört, omkring 20-årsåldern.5 Barn kan därför behöva byta glasögon eller kontaktlinser flera gånger när synen förändras.2
Plötsliga förändringar av synen kan bero på flera olika saker och behöver bedömas utifrån hur snabbt förändringen kom och vilka andra besvär du har. Sök hjälp snabbt om du får ljusblixtar, många nya rörliga prickar eller plötsligt bortfall av en del av synfältet, eftersom sådana symtom kan förekomma vid näthinneavlossning.2
Kontakta en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om din syn blir sämre på kort tid.6
Du kan också kontakta en ögonmottagning direkt.6
Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.6
Om du får en plötslig synförlust eller en snabbt försämrad syn ska du inte utgå från att det bara beror på närsynthet.4 Sådana förändringar behöver bedömas av hälso- och sjukvården.
Hos yngre barn kan synfelet mätas med en autorefraktor eller med glaslinser med olika styrka och en ficklampa. Barnet behöver då inte läsa på en syntavla. Ögondroppar som förstorar pupillen används oftast före undersökningen av barn yngre än åtta år.
En ögonundersökning består ofta av synmätning, undersökning med belysning och förstoring samt tryckmätning.7 Med belysning och förstoring kan ögats yttre och inre delar undersökas. Då tittar undersökaren bland annat på ögonvitan, hornhinnan, linsen, glaskroppen och näthinnan.
Trycket i ögat mäts för att se att det inte är för högt. Det kan göras med en tryckmätare som är kopplad till ett ögonmikroskop, med en luftpuff eller med en handhållen tryckmätare. Själva tryckmätningen är oftast klar efter en till två minuter.7
Vid måttlig till hög närsynthet på grund av ett långt öga görs en ögonbottenundersökning på grund av den ökade risken för förändringar i ögonbotten.1 Ögonbotten kan också fotograferas genom pupillen.7 Ibland används en kamera som tar två till tre bilder per öga, och fotograferingen är oftast klar inom fem minuter.
Om synskärpan är nedsatt trots glasögon eller kontaktlinser kan du behöva fler undersökningar hos en ögonläkare. En optisk koherenstomografi, OCT, kan visa en genomskärning av näthinnan eller synnerven och används främst för att undersöka sjukdomar i näthinnan.7 En synfältsundersökning kan visa vilka områden i synfältet som är påverkade.
Vid vissa undersökningar kan ögonläkaren även mäta ögats längd samt hornhinnans form och tjocklek. Den mätningen kallas biometri och gör inte ont.7
Ögondroppar som förstorar pupillen kan behövas inför vissa undersökningar. Dropparna kan göra synen suddig och ögonen känsliga för ljus från en timme upp till ett dygn, beroende på vilken sorts droppar du får.7
När pupillerna behöver förstoras kan du behöva stanna längre på ögonmottagningen, eftersom dropparna kan ta upp till en timme för att verka. En vanlig ögonundersökning tar oftast tio till tjugo minuter.7 Du får oftast veta resultatet direkt.
Det finns specialglasögon som justerar hur ljuset träffar olika delar av näthinnan. Sådana glasögonlinser har visat effekt på att bromsa utvecklingen av närsynthet hos barn och unga vuxna.1
Det finns också mjuka kontaktlinser som är utformade för att bromsa närsynthet hos barn och unga. De ska bäras under hela den vakna tiden för bästa behandlingseffekt.1 Kontaktlinserna korrigerar synen samtidigt som de kan bromsa ögats längdtillväxt.
Nattlinser är stabila kontaktlinser som används när du sover. De förändrar tillfälligt hornhinnans form, vilket minskar den optiska brytkraften och därmed närsyntheten. På dagen behöver nattlinserna inte användas.1 Behandlingen har i studier minskat utvecklingen av närsynthet hos barn, men det finns en förhöjd risk för ögonkomplikationer.
Lågdos atropin är en läkemedelsbehandling som har visat bäst effekt på att minska ögats längdtillväxt hos yngre. Ögondropparna används vid sänggåendet. Atropinbehandling mot närsynthet finns inte tillgänglig i Sverige. Vid högre doser atropin kan ögats fokusering förlamas. Det kan göra att du ser suddigt på nära avstånd och behöver läsglasögon, vilket kan minska behandlingseffekten. Lågdosbehandlingen utvärderas fortfarande i vetenskapliga studier.1 Valet av behandling behöver därför bedömas utifrån barnets ålder, syn och ögonens utveckling.
Refraktiv kirurgi kan vara ett alternativ för vuxna med stabil närsynthet. Innan en operation bedöms bland annat samsyn och ögonstatus. Kirurgin korrigerar ögats optik, men ändrar inte ögats längd.1 Därför försvinner inte den ökade risken för ögonkomplikationer som beror på ögats längdtillväxt genom operationen.
LASIK är en laseroperation som korrigerar närsynthet genom att forma om hornhinnan.4 Vid LASIK formas hornhinnans inre vävnad om med laser, så att ljuset kan fokuseras bättre på näthinnan.
PRK är en laseroperation som kan korrigera mild till måttlig närsynthet.4 Vid PRK formas hornhinnans yta om med laser. Till skillnad från LASIK skapas ingen hornhinneflik, och hornhinnans översta lager växer tillbaka efter operationen.
Intraokulära linser kan vara ett alternativ vid hög närsynthet eller om hornhinnan är för tunn för vissa laseroperationer.4 Kirurgi kan förbättra synen hos vissa vuxna, men valet beror på ögonens förutsättningar och vilken typ av ingrepp som är lämplig.5 Då placeras en lins inne i ögat framför den egna linsen. Det finns också linskirurgi där den egna linsen ersätts med en konstgjord lins.
Behandlingsmålet hos barn och unga vuxna är att minska ögats längdtillväxt och samtidigt korrigera avståndssynen. Behandlingen följs därför genom att synens styrka och ögats utveckling bedöms över tid.
Barn och ungdomar följs vanligtvis var tolfte månad under utvecklingen av närsynthet.1 Uppföljningen gör det möjligt att justera synkorrigeringen när synen förändras.
Äldre följs vanligtvis med längre intervall och med fokus på ögonhälsa. Uppföljningsintervallet kan vara 24 månader när fokus främst ligger på ögonhälsan och inte på förändringar av styrkan.1
Glasögon och kontaktlinser gör att ljuset fokuseras på näthinnan och synen på långt håll blir tydligare. De korrigerar synen, men påverkar inte den normala utvecklingen av närsynthet.2 Glasögon eller kontaktlinser kan därför behöva bytas när synen förändras, särskilt under barnets uppväxt.
De kräver samtidigt mer skötsel för att hållas rena. Följ de råd du har fått om hur linserna ska användas och rengöras.
Regelbundna synundersökningar är viktiga om du har närsynthet.4 Barn och ungdomar följs vanligtvis var tolfte månad under tiden närsyntheten utvecklas. Äldre följs glesare, ofta med 24 månaders intervall, och då ligger fokus mer på ögonhälsa än på förändringar av styrkan.1
Vid synundersökningar kan styrkan i glasögon eller kontaktlinser anpassas efter synen. Om du märker att synen förändras mellan undersökningarna kan du boka en ny synundersökning.
Skyddsglasögon kan användas vid sporter och fritidsaktiviteter där ögonen riskerar att skadas.4 Välj skydd som passar aktiviteten och använd dem under hela aktiviteten.
Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.6 En remiss kan behövas om du ska bedömas på en specialistmottagning och vården bedömer att specialistundersökning behövs.
Vad händer vid en synundersökning?
Vid undersökningen får du titta på en syntavla med bokstäver i olika storlekar medan glaslinser med olika styrka placeras framför ögonen. Pupillvidgande ögondroppar kan användas för att se ögats bakre delar tydligare.7